Idag är det 398 dagar sen jag hamnade på sjukhus och jag har kommit så jädra långt alltså!
Jag är så stolt över mig själv! ✌🏻

I dagens läge är jag i Tyskland med min låtsas farmor och hennes vännina med make, så himla häftigt med den stoooora färjan och så fruktansvärt god mat ska ni veta! 😋

Jag är så glad och tacksam för att jag med blev medbjuden, tack! ❤️


I förrgår fick jag reda på att jag blev med jobb över sommaren, den 23 augusti börjar jag skolan och ska plugga upp mina betyg med inriktning "socionom", detta är fan i mig mitt år ska ni veta! 💪🏻😁


Nä nu hinner jag inte skriva mer men nu fick jag iaf skrivit av mig lite grann 😋


Ha en trevlig lördag allihopa! ☺️❤️

Instagram : BunnyTheRabbit66

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Hejsan svejsan alla goa och glada! 😄

Idag har Tindra haft dansuppvisning och alla var så fruktansvärt duktiga och jag är såååå stolt över min lilla stora tjej! ☺️

Tänka sig att hon fyller fasiken 8(!)år snart!
Det är sjukt vad tiden går fort och barnen åldras men om man frågar dom så är mamma fortfarande 20 😉 hehe.

När vi kom hem så drog vi allihopa ut och lekte på skollekplatsen i den härliga värmen, 23 grader tror jag att vi hade som mest.
Efter det gick vi hem och käkade lite spagetti och köttfärssås sen blev det lördags mys ☺️👌🏻

Imorgon ska vi på kalas hos pappa-morfar-svärfar som fyller 44 år på måndag, den gamle gubben! 😂


Nej nu är det dags att sova, ha en fortsatt trevlig lördag allihopa! ❤️

Instagram : BunnyTheRabbit66

Likes

Comments

Idag är det ett(!) år sen som min mamma hittade mig, ett år sen som jag skulle dött, jag skulle inte ha överlevt men jag motbevisade alla och överlevde!
Jag är fasiken en jäkla krigare 💁🏼


Inatt hade jag svårt att sova och det är ju kanske inte så konstigt med tanke på vad "jag" gjorde för ett år sen..
Precis som förra året så var jag ensam, eller ja detta året var Holly här men hon låg ju och sov och att prata med en snart två åring är kanske inte så givande alla gånger så ensam kände jag mig.
Precis som förra året så var J hos en polare, samma polare som förra året.
Precis som förra året så var dom stora barnen hos sina andra föräldrar.

Men detta året så fanns två änglar där för mig, en utav änglarna var här hemma hos mig ett bra tag och bara tjötade och hon gav mig mer stöd än vad hon själv vet om, tack! ❤️
Min andra ängel, som faktiskt förutspådde mitt suicid försök förra året fanns över telefon i flera flera timmar och gav mig stöd, råd, historier och skratt, tack! ❤️

Ni två är guld värda alltså ❤️


Idag är jag "frisk", förra året så mådde jag så psykiskt dåligt så jag själv inte ens visste vem jag var men att vara ensam igår/idag är rent ut sagt för jävligt!
Så jag är glad för dom personerna som faktiskt finns där för mig! Jag vill kunna ge er hela världen men tyvärr kan jag inte det och jag hoppas att det räcker med min eviga tacksamhet och min vänskap ☺️



Det känns som att denna helgen är en oturs helg för mig, i lördags fick jag en kolfiber sticka i tummen och jag fick inte ut den hur jag än försökte, tummen svullnade upp och det blev helt lila runt omkring där stickan satt. Till slut fick jag ut en del av stickan men på natten fick jag hög feber, på morgonen därpå var det fortfarande lila och svullet så jag fick åka in till vcd för att vara på den säkra sidan där fick jag rådet att fortsätta göra rent det med alsolsprit och får jag feber igen ska jag söka akutvård, ja men det kör vi på!

Jag ska då in på Apoteket och köpa alsolsprit och när jag ska betala står det "medges ej" på kortapparaten och jag tänker : vad fan!
Vi testar igen och det står "spärrat kort" och jag tänker : vad i helskotta!!
Betalar skiten kontant och tänker att smset jag fick igår kväll kan ju inte ha vart scam då..?
Jag får tag i numret till spärrlinjen och får snacka med en kille där varpå jag frågar vad fan dom sysslar med, varför är mitt kort spärrat?

Till svar får jag att igår kväll var det en konstig transaktion på mitt konto så killens kollega hade spärrat mitt kort.
"Vad för konstig transaktion?!"
Killen svarar då "ja du, igår kl 19:13 så användes ditt "kort" på Hotel Carmel någonstans i USA och eftersom att du hade handlat på Ica Nordeviks tidigare på dagen så misstänkte min kollega att någon har fått tag på ditt kortnummer då, så han spärrade kortet och du får ett nytt på posten inom 5 arbetsdagar men jag råder dig även till att försöka få ut pengarna som är kvar på kontot"
Jaha ja, detta gjorde ju inte min dag bättre!

Min låtsas pappa Martin frågar om jag har swish och sen går han iväg och pratar med en ganska ung tjej som sitter på en barkbänk, efter en liten stund ropar han dit mig och säger "du kan swisha henne så tar hon ut pengarna" 😅
Då visar det sig att Martin kände igen henne och att hennes föräldrar bor på samma lilla ö som han gör och på den ön så hjälper man varandra så hon tvekade inte en sekund på att hjälpa mig, jag vill inte skriva ut hennes namn här men tack så mycket för hjälpen T! ❤️


Så min dag var inte den bästa till en början men det blev ju som sagt bättre framåt eftermiddagen och på kvällen så ringde min farfar och säger "Marie(farfars fru) vill bjuda med dig till Tyskland" varpå jag säger "nu skojar du?!" och farfar säger "ja" 😂
Sen säger farfar "men jag skojar väl aldrig?"
"Haha jo farfar, du skojar alltid!" svarar jag och då säger farfar "nä men på riktigt Marie vill bjuda med dig till Tyskland"

Jag har aldrig varit i Tyskland så det ska bli skit roligt!!😄👏🏻👏🏻


Livet är som en berg-och-dalbana men man måste alltid försöka se det positiva annars går man under, och jag vet vad jag snackar om för jag gick under..

Jag är tacksam för allt jag har, jag är tacksam för att jag överlevde, jag är tacksam för att jag är envis som en åsna, har mitt liv i behåll, mitt ben är kvar och jag kan fasiken
!

"Man vet inte vad man har förens man förlorar det"



Ni allihopa får ha en underbar dag och lev livet till fullo för man vet aldrig vad som ska hända härnäst! 🙏🏻

Instagram : BunnyTheRabbit66

Likes

Comments

Hej hopp gummisnopp! 😁

Nu var det längesedan(igen!) som jag skrev ett inlägg.
Som jag har skrivit tidigare så använder jag bloggen mest för mig själv och skriver när jag hinner och känner för det, vilket inte blir så ofta nu för tiden.
Mitt liv är så hektiskt
🤣 haha
Skämt åsido men mycket har hänt sen sist jag skrev, jag har hunnit fylla 25 år tex, jag fick otroligt bra presenter av mina nära och kära, jag har vart på 70 års middag/kalas för min käre farmor(Momo
❤️), jag har träffat min biologiska pappa för första gången på riktigt länge och har även träffat honom ett par gånger efter det, jag har fått upp kontakten med min saknade moster igen och våra familjer firade även påsk ihop, det har hänt mycket mer grejor men detta är det som ploppar upp just nu 😋

Jag tänkte att jag skulle skriva lite mer ingående om alla saker men det får bli en annan dag för nu ska jag snart hoppa av bussen
👌🏻😄


Jag hoppas att ni alla mår bra och lever livet till fullo!
🙏🏻🌸






Instagram : BunnyTheRabbit66

Likes

Comments

Nu var det fruktansvärt längesedan som jag skrev och det har ju hunnit bli 2017, så god fortsättning på er allihopa!
Jag hoppas att ni har haft en bra jul och ett riktigt gott nytt år!😄💞




Natten till 1 maj 2016 skulle jag dö, det var bestämt så, man kan kalla det ödet om man vill.

Kan man lura döden? Ja, det kan man.
Jag lurade döden rejält.
Jag skulle inte ha överlevt...
Mina njurar var helt förstörda, levern var helt förstörd, hela mitt högra ben hade dött..
Mitt eget blod förgiftade sakta mina egna organ och dödade allt som kom i dess väg.
På ca 8h gick jag upp 20(!) kg i vätska.
Jag blev lagd i respirator för dom trodde att jag hade fått en hjärnskada, vilket betydde att jag bara skulle "vara".
Man kunde lika gärna dra ut kontakten.
Jag skulle ju ändå dö..

Men när man under första operationen, akut operationen(den jag inte skulle överleva) skar upp min höft så anade man att blodcirkulationen fungerade svagt, min höft var vid liv!
Nog för att det rann ut "slam", som dom så fint kallar det, blod och var men den var vid liv!

När man skar upp mitt underben forsade det ut vätska, blod, "slam" bland annat, det var värre med underbenet. All muskulatur på högersidan var död, ut med skiten och ner i papperskorgen typ.
På vänstersidan var det bättre, det var "BARA" ca 60% utav muskulaturen som var död där, jaja ut med skiten och ner i papperskorgen.

Under denna tiden så trodde ingen att jag skulle komma levande från operationsrummet, det gjorde jag!
Dock i respirator fortfarande, men vid liv och utan hjärnskada. Nu skulle jag bara vakna...
Jag tror att jag vaknade 2 dagar senare, jag har som jag tidigare skrivit inget minne över huvud taget av denna tiden förutom att jag hade ont och jag kunde inte känna mina ben, vad hade hänt..?

Jag hade massa slangar ÖVERALLT!
Och jag var livrädd, jag fattade inte ett skit..
Jag hade dropp,
massvis med olika smärtstillande,
jag fick blod, hade en inopererad cvk,
EDA, en sladd in i ljumsken med smärtlindring och självklart den hatade dialysen...
Under 5(!) veckor hade jag dialys, dygnet runt och under dom 5 veckorna så kunde jag trilla av pinn när som har jag fått reda på i efterhand.
Men icke sa nicke!
Mina njurar och min lever blev till 99% återställda, och jag lever!🤘🏻

Nu var det bara benet kvar.. Jag hade ingen aning om att det saknades muskler i benet förens i slutet på September..
Efter ca en vecka på IVA fick jag reda på att vi troligtvis behövde amputera mitt ben vid låret och jag blev helt förstörd! Vi skulle avvakta ett par dagar och se om blodcirkulation osv förbättrades eller inte så under dom dagarna låg jag och tränade mina lårmuskler hela tiden i hopp om att få igång blodcirkulationen.

Vid nästa ultraljud så märkte vi att min "träning" hade funkat! Och jag hade till och med utmärkt blodcirkulation i foten!👏🏻
Jag slapp amputation vid låret, en vinst! Men foten och underbenet var fortfarande förlamade så vi behövde troligtvis amputera där istället.
"Fan heller!" tänkte jag! Jag tränade som besatt för att slippa men vad skulle det egentligen göra för nytta när jag har fått reda på att jag aldrig kommer kunna gå igen...?

Där och då bestämde jag mig!
"Fuck you doktorn", jag SKA gå!

Jag är fan envisare än en åsna och jag KAN gå! Jag kan till och med springa, nog för att det inte går snabbt och det ser ju helt mongo ut men jag kan👏🏻😂



När jag låg inne på IVA så berättade min favorit sköterska om typ "hjärn-chock", för att förklara på ett lätt och snabbt sätt så betyder det att min hjärna har "blockat" första vecka efter mitt uppvaknande för att min kropp och mitt psyke inte klarar av att hantera det. Samma sak med att jag skulle vart död, jag visste det men jag fattade inte...

Nu förstår jag och första gången som jag faktiskt förstod så grät jag så mycket så jag hade inga tårar kvar till slut. Vissa dagar ploppar det bara upp tankar i huvudet om att jag skulle vart död.. Det får mig att vara extra tacksam över det jag har, jag uppskattar saker mer nu än vad jag gjorde innan mitt suicid försök.

Att kunna resa sig upp ur sängen själv, att kunna gå på toa själv, att kunna duscha själv, att kunna ta på sig kläder själv, att kunna stå, att kunna gå, att kunna springa osv.

Tänk såhär, du vaknar en dag och kan knappt röra dig, du känner inte dina ben men du har ont, ont som in i h*lvete och du fattar inte vad som händer.
Att inte ens kunna göra såna saker som är så enkla som att sätta sig upp, det är nog ungefär som en rejäl pungspark.
Jag blev "tillsagd" att jag inte kommer kunna göra dessa saker så jag visade dom att det kommer jag visst kunna!


"Anytime someone tells me
I can't do something...
I want to do it even more!"








Instagram : BunnyTheRabbit66

-38kg varav 20kg vätska, man ser allt lite skillnad🤘🏻

Likes

Comments

Idag är en sån där natt då man inte kan komma till ro och somna, vad gör man då? Jo man skriver av sig lite så kanske man somnar sen 👍🏻


I torsdags fick jag min diagnos, ADHD, fick även concerta utskrivet. Jag har dock inte vågat ta någon men idag (tisdag) så tog jag min första tablett och så knasig det blev efter det.

Jag blev yr, illamående, såg suddigt efter det så blev min kropp super tung så jag kunde knappt röra den, jag bara låg där i soffan, sen så somnade jag några minuter och när jag vaknade så kändes det som att händerna, armvecken och armbågarna höll på att somna, så där stickigt som det kan kännas. Det var väldigt jobbigt men efter ett par timmar gick det över och dessa biverkningar kommer bara vara nu i början sen kommer jag kanske vara lite mer "normal" vad det nu är.
Vi får väl se hur det blir, jag ska försöka att hålla er uppdaterade👍🏻

Det har inte hänt så mycket dessa dagarna, eller jo Neo var på halloween party i fredags och i lördags åkte Holly till sin mormor och Neo släppte vi av i Stenungsund hos hans mamma :)

Sen hade jag och Jonatan faktiskt vår allra första dejt! Vi tyckte väl att efter 3,5 år så kanske det var dags 😂

Vi gick runt en stund på torget sen gick vi och käkade mat på Harrys, det va gött!
Efter det såg vi Morran & Tobias på bio, den kan jag rekommendera för den var riktigt rolig!👏🏻
Vi hade en göööör mysig eftermiddag/kväll och det var välbehövligt men lite ensam tid så vi kunde rå om varandra, det är så mycket som har hänt i det senaste så man har inte alltid tid eller ork för varandra tyvärr.
Men jag är på bättringsvägen, på något magiskt sätt så rörde jag på min fot när jag låg i soffan för ett tag sedan!
Helt sjukt vad glad jag blev och stolt över mig själv!👏🏻👏🏻


Nu ska jag försöka sova igen och jag ska försöka uppdatera här lite oftare men man vet inte alltid vad man ska skriva så jag brukar bara skriva när jag känner för det.

Ha en fortsatt trevlig natt, ni som är vakna och ni som sover, sov gott!☺️

Puss & kram ❤️

Instagram : BunnyTheRabbit66

Likes

Comments

Till familj och vänner.


Jag är fruktansvärt ledsen för den smärta jag har orsakat er, det kan inte vara lätt för er.
Ovissheten tex, även om jag har sagt att detta är en sak som aldrig kommer att hända igen och att jag mår mycket bättre nu så kan ju ni aldrig veta för under så många år så visste ni inte att något var fel.
Jag har märkt att jag är lite av en mästare när det gäller att dölja hur jag faktiskt mår och ni kan ju inte med säkerhet veta att jag faktiskt mår okej nu..

Jag tänker på min mamma, pappa, Kim och min lillasyster LeaAnne som hittade mig, det måste ha vart fruktansvärt att se mig ligga där och inte veta om jag levde och sen inte veta om jag skulle överleva.

Min man Jonatan har berättat att det allra värsta han har sett var när jag låg i koma. Slangar ner i halsen och maskiner överallt.
Att inte veta om jag skulle överleva när jag låg där är en av dom svåraste sakerna han har gått igenom och jag är uppriktigt ledsen för att jag tvingade honom att gå igenom det.


Jag skäms över vad som har hänt och jag vet att jag inte ska skämmas över det så därför skriver jag av mig, istället för att ha tankarna i skallen så får jag ut dom på detta sättet. Det hade vart skönt att ha någon som gjort något liknande att prata med men det är ju sån "tabu" att prata om detta så jag vet faktiskt ingen som har gjort det.


Jag vill säga förlåt till alla jag har sårat genom att göra som jag gjorde, men hade ni varit i mina skor så hade ni förstått.... Jag har en del plågoandar som har plågat mig i flera flera år och min kropp orkade helt enkelt inte med det mera.
Jag försöker inte få det att låta som att jag gjorde "rätt" i det jag gjorde för att ta livet av sig är det fegaste man kan göra men det som hände har hänt och jag kan tyvärr inte ändra på det hur mycket jag än skulle vilja.

Förlåt mamma, pappa, Joakim, Michelle, LeaAnne och Ghani.

Förlåt farfar, Marie och farmor.

Förlåt Peter och Arpy.

Förlåt Ann och Bosse.

Förlåt Kalle och Anna.

Förlåt Marion, Johan, Jimmy, Joakim, Jossan, Julia.

Förlåt Alexandra.

Förlåt Rippe.

Förlåt Britt och Kim.

Förlåt Dennis och Julia.

Förlåt Lucas.

Förlåt Maya.

Förlåt till alla.
Jag har inte skrivit med alla utan bara dom som har stöttat mig till 1000% för annars hade detta inlägget varit låååååångt och jag har heller inte skrivit med några barn för dom vet inte om suicid försöket och så vill jag att det förblir.

Men mest av allt, förlåt min älskade Jonatan!

Förlåt vad jag har utsatt er alla för!
Ni får mer än gärna skriva till mig om era känslor, tankar eller frågor.


Jag vill att ni alla som läser här ska veta att jag känner mig som en påse med skit varenda dag och jag blir alltid påmind av vad jag har gjort då "ärret" har satt sig både i mig och i mitt ben.


Jag älskar er alla som finns vid min sida och stöttar mig, ni är verkligen guld värda!🌸💞

Likes

Comments

Det var mycket som hände vid den tidpunkten i mitt liv.
Så natten till den första maj bestämde sig min hjärna för att nu ska det ta slut.
En människa orkar med mycket men långt ifrån allt.

Jag och Kim var ensamma hemma och min kropp tog befälet liksom.
Jag såg allt som hände men kunde inte göra något åt det.
Jag gick och hämtade en burk med tabletter, gick in på ett rum, skrev ett "avskedsbrev", svalde tabletterna och skulle efter en stund gå in och lägga mig i våran säng.
Dammsugaren stod kanske en meter innanför dörren in till våran sovrum och jag snubblade på den, ramlade och slog i huvudet i en byrå och drog ner plattången(den var inte i kopplad) och fick den under mitt ben, och där blev jag liggandes.

Efter detta har inte jag ett enda minne förens ca en vecka senare, så jag har fått tiden däremellan återberättad av familj och läkare.

Min mamma passade Holly och skulle lämna henne vid 14 tiden dagen efter men hon kände att något inte stod rätt till så hon kom hem till oss redan vid 12 och hittade mig, hon hade ingen aning om vad som hade hänt så hon försökte väcka mig och när hon och min låtsas pappa Martin väl fick liv i mig så skrek jag bara om hur ont jag hade i benet och i ryggslutet.

Mamma ringde efter ambulans och jag skrek och gormade om mitt ben så till slut tog Martin tag i mig och sa "nu åker du med i ambulansen" och lyfte upp mig på båren, om jag inte minns helt fel.

Mamma ringde Jonatan som hade sovit hos en kompis och hade ingen aning om vad som hade hänt, berättade för honom att han måste skynda sig hem och han tar första bussen hem.

Väl inne på sjukhuset lyssnar inte riktigt läkarna på mig när jag gormar och skriker om benet och ryggslutet så dom tror att jag är full och ska få stanna för att sova av mig ruset och dom lägger mig i konstgjord koma, alltså respirator.

Senare på kvällen börjar mina värden fara och flyga åt alla håll och kanter och dom ringer mamma och säger att "vi måste akut operera Martina och vi vet inte om hon kommer att överleva, du och hennes make borde komma in till sjukhuset"....




Jag kan tänka mig att många kan bli illa till mods av att läsa detta jag skriver om men som jag har sagt innan så skriver jag främst för min egen skull och vill man inte läsa på behöver man inte.


Jag hoppas ni har haft en fin dag💞🌸

Instagram : BunnyTheRabbit66

Likes

Comments

Jag har funderat lite och det är så mycket tabu kring psykiskt mående, varför?!
Är det för att det är inget man kan se med blotta ögat?

Jag tycker att vi alla borde prata mer om det, sluta skämmas för att man mår som man mår när man inte kan hjälpa det.
Och med dessa orden tänkte jag att jag ska börja berätta min historia...



Jag har mått psykiskt dåligt sedan jag var liten, dock visste jag inte vad det var då. Finns olika orsaker till varför jag mådde dåligt redan då men det är inget vi ska gå in på nu.
Nu på senare tid har har jag och Tindras pappa bråkat mycket, eller bråkat och bråkat men vi har inte kommit överens för att jag har börjat sätta ner foten och stå på mig.
Det finns mycket som har hänt däremellan, vi båda har gjort dumma saker och det finns en del orsaker som gör att jag inte kan lita på honom.

Vilket är ännu en anledning till varför jag mår som jag gör. Jag vill att vi ska kunna komma överens, vi behöver absolut inte umgås eller så, det vill jag inte och jag är ganska säker på att han inte vill det heller men att vi ska komma överens för Tindras skull är något jag vill och har kämpat för sedan vi gick isär.
Tyvärr så får man inte alltid som man vill men man kan alltid fortsätta hoppas!

Jag har nyligen blivit utredd för adhd,
Jag har små tvångstankar, typ som att tvätten måste göras på mitt sätt, när jag diskar så måste tallrikarna ligga närmast mig till höger i diskhon, bestick längst ifrån och glas bredvid tallrikarna, alla saker måste stå på sin plats annars mår jag dåligt(tex lampor, prydnadssaker m.m),
Jag har ptsd,
Jag har daglig ångest,
Jag har självmordstankar,
Och jag har försökt att ta livet av mig...

Tvångstankarna försöker jag träna bort och jag har blivit MYCKET bättre med det, får inte några panikångest attacker längre om det inte är på mitt sätt.

Jag träffar psykolog för att prata om det som har med ptsdn att göra.

Min ångest försöker jag att träna bort, vill inte ta massa tabletter utan jag vill kunna klara mig själv.

Självmordstankarna har börjat ge med sig då jag har en psykolog jag går till för att prata med.

Självmordsförsöket hände natten till den första maj detta år....
Det är ett mirakel att jag överlevde.




Jag slutar här och skriver mera en annan dag då detta är väldigt känslosamt för mig.


Ha en fortsatt bra kväll❤️

Jag vill även passa på att tacka alla som har funnits där för mig och som har ställt upp till tusen!

Tack mamma med familj
Tack Stor Jocke
Tack Loppan
Tack alla som hälsade på mig

Och tack till min make, han har fått stå ut med mycket och har fått ta hand om allt under tiden som jag inte har funkat!


Ni betyder så otroligt mycket för mig, jag älskar er! ❤️

Likes

Comments

Nu var det längesedan igen 😩
Sorry men det är inte ofta jag tänker på att jag faktiskt har en blogg.
Hur som helst så skriver jag ju här främst för min egen skull, för att kunna gå tillbaka och läsa hur långt jag faktiskt har kommit!
När jag låg på IVA så skrev ju mina sköterskor dagbok åt mig, det gör dom alltid när man ligger länge på IVA för att man glömmer typ hälften av grejorna som händer och sägs.

När jag har dåliga dagar så brukar jag ibland läsa dagböckerna för att se hur långt jag faktiskt har kommit och då mår man genast mycket bättre! :)


Häromveckan gick jag från affären och nästan hela vägen hem och jag är så j*vla stolt över mig själv! Ont som bara den hade jag efteråt men jag klarade av det!! 💪🏻


Sista gången jag låg inne på sjukhuset så träffade jag en kvinnlig läkare, vi kan kalla henne Gunda.
Gunda träffade jag förra gången jag var på återbesök och hon berättade att med rätt rehabilitering och lite jävlar anamma så kommer mina muskler i benet och foten att komma igång och jag blev fruktansvärt glad av att höra detta!!

I fredags var jag iväg till läkaren som har gjort flest operationer på mitt ben, vi kan kalla honom Ragnar och jag pratade om detta med honom varpå han säger "att på insidan av benet har vi tagit bort ungefär hälften av muskelmassan och den muskeln som du har hittat kanske blir den ända då du har så omfattande nervskador och nerverna måste växa ut från svanken igen och hela vägen ner i foten vilket tar ungefär 3 år då en nerv växer ca 1mm om dagen, och en muskel utan stimulans under så lång tid "förvandlas" till en sena.

Sen pekade han på utsidan av benet och sa "här på utsidan av benet kommer det aldrig att komma igång.
Varpå jag säger "varför?"
Ragnar säger "för att där finns det ingen muskel kvar och det vet jag för det var jag som tog bort den!"

Kan ni tänka er den chocken jag fick?!
Jag kommer med andra ord ALDRIG att kunna vicka foten upp och ner själv för det är nämligen den muskeln som gör att man kan göra det.
Testa själv så får du se, lägg upp benet på tex soffan eller sängen och vicka foten upp och ner samtidigt som du kollar på benet så kan du se vilken muskel jag saknar.
Jag lägger även in en bild som visar hur stor den faktiskt är.


Nu ska jag strax hämta hem kidsen från skolan så jag skriver mer en annan dag, ha en fortsatt bra måndag allihopa! ❤️

Instagram : BunnyTheRabbit66

Likes

Comments