2015 kom det en enorm flyktingvåg med ca 160 000 flyktingar. Många ensamkommande killar men även en del tjejer och familjer. Sverige tog emot nästan alla och det var en förvånansvärt positiv respons till detta, men sen hände något. Politiker började prata om denna flyktingvåg som något negativt för Sverige som land och många svenskar blev rädda för det okända som kom allt närmre. Skulle Sverige verkligen tillåta dessa människor att stanna?

Politikerna och människor började prata om flyktingarna som ett problem för samhället. "tänk vilken kultur de kommer ifrån, Sverige kommer påverkas negativt" "De kommer bara kosta massa pengar för Sverige" "de kommer ta våra jobb". Anklagelserna började haglade in från alla håll. det skapades en rädsla mot dessa människor. Det var okänt, det var läskigt och det var obekvämt.

MIN "HISTORIA"

Jag minns själv första gången jag skulle på integrationsvolleyboll med dessa ensamkommande killar. Jag var rädd. Jag hade hört så mycket om kulturkrockarna mellan killar och tjejer och jag visste inte vad jag skulle vänta mig. Jag steg in i idrottshallen, hittade snabbt några svenskar jag kände och märkte att knappt någon "flyktingkille" ens noterade att jag kom in. Hmm.. det kanske inte skulle bli så konstigt, läskigt eller svårt ändå.

Desto mer jag lärde känna dessa killar desto mer insåg jag att de var helt vanliga killar. HELT VANLIGA MÄNNISKOR!

De här personerna är helt fantastiska och jag har haft så extremt roligt med så många utav dem. De är inte flyktingar för mig längre, de är mina vänner. Vi måste förstå att de är helt vanliga människor med ett exakt lika stort värde som svenskar. Det är ingen skillnad mellan oss, det ända som är skillnaden är gränserna vi själva skapat. Vi alla är bara människor.

ETT FLYKTINGLIV

Dessa människor har flytt från liv vi i Sverige inte ens kan föreställa oss. De har växt upp i krig och förlorat både vänner och familjemedlemmar. Det som hände i Barcelona händer varje dag med bomber i Afghanistan. Ett liv där ÄR INTE SÄKERT!

Resorna till Sverige såg olika ut, men ingen var lätt. De fick lämna de familjemedlemmar de hade kvar, och vänner. De sov under bar himmel, gick i skogen, klättrade över berg och flydde för sina liv. Resan pågick i flera månader. Vissa stannade i länder på vägen innan de flydde vidare, andra fastnade i fängelse. Flera torterades både fysiskt och psykiskt och de flesta levde i ständig rädsla. Denna resa skulle de inte göra om de inte hade något annat val.

Väl i Sverige kunde de varken prata språket och allt för många kände sig inte heller välkomna. Många drabbades av depressioner och dödslängtan efter allt de gått igenom. Självmord och självmordförsök blev allt för vanligt och de levde med stor sorg och traumatiska upplevelser. Varje dag i Sverige (för de allra flesta) levdes sedan under stor rädsla över att bli hemskickade igen, till ett land de inte kallar hem och dit många inte heller har något att återvända till.

Denna verklighet de levt och lever kommer jag aldrig kunna greppa, det ända jag vet är att det här borde inte vara okej. Så här borde inte människor få leva och ända sättet att ändra det är att låta dem få bygga sin framtid i Sverige och ge dem ett hopp som faktiskt består.

MOTARGUMENT OCH SVAR

"Vi har inte resurser, plats eller pengar för att kunna ta emot dem"

Frågan handlar om liv eller död, så anser du att allas liv är lika mycket värda så är pengar inte relevant. Däremot Skulle jag ändå vilja utmana dig till att vända på det. Nu när de är här, hur skulle det kunna gynna Sverige? Tex. bara det faktum att det kommer ungdomar som varken tar utbildning eller en framtid för givet, är drivna och arbetsvilliga. Det är precis vad Sverige behöver bland ungdomar som är skoltrötta och omotiverade.

"De kommer ta våra jobb"

Tyvärr kommer de nyanlända alltid väljas efter en "svensk" på jobbmarknaden. Om de därför "tar" dina jobb kanske det inte är de som tar dina jobb, utan du som inte riktigt ansträngt dig och därför helt enkelt inte förtjänar jobbet.

"De vill bara ta våra pengar"

Nej, de vill ha ett liv och en framtid. Och om deras framtid får vara Sverige, så kommer de att bygga upp Sverige och bidra till samhället precis som alla andra.

"De ser ner på tjejer"

Kulturen de kommer ifrån kan de inte styra över, men de killarna jag träffat har varit väldigt angelägna att anpassa sig utefter Sverige. Och som tjej, som umgåtts mycket med dessa killar, vill jag säga att detta inte är ett problem som uppstått för mig. Snarare har jag mötts av en respekt och uppassning som jag inte är van vid.

"Våldtäkterna har ökat, det är deras fel."

Våldtäkterna har för det första inte ökat, bara antalet anmälda. Det är även något positivt, att folk vågar anmäla våldtäkter mer nu än förut. Låt inte den positiva grejen bli något negativt för dessa killar.

"Vi kan hjälpa dem på plats"

Absolut, det tycker jag vi ska göra. Dock inte genom fler vapen! (VIKTIGT) Men hittar vi någon lösning så är det fantastiskt. Däremot har kriget hållit på i 40 år och vi har inte hittat någon lösning än, men dessa killar är här nu, så låt oss rädda liv NU, samtidigt som vi strävar och försöker hitta lösning för dem på plats.

Andra länder måste också ta ansvar

Absolut, jag håller med. Sverige kommer inte kunna rädda alla. Men genom att ta emot dessa människor, kan Sverige få bli ett exempel och förebilder för andra länder. Att sluta hjälpa människor för att ingen annan gör det är ingen lösning. Låt oss gå före så ska vi se att andra länder kommer ta efter. Om inte vi börjar, vem ska då göra det?

.....

Jag skulle kunna fortsätta skriva om det här för alltid, men det jag vill få fram, är att dessa människor förtjänar att få leva lika mycket som vi svenskar förtjänar att få leva. Inget liv är mer värt, alla är lika mycket värda. Jag vet att migrationsverket kämpar och att det är ett komplext och svårt system men det handlar om liv och död. Så låt oss bestämma oss för att ta emot dessa människor, hjälpa dem och ge dem ett liv.

LÄR KÄNNA DEM och se att de är vanliga människor.

Livet de levt ska ingen behöva leva, vi kan inte skicka tillbaka dem till ett ställe där De inte kommer ha en framtid. Låt oss säga SLUTA när folk pratar om deras liv inte var något värt, för DET STÄMMER INTE! låt oss ta ett ansvar och tillsammans göra världen lite bättre.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

JESUS ÄLSKAR DIG! Det spelar ingen roll vad du gjort eller inte gjort., hur du ser ut eller vart du kommer ifrån. Det spelar ingen roll vem du är eller vem du attraheras av. Det spelar ingen roll vem du identifierar dig som eller vad dina intressen är. Jesus älskar dig helt villkorslöst och mer än du någonsin kan förstå.

Det här är det viktigaste, mest angelägna och otroligt största som finns. Bara det faktum att gud, som skapade HELA universum, ser dig och ÄLSKAR DIG. Inte bara älskar dig på avstånd utan älskar dig så mycket att han vill veta vad du tänker, höra vad du brottas med och finnas vid din sida genom allt. Älskar dig så mycket att han gråter när du gråter och skrattar när du skrattar. Älskar dig så mycket att han skickade sin enda son, sitt ända barn Jesus för att dö, bara för att du ska få leva. DET ÄR SÅ OTROLIGT STORT.

Men även i det här samhället, den här världen, så finns det inget mer angeläget än Jesus kärlek. Vi lever i ett samhälle där vi trycker ner varandra, där vi brottas med ideal, ångest, ensamhet, hat, krig, utfrysning och så mycket annat hemskt, listan kan göras oändlig. I en värld med så mycket hat är det så otroligt viktigt, att mitt i allt det eländen få känna sig älskad. Få känna sig älskad och accepterad på riktigt., för den man är. Därför säger jag igen JESUS ÄLSKAR DIG:

Blir du mobbad, blir du utfryst, känner du att det är massa saker som är fel på dig så kom ihåg att du är älskad, mer än du någonsin kan förstå och det är INGET fel på dig. Du är skapad unik, du är skapad perfekt och du är bäst.

Och så vill jag även vända mig till alla kristna och bara påminna er (även mig) om vad som egentligen är viktigt. Är det att peka eller älska?

Det viktigaste, mest angelägna och största som finns är att Jesus älskar dig, och mig. Det vi ska berätta om och visa är jesus kärlek till människor. Det spelar ingen roll vad någon gjort eller inte gjort, jesus kärlek är större än allt. Vi alla är människor och vi alla gör fel, därför har vi INGEN rätt att dömma någon eller peka på någon.

"predika ständigt och vid behov använd ord" låt oss älska, inte genom vår förmåga utan genom kärleken gud har gett dig, låt oss genom guds kärlek älska varandra. Det är mer än en känsla, det är ett beslut och en vetskap om att gud skapade den här människan och den människan är älskad, precis som jag.

"Jag kommer inte ihåg vad personen sa men jag kommer ihåg hur den fick mig att känna"., vilka spår lämnar du efter dig, hur får du människor att känna. Hur vill du att människor ska känna när de umgås med dig. Har du misslyckats med det här så är det ingen fara, gud förlåter, men det är så viktigt att påminna oss om vad vår uppgift egentligen är. Inte peka, bara älska.

Jag vet inte hur du uppfattar kristna, jag vet inte hur människor behandlat dig och jag vet inte hur du mår, men det jag vet är att Jesus älskar dig, ovillkorligt och mer än du någonsin kan förstå. Du är hans barn och han är din pappa. Han ser inga fel med dig, han ser bortom dina misstag och älskar dig för den du är. Det finns inget du kan ha gjort för att han ska älska dig mindre. Han skapade dig till sin avbild, till sitt mästerverk. Du duger som du är, låt ingen få dig att känna något annat.



Likes

Comments

Min farfar har alltid varit en stor inspiration för mig då han verkligen är en man som levt livet med gud. Varje gång jag träffar honom har han en ny galen berättelse, händer dock att man får höra lite repriser ibland, och ännu fler vittnesbörd. Med en frimodighet som innefattar att prata om gud, sjunga om gud, men även det enkla (och så otroligt viktiga) som att bara prata med ALLA han möter med så mycket kärlek och glädje.

För 9 år sedan hände det som inte fick hända, farfar var ute och cyklade och när han skulle svänga över vägen kom en bil och han blev påkörd. Jag minns när pappa berättade det, de var på ett kvällsmöte på barnlägret jag var på och pappa var ledare. Han stormade upp på scenen, med tårar i ögonen och en obehaglig rädsla i rösten och sa att vi måste be för att farfar precis blivit påkörd. Jag förstod att det handlade om liv eller död.

Morgonen efter vaknar farfar med rejäla skador i hjärnan. Två hjärnblödningar, en kraftig hjärnskakning och en spricka i hjärnbalken. För vem som helst hade det varit en extremt tuff och svår situation, men att han nu var 70 år gjorde inte situationen lättare. Läkarna var alla övertygade om att det här skulle han inte överleva.

Just När farfar känner att han var påväg att lämna det här livet så hör han farmor säga "de ber för dig i kyrkan och jag har ringt mina kusiner i Gävle, de ber också för dig." Han berättar om hur han i samma stund som han hörde det kände en kraft inom sig, lyfta tillbaka honom till livet igen, och han fylldes av en övertygelse om att han skulle klara sig.

Trots alla odds överlevde farfar och läkarna var alla övertygade om att det här var ett mirakel. Farfar fyller nästa år 80, han spelar fortfarande gitarr och sjunger, vilket enligt läkare, borde vara helt omöjligt, han kör bil, sprider Jesus kärlek överallt och lever i en så stor tacksamhet till livet som växer varje dag. För honom är varje dag en extra gåva från gud!

Likes

Comments

Idag hade vi dop i kyrkan, två killar hade bestämt sig för att följa Jesus. (HUR FANTASTISKT). Innan de döpte sig fick De frågan varför de ville döpa sig. Ett av svaren blev "för att han kan rädda mig".

De här killarna kommer från Afghanistan, ett land där det inte är okej att vara kristen. Jag vet många nyanlända som blivit kristna och fått dödshot pga deras tro, ibland även från deras egna familjer. Jag har hört hur de blivit utstötta från kompisar och varit medvetna av att OM de blir hemskickade igen, är sannolikheten stor att de inte kommer få leva. ÄNDÅ står de här killarna, innan de ska döpa sig, och säger att Jesus räddar dem. Är det inte konstigt. Hur kan de snacka om räddning när allt deras tro tillför från människor är hat och i värsta fall även död.

I Jesus finns något så mycket större och bättre än vi någonsin kan tänka oss. Någonting som är större än död, större än allt hat och större än allt elände i världen. Det är svårt att förstå, speciellt om man inte känner Jesus, men faktum är att folk är beredda att dö för den här glädjen och kärleken som är större än någonting annat., beredda att dö för Jesus.

När jag tittade på de där killarna, ta det viktigaste beslutet i sitt liv, att följa jesus, TROTS vad beslutet tillför, så började jag nästan gråta. Tårarna var fyllda med så mycket glädje, för jag vet att det inte finns något bättre än gud och jag är så otroligt glad över att se andra få ta del av jesus kärlek, men även så mycket respekt och beundran över deras mod och kärlek till jesus.

Så tänker jag på Gud, som skickade sin enda son Jesus, för att plågas, hånas, piskas och dödas istället för oss. Han som utstod det värsta straffet möjligt, medveten av att han kunde be gud befria honom när som helst, men han valde att dö.

Syftet med korsfästelse var inte bara att personen dog, utan det handlade om att plåga, tortera och håna den dömde inför alla. När man spikades upp, fick man hänga där i flera timmar, ibland uppåt dagar, med armarna så utsträckta att pressen på lungorna bara ökade, tills de till slut kvävde sig själva till döds.

Jesus som aldrig gjort något ont, inte ens under all tortyr, tänkt en ond tanke om de som torterade honom (Det står i bibeln att jesus dog utan synd), det här gjorde han för dig och mig. Medveten av att så många människor, aldrig kommer älska honom tillbaka eller ens bry sig om det han utstod. Det kallar jag äkta kärlek, att älska någon så mycket att man är villig att dö för den personen, oberoende om man någonsin kommer få den kärleken besvarad.

Jag är så tacksam för det Jesus gjorde för mig., även fast jag aldrig kommer förstå vad det verkligen betyder. (Titta på passion of the christ om du vill få en djupare förståelse av vad han genomled för dig, obs mycket blod). Men jag vet att det bara är genom Jesu död och uppståndelse jag kan få leva i den här kärleken, friden och glädjen gud gett mig. Det är bara genom jesu död och uppståndelse som jag kan få leva i himlen. Det är bara genom jesus.


Likes

Comments

Många anser kristna som korkade och dumma i huvudet vilket jag först tyckte var jobbigt, men jag insåg sen att jag hellre är korkad och dum i huvudet och mår såhär bra (tack vare gud), än är "normal" och går miste på den glädjen och kärleken jag fått från Jesus!

LIVET:

Jag växte upp i en kristen familj och i en församling som jag idag kallar "min extra familj". Jag har alltså hängt i kyrkan mer eller mindre hela mitt liv, åkt på kristna läger och konferenser, och älskat att bara umgås med Jesus. Redan som ung förälskade jag mig i jesus, hans kärlek, glädje, närhet, allt. Därför döpte jag mig väldigt tidigt, vid endast nio år (vi har vuxendop i vår församling). Många ansåg det som för tidigt Men jag var stensäker redan då och stensäker även nu på att Jesus är på riktigt.

Desto äldre jag blev desto oftare fick jag höra kommentarer och blev stämplad som en viss person bara för att jag var kristen. Det ledde till att när jag började på gymnasiet valde jag att inte berätta för folk att jag var kristen förrän de frågade, just för att jag var rädd och ville att folk skulle lära känna mig annat än att bara förutsätta vem jag var.

Nu har jag en mycket större trygghet i min tro, vilket jag fått nu under våren när jag var sjukskriven. För mitt i det jobbiga så hade jag alltid gud, och när allting annat försvann, när hela livet tog stopp, så höll ändå Jesus genom allt. Det är bara genom bön och tack vare honom jag mår så pass mycket bättre nu.

MIRAKEL:

På grund av att Jesus alltid varit så självklar för mig har jag aldrig behövt de stora miraklerna för min tro. Jag har mer förundrats över när Jesus gjort små saker för mig, när han har brytt sig om så enkla saker som att hjälpa mig hitta nycklarna, eller när han bara överöser mig med sin glädje och kärlek, eller när han bara levererar bästa bibelordet som blir min kraftkälla i flera dagar.

Däremot kanske andra tycker det låter coolare när jag berättar om när min kompis BRUTNA ben blev helt igen, framför mina ögon, Eller när min kompis mamma blir helt fri från cancer, eller när mina kompisars ben växer ut så de blir jämna precis framför deras ögon, eller när min kompis får se en man som suttit i rullstol hela sitt liv och varit förlamad ta sina första steg, allt bara genom några enkla böner och en så otroligt cool, mäktig och kärleksfull gud??!!!

BIBELNS OCH JESUS TROVÄRDIGHET:

Julius Caesar var en stor historisk man som hade en stor roll när den romerska republiken omformade. Tittar man på originaltexterna som skrevs om honom så finns det 9-10 st på originalspråk som skrev 900 år EFTER hans död. I 900 år gick alltså berättelserna om Julius Caesar från mun till mun innan de skrevs ner. Nya testamentet däremot har 5300 originalskrifter på originalspråket, som alla är skrivna endast 20-30 år efter händelserna.

Julius Caesar ifrågasätter ingen och man lär sig om honom i skolan, däremot blånekar man att Jesus levde, dog och uppstod, det som det står i nya testamentet. Värt att fundera lite på??

Sen är det coolt att kolla på lärjungarna, Jesus närmsta kompisar och även de som spred kristendomen vidare, och jämföra med den stora politiska skandalen Watergate.

I watergate var det 12 av världens mäktigaste män som skulle hålla en lögn. och de lyckades bara hålla lögnen i 3 veckor. Medan Jesus 12 lärjungar, som inte var något märkvärdigare än fiskare, de berättade om Jesus i 40 år under tortyr och ALDRIG nekade Jesus död och uppståndelse. Skulle de verkligen ha klarat att utstå allt det för en lögn, i 40 år??

Är jag verkligen ung och dum för att jag är kristen? Jag vet inte vad du tänker, Men som sagt anses jag hellre som dum och mår så bra som jag gör nu, än att anses som "normal" men då går miste om glädjen och kärleken gud ger mig.

// Ha det super bra!


Likes

Comments

Nämen TJA!

Ingen aning hur man börjar första inlägget på en blogg, men nu har jag börjat. Känner mig fortfarande lite chockad då det känns jätte satisgt det här, att starta en blogg. Vet egentligen inte varför jag startade en, blev nog bara väldigt inspirerad av några kompisar som har bloggar och delar med sig av så mycket bra tankar och funderingar. Hint hint, kolla in deras bloggar;

http://nouw.com/whatif

http://www.devote.se/lydiaochlinnea/att-landa-raett-30842373

http://dailyloved.blogg.se/2017/may/hide-and-seek-and-be-found-2.html

Hoppas iaf att jag ska kunna dela med mig av något bra, med lite (eller väldigt mycket) hjälp från gud. SPÄNNANDE!!!

Detta inlägg blir nog inte mycket bättre än såhär, men fortsätter ni läsa mina inlägg kommer ni få ta del av mina tankar och funderingar. Förhoppningsvis kan ni relatera till något och känna er lite mindre ensamma, bli inspirerade eller få en djupare förståelse kring saker (har som sagt väldigt lång livserfarenhet) men framförallt förstå att ni är så otroligt älskade av gud.

SOV SUPER GOTT!!
Anelle

Likes

Comments