​Denna bild kallar jag för "Slussen i framtid" därför att jag funderade på hur en möjligt framtid för Slussen skulle kunna se ut, och med tanke på global uppvärmning och översvämningar samt befolkningsökningar så kan denna bild ses som en metafor för hur samhället kommer börja få problem och knaka om vi inte tar hand om det utmaningar vi står inför. Det kommer finnas  hur kors och tvärs och det kommer vara översvämningar molnigt dagarna i ända. 

Jag har bifogat en bild på hur det såg ut när jag arbetade i Pixlr, då min provtid på Photoshop har gått ut och dessvärre kan jag inte längre använda det. Det främsta arbetet med bilden var att få ihop lager så att rätt bild kom längst bak. Det handlade även om att klippa ut så precist som möjligt för att byggnadernas konturer inte skulle se fula och knastriga ut, det gjorde jag med hjälp av lassot om det var mycket andra färger som fanns omkring det jag ville klippa ut. Om det var en plan färg använde jag trollstaven och raderade direkt en hel del av lagret. Jag har tagit alla bilder själv, bilderna på byggnaderna och vattnet. Jag valde även att göra färgerna dovare och mindre starka, så jag sänkte mättnaden i bilden då mitt syfte var att skapa en slags dystopi. Jag valde även att det gula huset skulle komma in från en vinkel som är lite fel, i relation till huset framför, detta för att vidare illustrera hur världen skulle påverkas av befolkningsökningar, hus skulle behöva vara på alla möjliga sätt på alla möjliga kanter för att kunna fylla så många som möjligt på så liten yta som möjligt. Det jag gillar med att himmelen är ett hav på bilden är att det känns fel, men inte otroligt fel, en blir inte översvämmad av en obehaglig känsla (i alla fall inte direkt) och jag undrar om det har och göra med att det är samma färg? I andra sammanhand skulle jag tycka det var mycket obehaglig och jag skulle känna mig instängd och otrygg. 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Denna bildserie kallar jag för "Sitter mänskligheten i blicken?" Jag ville med dessa bilder utforska med som händer när en tar bort pupillerna, personligen tycker jag nämligen att dessa tre bilder blir mycket stelare och omänskligare när jag tog ut pupillren. Hon går från att vara mänsklig till att känns mer som en staty. Känslan i bilden är att hon är kall och oåtkomlig, att det inte går att ha en konversation med henne. Med det lilla medlet att operera ut hennes pupiller har hon transformerats från att vara en kompis, en dotter, en elev, till att vara en maskin eller en staty. Trots att jag har försatt modellen i tre olika, väldigt mänskliga sammanhang. Middagsbjudning, pluggsession och fest. Därav titeln, sitter mänskligheten i blicken? En relevant fråga kan jag känna när jag tittar på mina tre bilder. 

Likes

Comments

Dessa porträtt är tagna ur olika vinklar med solen på olika ställen och i olika stadier, för att experimentera lite kring vad solens olika stadier påverkar känslan i bilden. I just dessa bilder tycker jag att det gå fram vilka bilder om är tagna mitt på dagen och vilka bilder som är tagna när solen så smått börjar gå ner och jag tycker att känslan i bilderna därmed är olika. Bilden där solen börjar gå ner (den med en kvinna iklädd helt vitt) finns ett lugn som inte finns i de resterande två bilderna. De resterande två bilderna finns en känsla av människor som är ute eller ska ut och göra en massa grejer. Jag har inte använt blixt i någon av bilderna utan tagit med helt naturligt ljus. 

Likes

Comments

​Denna bild tycker jag inte kräver några förklaringar, den talar för sig själv. Hela bilden känns lite rockig eftersom de två personerna i bilden spelar luftgitarr, jag associerar rock till 1970-talet och jag associerar 1970-talet med svartvita bilder. Därför är denna bild helt känslostyrd. 

Likes

Comments

​Alla fyra landskapsbilderna är tagna vid samma tidpunkt på dagen, skillnaden mellan dem är däremot mycket stor. Det är för att jag har valt, i redigeringsfasen, att mörka ner de två sista bilderna för att framhäva och tydliggöra horisontlinjen. Det som intresserade mig med den var hur annorlunda den är från Stocholms stadsmiljös horisontlinje. Bilderna ät tagna i en liten by som heter Dingiswayo Moyo lokaliserad i Malawi. Jag ville framhäva havet av skog och avsaknaden av höghus och vattentorn och rök. I samspel med de bilderna som är mörkade och de som inte är mörkade tycker jag känslan av tysthet och skog och bäckar och generell natur blir tydligare än om både var mörka eller om båda var ljusa. Därför att det blir betoning på först på den nära naturen och grönskan, och sedan på horisonten där det syns tydligt att at är träd och berg och inte en trång stadsmiljö. 

Likes

Comments

Uppgiften var att ta en närbild på ett föremål eller en växt eller liknande, i naturen. Jag tänkte direkt att jag ville fotografera en blomma och utforska mänskligheten i blommor. Det har börjat komma mer och mer forskning som tyder på att blommor lever mer än vi trodde. Att de kan känna beröring, att de kan planera och må bra av musik. När jag fotograferade valde jag ISO 100, jag ville nämligen att bilden skulle vara relativt mörk, att avgrunden skulle vara mörk men även att blomma inte skulle vara väldigt ljus då jag gärna ville att blommans ådror skulle synas tydligt i bilden. Jag tycker att ådrorna gör blomman mänskligare och att den känns mer levande, därför tyckte jag att det var intressant om ådrorna skulle vara i centrum. 

Likes

Comments

Jag tillsammans med Maja Palm och Fanny Björck bestämde tillsammans att ha tema “ilska” inför studiofotouppgiften. För att illustrera detta tema valde vi att använda två färger som i det allmänna ögat anses vara kopplade till temat, nämligen rött och svart. Vi turades om att fotografera och fotograferas i studion, jag valde ut fem bilder jag själv fotograferade eftersom detta är en individuell uppgift. Jag valde bilder som när placerade efter varandra, genom att gå från bilder med hårt kroppsspråk och ansiktsuttryck till bilder med mjukare kroppsspråk och ansiktsuttryck, illustrerar en process där ilska och hat rinner av och försvinner. Detta valde jag att illustrera delvis genom att höja mättnaden i bilderna, vilket framhävde de röda färgerna i bilderna. Jag valde även att sänka ljusstyrkan för att framhäva mörkret, mörker för att visa på hat och heta röda färger för att visa på ilska. Att sänka ljusstyrkan gör även att det inte går att se det svarta pappret som är bakgrunden i studion, kvar blir bara ett mörker som bakgrund. De röda färgerna försvinner mer och mer från bild till bild, på sista bilden finns ingen röd färg. Ilskan har runnit bort. För mig handlade det mest om att arbeta med färgernas uttryck i och med att temat var ilska.

Den första bilden är redigerad, den som följer är inte redigerad.


Likes

Comments

​Denna uppgift handlar om att fånga rörelser, att fånga en rörelse på bild och få den att fortfarande se naturlig ut, är mycket svårt. Denna bildserie visar ett kompisgäng på en bar, de har tagit ett par öl och blicken börjar bli trött och har svårt att fokusera, folk verkar röra sig långsammare. Nuet travar långsam fram, trevande med flackande blick. Därför har jag valt att ta bilder som är väldigt suddiga och oklara, som inte är fokuserade. Exempelvis, på första bilden under denna text syns en person ur detta kompisgäng vars högra hand är på två olika ställen. Detta är min tanke. Det är för att illustrera denna sinnesstämning. Jag har även valt att mörka ner bilderna något för att skapa en kvälls känsla och en bar känsla, jag har även höjt mättnaden i bilden något för att stryka under de röda tonerna i bilden för att det ska finnas en känsla av att det är varmt där kompisgänget befinner sig. 

Likes

Comments

De föremål jag har valt att rädda i Burning House-uppgiften är skivor och föremål med ett emotionellt värde, mer än ett högt pengavärde. Jag tänkte därför att denna Burning House-uppgift fungerar som et självporträtt utan att ha mitt ansikte med. De föremål jag äger som betyder mest för mig är med här, mina favorit skivor, några viktiga bilder, en parfym jag fick när jag var 13, burkar jag fått av min morfar från hans resor, mitt favorit te som jag fick av min bästis. Även om de inte är det dyraste jag äger, är de det mest värdefulla jag äger. Därför är detta ett självporträtt som egentligen beskriver mig tusen gånger bättre än en bild på hur jag ser ut. 

Likes

Comments