View tracker

Kan det vara den inre stressen som är igång och spökar lite? Att kroppen säger ifrån nu för att jag själv ska börja ta det lugnt? Jag vet faktiskt inte men att sova känns för mig just nu helt omöjligt.
Hinner ju i värsta fall om jag inte somnar sova några timmar på dagen. Har ett möte på psykiatrin som jag måste gå på.
Känns som jag har ärenden dit hela veckan..
Sen på torsdag är den där rättegången, känner mig inte lika nervös och stressad över den som jag gjort men det kommer komma när som helst. Längtar bara tills denna veckan är över nu! Kanske är det pga allt detta som jag inte kan sova?

Inte många dagar kvar till julafton nu heller, känns lite spännande på något vis. Blir kanske lite mycket fläng fram och tillbaka men det kommer nog bli mysigt. Jag hoppas det iallafall!
I år ska jag även fira nyår hemma, med familjen. Vilket jag inte gjort på hur många år som helst! Känns lite skönt faktiskt på något sätt. Detta året har dessutom gått så otroligt fort, det kändes ju som om det var sommar nyss liksom.
Men det har helt klart vart det bästa året någonsin!
Jag har funnit min kärlek! Min lycka!


Ne nu ska jag kika på tv lite, sen ska väl även ja försöka krypa ner i sängen och försöka sova, annars är det bara upp och göra frukost i morgonbitti✨

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 24 readers

Likes

Comments

View tracker

- jag faktiskt orkar med, varje dag!


Det är helt otroligt hur han kan få mig att le, utan att ens befinna sig på samma plats som jag. Det är helt otroligt hur han kan få mig att skratta så mycket, dessutom skratta från hjärtat. Det är helt otroligt hur snygg han blir för varje dag som går, hur är det ens möjligt?
Det är helt otroligt att min kärlek till honom växer mer och mer för varje dag.
Det finns inget bättre än att få vara med honom, det finns inget bättre än att få se leendet på hans läppar!
Jag är för första gången kär, och jag hoppas detta är den sista.
För ingen någonsin har kunnat få mig att må så bra som du.
Ingen annan har älskat mig som du.
Ingen annan än du har bevisat att du älskar och tror på mig
När jag inte kan göra det själv.
Jonathan, med dig är jag lyckligast på jorden, i hela universum!


Jag kan inte förstå hur du orkar med mig, men vi står fortfarande här, 10 månader senare. Starkare än innan.
Vi två, tillsammans!
När jag säger att jag älskar dig, så menar jag verkligen det. Jag älskar dig med än livet självt, jag älskar dig så mycket att jag skulle göra allt som står i min makt för att du ska ha det bra. Jag älskar dig så mycket att jag vill kunna vara ditt ljus i ett mörker, även om det skulle kosta mig allt.
Jag älskar dig så mycket att jag utan problem skulle bära dig på ryggen på knäna över glöd och glas.
Jag älskar dig så mycket så det känns som att jag skulle spricka och gå sönder. Jag älskar dig så otroligt fruktansvärt mycket att jag faktiskt inte ens kan sätta ord på det!
Jag vet iallafall att det är dig jag vill dela resten av mitt liv med, och om jag inte får det så vill jag inte ha någon alls!
Och jag vet att hur mycket jag än skulle förklara hur mycket du betyder för mig, eller hur mycket jag älskar dig, så skulle jag bara låta som en sjuk psykopat och du hade ändå aldrig förstått!

Du är min stjärna, min skatt, min livsglöd!
Jag är så tacksam över att du står kvar vid min sida, jag hoppas verkligen du vill stå kvar här, intill mig och hålla min hand så som jag vill hålla din, så länge det bara går.
För jag vet och jag känner verkligen att du är HAN som jag vill bli gammal och grå med.
Han jag vill upptäcka livet med, alla krokiga stigar man måste vandra. Så länge jag har dig så vet jag att vi kommer klara det, du och jag tillsammans är starkare än något annat!

Glöm aldrig av min älskade Jonathan, att du alltid kommer ha mitt hjärta, hela mitt hjärta, för jag vet att du kan ta hand om det utan att förstöra det.
För din kärlek är fin, ren och sann.
Jag kommer aldrig släppa din hand!



Jag kommer heller aldrig låta någon göra dig illa.
Jag kommer aldrig låta någon såra dig igen.
Och jag tänker aldrig låta dig känna dig ensam igen.
Jag är föralltid din ❤️

  • 45 readers

Likes

Comments

View tracker

Idag är det absolut ingen vanlig dag. För idag är det 24 år sedan en fantastisk människa kom till världen.
En stark och unik tjej, som jag fått äran att kalla storasyster!

Under tjugotvå års tid har du vart den som jag sett upp till, som jag ser upp till. Du är den absolut starkaste kvinnan jag känner. Jag är stolt över att kunna säga att du är min storasyster.
Under alla år så har vi haft en väldigt fin kontakt, trots alla bråk och tjafs så har vi ändå varit sammansvetsade! Något som ingen någonsin kommer kunna ta ifrån oss. Det bara är så.

Jag vill mest bara säga grattis på födelsedagen och jag hoppas verkligen att den kommer bli den bästa på länge!
Jag vill även passa på att säga att jag älskar dig, med hela mitt hjärta och att jag alltid kommer hålla din hand, genom allt!
Du är världens bästa storasyster, glöm aldrig av det!



Skulle vilja dela med mig av lite minnen, men jag gör det via lite bilder så får vi helt enkelt minnas dom själva, på vårt egna lilla vis
😇

HAHAHA!
Minns du detta?
Julen jag fixade skjuts från Karlsborg, så vi kunde bli hämtade i Vänersborg så du fick komma hem till Robin 😂🙈

  • 91 readers

Likes

Comments

Det är väl kortfattat hur dagen har vart.
Det har vart mycket prat och diskussioner med många människor hit och dit. Många timmar har gått åt av att prata, förklara och lösa "problem"
Vilket jag nu i efterhand iofs tycker är väldigt skönt!
Det var ju en tyngd som lossnade från mitt bröst iallafall.
Det var på tiden att det stora hela brakade samman så JAG kan sluta känna denna stora bördan hos mig.
Förtvivlan liksom av att inte kunna vara sådär ärlig som jag alltid är annars, att inte kunna säga saker rakt ut.
Men nu är det gjort. Nu är det löst.
Här ifrån tänker jag inte ta mer, folk kan få prata bäst dom vill och tycka vad dom vill.
Men vitt jag vet så är det inte jag som gjort något fel.
Det är den som går fegast ur detta och inte kanske kan stå för endel handlingar som har det jobbigast nu.
Jag är inte arg på någon direkt.
Jag tycker bara att det är fult av en person att kunna med att såra någon annan så djupt.
Jag har fällt tårar idag, två fina tjejer har gråtit.
Det är liksom inte konstigt, inte efter en sånhär sak, absolut inte!
Men som sagt, här ifrån tar inte jag mer skit.
Här ifrån får alla andra lösa sitt och jag känner nu mer att ingen annan har med grejen att göra mer än dom tre som faktiskt är involverade i grund och botten.


Idag är det även ett år sedan som jag gick igenom något tungt.
Idag är den dagen som min son fick ett bättre liv hos alla andra änglar, där han slapp att leva i en "misär".
Idag hade jag velat få sörja på mitt sätt, få tänka på mig själv lite och vad jag gått igenom.
Tända ljus och bara få va.
Men istället så blev det massa annan skit.
Jag kommer alltid fortsätta säga att jag har en son, jag har en änglason. Det var bara inte rätt tidpunkt och det var verkligen inte med rätt person.
Men när jag fick se honom så såg jag migsjälv. Han var lik mig och jag hade kanske inte "ångrat mig" ifall han fanns idag.
Men jag vet att tids nog så kommer det bli min tur. Jag kommer få känna sann glädje den dagen.
Min son kommer få ett syskon, här nere på jorden istället.🌸

Nu ska jag bara låta allt va ett tag, för jag har mycket jag måste få ta itu med själv.

Tack för visad hänsyn typ!
GODNATT💕

  • 138 readers

Likes

Comments

Som sen blir så stort. Det är ju som sagt dom små sakerna i livet som har betydelse.

Idag har jag och Jennifer verkligen agerat änglar!
Vi har hjälpt två underbara själar med något "litet" som blev så stort. En lättnad kanske, en liten extra knuff för att orka fortsätta själva.
Det tär på en att ta hand om alla andra hela tiden, det tar mycket på krafterna att vara glad och alltid finnas där för sina nära och kära, jag vet det själv.
Jag vet att man själv blir "hemma blind" för att man är så upptagen med att hjälpa alla andra.

Sanna, du förtjänar detta!
Du gör så mycket för alla andra hela tiden och din vardag består av att hjälpa och finnas där för alla. Du öppnar upp ditt hem och har folk runt dig näst intill 24 timmar om dygnet.
Idag var det din tur att komma bort och göra något medan ditt hem fick en extra knuff 🙈

Tack Jennifer för att du ville vara med mig på detta! Vi har verkligen gjort den god gärning! ❤️

Nu är jag helt slut i kroppen så nu blir det en dusch och sedan sängen!
Jag hoppas även du Sanna och Teddy får en mysig kväll tillsammans i ert nystädade hem! 😇❤️

  • 157 readers

Likes

Comments

Måla fa-an på väggen?
Det är väl det man är proffs på som "falköpingsbo"
Ärlighet och stå för sanningen är det då fan ingen som klarar av!

Japp, jag är arg, irriterad och blir nog snart ta mig fan galen!
Vaihelvete har folk för problem egentligen?
Jag är inte den ända personen som bor i Falköping, jag är inte den ända personen som pratar med någon.
Jag sitter för det mesta, ENSAM! i min soffa, i ca 8 timmar per dag. Jag träffar oftast inte någon på en hel dag.
Men ändå är det jag som gör fel?

Fråga: Har jag bett dig köra in din kuk i din bästa vän?
svar: Nej, det har jag inte.
Fråga: Har jag på något sätt tvingat er till sex?
svar: Nej, det har jag inte!
Fråga: Var du med när detta hände?
Svar: nej det var jag inte!
Fråga: Skulle du ärligt kunna berätta för någon vad som har hänt?
svar: Absolut, när det går för långt och skiten kastas på mig!


Jag blir så jäkla trött och arg!
Bara för att jag umgåtts med vissa personer så betyder det inte att det bara är JAG!
Bara för att jag fick veta grejer som även MINST två andra visste om så är det JAG som gör fel?
Är ni Falköpingsbor helt födda bakom flötet eller är det bara så att det är lättare att kasta skit på någon annan?!
Kasta den skiten på endast mig så lovar jag att jag kommer ta denna fighten också!
Jag kan prata med personen som egentligen behöver höra det för att ni själva är så fega att ni inte klarar av det!
SPYR!

Här litade jag på folk som sen väljer att vända en hel historia mot ENDAST BARA MIG!
Fyskam!

  • 161 readers

Likes

Comments

Är hon sådär jämt?


Just nu så vet jag inte riktigt hur jag mår, det känns lite som om att jag pendlar från glad, till irriterad, till ledsen och tvärt om. Jag fattar liksom inte och det är ju inte bara jag som tycker detta är jobbigt. Kan tänka mig att det är minst lika jobbigt för Jonathan när det blir såhär. Vill ju inte va sån, känner mig bara så stressad i kroppen, men samtidigt så har jag inte någon ork alls. Jag vill inte må dåligt igen. Men sen kanske det är rätt självklart på något sätt.. november och december kommer alltid vara jobbiga månader. Det är ju något jag kommer få leva med.. Men samtidigt så kan jag mitt i allt dethär tänka på hur stark jag faktiskt är. Jag är inte svag, inte det minsta. Egentligen.
Vill bara få må bra litegrann och slippa känna efter så mycket. Men det kommer väl så småningom antar jag.

Skulle ringa lite samtal idag, men det sket sig eftersom jag somnade om och det kändes som jag somnade till i två minuter men vips så hade två timmar redan flugit förbi 😱
Ska väl slänga på mig lite kläder nu och springa ut med min lilla bebis så hon får sin promenad, dock lite senare än vanligt men hon vaknade precis hon också.

Ska försöka ta tag i hemmet idag också, diska, städa osv. Jag hoppas jag finner ork till det för det behövs verkligen 👊🏼
Och nej, jag är inte lat!

  • 161 readers

Likes

Comments

Det känns som att jag håller på att rasa igen.
Jag orkar liksom inte ens, vill inte känna efter. Det känns som allt bara går emot mig och som att jag inte vet vilken riktning jag ska gå.
Jag vill inte tappa greppet om allt nu, men det känns som det kommer bli så ändå.
Jag vet inte vad jag känner, tycker eller tänker just nu. Vill egentligen bara gå och sova, gå i ide och vakna upp när detta är över igen.
Jag försöker att hålla mig uppe, över vattenytan precis som alla andra men det känns som jag är påväg att drunkna.
Jag hoppas att det bara är idag som jag känner såhär. Att allt är över i morgon igen och att jag slipper detta.

Kan inte släppa tankarna från den där rättegången som sker om en månad heller.
Känner mig rädd, orolig liksom.
Vill helst inte dit, vill bara att den ska försvinna..
Kan man dra tillbaka anmälan nu? Så rättegången aldrig blir av?
Jag orkar inte.


  • 182 readers

Likes

Comments

VARNING FÖR RÖRIGT INLÄGG
typ

Så blev det ett sånthär inlägg man kan göra ibland på natten då alla tankar flödar omkring i huvudet, vilket är helt okej ibland. Men så drogs jag tillbaka två år, då jag så stark började känna hur mycket jag egentligen bara ville vidare till en bättre plats. (Vilket ni kommer förstå mer texten här nedan👇🏼 sen) men sen kom jag även att tänka på hur långt jag kommit idag ändå. Alltså, jag har fått hjälp nu, jag har bara omgett mig av bra människor och kastat iväg människor som orsakat mig så mycket smärta. Idag kan jag se vad människor i min omgivning har menat och att dom bara velat mig så väl!

Även om jag inte kommit så långt med mitt mående så har jag ändå kommit en bra bit på vägen. Jag kommer ha dagar i mitt liv då ingenting känns okej, inte ens i närheten av bra. Jag kommer ha dagar då jag inte känner någon mening med någonting, men jag vet ju även om att det kommer komma ljusare dagar även fast jag har svårt att se det, i just dessa tillfällena...
Idag står jag ganska stadigt i mitt mående och min psykiska hälsa, enligt min egna åsikt. För om jag skulle jämföra då med nu så har jag inte alls lika stor längtan efter döden, jag har faktiskt inte tänkt mycket alls på den det senaste halvåret och lite därtill. Kanske beror det på att jag fått jobba mer med mig själv och för att jag hittat en stadig partner som skulle plocka ner alla stjärnor från himlen om jag så bad honom göra det.
Men, jag har ju fortfarande dagar då jag mår skit, utan att veta varför. Har vart lite nere nu sen i torsdags natt förra veckan, har tappat orken liksom. Men jag tillåter det lite för jag vet ju att jag snart kommer ta mig uppåt igen. Jag kanske inte klarar av att ta tag i allting just nu och vardagliga sysslor blir som stora hinder för mig. Jag vill egentligen inte visa det utåt och jag vill egentligen inte att någon ska veta att jag har det såhär, men jag vet ju även om att jag måste kunna prata om det och låta folk få se vem jag är. Jag kanske väljer vissa dagar att inte alls träffa någon, just för att jag vet hur jag kan bli när jag mår såhär, jag har lätt för att bli irriterad och arg, ledsen liksom. Jag vill ju inte utsätta folk för hur jag blir därför håller jag folk på avstånd ett tag för att jag ska kunna hitta den där balansen så jag inte trampar någon på tårna så dom blir ledsna, arga eller besvikna på mig. Jag klarar liksom inte av att se någon må dåligt och speciellt inte om jag har orsakat det.
(Även fast jag i vissa stunder bara vill göra något elak mot någon för att denne också ska få känna som jag känner) det låter helt sjukt när jag säger så, men ibland så känns det bara lättare ifall någon kunde smaka på känslan jag går och bär på, så jag slipper känna mig så ensam. Jag skulle aldrig göra så mot någon dock och det finns nog bara en person i värkens som har fått ta denna skiten av mig och det är en kvinna som har burit mig genom livet och alltid funnits där utan att ge upp hoppet om mig, alltså min mamma.
Är verkligen tacksam för allt det du gjort för mig!

Trots att jag mår som jag mår så kommer det ju ljusare dagar, har jag bara någonting att se fram emot så faller allt så naturligt liksom, mitt humör ändras, mitt mående ändras, så länge det är något som är positivt. Men jag är även så rädd för att må bra för att jag vet ju att jag faller så djupt när det väl är över. Därför måste jag hitta någon balans däremellan så jag slipper kastas upp och ner hela tiden.

Jag är bara så jäkla glad över att jag har min kära pojkvän i dessa stunder, för oavsett hur dåligt jag än mår så får han mig att må bra, han gör liksom så att jag glömmer av allt för en stund och i hans närhet så känner jag mig så hel. Jag umgås hellre bara med honom när jag mår dåligt, för när det bara är han och jag så får han mig att skratta när jag mår som sämst, han låter mig bara få vara jag liksom. Han håller om mig om så behövs. Han får mig och orka.
Jag tycker det är rätt fantastiskt ändå, jag sa till honom innan vi blev tillsammans att det kanske kommer vara jobbigt att vara tillsammans med mig, för att jag inte är som alla andra. Att det kanske kommer vara lättare för honom om han bara går, för man orkar inte med en sån som jag. Men nu står vi här, åtta nästan nio månader senare och jag har verkligen förstått att allt han säger, allt han gör kommer direkt från hjärtat.
Jag har inte upplevt detta tidigare i mitt liv. Det är första gången jag får uppleva KÄRLEK! På rätt sätt, jag kan inte vara annat än lycklig med honom. Han, min kärlek, min bästa vän, min framtid. Alltså jag vet helt ärligt talat inte vad jag skulle gjort utan honom vid min sida!

Jonathan, jag är så otroligt tacksam för att Du är du och för att du är min! Du har gjort mig hel och med dig ser jag inga större hinder, jag kan faktiskt se en framtid, ett långt och lyckligt liv.
Jag vill ha det så för alltid! JAG ÄLSKAR DIG!


Jag känner typ att detta inlägg kanske blev lite långt och rörigt, men jag låter det vara så.
Jag tror inte ens att jag har kommit fram till vad det var jag egentligen ville få sagt..
Men som jag skrev tidigare där uppe så har denna nattens tankar dragit mig tillbaka till 2014, ganska exakt för två år sedan då jag mådde så himla dåligt och då jag för första gången fick hjälp via psykiatrin.
Mitt i allt detta så ploppar ett citat eller vad man nu ska kalla det för upp i mitt huvud..
"Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva"
Jag vet inte varför riktigt, kanske just för att jag inte mår så bra just nu, men jag mår inte heller så dåligt att jag inte har någon livsglöd. För livsglädjen jag har just nu har aldrig vart starkare, men jag antar att tankarna skenar iväg lite såhär på natten. Där av så letade jag reda på detta gamla inlägg👇🏼


"Hej alla nära och kära, vänner fb vänner osv.
Jag tänker nu bli ganska naken och berätta min sanning för er. Och jag skiter i vem som läser detta osv. Är det någon som ska leka pajas eller så kan ni göra det någon annan stans.
Jag mår inte alls bra, jag är väldigt svag och känner mig sjukt liten just nu. Jag skriver inte detta för att jag vill ha uppmärksamhet utan för att jag nog hellre vill att folk ska låta mig vara. Jag är trött på att må dåligt och vet inte hur jag ska göra för att må bra igen. Detta har pågått så länge nu att jag har tappat all min ork. Jag orkar inte ens ta min telefon och ringa tex en arbetsplats för att söka jobb jag orkar knappt gå in i en affär längre. Jag mår såpass dåligt att jag knappt kan träffa mina vänner längre, iofs så vill/kan ju dom aldrig träffa mig heller så det kanske går jämt ut där? Jag känner mig totalt vilse och vet verkligen inte vart jag ska ta vägen längre. Jag orkar inte, jag har liksom tappat den där livslusten alla pratar om. Jag är liksom 20 år och det känns redan som mitt liv är över, att jag redan gjort det jag ville göra och nu är det bra.
Jag orkar inte mer nu.

Som sagt! Jag skriver inte detta för att jag vill att någon ska tycka synd om mig, för det är det inte, finns alltid någon som har det värre.
Jag skriver detta för att folk runt om kring ska veta, så om jag inte svarar på sms/fb/telefon osv. Så vill jag bara inte.
Jag kan inte förklara roten till detta, jag vet inte varför jag mår såhär men jag är trött på det. Så jag väljer att stänga av och tänker inte låta fler folk må dåligt pga mig.

Till dig som läst hit, tack för att du tog dig tid.
Kanske bara onödig information men jag var tvungen.
/ Mikaela!
"


Jag inser faktiskt nu att jag har kommit långt.
Jag mår relativt bra.
Jag kanske väljer att vara ensam ibland som sagt men det är för att jag måste reda ut mina egna tankar och frågor kring allt.
Jag är ju bara människa, vad mer kan man begära liksom, jag gör vad jag kan och sen får folk ta mig som jag är.

Nu är klockan redan halv 4, vilket kommer relatera till att jag kommer vara vaken hela natten, har ju sovit bort dagarna så kanske ska hålla mig vaken ett dygn för att kunna sova ordentligt inatt igen, måste försöka ta tag i alla måsten.

Godnatt eller godmorgon på er!

Förlåt för detta knepiga inlägg 🙅🏼

  • 231 readers

Likes

Comments

Nu kan jag andas, här blir jag kvar för här vill jag stanna. Se på oss nu, livet är vårt.
För att jag älskar dig, så som du är. Jag vill ge dig allt jag har, så låt mig få bära dig.
När hoppet sviker.
Var inte rädd, jag står bredvid dig.
❤️

Det känns på något sätt som hjärtat är lättat.
Som om jag smält inombords och jag vill inte att denna känslan ska försvinna. Jag blir helt varm i kroppen när jag tänker på dina små ögon, dina små händer och din frågande blick.
Jag kan inte sluta undra om du kände igen min röst då du så fint, stilla lyssnade när jag pratade. Kollade mig i ögonen och tog mitt hjärta med storm. Jag ville egentligen bara gråta, för du är så fantastiskt vacker, jag har väntat på dethär, just detta ögonblicket har jag bara väntat på. Det tog bara lite längre tid än vad det egentligen skulle ha gjort.
Jag älskar dig, jag har gjort det hela tiden.
Även när du inte hade kommit till världen ännu, jag bara visste att du skulle ha en plats i mitt hjärta som ingen kan ta, precis som din mamma.
Jag kommer alltid bevaka dig på avstånd, jag kommer alltid känna en viss kärlek till dig. Du är ju trots allt barn till den kvinna jag alltid hade vid min sida. Nu är det din tur att få känna den värme och kärlek hon bär på.
Även om saker och ting aldrig kommer bli den samma igen så kommer jag alltid finnas här!


Jag är stolt, glad, lycklig.
Ni har skapat något väldigt vackert, ni har vart så otroligt duktiga! Jag är så glad över att jag fick denna chansen. Jag är tacksam över att jag fått träffa ert underverk! Var stolta över er själva. Glöm aldrig av att jag står kvar på samma plats som alltid.
❤️



  • 247 readers

Likes

Comments