Long time no see, som vanligt. Internet och sånt som hindrar, tyvärr.

Efter att vi varit i Nazca åkte vi och sov en natt i Ica. Tidigt på morgonen begav vi oss därifrån till Paracas. Där åkte vi på en tur med båt ut i havet till något som kallas Islas Ballestas och såg sälar, pingviner, pelikaner, måsar, gamar och några utrotningshotade fåglar jag tyvärr inte minns namnet på.

Det var väldigt mulet men fantastiskt vackert ändå. Under hela färden i båten ploppade det upp små sälhuvuden i vattnet. Magiskt. Älskar att alla dessa djur lever i sitt egna element och att de inte är tillfångatagna.

Wow.

Igår var vi på fruktmarknad här i Lima och köpte galet mycket och exotisk frukt. I was in fruit heaven. Är det något jag verkligen kommer sakna härifrån är det den fantastiska variationen på frukt. Här finns fan allt. Och rosa bananer. Wow. De rosa bananerna kommer jag sakna mest av allt.

Guava, chirrimoya, kaktusfrukt som dämpar stress och ångest (!!!), platano Guineo (rosa banan), avokados stora som mitt ansikte typ, ananas, you name it. Minns inte ens namnet på hälften av allt. Gott är det i alla fall!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Tidigt igår åkte vi 8-timmars buss till Nazca. Tiden flög förbi. Omgivningen var fantastisk. Målet var ofattbart. När vi kom fram vid 14 tiden tog det inte lång stund innan vi var på väg bort mot flygfältet med miniplan som skulle flyga oss över Nazcalinjerna. Vi åkte i ett plan för 6 personer (4 passagerare, 1 pilot och 1 guide). Det var lite läskigt men galet spännande ändå. Vilka galna vyer. Ni får se bilderna som finns här nedan. Jag har fler i systemkameran men de bilderna läggs upp när jag är i Sverige igen.

Snacka av att bli golvad av storheten.


Efter att vi gjort detta stora åkte vi nästan 3 timmar buss till Ica. Här har vi sovit i en natt (på det bästa hotellet hittills) och ska snart åka vidare till Paracas för att åka på en tur där. Älskar Peru och alla skatter som finns här!

Likes

Comments

Av olika anledningar var det längesen jag skrev; inget eller dåligt internet under några dagar som sen ledde till olust när jag väl hade internet för att jag inte upprätthöll bloggen och det blev bara en tråkig ond cirkel. Senaste gången jag skrev var den 21 juni, dagen då vi kom tillbaka till Lima från Iquitos.
Sedan dess har det både hänt mycket och väldigt lite. Den 23 juni till den 26 juni åkte vi till Huancayo som är pappas födelsestad. Resan dit var hemsk och tog ca 8 timmar (i bil). Utdraget som fan plus att jag var illamående pga. att höjdskillnaden blir så drastisk även om det tar tid. Huancayo ligger ca 3200 meter över havet, alltså högre än Machu Picchu som ligger runt 2800 meter över havet, så luften är extremt tunn som ni kan tänka er.
Det var 15 år sedan jag var i Peru och med andra ord 15 år sedan jag var i vad jag kommer ihåg som den lilla staden Huancayo. Staden har växt drastiskt och i vissa delar av den hade det lika gärna kunnat vara centrala Göteborg. Galet hur mycket som kan hända och utvecklas på 15 år. Eller det kanske inte är så galet egentligen, jag vet inte, chocken var stor i alla fall. Allt jag kommer ihåg från Huancayo var farmors hus och hennes gata och att på slutet, alltså på hörnet av den gatan bodde min tia-abuela Aurora, hennes man, min tio-abuelo Manuco (farmors bror) och deras dotter Angela. Idag bor Aurora, Angela och hennes 3-åriga son Ivan Alejandro (samma namn som min pappa) där. Tiderna förändras, livet händer och ingenting är som det borde fastän allt är som det ska.
Under helgen var jag iväg med min farbror och hans familj på lite olika ställen i och runtomkring Huancayo, och jag fick uppleva fantastiska vyer. Anderna är breath taking. Dessvärre kommer jag inte ihåg alla ställen vi var på men jag ska be om alla namn så jag har det med mig senare i livet.
Det var även en marknad på söndagen som byggs upp varje söndag. Världens längsta marknad är det. Den är flera kilometer lång. Där finns allt från turistprylar som typ souvenirer och sånt, plus nya saker/gamla saker, mat, kläder, filtar/plädar, allt man kan tänka sig. Det är verkligen en upplevelse utan dess like. Älskade det.
Resan från Huancayo var mindre smärtsam och vi var tillbaka i Lima på ca 6 timmar.

De senaste dagarna i Lima har varit lugna men jag och pappa har i alla fall varit iväg på flera olika marknader för att köpa hem presenter och även köpt grejer till oss själva. Jag har köpt extremt mycket smycken i silver till mig själv för att det är så löjligt billigt. Peru är silver-landet numero uno, då är det bara att passa på.

Imorgon åker jag och pappa buss till Nazca vilket betyder att snart får jag uppleva Nazcalinjerna för första gången i livet. Jag längtar helt sjukt.

Dags att sova för imrogon står klockan på 04.00. Nästa äventyr, här kommer vi!

Här kommer alla bilder från Huancayo. Undrar ni över vad det är på bilderna så snälla fråga. Kan berätta nu att bananen på bilden är rosa och det är en av alla sorter här som heter platano Guineo. Det är för övrigt den godaste bananensort jag provat och jag gråter nästan blod över att den inte kommer finnas att få tag på i Sverige. Får ni chans att testa denna sort så passa på att frossa. Helt galet vilken otrolig smak. Mums.


Och här kommer lite random bilder från Lima.

Vaya con Dios.

Likes

Comments

Det var ett par dagar sedan jag skrev och det är för att 1) det har varit ett par lugna dagar och 2) jag har behövt vila och inte orkat skriva pga. väldigt intensiva dagar med mycket äventyr. Inte mig emot alltså, älskar våra fullspäckade dagar, men det känns när man väl varvar ner att tröttheten tar över.

Dagen efter att vi varit i djungeln, alltså den 19 juni, åkte vi på tur i en så kallad motortaxi runt om i Iquitos. En motortaxi är typ en moppe med två säten bakom sig plus ett tak över sig. Alla har dessa fordon i Iquitos. Det finns fler såna än bilar. Det finns även en och annan buss men majoriteten av fordonen är motortaxis. Ni kan se bild nedan på en sådan. Hur som helst haffade vi en chaufför som vi bad ta oss till olika ställen i staden som kunde vara fina att besöka. Han tog oss till hamnen bland annat och även till något som såg ut som en djurpark men som visade sig vara ett ställe där de omhändertar djur som blivit utsatta för våld och övergrepp på olika sätt. Tex småapor som använts som maskotar och lockelse av turister, de har då varit fastkedjade runt halsen dag som natt och utan mat och/eller blivit sålda till folk som tycker det är ballt att ha en apa instängd i en lägenhet. Galenskap. Även såna manatees, som jag inte vet vad de heter på svenska nu, fanns där, som de omhändertagit för att folk är sjuka i huvudet och utför tjuvjakt på dessa utrotningshotade djur. Det fanns även andra djur som de fått in som blivit illa behandlade på olika sätt. Det som det här rescue-stället gjorde var alltså att hitta dessa djur som far illa, rehabilitera dom och sedan släppa ut dom till sina egna ursprungliga hem i djungeln och där de nu hör hemma. En del av dom kommer hamna på olika naturreservat för att de inte ska utsättas för tjuvjakt igen. Ett sånt fint arbete. Stor eloge till detta självklara vackra.
Något som är svårt att missa när man är i Iquitos är att det är en väldigt smutsig stad och det är så jävla tragiskt för det hade kunnat vara så vackert med tanke på vart det är beläget och även med tanke på den enorma strömningen av turism som finns. Staten skiter i det eftersom att dom inte vinner något på att rusta upp. Korrupta jävla skitstat. Allt handlar om pengar och vinner man inget på det så ser man förbi människorna som lever i misären och deras behov. Idioter.

Igår åkte vi från Iquitos till Lima och därefter var eftermiddagen lugn. Idag har jag och pappa varit inne i Lima Centrum och jag shoppade mer än jag borde.

Klockan är snart 23 och det är läggdags nu. Imrogon ska vi till migrationsverket och se vad som krävs för att jag ska få bli peruansk medborgare. Tjoho!

Likes

Comments

Det är svårt att greppa att allt vi gör är på riktigt. Vi har varit på alla de här fantastiska ställena på riktigt. Det är inte längre något att drömma om utan det är verkligen sant. Ofattbart. Jag är i det men kan ändå inte riktigt förstå att det faktiskt händer.

Idag har vi i alla fall varit i djungeln, åkt båt i Amazonasfloden, sett och myst med vackra djur och även fått se en liten del av urbefolkningen Bora.
Ord är överflödiga. Var goda se bilderna. Wow.

Amazonas alltså. Wow.

Likes

Comments

Klockan ringde som sagt 04.30 imorse. 05.30 blev vi upphämtade av taxin som tog oss till flygplatsen. Jag trodde vi skulle frysa ihjäl. Det var alltså -3°. Det är sjukt hur det kan skifta så från dag till natt, men så är det uppe i bergen.
Anyhow. Efter lite förseningar och sånt kom vi tillslut till Iquitos, som för den som inte vet, är en stad vid Amazonas. Det var som ett slag i ansiktet när vi kom av planet. 35° varmt och jag hade jeans, dubbla långärmade, jacka och halsduk. Taxichauffören som tog oss till hotellet sa att det var vinter här och 35 grader. "Freacito" som han kallade det, Haha. Det betyder att han tycker att det var friskt. Berättade om vår sommar som har ca 25° och han tyckte det var rena rama galenskapen. Han frågade om vi fryser då, haha. Svar nej.

Vi kom till hotellet, installerade oss, tog på oss mer passande kläder för vädret och drog ut. Vi har nu löst en över-dagen-tur till Amazonas imrogon. Can't wait!
Vi kollade i lite affärer, köpte mosquito-medel att spraya oss med och käkade god mat på en restaurang här i stan. Nu är vi tillbaka på hotellet och håller på att smälta bort. Från -3° till +35° på ett par timmar är galenskap.

Likes

Comments

Det blir ett kort inlägg idag. Dagen har varit lång, klockan är mycket och imorgon ska vi upp 03.30.

Vi vandrade från Aguas Calientes till Hidroelectrica i förmiddags. 12,5 kilometer och 2 timmar tog det. Kändes som att vaderna och benen skulle sprängas från gårdagens 7-timmarsvandring, haha. Men vi överlevde i alla fall. I Hidroelectrica blev vi upphämtade av en buss som har tagit oss tillbaka till Cuzco och det var 6 jobbiga och långa timmar. När man är så trött i kroppen så vill man inget mer än att vara stilla men att vara bunden till att vara stilla är typ tortyr. Kroppen är ambivalent and so am I.
Efter en lång bussresa till hotellet i Cuzco ligger jag nu äntligen i sängen. Klockan är efter 23 och om drygt 4 timmar ringer väckarklockan. Vi blir upphämtade av taxi 05.30 bort till flygplatsen och 06.50 går planet till Iquitos, alltså djungeln. Äventyret försätter!

Lite avokadolunch vid Urubambafloden när vi vandrade från Aguas Calientes till Hidroelectrica förut. Mums!

Likes

Comments

Idag har utan tvekan varit den bästa dagen i mitt liv. Vilken upplevelse. Ord och bilder kan inte beskriva allt det vackra och mäktiga som finns här. För att fullt ut förstå det så måste man uppleva det. Den som kan borde absolut göra detta en gång under sitt liv. Wow.

Dagen började med att vi blev upphämtade med buss från Aguas Calientes upp till ingången vid Machu Picchu. Väl där hade vi en guide i en timme som berättade lite om vilka som bott i ruinerna, hur de levde och vad de odlade för grödor. Han visade även den bevarade trädgården där bland annat coca-plantan växte. Han berättade om alla fördelar med den och tillslut sa han att ja.. det finns ju även något som inte är bra som produceras från plantan och det är ju kokain.. eller förresten det är inte så dumt. Hahaha, då vet vi.
Strax innan 8 fick jag och pappa smita iväg för vi hade även bestigning av Waynapicchu-berget som ingick i vår biljett. Tips till alla som skall besöka Machu Picchu, TA MED WAYNAPICCHU. Det är en helt galen upplevelse, både att bestiga och att sedan få uppleva utsikten som är breath taking.
Hur som helst var det asjobbigt men fantastiskt att gå upp. Det tog en dryg timme i brant uppförsbacke i trappsteg som är smala, branta, inte djupa och dessutom höga. Det var en utmaning men challange accepted och vi löste det, såklart. Vi mötte några på vägen upp som hade gett upp och var på väg ner igen. Det var verkligen sjukt jobbigt och det var flera gånger det kändes som man skulle tuppa av, dock var belöningen mer än tillräcklig när vi kom till toppen.
När vi hade varit där uppe ett tag och tagit magiska bilder och njutit av utsikt och omgivning var det dags att promenera ner, samma branta väg som vi kom upp. Dock var det en skillnad på väg ner och det var en liten passage som man var tvungen att passera som var i en trång grotta som man var tvungen att sitt/ligga/krypa ur för att komma förbi. Jag vill inte utnämna mig som klaustrofobiker, men mannen, jag ville dö. Fick en härlig ångestattack under tiden och efter passagen men som tur var gick den över ganska snabbt. Hjälp.
Vi vandrade i alla fall ner och det var nästan lika svårt och ansträngande som att gå upp. höga, icke-djupa steg som sluttar åt alla möjliga håll och vetskapen om att det är ca 3000 meter ner om man tappar greppet. No pressure eller så.
Vi kom ner helskinnade och fortsatte vandra till ruinerna och sen vidare upp till The Sun Gate. Det var också en uppfriskande promenad i uppförsbacke där man undrar om man dör på fläcken om man lägger sig ner, men det är så jävla värt det när man kommer fram till destinationen. Utsikten var fantastisk även där.
Vi vandrade ner efter ett tag och in i ruinerna igen. Njöt av utsikten och knäppte tusen bilder med både min telefon och systemkameran. Jag har filmat en del med men det hamnar som ni vet på ansiktsboken.
Vid 14 var det dags att åka tillbaka till Aguas Calientes. Vi hittade ett ställe att käka supergod mat på, buffé med massa olika sorters mat men där jag åt grönsaker och världens godaste quinoa blandat med jordnötter, gula och svarta russin och persilja. Ska lätt göras hemma i Sverige sen.

Nu är vi på hotellet och är helt utslagna. Vi har promenerat mellan i 6-7 timmar idag med endast några mikropauser för att inte missa något.

Jag är mer än nöjd och vill lätt göra om det här igen.

Jag är evigt tacksam. Detta kan ingen ta ifrån mig. Tack pappa. ❤

  • Peru.

Likes

Comments

De bilder jag kommer lägga upp i detta inlägg gör inte verkligheten rättvisa överhuvudtaget. Jag har ju fotat med systemkameran, och de bilderna kan jag dela med mig av när vi kommer tillbaka till Sverige igen tyvärr. Håll till godo helt enkelt.

Vår dag började tidigt när vi åkte ungefär 6 timmar upp till Hidroelectrica där vi började vår vandring upp till Aguas Calientes. Lite mer än en mil och lite mer än två timmar senare kom vi fram till vårt första stopp där vi ska sova inatt. Imorgon fortsätter vårt äventyr upp till ruinerna i Machu Picchu. Känns overkligt. Under hela vandring upp hit så fick man liksom stanna upp, kolla upp, och bara suga åt sig omgivningen. Bergstopparna är helt out of this world. Ingen bild kan fånga dess skönhet. Kan inte förstå att jag är här i världen. Mäktigt. Hissnande vackert.

Som sagt ger dessa bilderna ingen rättvis bild utav vad det är vi varit med om. Jag filmade en del men det går inte att lägga upp här så den som vill kan kolla min Facebook för att se dom (om de vill laddas upp dvs. Det är väldigt segt Wifi här).

Nu har jag och pappa precis ätit mat och nu ska vi snart sova för imorgon startar dagen 04.30.

  • Peru.

Likes

Comments

Bästa dagen hittills har varit idag. Vi åkte till Limas flygplats imorse vid 05.30. Planet till Cuzco tog bara en timme. Vi fick en nice taxichaufför som tog oss till ett resebyrå innan han körde vidare oss till hotellet. Där fick vi lite hjälp med hur vi ska lägga upp vår resa upp till Machu Picchu. Där fick vi dricka vårt första coca-te på den här resan. Vi blev även tipsade att tugga coca-blad när vi skulle upp till Machu Picchu för att man slutar känna gradvis och bara kan jobba på hur länge som helst.
Vi kom hur som helst till hotellet och lämnade våra väskor, sen drog vi ut till en marknad som ligger typ 100 meter från hotellet, för att hitta något att äta. När vi promenerade runt kände jag hur huvudet började kännas tungt och att jag kände mig yr. Pappa sa direkt att det var för att vi var så högt upp nu när vi är i Cuzco, närmare bestämt 3400 meter över havet. Mycket riktigt började även min andning bli ansträngd och jag kunde typ inte gå utan att känna mig svimfärdig. Har ju dessutom lyckats bli förkyld så det gjorde inte saken reser. Enough about that. Vi hittade avokado till galet pris och gick till hotellet och käkade dom.
Efter att vi hade vi chillat en stund drog vi ut för att se staden och helt plötsligt hamnade vi i världens uppvisning. Jag förstod dessvärre inte varför, men det var galet fint i alla fall. Sen strosade vi runt och kom till en marknad med traditionella peruanska saker och kläder. Jag handlade en del ja.

Nu är vi på hotellet för att somna tidigt inför imorgon när bussen kommer och hämtar upp oss för att ta oss till ett ställe som jag inte minns namnet på, därifrån ska jag och pappa vandra upp till Machu Picchu. Livets upplevelse. Måste bli frisk nu.

Vackra Cuzco. Ord kan inte beskriva dig.

Likes

Comments