View tracker

När jag tidigare vistades inne på mitt hemliga ställe, satt jag och funderade på vad man egentligen sysslar med inne på toaletten. (Eftersom jag glömde den livsnödvändiga mobilen i köket) det tar faktiskt inte 45 minuter att lägga an. Så, vad gör man egentligen utan mobilen?

Jag började febrilt rota runt i badrumskåpet i jakten på något att läsa. Jamen titta. Jag hittade en tampongask. Den kan jag sitta och läsa lite på. När jag sedan utförligt läst dess viktiga information om hur man på bästa sätt bör föra in tampongen, ja. Då får jag komma på något annat. Man kanske ska tänka lite.

Vad man ska laga till middag till exempel. Eller vilken gigantisk "kattavföring" som befinner sig i kattlådan.

Nja. Jag kommer på att jag måste klämma lite på en finne istället. Jag har en liten jävel som bara måste klämmas. Jag sitter där och trycker en stund. (För att förtydliga detta så satt jag inte och försökte trycka ut en bajskorv) det hade ansetts vara om än mer osmakligt.

Efter att finnen är tryckt, som aldrig ville komma ut, bildas det istället en böld. Jag ser ut lite som "Vårtnisse"

Jag inser att jag kan köra in en tops i örat, samtidigt som jag lägger märke till mina oerhört fina tånaglar, med en liten toutch av gammalt sommarfräscht avskavt nagellack.

Jag inser att jag sitter där tills mina båda ben fullkommligt domnat bort, och känseln i benen är ett minne blott. Jag kommer stapplandes ut från toaletten och Herr Bramstedt undrar vad mitt problem kan vara.

Ps. Herr Bramstedt talade om för mig, att när det inte fanns mobiler, brukade han läsa på ett element

Tänk vad roligt man hade förr


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

Precis innan jag skulle påbörja min mammaledighet, tyckte jag att det skulle bli så sjukt skönt att slippa jobbet. Att slippa vara social. Att bara få vara hemma och få koll på läget för engångsskull. Kunna vara tillgänglig för mina barn. Kunna umgås med vänner. För det har man tid med när man är hemma. (Att man inte inser att ens vänner faktiskt pluggar eller arbetar,det glömmer man) detta var skönt i ca två månader. Jag var lite svinigt entusiastisk i början.

När en tid hade gått kände jag mig helt förstörd. Det var en omöjlighet att ta sig någonstans med tre barn utan bil. Jag kände ett starkt behov av att komma hemifrån och slippa gå här hemma och bara vara mamma. Jag behövde en slags social kontakt med en annan vuxen människa. (Nu menar jag inte någon "Snuskrelation" Fast det behövde jag kanske det med) Jag kände mig helt enkelt som en sliten småbarnsmamma som totalt glömt bort hur man sminkar sig. Här går man i sina gamla mammakläder trots att man hunnit föda fram ungen. Jag kände mig oerhört attraktiv.

När Herr Bramstedt kom hem och hade en ledig dag, då förväntade jag mig att han ville umgås med mig. Jag fullkommligt bröt ihop när han sade att han hade fotbollsträning eller något annat inplanerat med sina vänner.

"Varför i hela satanismens tarm vill du inte VARA MED MIG!?"

Jag längtade efter att få komma in i arbetslivet. Omgående. Både jag och Herr Bramstedt hade ingen som helst förståelse för våra liv

Herr Bramstedt påbörjade sin föräldrarledighet för ca två månader sedan. Han var lite oroligt nöjd med detta. Han var en riktig husmor, han var fantastisk och lagade middag och planerade in aktiviteter, och körande med ungar till deras aktiviteter. En satans massa aktiviteter. Han kunde inte förstå att jag kände som jag hade gjort.

Jag funderade på hur länge "Superfarsan" skulle orka med. Jag slog vad med mig själv.

Detta höll i sig tills idag. Idag var dagen den stackaren bröt ihop. Idag är dagen han faktiskt förstod varför jag startade upp min blogg. Idag är dagen då vi förstår varandra.

Jag älskar den lille skallige man jag gifte mig med

Tur för mina barn att jag älskar dem med

Bilder: Agnes Mako​

Likes

Comments

View tracker

Jag vet att jag skrev att jag skulle berätta om familjen i Grekland. Det lovar jag. Det kommer. Men jag måste få berätta en sak som jag tyckte var oerhört stort.

Jag är med i blogkeen, det innebär kort och gott att man kan prenumerera på min blogg. Coolt tycker jag. Tyvärr har jag råkat glömma bort min inloggning, och var därmed tvungen att ta till något nytt. Men eftersom att jag är så fruktansvärt oteknisk, så var det mest ett fingrande i det okända.

Jag vet att jag har en prenumerant. Plötsligt ser jag att jag har två. Ballt tänker jag. Folk börjar ju att upptäcka mig.

Tills jag slutligen insåg vad det var som inträffat.

Jag prenumererar på mig själv.

Herr Bramstedt fastslog att jag är en idiot

Bild: Agnes Mako

Likes

Comments

Jag kommer nu att berätta för er om när familjen Bramstedt fick för sig att resa till Grekland. Varför vi reste är det fortfarande än idag ingen som vet. Året var: 2014

Som de flesta andra familjer, hänger vi runt poolområdet och tittar på barnen när de plaskar och leker. Herr Bramstedt är riktigt avslappnad så att jag nästan blir paranoid.

Rätt vad det är vrålar äldsta barnet i högan sky: "Pappa, det ligger något i poolen"

Herr Bramstedt som påstår sig vara en fräck och lite cool farsa, tar sig genast an uppdraget.

"Men älskling,det är bara en kaka som ligger där,vänta så ska jag plocka upp den"

Tilläggas bör nog göras att detta var i den berömda barnpoolen. Det borde vem som helst fatta att därifrån skola man icke plocka upp så kallade "Kakor" Men inte Herr Bramstedt inte. Jag flinade för mig själv. Men sade inget.

Plötsligt hör jag det mest "Feminina" lilla tjut. Hela poolområdet stannar upp, och lystrar skärrat vad som hänt. Det lät som att Herr Bramstedt skulle förgås. Jag ser nästan en liten tår rinna längs hans kind.

"Det var för i helvete en BAJSKORV!!" Vrålar han ut. Jag kände att jag fick svårt att hålla tätt.

Han kastar förskräckt tillbaka bajskorven och man hör ett litet men ack så ljudligt "Plopp"

Det var ingen som badade i barnpoolen den dagen mer.


Herr Bramstedt låter hälsa att han gått ned 15 kilo sedan kortet togs. Idag är han även en mycket charmant brun liten man

Likes

Comments

Nu ska jag klargöra en sak. Väldigt tydligt. Familjen Bramstedt "Gick" aldrig bokstavligt talat PÅ julbordet. Det hade varit fruktansvärt ohyfsat gjort utav oss. Nejdå. Ibland händer det att vi kan föra oss bland folk. Det känner jag mig lite ohyfsat nöjd över.

Jag lovade att vi skulle boka bord i sedvanlig ordning. Men glömde likt förbannat bort det precis som förra året (Tack gode gud att Sussie' påminde mig)

Innan vi skulle påbörja den lilla "Familjeutflykten" Tänkte jag att jag skulle vara en bra och "förberedande/planerad/organiserad" Mamma och lägga skitplutten, så att folk slipper bli trakasserade och behöva använda hörselkåpor. Det gick ungefär sådär. Väl på restaurangen vart hon övertrött och fick således för sig att lägga av det värsta vrålet jag faktiskt hört. Fan.

När vi ska börja ta mat, tar jag med "ettåringsungen" i tron på att det ska gå bra. Där trodde jag fel. Hon går ned i spagat, och jag likaså. Nästan. (Det hade inte mina tighta byxor klarat av) Tur att sussie' kom till snabb undsättning. Och hjälpte mig med barnet.

Men det allra värsta som faktiskt inträffade, var nog när det kom till desserten. Jag blev girig så jag skakade och vart lite otäckt lycklig. Mina ögon tindrade. Det var det mest fantastiska jag sett. Chokladtårtor. Marängtårtor. Cremebrule'. Fudge. Skumtomtar. Allt. Jag knuffade undan mina stackars barn,så jag fick ta först. Herr Bramstedt skämdes över att jag vart en sådan fjant. Han glodde suspekt på mig med lite avsky och en gnutta skam i blick. Han tyckte jag var värre än "Pappa Rudolf" (I Sunes Jul) Ska han säga. Han är den största fjant jag träffat iallafall.

Faktum är att det finns inget bättre julbord än "Sussies' café"

Betyg: 5 av 5 Herr Bramstedt

Besök hennes mysiga café i Flattinge

Mobilbilder

Likes

Comments

Vi som har småbarn och barn överhuvudtaget, vet att barn kan säga de mest udda saker. Ibland är det så extremt roligt så man fnissar bara åt tanken. Samtidigt som man förskräckt undrar vart de små liven har lärt sig vissa saker. Någonstans har jag för mig att man hör sig själv genom sina barn. Kan vara sant. Kan även vara falskt. Detta blev jag varse om för ett par dagar sedan.

Mellersta dottern sprang omkring och skrek hysteriskt att hon minsann var en "Skalärprodukt" (Det är ett slags matematiskt tal) Detta vet jag, eftersom att jag är utomordentligt bra på matematik. Jag gillar att framstå som intelligent. Samtidigt som någon annan skrek i högan skyn att: "JAG HAR PLATTUTTAR SOM MAMMAAA" Ja men tack då.

Mellersta barnet hade även sin kompis hemma hos oss i veckan, och när hon skulle åka hem utbrister kompisen:

"Jag gillar farmors skinn"

Ja. Det må jag sannerligen säga. Det verkar urmysigt att känna på (Jag misstänkte snabbt att det var det så kallade gäddhänget) men ja. Det är faktiskt relativt mysigt att klämma på överbliven hud (Det gör jag på mig själv om kvällarna, när magen hamnar i en osmickrande "Dallrande" Position)

"Om ni följer med ut till bilen, så får ni känna på skinnet"

Jag biter mig i läppen (Dock inte likt Anna Steel i Fifty Shades Of Grey) och gör en harmlös och märklig min och är vansinnigt orolig att tappa förståndet

"Men skinnet sitter ju på farmor, hon är ju inte i bilen" Förklarar pappan alldeles naturligt

Någonstans vid "Skinn och Farmor" Klarar jag inte den märkliga lilla situationen mer. Jag bokstavligt talat tappar förståndet, och bryter samtidigt ut i något slags ljud (Jag tror att det ska föreställa ett skratt) men jag låter nog troligtvis mer som ett vildsvin som går på anabola steroider.

Jag hoppas mellersta barnets lilla kompis vill komma tillbaka hit efter den attacken, så hon inte blev rent förskräckt över mitt beteende

Bild: Agnes Mako

Likes

Comments

Nu äntligen kommer det jag väntat på hela året. Den högtidliga månaden för gemytliga sammankomster. (Visserligen är den månaden december) men i detta hem börjar besattheten med julmys i november. Helst Augusti. Vi har redan ätit julmacka och traditionsenlig gröt, med tillhörande glögg

Inför julen börjar man även fundera kring tomten. (Jag undviker helst att se Herr Bramstedt utklädd till en lönnfet tomte)

Herr Bramstedt fick iallafall en riktig "Pangidé"

"Varför kan vi inte förinspela tomten? Då kan vi sätta igång teven och kolla när tomten delar ut julklappar,det hade väl varit läckert? Så slipper vi ha en tomte in real life så att säga"

Ja. Skitläckert. Riktigt upphetsande. Återigen bevisar han för världen att han är en alldeles utomordentligt vis och klok liten man.

"Alternativt är att vi kör en "Skypetomte" Funderar Herr Bramstedt vidare, samtidigt som han frenetiskt pillar sig i näsan

Jag funderar i min tur vad det möjligtvis kan vara för skada min lille herre egentligen besitter?

Bild: Agnes Mako

Likes

Comments

Efter all självömkan och allt gnäll, har jag fått den uppmärksamhet jag var ute efter. Härmed har jag bestämt mig för att göra en nystart. Fräscht.

Möt: "Team Swag" Familjen som gör vardagen lite roligare, och kanske lite farlig?

Herr Bramstedt: Pappan i huset som gillar att dra ordvitsar till förbannelse. Gillar även att klä sig i kalasbyxor och diverse kvinnokläder sent om nätterna. Misstanke finnes om feminin läggning

Thilma: Storasystern som försöker hålla ordning på allt från katter till sinnesförvirrade föräldrar

Meya: Mellansystern som inte är förtjust i Stefan Löfven

Edda: Bebisen som förgör alllt i sin väg. Bör världen bekymra sig för en apokalyps?

Sulle: Mamman i huset som försöker styra över allt som går att styras över. Det går sådär

Idag klippte jag inte av mitt könshår. (Jag klippte av mitt hår)

Likes

Comments

Under dessa få månader jag har bloggat, har jag sakta men säkert börjat inse att jag ljugit för er. Jag har hela tiden försäkrat er om att: "Detta är bloggen om: sanningen om de ljuva småbarnsåren" sen har jag i smyg gett mig själv en liten klapp på axeln, och tyckt att "Jag är bra jag! Samtidigt som jag slickat mig om munnen och mumsat på en sockerbulle"

Jag har nu till ve och fasa insett att: Men fan. Detta är inte alls sanningen om någonting. Vad skriver jag för skit egentligen!? Möjligtvis sanningen om mig själv. Jag kan ju inte gå ut i någon tidning, och tala om hur hög igenkänningsfaktor jag har. (Skryt lagom) Typiskt mig.

Hur många bloggar finns det inte, där ämnena flödar och allt ska hålla på att "Sära sig?" Jag kan skita på mig. Jag vill inte vara sådan. Jag borde hålla mig till det jag påstått att det handlar om.

Jag kategoriserar härmed min blogg som: "Sanningen om mamman som inte hade någon aning om vad hon gör"

Så ni som faktiskt läser detta. Nu ber jag uppriktigt om hjälp: Vad handlar denna sjuka blogg om? Vad vill ni läsa om!? För just nu tänker jag strejka ( I synnerhet mot mig själv) jag kastar in handduken. Jag ger upp. (Åtminstone en dag eller två) kanske vill ni läsa om skvaller? Då har ni tyvärr hamnat fel. Jag har inte så många vänner att skvallra om. Jag träffar ingen och det är ganska svårt att skvallra om sig själv, eller det kanske man kan? Jag skulle kunna skvallra om Herr Bramstedt

Mode, inredning? Då har ni nog med hamnat fel (Jag har allt som oftast icke pengar att försumma) Fast jag är girigheten själv så fort lite slantar kommer i min väg

Varför läser man en blogg? Så jävla upphetsande är det faktiskt inte

(Däremot är det ganska "Eggande" att skriva en blogg, om man har något att skriva om)

Tips mottages varsamt men tacksamt, på sjuka saker att skriva

Ps. Jag skriver inte om porr (Det är främmande för mig)

Tack på förhand

(Det ser ut som en perfekt bild, men egentligen såg det ut som fan, men det finns inget kort på det kriget)

Bild: Agnes Mako

Likes

Comments

Det jag nu tänker skriva, får mig att må en smula dåligt.

Det är nästan i klass med Donald Trumps skandal. Eller, nästan inte alls faktiskt. Men ändå.

Det var en tidig morgon alla vart glada och lite oroligt nöjda. Alla utom en.

Herr Bramstedt tvingades upp. Jag erbjöd honom en kopp kaffe och lite kokta ägg. Han muttrade "Tack. Men nej tack"

Jag bad det mellersta barnet att springa upp och klä sig. Vilket damen i fråga givetvis gjorde. När hon kom ned till köket, visade hon stolt upp vad hon hade tagit på sig:

En väldigt lilarandig tröja, en lila tyllkjol, och de mest groteska strumpbyxor jag någonsin skådat. Som till råga på allt vart för små.

"Titta mamma, vad fin jag är, nu har jag kläder"

Inombords kände jag att jag mådde lite illa över det groteska klädval min älskade dotter gjort. Men sådant säger man inte till sitt barn. Vad gör man? Jo, man försöker behärska sig och talar om hur fin ens barn har klätt sig (Man ljuger) helt enkelt. Men försöker på något vis förmedla att barnet eventuellt kan tänka sig att välja på två andra strumpbyxor.

Strumbyxorna var dessutom i storlek 92. Barnet har storlek 122,ni kan ana hur det såg ut

Herr Bramstedt råkar gå förbi i denna stund

"Nu ska jag inte ljuga mer, det där är de absolut värsta strumpbyxor jag sett. De är fruktansvärt avskyvärda, och de ska gå till återvinningen. Någon måste säga sanningen"

Barnet ryckte på axlarna, och sa att hon var Swag. Brydde sig inte märkbart, och tog glatt av sig kalasbyxorna (Som satt en aningen tajt)


Likes

Comments