Vardagsnytt

Hej på er! Nu var det jävligt längesen jag skrev, igen!
Jag sitter just nu i skolan och försöker skriva klart min engelska inlämning men kände att jag behövde en paus. Igår satt jag och pluggade från ca 14.45-22.30. Ville verkligen bli klar med denna uppgift innan helgen. Jag valde ju alltså till engelska 7, och det är helt sinnes hur svårt det är! Engelskan i USA är mycket lättare än i Sverige, vilket är ganska skumt. Har dessutom insett att jag har svårare för att förstå engelska med en svensk dialekt än vad jag har att förstå engelska med en amerikans eller brittisk dialekt.

Hur som helst så är allt bara bra med mig, jag har hunnit vara i Stockholm och hälsat på Tilde, börjat med gymnasiearbetet och så har jag pluggat som en galning. Men nu är det ju verkligen sista rycket innan studenten, så det känns bra ändå! Är så extremt taggad på att gå ut gymnasiet, jag är verkligen ingen skolmänniska, har så himla svårt för skolbänken. men lucky me eftersom att det endast är 7 månader kvar tills jag springer ut och har tagit studenten!!


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Vardagsnytt

Hej på er! Återigen 100 år sedan jag bloggade men jag känner faktiskt att det absolut inte gör något då jag haft fullt upp, jag har mått så sjukt bra de senaste månaderna och jag har inte ens haft tid att trycka upp det i folks ansikte på sociala medier MEN nu känner jag att jag har tid att göra det! Jag åkte till Spanien för drygt en vecka sedan för att hänga med min bästa vän Tilda och hennes familj som redan var där. Jag har haft det så himla mysigt och har skrattat så tårarna runnit, det var verkligen välbehövligt efter denna gråa svenska sommar.

Likes

Comments

Vardagsnytt

Hej på er! Tänkte köra en liten bilduppdatering på vad som hänt under de sista månaderna då jag är SJUKT kass på att blogga!

Sitter just nu i bilen påväg hem från några dagar i Stockholm, Har hunnit träffa Pontus och Philip och uppskatta hur fint Sverige ändå är!
Bilderna gör inte verkligheten rättvis, vilket är synd. Lyssnar på P3 dokumentär om tågkraschen i Lerum, älskar verkligen p3s podd, man får reda på så mycket om en specifik händelse och jag tycker att sånt här är så himla intressant. Så p3s podd är ett hett tips till er som älskar dokumentärer!

Likes

Comments

Tankar, USA, Q&A

Hej på er! Idag tänkte jag ta upp något som ni såklart vet varit jobbigt för mig, att avbryta utbytesåret i USA. Jag har pratat lite men en annan tjej som ganska precis avbrutit sitt år och jag inser att det är nog inte bara jag som behöver skriva av mig, utan någon annan behöver också höra vad jag har gjort för att ta mig vidare.

Detta är mina tips!

- Prata om det. Jag vet att det är sjukt drygt att behöva upprepa sig och berätta historien om varför man åkt hem tidigare från sitt utbytesår men tro mig, det hjälper. För varje gång du pratar om det och berättar om varför så blir det mindre jobbigt. Ja det är fortfarande lite jobbigt att prata om men det går lättare nu än förut. Och känslan av att man misslyckats krymper och känslan av att du ändå gjorde bra ifrån dig växer.

- Allt händer av en anledning. Jag är en sådan person som tror att allt händer av en anledning och om man tror på det så har man också något att luta sig tillbaka mot när det känns tufft!

- Prata med andra utbytesstudenter om deras upplevelser. Andra utbytesstudenter är helt fantastiska på att peppa varandra och varje utbytesår ser olika ut för olika personer, ingens är det andra likt. Andra utbytesstudenter förstår dig på ett annat sätt och någon kommer säkert kunna relatera. Dom kommer att finnas där, även när du bestämmer dig för att åka hem.

- Lita på att du gjorde ditt bästa. Denna punkt är så viktig, jag har många gånger nu i efterhand tvivlat och frågat mig själv om jag verkligen gjorde mitt bästa, vilket jag måste lita på att jag gjorde. Jag tog beslut som kändes rätt då även om saker och ting ibland gick lite för fort så vet jag att jag alltid lyssnade på mina känslor och min magkänsla.

- Det kommer något gott ur det. Hur jobbigt det än är och hur ont de än gör att känna att man misslyckades med något som man så gärna ville så kommer det komma något gott ur att du avbröt ditt utbytesår också.

- Titta inte på videos, bilder eller annat som andra utbytesstudenter lägger ut på sociala medier om du tycker att det är jobbigt. Det sätter sig som en klump i magen och man känner sig dålig.

- Kom ihåg att High School ändå inte varar för evigt
och det skulle tagit slut, förr eller senare.

- Låt det göra ont. Det kommer kännas, vissa dagar är man ledsen, vissa dagar är man arg, vissa dagar saknar man sina vänner eller värdfamiljen i värdlandet och andra dagar tänker man inte på det. Men låt känslorna komma när dom ska komma, stäng det inte inne för det blir bara värre och du kommer gå runt som en tickande bomb istället.

- Du är inte ensam om att ha åkt hem från ett utbytesår. Det finns flera andra som också valt att göra som du gjort, det passar inte för alla eller så är det inte rätt tid. Men oavsett så är du inte ensam!


Ibland vill jag bara lägga mig i fosterställning och sörja. Sörja över att detta var något jag hade sett fram emot, velat göra i flera år och äntligen fått chansen att göra, men det blev inte som det skulle ha blivit. Och när jag känner så, så är det helt okej. Det får kännas som skit och jag har rätten till att vara ledsen.

Ja det suger att titta på bilder, videos, inlägg etc, som utbytesstudenter gör. Det suger så hårt att dom ska ha en återträff med alla utbytesstudenter och jag är inte en av dom. För jag åkte hem från mitt år. De är riktigt jävla segt att se alla promposals och balbilder för att jag vill ju också! Ja vill också se eller vara med när mina vänner tar graduation men det är inte så nu.
Och ja, det är jävligt jobbigt att det känns som att mina föräldrar kastade massor med pengar i sjön och det är jobbigt att känna sig misslyckad. Men det är också helt okej. Känslan kommer nog aldrig försvinna helt, men den kommer inte att kännas lika mycket.

Och till alla er som åkt hem från ett utbytesår. Ni är så starka!


















Likes

Comments

Tankar, USA

Hej på er!
Sitter i min säng nu och har ganska precis kommit hem, har varit och övningskört med mamma, vilket var kul!
Känner verkligen i kroppen att jag blir lite ledsen nu när det är vår, mest för att jag följer så många utbytesstudenter på sociala medier och det är ju prom för de flesta just nu, inklusive mina vänner och värdsystrar!

Skulle så gärna vilja vara där, jag kände det när jag var och hälsade på, på Wilson också (min skola) när jag var där. Kändes som att jag inte riktigt var klar och det känns så fruktansvärt dryg. Det gör mig samtidigt arg som fan eftersom att jag ville det så himla mycket.

Hur kommer man över känslan av att man inte lyckades?

Även om jag vet alla anledningar till varför jag åkte hem och att jag egentligen inte misslyckades, det är så många som inte ens tog sig dit jag tog mig. Men de skär som lite i hjärtat varje gång någon frågar om varför jag åkte hem för nu i efterhand låter det som töntigt när jag säger det ut högt.

Det var i slutet av maj förra året som jag bestämde mig för att åka som utbytesstudent och jag har som samma känsla i magen nu i år. Vill bara att den ska gå över för om någon skulle säga åt mig att jag fick chansen att åka igen fast nu i sommar så skulle jag typ göra det, i hopp om att det skulle bli annorlunda denna gång. Det låter som en kärlekshistoria mellan mig och USA. Och det känns typ lite så, vet aldrig om jag någonsin kommer kunna komma över den kärleken så som jag gjort med någon jag brukade vara tillsammans med hahah.

Är så glad att jag har kvar Pam i mitt liv, är så tacksam att jag fick chansen att träffa henne. Och det är tänkt att jag ska åka tillbaka till USA nästa år efter studenten för att jobba i 3 månader och ska då bo med henne men om det blir Tacoma eller någon annanstans återstår att se. Men det kommer ju som inte vara samma sak som att åka som utbytesstudent, även om det aldrig kommer vara det, även om jag skulle få chansen att åka igen. Och det suger.

Likes

Comments

Vardagsnytt, USA

Hej fina ni! Jag är riktigt usel på att uppdatera er på vad jag gör och vad som hänt under senaste tiden, och det ber jag om ursäkt för!

I början av april så satte jag mig på planet som skulle ta mig tillbaka till tacoma och det som var mitt hem för mer än 6 månader sen. Det kändes så himla bra och jag var verkligen redo denna gång, ingen stress utan bara en bra känsla i magen. Jag mellanlandade i Amsterdam och flygresan tog 15 timmar, men det var så värt det!

Min fina, fina värdfamilj väntade på mig, glada, exalterade och säkert en aning nervösa.
Jag hade det så bra, hann träffa nästan alla jag ville hinna umgås med innan jag skulle tillbaka till Sverige. Har hunnit sjunga i bilen med Sydney och Teigan, äta frukost på cheesecake factory, käka lunch med min gamla värdmamma på red Robin, upptäcka Seattle, mysa med hundarna på tacomas dog shelter, tryckt sushi med min värdmamma på bästa sushibaren, lekt med Lily och mocha i hundparken, besöka skolan, vänner och lärare och bara njuta av min tid i USA!
Fy så bra jag haft de, nästan så att det borde vara olagligt att ha så kul!

Nu är det maj och det har precis varit Valborg, och jag mår så himla bra. Det känns så skönt att det börjar bli vår, även om de fortfarande är kallt ute. Jag blir en helt annan människa när ljuset kommer tillbaka. Skolan slutar dessutom snart och om bara 1 år så tar jag studenten. Det känns fantastiskt!
Yran är snart, jag ska se Håkan och i sommar ska mest troligt till Spanien med Tilda. Så himla kul!!

Hoppas ni också mår bra, tills vi hörs igen så får ni ta hand om er!
Pussar

Likes

Comments

Tankar, Vardagsnytt

När jag var 13 år så hade vi en kille på min skola, han var någon form av assistent, han var 20 år och alla tyckte så mycket om honom.
Han brukade hålla i idrottslektionerna och sitta med oss i uppehållsrummet. Han var en sån där kille man såg upp till, han som följde sina drömmar och peppade alla att göra det dom ville.
Han skämtade mycket med mig och min bästa vän och det var tydligt att vi var 2 av hans favoriter.

Egentligen så tyckte han om min bästa vän mer men tog man henne så kom jag på köpet för vi två satt verkligen ihop.

Jag tyckte inte att det var speciellt konstigt att han skickade bilder på sin mage till mig, sa att jag var snygg och att han verkligen gillade mig. Samtidigt så var det inte ens i närheten av hur han var på min bästavän, och gudarna vet vad han brukade säga till henne.
Men vi var ju bara barn så vi förstod nog inte riktigt vad han gjorde. Jag gjorde inte det i allafall.

Jag sprang på honom ute i helgen. Han drog tag i mig och frågade vad jag gjorde ute på krogen och jag skrattade och svarade "men du jag är ju 18 nu". Jag kanske inte skulle gjort det men jag kan inte göra något åt det nu.

Han frågade vars jag hade min bästa vän och jag svarade att hon inte hunnit fylla 18 och att hon var i fjällen med sin pojkvän.

Han såg bekymrad ut först men ansiktsuttrycket ändrades ganska snabbt. Han frågade om jag var singel, om jag haft kul och vad jag gör nu förtiden. Efter några minuter tog han på min arm och berättade hur mycket han gillade mig, att jag var så fin och att han hade saknat mig. Det kändes konstigt, han var ju i princip min gamla lärare.

Han sa att han fortfarande tycker att jag är ung men att om 2 år så skulle vi träffas och han skulle berätta vad han egentligen tänkte om mig och så blinkade han med ena ögat och tog på min midja.

Jag var 13 och han var 20, idag är jag 18 och han 25.

Han lutade sig till Emma och berättade vad han tänkte om mig. "jag visste att hon skulle bli snygg"

Tack, vad gulligt sagt men du har fortfarande varit en typ av ledare för mig.

Han började följa mig på instagram, addade mig på snapchat och frågade varför jag inte bjudit över honom nu när jag bott själv hos min syster (som är utomlands). Jag svarade att det var för att jag inte var intresserad. Sen sa han "jag skulle inte banga på dig;)"

Det kändes inge bra i magen när jag läste orden. Jag har inte bara blivit äldre sen sist, jag har också blivit mer medveten. Mer medveten om vad han egentligen gjorde mot mig och min bästa vän när vi var 13, och vad han gör nu när jag är 18.

Det känns äckligt. För hade han varit en främling som jag träffat och han hade varit 25 så hade det inte varit samma sak. Varför kan man fråga sig?


För när jag i 7an sprang runt i shorts och sport-bh på idrottslektionen och spelade vattenbrännboll så har han tittat på mig och tänkt "om några år".

Jag var ett barn. Det är äckligt. Det känns inte bra.

Det kändes inte konstigt då för jag förstod inte när jag var 13. Men jag förstår nu och han vet att jag gör det. Men jag är inte down för något.

Likes

Comments

Vardagsnytt

Hej på er! Nu var det verkligen längesen jag skrev och jag ber verkligen om ursäkt för det. Vill först tacka alla er som skrivit till mig angående mitt förra inlägg om jämställdhet, det gör mig superglad och det betyder otroligt mycket.


Hur som helst så har jag fyllt 18 (?!) och igår så for jag, Emma, Maja, Inez och Vilma ut på Allstar eftersom att alla vi hunnit fylla 18 och vi hade så himla kul! Dom är ju helt fantastiska och jag älskar att hänga med dom.
Vi kom hem kring 3 och vaknade först 12 idag. Jag och Emma lagade amerikanska pannkakor till brunch och såg sommaren med Göran. Efter det så diskade vi undan efter middagen igår och så. Bor nämligen i min systers lägenhet nu under 2 veckors tid då hon är på Bali (är jävligt avis). Men det känns skönt, älskar att va själv.

Efter att vi gjort oss i ordning och så skulle vi fara och panta massa burkar som Julia har här hemma och vi ska ta Emmas bil och när vi kommer ut så är bilen borta. Helt sjukt, så Emma ringer sin pappa och jag till min bror som jobbar på larmcentralen. Vi ser även senare att det ligger bitar från låset på bilen på marken så dom har alltså brutit upp låset och kört iväg. Bilen är en gammal röd Saab 9000 från 90 så den är väl enkel att bryta upp låset på tänker jag.
Stackars Emma var som i chock, såklart! Och vi bara stod där utan bil med 3 påsar pant haha.
Tydligen så är det 2 bilar som blivit stulna på samma plats innan jul så det är någon som far runt och knycker bilar i centrala Umeå.
Det är i alla fall polisanmält och nu får vi bara vänta och se, men det är ju så onödigt och nå så jävligt att folk inte kan lämna andras grejer ifred!

Annars så var det en bra kväll, vi hade super trevligt och käkade god mat.
Har dessutom fått sportlov nu så ska bara ta det lugnt i veckan, så ja tänker att vi hörs senare!
Pussar

Likes

Comments

Tankar

Hej på er!
Efter att ha hamnat i en diskussion där ämnet var skillnaden mellan män och kvinnor i dagens Sverige så känner jag att jag måste ta upp ämnet - feminism.

Det där sjukt smutsiga och illa klingande ordet. Det där ordet som många är rädda att kalla sig för. Ja, det där ordet.

Har under en längre period funderat över om jag borde ta upp ämnet i ett inlägg men avstått då jag vet hur det är. Det är alltid någon som ska komma med en kommentar om att man ska komma med statistik. Men är jävligt trött på det nu. Det ska alltid viftas med bevis och statistik för att man ska kunna bevisa sig trovärdig.

Det finns en stor skillnad i dagens Sverige mellan kvinnor och män. Socialt, politiskt och ekonomiskt.
2014 gjordes en undersökning som visar att kvinnor endast tjänar 86% av männens lön INOM SAMMA YRKE. Andra undersökningar visar att kvinnor tar ut fler utbetalade barnledighets dagar och att kvinnor även kan kvittera 67% av männens pension. Ja listan kan göras lång och statistiken kommer från scb.se (statistiska centralbyrån)

Källa: http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Levnadsforhallanden/Jamstalldhet/Jamstalldhetsstatistik/12252/12259/Behallare-for-Press/406481/

Ja, vi i Sverige har kommit långt när det kommer till jämställdhet MEN det kan inte användas som ett argument. Bara för att vi kommit långt jämfört med andra länder så betyder det ju inte att vi ska sluta driva vårat samhälle framåt? Det är ju bara korkat.
Generationer av kvinnor har knutit näven i fickan och nu börjar den slå tillbaka för våra rättigheter som människor.
Vilket är något som skrämmer folk. Jag vet att jag provocerar (framförallt) den äldre generationen.

Feminism är en ideologi vars målsättningen är att kvinnor ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som män. Och det går åt båda hållen (men jag kan endast prata om mitt perspektiv som kvinna då jag inte har talesföreträde när det kommer till ett manligt perspektiv). Det handlar inte bara om kvinnors rättigheter utan även männens. Att män har rätt till vårdnaden om sitt barn om mamman inte har förmåga till exempel. Det handlar om människors rättigheter.

Det är inte konstigt att kampen för jämställdhet mellan alla kallas för feminism när det började som en kvinnorättsrörelse men att namnet sedan byttes ut. Feminist var tidigare ett nedsättande uttryck som man sa till de kvinnor som inte passade in i samhällets beteende och rådande könsnormer.
Feminin är ett ord vi fått lära oss i skolan, samma med maskulin. Men för er som inte vet det så betyder det kvinnlig och om jag kopplar det till vad jag tidigare skrivit om så är det ju inte jätte konstigt att det heter feminism då det var en rörelse för kvinnor eftersom att kvinnor hade en längre position - kvinnlig = feminin.
jämställdhet handlar inte om åsikter, det handlar om fakta.
Fakta att kvinnor är mer utsatta i samhället än män.

Enligt en undersökning inom anmälda våldtäkter som skedde 2015 var 96 % av offren kvinnor och 4 % män bland vuxna. 97% av det misstänkta är män, 15 % av sexualbrotten sker i offret eller gärningspersonens hem och 69% av brotten sker av en för offret okänd person.
Denna statistik kommer från brottsförebyggande rådet.

Källa: https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html#

Om du som nu läst detta anser att något annat stämmer så får ​du ​gärna komma med källa och statistik..

Att säga "jag är inte feminist, jag är jämställdist" är som att säga "jag gillar inte vatten, jag föredrar H2o" för det är exakt samma sak, bara att du som jömställdist är feg som få.
För feg för att säga att du är feminist för att ordet klingar dåligt i en del folks öron. Är du "jämställdist" så är du en feminist i disguise. För det står för samma sak, det är bara det att du inte riktigt vill göra det rättvist för alla, inför alla för att du är feg. Det får ju inte vara för uppenbart!


När diskussionen om vida vi ska ta bort den internationella mansdagen till exempel. Den dagen är ett stort skämt. Och nej, jag tycker inte den internationella kvinnodagen ska finnas heller, men den bör finnas tills dess att den inte behövs mer. Men den internationella mansdagen behövs inte och det vet du. Ja den är till för att hylla de män som är förebilder i samhället men really, den behövs inte. Man skapar inte alltid jämställdhet genom att ge alla lika utan målet är att det ska bli lika för alla. Kvinnodagen har ett syfte då den lyfter ALLA kvinnor, överallt, för att uppmärksamma och informera andra om det våld som finns i delar av världen mot kvinnor.


Jag vet att jag provocerar när jag säger så MEN männen äger makten som finns i samhället och det syns VARJE dag. Nej inte alla män våldtar, trakasserar eller kränker kvinnor men det är tillräckligt många män för att varje kvinna någon gång under sitt liv blir utsatt för något av ovanstående. Det är tillräckligt många män för att det ska räknas som ett samhällsproblem och inte ett problem hos den enskilda individen. Tänk på det innan ni säger "men inte alla män".


Om vi leker med tanken att jag är på väg hem en kväll och 10% av de killar jag möter hem i mörkret kommer utsätta mig för något typ av brott. Blottning, våldtäkt, trakasseri, hot, sexuellt ofredande etc. Om jag då möter en kille eller ett gäng, är det då konstigt att jag byter sida av vägen? att jag håller nycklarna hårt i handen? att jag tar upp min telefon med 112 inslaget eller låtsas prata med någon? Nej, det är inte konstigt för att jag vill inte bli utsatt för något. Jag vill bara hem. Men om jag bara skriver detta så kommer en del fortfarande inte förstå vad jag menar så jag förklarar på ett annat sätt.

Om du har en godispåse full med alla dina favoriter, men 10% av dom är förgiftade, du vet inte vilka och du kan dö eller lida något fruktansvärt om du får i dig en. Skulle du då stoppa ner handen i godispåsen om du vet att du kanske dör?

Du skulle inte stoppa ner handen i godispåsen på samma sätt som jag väljer att inte gå rakt igenom de där gänget med 5 killar på vägen hem.

Jag är kvinna, jag kan stå på prispallen, men mest troligt så kommer jag stå på andraplats med en man på första. Inte för att jag är sämre utan för att jag är kvinna. Andraplats är inte dåligt, men jag står hellre på prispallen bredvid dig som man och tackar för att jag fick samma rättigheter.


Likes

Comments