Hej! Tänkte ta tag i att börja blogga igen, gjort en del försök förut men känner att jag verkligen vill och behöver det nu. Dels för min egen del, rent psykiskt. Lite som terapi eller som en dagbok. Känns som jag behöver skriva ner min känslor, tankar och dela med mig om saker i mitt liv. Kanske kan vara till hjälp för andra som har liknande problem. Lite så jag tänker iallafall!
Så! Jag tänker att jag bara skriver det som jag tänker på just nu. Vi går rakt på sak. Nu är det snart Jul, Julafton på lördag. Känns jätte roligt och mysigt med jul! Gillar faktiskt julen, tror jag, vill intala mig det iallafall.
För samtidigt som det känns roligt så får jag väääääldigt mycket ångest. Blir helt knäpp! Blir nojig över allt! Vill att allt ska bli perfekt! Vill att alla ska vara glada och nöjda! Blir nervös och mitt humör går upp och ner! Ostabilt emotionell blir jag! Kan börja gråta när som helst för typ vad som helst. Små saker blir väldigt stora och jag blir verkligen perfektionist till 100%. Känner känslor som att jag inte räcker till. Känner även som om att ingen tycker om mig och blir väldigt osäker på alla relationer i mitt liv. Och så här är det inte bara runt Jul utan även på alla andra högtider också! Helst runt födelsedagar, båda min egen och andras. Så alltså man kan säga att jag har blivit väldigt ärrad efter något som hände mig för några år sedan på min födelsedag. Ska inte gå in på det nu.
Hur som helst jag kan liksom inte styra detta utan allt blir bara kaos och jag får en massa ångest. Vilket betyder panik! Igår hade jag den värsta panikångestattacken på länge. Länge sedan jag hade en helt fullbordad attack som denna. Det är så sjukt hemskt... fy! Det finns verkligen inget värre än att inte kunna andas! Jag hyperventilerar som en tok och får inte luft! Det går verkligen inte att kontrollera utan det är bara att härda ut och försöka lugna sig själv. Att andas så fort! Få in så lite luft att man nästan spyr och svimmar. Fruktansvärt är faktiskt vad det är... Har tänkt på detta och jag är faktiskt inte helt säker på när jag för första gången fick en panikattack. Men det är säkert minst 5 år sedan. Då visste jag inte att det var panikångest jag hade. Förstod inte alls vad som var fel på mig då. Det är en annan historia. Kan skriva mer om panikångest i ett annat inlägg. För mig är det iallafall mest andningen som blir som värst under en attack och att jag hyperventilerar.
Ja, jobbigt är vad det är. Att inför varje högtid osv bli som ett emotionellt vrak! Så less på att det blir så här... Men det är bara att ta en dag i taget. Det kommer bli bra, julafton kommer bli bra och allt kommer att ordna sig. Intalar mig själv hela tiden att bara släppa alla måsten och grejer runt Julen.
Allt kommer gå bra. Det blir bra hur det än blir.
Nu måste jag sova! Klockan är 02:20. Godnatt!

Likes

Comments