View tracker

Ibland händer det att man blir lite lättsamt irriterad på sitt arbete. Jag hade nog ljugit för mig själv och alla andra om jag inte kunde erkänna det. Man kommer liksom hem,är sur förbannad och låter det mesta gå ut över familjen. Så är det antagligen med alla slags sociala arbeten.

Jag och Herr Bramstedt brukar inte träffas alltför ofta (Det är ju skönt på sitt egna lilla vis) vi brukar istället hålla kontakt via sms, telefoni, mejl eller kanske sociala medier.

Igår när vi talades vid för att stämma av med morgondagens schemaläggning-utav-våra-liv, så bröt den lille mannen ut i en vild panikångestattack. (Jag kunde se framför mig hur han stod och hoppade och viftade på sina korta små armar.

Han började mumla något i stil med: "korvar, kroppsöppningar och något litet helvete"

(Tilläggas skall väl göras att karln arbetar i mackbranschen, man kan nog påstå att han är väldigt kompetent när det gäller korvar. I alla dess former.)

Jag misstänkte genast att han måste vara extremt trött på "Franska hotdogs" Annars vet jag inte vilken slags fetisch han kan tänkas besitta (Jag ställer inte upp på perversa handlingar iallafall)

Han måste ha varit vansinnigt fokuserad på sin korv,efter ett sådant raserianfall på arbetet.



Likes

Comments

Ibland händer det som absolut på några som helst villkor INTE får hända. Hända.

Jag kör ganska lagom mycket bil i mitt arbete, och någon gång ibland kan jag råka få "Feeling" och det är inte bra. Någonstans.

På radion kan det råka komma en gammal dänga som: urhäftiga Shagys: "boombastic," eller någon typisk nittiotalsklassiker som man helt enkelt bara måste sjunga med i. Det är liksom ganska viktigt i stunden. Helst ska man sjunga med sin mest inlevelsefulla röst man bara har,och lägga en fin liten tillhörande stämma.

Detta hände mig. Backstreet boys: "I want it that way"

Jag klämde i så att jag bokstavligt talat blev plommonrosa i ansiktet. (Hade någon sett mig, hade de trott att jag hade problem med tarmen av något slag,alternativt matsmältningsproblematik)

Det jobbiga i denna "Kråkvisa" var att när jag stannade bilen, skulle jag slänga ett litet getöga på telefonen,och upptäcker till ve och förbannelse att någon ringt mig,och jag har uppenbarligen svarat (Utan att vara medveten om mitt lilla misstag)

Jag sätter luren mot örat,och hör ett ljudligt garv i andra änden av telefonen.

Jaha.

"Vad fint det låter när du sjunger"

"Jag är utvecklingshämmad. Hejdå"

Vad är det för fel på mig?

Ps. Jag vet än idag inte vem det var som ringde, men det var nog ingen jag kände iallafall.







​jag kände mig som den lille glade mannen (bilden är hämtad från ofoget)

Likes

Comments

Jag lovade för ett bra tag sedan om att skriva om våran resa till Grekland i två delar. (Jag får motvilligt erkänna att jag således glömt bort detta)

Året var: 2014

Som i tidigare upplaga,låg familjen och försökte slappna av vid poolen,jag funderade på att ta ett steg rakt ned i vattnet,vilket även resten av familjen gjorde. Där låg vi och plaskade runt och hade det relativt skönt.

Plötsligt ser Herr Bramstedt något som påminner om en slags "Flygande minidrake" som får för sig att attackera honom rakt i ansiktet. (Den liksom fastnar lite på Herr Bramstedts ögonlock)

(Vad alla kanske inte är medvetna om, är att Herr Bramstedts största fasa är: Fjärilar. Och sådant som flyger okontrollerat.)

Herr Bramstedt bryter genast ut i ett fasansullt "panikångestframkallat" dödsskri: "MEN FÅ BORT DEN SATANS HÄXDRAKEN FRÅN MITT ANSIKTE"

Jag känner hur jag skäms, och vill i samma ögonblick helst inte befatta mig med karln jag faktiskt gifte mig med.

Jag ser mig förbryllat omkring i poolen. Poolområdet har med skräck i blick stannat upp (Hade jag kunnat filma hade det varit som en sådan där "mannequinnechallenge"

Folk runtomkring får en fullfjädrad panik,och sätter av upp till solstolarna,kvar i poolen är en viftandes skrikandes Herr Bramstedt.

Jag var återigen mycket tacksam för de tråkiga "Knipövningarna"

Ps. Det kan komma en tredje upplaga

Bild: Herr Bramstedt

Likes

Comments

Jag lär få extremt mycket följare, så som jag uppdaterar. Jag ska be att få tala om att en egen hemsida är under uppbyggnad. Det är extremt tidskrävande. Iallafall för min morbror som bygger den. Det är hårt slit. Lite så att jag blir fuktig under de orakade armhålorna.

Jag ska iallafall tala om ett ämne som kan vara aktuellt i dagsläget. Julklappar.

Julklappar är ett förbannat bra påfund tycker jag.

1. Man får öppna paket

2. Förhoppningsvis blir man jävligt glad

3. Man får öppna paket

Herr Bramstedt undrade vad jag kunde tänkas vilja ha. Jag funderade. Fy. För en gångs skull får man önska sig precis vad man vill, jag vill ha väldigt mycket. Men det står fruktansvärt still. Något till mig själv? Va? Ska jag få något. Det händer aldrig (Bortsett från när jag smyghandlar)

Tidigare idag skulle jag sminka mig. Det var då jag insåg vad jag bör önska mig

Förslagsvis en ny sminkväska, så jag kan slänga min gamla Åhlensväska

Nog om det. Jag vill även passa på att önska er ett Gott Hjul från familjen Bramstedt

Foto: Agnes Mako

Likes

Comments

Nejmen fy så vulgärt, tänker ni

Nejmen fy vad behändigt och praktiskt tänker jag.

Nu inför jultider, börjar folk julhandla (själv får jag allt som oftast panikhandla) Jag brukar börja två månader innan med att förhöra Herr Bramstedt, vad han önskar sig. Han svarar alltid att han inte önskar sig något.

Och varje år svarar jag att då skiter jag i att köpa något.

Detta året gjorde han mig en aning förvånad, genom att faktiskt svara på min fråga

"En slow cooker hade jag gärna velat ha"

Jamen så trevligt funderar jag vidare. Perfekt. Man kan slänga ihop en gryta innan man beger sig till arbetet,och när man kommer hem står maten redo. Sjukt bra uppfinning.

En vän frågade mig vad jag hade för plan angående julklapp till Herr Bramstedt

"Ja, han har sagt att han önskar sig en sådan där slow cocker"

En cock pot.

Ett manligt könsorgan till jul. Stackars Herr Bramstedt. Det lär garanterat bli en otrevlig överraskning när han upptäcker det.

Min engelska är nog inget vidare

Jag får tänka om angående julklapp, nu när Herr Bramstedt har läst mitt ogenomtänkta inlägg


Bild: Agnes Mako ​

Likes

Comments

När jag tidigare vistades inne på mitt hemliga ställe, satt jag och funderade på vad man egentligen sysslar med inne på toaletten. (Eftersom jag glömde den livsnödvändiga mobilen i köket) det tar faktiskt inte 45 minuter att lägga an. Så, vad gör man egentligen utan mobilen?

Jag började febrilt rota runt i badrumskåpet i jakten på något att läsa. Jamen titta. Jag hittade en tampongask. Den kan jag sitta och läsa lite på. När jag sedan utförligt läst dess viktiga information om hur man på bästa sätt bör föra in tampongen, ja. Då får jag komma på något annat. Man kanske ska tänka lite.

Vad man ska laga till middag till exempel. Eller vilken gigantisk "kattavföring" som befinner sig i kattlådan.

Nja. Jag kommer på att jag måste klämma lite på en finne istället. Jag har en liten jävel som bara måste klämmas. Jag sitter där och trycker en stund. (För att förtydliga detta så satt jag inte och försökte trycka ut en bajskorv) det hade ansetts vara om än mer osmakligt.

Efter att finnen är tryckt, som aldrig ville komma ut, bildas det istället en böld. Jag ser ut lite som "Vårtnisse"

Jag inser att jag kan köra in en tops i örat, samtidigt som jag lägger märke till mina oerhört fina tånaglar, med en liten toutch av gammalt sommarfräscht avskavt nagellack.

Jag inser att jag sitter där tills mina båda ben fullkommligt domnat bort, och känseln i benen är ett minne blott. Jag kommer stapplandes ut från toaletten och Herr Bramstedt undrar vad mitt problem kan vara.

Ps. Herr Bramstedt talade om för mig, att när det inte fanns mobiler, brukade han läsa på ett element

Tänk vad roligt man hade förr


Likes

Comments

Precis innan jag skulle påbörja min mammaledighet, tyckte jag att det skulle bli så sjukt skönt att slippa jobbet. Att slippa vara social. Att bara få vara hemma och få koll på läget för engångsskull. Kunna vara tillgänglig för mina barn. Kunna umgås med vänner. För det har man tid med när man är hemma. (Att man inte inser att ens vänner faktiskt pluggar eller arbetar,det glömmer man) detta var skönt i ca två månader. Jag var lite svinigt entusiastisk i början.

När en tid hade gått kände jag mig helt förstörd. Det var en omöjlighet att ta sig någonstans med tre barn utan bil. Jag kände ett starkt behov av att komma hemifrån och slippa gå här hemma och bara vara mamma. Jag behövde en slags social kontakt med en annan vuxen människa. (Nu menar jag inte någon "Snuskrelation" Fast det behövde jag kanske det med) Jag kände mig helt enkelt som en sliten småbarnsmamma som totalt glömt bort hur man sminkar sig. Här går man i sina gamla mammakläder trots att man hunnit föda fram ungen. Jag kände mig oerhört attraktiv.

När Herr Bramstedt kom hem och hade en ledig dag, då förväntade jag mig att han ville umgås med mig. Jag fullkommligt bröt ihop när han sade att han hade fotbollsträning eller något annat inplanerat med sina vänner.

"Varför i hela satanismens tarm vill du inte VARA MED MIG!?"

Jag längtade efter att få komma in i arbetslivet. Omgående. Både jag och Herr Bramstedt hade ingen som helst förståelse för våra liv

Herr Bramstedt påbörjade sin föräldrarledighet för ca två månader sedan. Han var lite oroligt nöjd med detta. Han var en riktig husmor, han var fantastisk och lagade middag och planerade in aktiviteter, och körande med ungar till deras aktiviteter. En satans massa aktiviteter. Han kunde inte förstå att jag kände som jag hade gjort.

Jag funderade på hur länge "Superfarsan" skulle orka med. Jag slog vad med mig själv.

Detta höll i sig tills idag. Idag var dagen den stackaren bröt ihop. Idag är dagen han faktiskt förstod varför jag startade upp min blogg. Idag är dagen då vi förstår varandra.

Jag älskar den lille skallige man jag gifte mig med

Tur för mina barn att jag älskar dem med

Bilder: Agnes Mako​

Likes

Comments

Jag vet att jag skrev att jag skulle berätta om familjen i Grekland. Det lovar jag. Det kommer. Men jag måste få berätta en sak som jag tyckte var oerhört stort.

Jag är med i blogkeen, det innebär kort och gott att man kan prenumerera på min blogg. Coolt tycker jag. Tyvärr har jag råkat glömma bort min inloggning, och var därmed tvungen att ta till något nytt. Men eftersom att jag är så fruktansvärt oteknisk, så var det mest ett fingrande i det okända.

Jag vet att jag har en prenumerant. Plötsligt ser jag att jag har två. Ballt tänker jag. Folk börjar ju att upptäcka mig.

Tills jag slutligen insåg vad det var som inträffat.

Jag prenumererar på mig själv.

Herr Bramstedt fastslog att jag är en idiot

Bild: Agnes Mako

Likes

Comments

Jag kommer nu att berätta för er om när familjen Bramstedt fick för sig att resa till Grekland. Varför vi reste är det fortfarande än idag ingen som vet. Året var: 2014

Som de flesta andra familjer, hänger vi runt poolområdet och tittar på barnen när de plaskar och leker. Herr Bramstedt är riktigt avslappnad så att jag nästan blir paranoid.

Rätt vad det är vrålar äldsta barnet i högan sky: "Pappa, det ligger något i poolen"

Herr Bramstedt som påstår sig vara en fräck och lite cool farsa, tar sig genast an uppdraget.

"Men älskling,det är bara en kaka som ligger där,vänta så ska jag plocka upp den"

Tilläggas bör nog göras att detta var i den berömda barnpoolen. Det borde vem som helst fatta att därifrån skola man icke plocka upp så kallade "Kakor" Men inte Herr Bramstedt inte. Jag flinade för mig själv. Men sade inget.

Plötsligt hör jag det mest "Feminina" lilla tjut. Hela poolområdet stannar upp, och lystrar skärrat vad som hänt. Det lät som att Herr Bramstedt skulle förgås. Jag ser nästan en liten tår rinna längs hans kind.

"Det var för i helvete en BAJSKORV!!" Vrålar han ut. Jag kände att jag fick svårt att hålla tätt.

Han kastar förskräckt tillbaka bajskorven och man hör ett litet men ack så ljudligt "Plopp"

Det var ingen som badade i barnpoolen den dagen mer.


Herr Bramstedt låter hälsa att han gått ned 15 kilo sedan kortet togs. Idag är han även en mycket charmant brun liten man

Likes

Comments

Nu ska jag klargöra en sak. Väldigt tydligt. Familjen Bramstedt "Gick" aldrig bokstavligt talat PÅ julbordet. Det hade varit fruktansvärt ohyfsat gjort utav oss. Nejdå. Ibland händer det att vi kan föra oss bland folk. Det känner jag mig lite ohyfsat nöjd över.

Jag lovade att vi skulle boka bord i sedvanlig ordning. Men glömde likt förbannat bort det precis som förra året (Tack gode gud att Sussie' påminde mig)

Innan vi skulle påbörja den lilla "Familjeutflykten" Tänkte jag att jag skulle vara en bra och "förberedande/planerad/organiserad" Mamma och lägga skitplutten, så att folk slipper bli trakasserade och behöva använda hörselkåpor. Det gick ungefär sådär. Väl på restaurangen vart hon övertrött och fick således för sig att lägga av det värsta vrålet jag faktiskt hört. Fan.

När vi ska börja ta mat, tar jag med "ettåringsungen" i tron på att det ska gå bra. Där trodde jag fel. Hon går ned i spagat, och jag likaså. Nästan. (Det hade inte mina tighta byxor klarat av) Tur att sussie' kom till snabb undsättning. Och hjälpte mig med barnet.

Men det allra värsta som faktiskt inträffade, var nog när det kom till desserten. Jag blev girig så jag skakade och vart lite otäckt lycklig. Mina ögon tindrade. Det var det mest fantastiska jag sett. Chokladtårtor. Marängtårtor. Cremebrule'. Fudge. Skumtomtar. Allt. Jag knuffade undan mina stackars barn,så jag fick ta först. Herr Bramstedt skämdes över att jag vart en sådan fjant. Han glodde suspekt på mig med lite avsky och en gnutta skam i blick. Han tyckte jag var värre än "Pappa Rudolf" (I Sunes Jul) Ska han säga. Han är den största fjant jag träffat iallafall.

Faktum är att det finns inget bättre julbord än "Sussies' café"

Betyg: 5 av 5 Herr Bramstedt

Besök hennes mysiga café i Flattinge

Mobilbilder

Likes

Comments