Nu kommer den förbannade mamman i mig fram. Så jag ber er sluta läsa om ni inte är intresserade av hur förbannad jag är.

Men nu får det väl för fan vara nog!?

Jag tycker att Facebook fullkommligt svämmar över av statusuppdateringar om att den "Älskvärda" Magsjukan/Vinterkräksjukan erövrat hela kronoberg. Eller rättare sagt hela Svea Rike. Jodå. Denna epedimi går minsann runt. Det finns en hel del föräldrar som redan skrivit om detta. Vad är det jag är förbannad på? Jo. Jag är förbannad på hur systemet fungerar.

Jag är den där (troligtvis) jobbiga mamman som anser att går något så fruktansvärt som magsjuka/Vinterkräksjuka i familjen,då bör alla familjemedlemmar STANNA hemma. Även om man inte är sjuk. För antagligen bär man på smittan, som kan vara förödande för de med nedsatt immunförsvar, om de blir smittade. Jag själv arbetar inom vården,och jag vet hur fort det kan gå.

En föredetta klasskamrat till mig, skrev en statusuppdatering på Facebook, som kan vara bland det bästa jag läst. Och det är ett otroligt viktigt budskap. Detta blev uppmärksammat i bland annat Expressen/Aftonbladet med mera. Ni kan läsa artikeln här nedan

http://www.expressen.se/kvallsposten/ryter-till-om-vinterkraksjukan-ta-ditt-ansvar-som-foralder/ 

Enligt skolplikten måste ett friskt syskon gå till skolan. Tyvärr är jag inte beredd att hålla med.

Vad skolplikten inte vet, är att vår fyraring drabbades utav detta. Hon fick närmare 41 graders feber med våldsamma kräkningar och diarréer. Slutligen fick hon alltså bli inlagd på barnakuten. När hon kom in var det uppenbart att hon uppvisade tydlig vätskebrist. Hon vätskades upp under kväll och natt med 2 liter dropp.

Hon är som vilken annan frisk fyraåring som helst. Men tänk om hon inte varit det? Tänk om hon varit en cancerpatient? Tänk om hon varit en diabetiker?

Det känns ganska självklart att man vill bidra till att minska smittspridning av detta svineri till basilusk. Genom att hålla det friska syskonet hemma, eftersom det finns viss risk att även hon blivit smittad. Om inte annat finns risken att hon kaskadkräks i skolan, och då kan det vara kört för omgivningen.

Om jag även ska passa på att vara lite väl övertydlig,så menar jag endast att friskt syskon bör stanna hemma vid rådande vinterkräksjuka/magsjuka i familjen, och inte vid andra mindre smittsamma sjukdomar.

Tack på förhand

/Fru Surstedt




Likes

Comments

När jag stod och och duschade,råkade jag slå en liten ögonkik på mig själv i spegeln.

Nej men fan.

Vad är det där som putar ut? Jag inspekterar det bisarra jag ser framför mig. Det är ju liksom till och med fast vara. Hjälp.

Inte kan väl jag..? Är jag..?

Nej men vet ni vad. Här blir det inga fler bebisar

Jag känner hur paniken börjar stegra,ska här behövas göras ett urinprov!? Jag trodde det var slut på sådana dumheter

Jag slår undan tanken fort. (För att en sådan sak ska inträffa bör man antagligen vara två, om jag inte missminner mig)

Jag funderar på vad det månne kan bero på. Hm. Min så kallade mage brukar ha en annan slags form. Typ ett daller av den degigare varianten, som brukar fladdra provocerande, och hånskratta lite sådär så jag blir förbannad.

Jag börjar genast fundera på andra alternativ än graviditet

1. Kan det vara förstoppning?

2. Otränad som fan

3. Otränad som fan

Till slut går det genast upp ett ljus.

Gode tid.

Jag vet inte om jag talar för mig själv som kvinna nu, men veckan innan "Menstruation" Tycks min mage få för sig att bjuda in all kroppsvätska på fyllefest och stanna där ett par dagar. Resultatet blir uppsvälldhet. Uppenbarligen.

(Den liknelsen var så äcklig så jag inte själv förstod vad jag menade)

Milde tid vad rädd jag blev. Vilken buk.

Herr Bramstedt kan pusta ut

Förtydligande: Jag är inte gravid

Likes

Comments

Detta med att vara föräldraledig kan faktiskt ha sina fördelar. Man slipper lappa ihop sitt liv exempelvis. Jag har nog dessvärre inte riktigt fattat hur skönt det har varit att slippa få ihop barnpassning, hus,hem och arbete undet ettårstid. Nu när både jag och Herr Bramstedt arbetar heltid,fick jag mig en riktig fet "Käftdask" hur lyckades vi innan? Barnen går de alla på olika dagis och skolor. (Det kan låta som att jag har tio barn,men jag har bara tre,inklusive Herr Bramstedt. Dessutom tar han bilen till sitt arbete,så jag får springa runt som ett träsktroll på alla tre ställen, och flåsandes komma fram. (Visserligen måste han ha bilen. Men ändå)

När jag väl är framme vid första dagiset, utbrister min älskade fyraråring: "Blä mamma!! Du luktar SVETT"

Ja. Okej. Återigen far tanken i huvudet att: "Det är tur att jag älskar dig." Varför ska jag behöva utstå sådan bister kritik inför alla fröknar? (Jag försöker disktet lukta mig själv i armhålan för vidare inspektion.) Jodå. Ungen har återigen rätt. Jag hör i bakhuvudet min mammas ord: "Av barn får man höra sanningen" jag släpar med mig ungen efter ca 20 minuters tjatande. Och försöker stressa till nästa dagis, som vi redan är försenade till. Väl därute börjar mitt älskade barn att strejka.

Inuti mitt huvud förbannar jag allt i hela världen. Och jag är nära ett mentalt sammanbrott. Men jag älskar henne.

När jag äntligen är framme vid nästa dagis, då är jag sen, och jag förstår så väl att man bör hålla sina tider. Som vanligt känner jag mig slarvig och halvdan. Fan. Jag som skulle ge ett gott intryck första dagen.

Okej. Vidare mot fritids. Jag springer. Med vagn och unge som får för sig att strejka ännu en gång. Och en hungrig bebis i en vagn. Jag får ett astmaanfall.

När jag äntligen är hemma,då blir alla akut urhungriga. Och blir förbannade. Och jag måste laga mat.

Inte kan väl folk ha det såhär? Det är ju fullkomligt orimligt.

Jodå. Det finns alltid de som har det värre. All heder till ensamstående föräldrar

Men ändå. Jag lever mitt liv efter två almanackor. Och jag tror nog att det är såhär livet är. (Förlåt till er som jag lovat att träffa, men jag har dessvärre noll med tid för tillfället

För närvarande lider jag utav svårslagen eksem och kraftigt håravfall på huvudet, inklusive bortglömning av det hygien. Jag diagnostiserar mig själv med 3-Barnsyndromet


Likes

Comments

Ibland händer det att man blir lite lättsamt irriterad på sitt arbete. Jag hade nog ljugit för mig själv och alla andra om jag inte kunde erkänna det. Man kommer liksom hem,är sur förbannad och låter det mesta gå ut över familjen. Så är det antagligen med alla slags sociala arbeten.

Jag och Herr Bramstedt brukar inte träffas alltför ofta (Det är ju skönt på sitt egna lilla vis) vi brukar istället hålla kontakt via sms, telefoni, mejl eller kanske sociala medier.

Igår när vi talades vid för att stämma av med morgondagens schemaläggning-utav-våra-liv, så bröt den lille mannen ut i en vild panikångestattack. (Jag kunde se framför mig hur han stod och hoppade och viftade på sina korta små armar.

Han började mumla något i stil med: "korvar, kroppsöppningar och något litet helvete"

(Tilläggas skall väl göras att karln arbetar i mackbranschen, man kan nog påstå att han är väldigt kompetent när det gäller korvar. I alla dess former.)

Jag misstänkte genast att han måste vara extremt trött på "Franska hotdogs" Annars vet jag inte vilken slags fetisch han kan tänkas besitta (Jag ställer inte upp på perversa handlingar iallafall)

Han måste ha varit vansinnigt fokuserad på sin korv,efter ett sådant raserianfall på arbetet.



Likes

Comments

Ibland händer det som absolut på några som helst villkor INTE får hända. Hända.

Jag kör ganska lagom mycket bil i mitt arbete, och någon gång ibland kan jag råka få "Feeling" och det är inte bra. Någonstans.

På radion kan det råka komma en gammal dänga som: urhäftiga Shagys: "boombastic," eller någon typisk nittiotalsklassiker som man helt enkelt bara måste sjunga med i. Det är liksom ganska viktigt i stunden. Helst ska man sjunga med sin mest inlevelsefulla röst man bara har,och lägga en fin liten tillhörande stämma.

Detta hände mig. Backstreet boys: "I want it that way"

Jag klämde i så att jag bokstavligt talat blev plommonrosa i ansiktet. (Hade någon sett mig, hade de trott att jag hade problem med tarmen av något slag,alternativt matsmältningsproblematik)

Det jobbiga i denna "Kråkvisa" var att när jag stannade bilen, skulle jag slänga ett litet getöga på telefonen,och upptäcker till ve och förbannelse att någon ringt mig,och jag har uppenbarligen svarat (Utan att vara medveten om mitt lilla misstag)

Jag sätter luren mot örat,och hör ett ljudligt garv i andra änden av telefonen.

Jaha.

"Vad fint det låter när du sjunger"

"Jag är utvecklingshämmad. Hejdå"

Vad är det för fel på mig?

Ps. Jag vet än idag inte vem det var som ringde, men det var nog ingen jag kände iallafall.







​jag kände mig som den lille glade mannen (bilden är hämtad från ofoget)

Likes

Comments

Jag lovade för ett bra tag sedan om att skriva om våran resa till Grekland i två delar. (Jag får motvilligt erkänna att jag således glömt bort detta)

Året var: 2014

Som i tidigare upplaga,låg familjen och försökte slappna av vid poolen,jag funderade på att ta ett steg rakt ned i vattnet,vilket även resten av familjen gjorde. Där låg vi och plaskade runt och hade det relativt skönt.

Plötsligt ser Herr Bramstedt något som påminner om en slags "Flygande minidrake" som får för sig att attackera honom rakt i ansiktet. (Den liksom fastnar lite på Herr Bramstedts ögonlock)

(Vad alla kanske inte är medvetna om, är att Herr Bramstedts största fasa är: Fjärilar. Och sådant som flyger okontrollerat.)

Herr Bramstedt bryter genast ut i ett fasansullt "panikångestframkallat" dödsskri: "MEN FÅ BORT DEN SATANS HÄXDRAKEN FRÅN MITT ANSIKTE"

Jag känner hur jag skäms, och vill i samma ögonblick helst inte befatta mig med karln jag faktiskt gifte mig med.

Jag ser mig förbryllat omkring i poolen. Poolområdet har med skräck i blick stannat upp (Hade jag kunnat filma hade det varit som en sådan där "mannequinnechallenge"

Folk runtomkring får en fullfjädrad panik,och sätter av upp till solstolarna,kvar i poolen är en viftandes skrikandes Herr Bramstedt.

Jag var återigen mycket tacksam för de tråkiga "Knipövningarna"

Ps. Det kan komma en tredje upplaga

Bild: Herr Bramstedt

Likes

Comments

Jag lär få extremt mycket följare, så som jag uppdaterar. Jag ska be att få tala om att en egen hemsida är under uppbyggnad. Det är extremt tidskrävande. Iallafall för min morbror som bygger den. Det är hårt slit. Lite så att jag blir fuktig under de orakade armhålorna.

Jag ska iallafall tala om ett ämne som kan vara aktuellt i dagsläget. Julklappar.

Julklappar är ett förbannat bra påfund tycker jag.

1. Man får öppna paket

2. Förhoppningsvis blir man jävligt glad

3. Man får öppna paket

Herr Bramstedt undrade vad jag kunde tänkas vilja ha. Jag funderade. Fy. För en gångs skull får man önska sig precis vad man vill, jag vill ha väldigt mycket. Men det står fruktansvärt still. Något till mig själv? Va? Ska jag få något. Det händer aldrig (Bortsett från när jag smyghandlar)

Tidigare idag skulle jag sminka mig. Det var då jag insåg vad jag bör önska mig

Förslagsvis en ny sminkväska, så jag kan slänga min gamla Åhlensväska

Nog om det. Jag vill även passa på att önska er ett Gott Hjul från familjen Bramstedt

Foto: Agnes Mako

Likes

Comments

Nejmen fy så vulgärt, tänker ni

Nejmen fy vad behändigt och praktiskt tänker jag.

Nu inför jultider, börjar folk julhandla (själv får jag allt som oftast panikhandla) Jag brukar börja två månader innan med att förhöra Herr Bramstedt, vad han önskar sig. Han svarar alltid att han inte önskar sig något.

Och varje år svarar jag att då skiter jag i att köpa något.

Detta året gjorde han mig en aning förvånad, genom att faktiskt svara på min fråga

"En slow cooker hade jag gärna velat ha"

Jamen så trevligt funderar jag vidare. Perfekt. Man kan slänga ihop en gryta innan man beger sig till arbetet,och när man kommer hem står maten redo. Sjukt bra uppfinning.

En vän frågade mig vad jag hade för plan angående julklapp till Herr Bramstedt

"Ja, han har sagt att han önskar sig en sådan där slow cocker"

En cock pot.

Ett manligt könsorgan till jul. Stackars Herr Bramstedt. Det lär garanterat bli en otrevlig överraskning när han upptäcker det.

Min engelska är nog inget vidare

Jag får tänka om angående julklapp, nu när Herr Bramstedt har läst mitt ogenomtänkta inlägg


Bild: Agnes Mako ​

Likes

Comments

När jag tidigare vistades inne på mitt hemliga ställe, satt jag och funderade på vad man egentligen sysslar med inne på toaletten. (Eftersom jag glömde den livsnödvändiga mobilen i köket) det tar faktiskt inte 45 minuter att lägga an. Så, vad gör man egentligen utan mobilen?

Jag började febrilt rota runt i badrumskåpet i jakten på något att läsa. Jamen titta. Jag hittade en tampongask. Den kan jag sitta och läsa lite på. När jag sedan utförligt läst dess viktiga information om hur man på bästa sätt bör föra in tampongen, ja. Då får jag komma på något annat. Man kanske ska tänka lite.

Vad man ska laga till middag till exempel. Eller vilken gigantisk "kattavföring" som befinner sig i kattlådan.

Nja. Jag kommer på att jag måste klämma lite på en finne istället. Jag har en liten jävel som bara måste klämmas. Jag sitter där och trycker en stund. (För att förtydliga detta så satt jag inte och försökte trycka ut en bajskorv) det hade ansetts vara om än mer osmakligt.

Efter att finnen är tryckt, som aldrig ville komma ut, bildas det istället en böld. Jag ser ut lite som "Vårtnisse"

Jag inser att jag kan köra in en tops i örat, samtidigt som jag lägger märke till mina oerhört fina tånaglar, med en liten toutch av gammalt sommarfräscht avskavt nagellack.

Jag inser att jag sitter där tills mina båda ben fullkommligt domnat bort, och känseln i benen är ett minne blott. Jag kommer stapplandes ut från toaletten och Herr Bramstedt undrar vad mitt problem kan vara.

Ps. Herr Bramstedt talade om för mig, att när det inte fanns mobiler, brukade han läsa på ett element

Tänk vad roligt man hade förr


Likes

Comments

Precis innan jag skulle påbörja min mammaledighet, tyckte jag att det skulle bli så sjukt skönt att slippa jobbet. Att slippa vara social. Att bara få vara hemma och få koll på läget för engångsskull. Kunna vara tillgänglig för mina barn. Kunna umgås med vänner. För det har man tid med när man är hemma. (Att man inte inser att ens vänner faktiskt pluggar eller arbetar,det glömmer man) detta var skönt i ca två månader. Jag var lite svinigt entusiastisk i början.

När en tid hade gått kände jag mig helt förstörd. Det var en omöjlighet att ta sig någonstans med tre barn utan bil. Jag kände ett starkt behov av att komma hemifrån och slippa gå här hemma och bara vara mamma. Jag behövde en slags social kontakt med en annan vuxen människa. (Nu menar jag inte någon "Snuskrelation" Fast det behövde jag kanske det med) Jag kände mig helt enkelt som en sliten småbarnsmamma som totalt glömt bort hur man sminkar sig. Här går man i sina gamla mammakläder trots att man hunnit föda fram ungen. Jag kände mig oerhört attraktiv.

När Herr Bramstedt kom hem och hade en ledig dag, då förväntade jag mig att han ville umgås med mig. Jag fullkommligt bröt ihop när han sade att han hade fotbollsträning eller något annat inplanerat med sina vänner.

"Varför i hela satanismens tarm vill du inte VARA MED MIG!?"

Jag längtade efter att få komma in i arbetslivet. Omgående. Både jag och Herr Bramstedt hade ingen som helst förståelse för våra liv

Herr Bramstedt påbörjade sin föräldrarledighet för ca två månader sedan. Han var lite oroligt nöjd med detta. Han var en riktig husmor, han var fantastisk och lagade middag och planerade in aktiviteter, och körande med ungar till deras aktiviteter. En satans massa aktiviteter. Han kunde inte förstå att jag kände som jag hade gjort.

Jag funderade på hur länge "Superfarsan" skulle orka med. Jag slog vad med mig själv.

Detta höll i sig tills idag. Idag var dagen den stackaren bröt ihop. Idag är dagen han faktiskt förstod varför jag startade upp min blogg. Idag är dagen då vi förstår varandra.

Jag älskar den lille skallige man jag gifte mig med

Tur för mina barn att jag älskar dem med

Bilder: Agnes Mako​

Likes

Comments