Jag vet att många par har några tv-program eller serier som man absolut Inte får kolla på utan den andre... Med tanke på att jag sällan följer mer långdragna serier och hellre ser i ett sträck när säsongen är över - och Johan följer helt galet många (i mina ögon) - så behöver vi sällan tänka på den biten.

Förutom när det gäller...

... Yes, Sveriges mästerkock.

Jag är inte särskilt intresserad av matlagningen, mer av allas personligheter. Och Leifs roliga kommentarer. Jag gillar "bittra" människor, haha.

Men det finns en annan faktor som också är en stor anledning till varför jag älskar programmet:

Den påminner mig om hur allt började. Eller: började om kanske jag ska säga.

Jag och Johan har känt varandra i 11 år nu, vi har varit tillsammans i 6 år, förlovade i 5, föräldrar till världens bästa unge i snart 3 år och i mars firar vi vår första bröllopsdag. Vi har aldrig gjort saker "by the book" och jag kan ibland ångra hur jag betedde mig i början av vårt förhållande - hur jag sårade någon annan - men jag kommer aldrig någonsin ångra att jag valde honom.

När vi började träffas hade säsongen av Sveriges mästerkock precis dragit igång, vi låg i soffan hemma hos Johan och kollade kanske mest på varandra eftersom allt var så nytt och plötsligt spelar de the Arks 'Calleth you, cometh I". Jag är en sucker för låttexter och minns att jag tänkte att: den här texten kunde inte stämma bättre in på hur det är. På hur det var.

'And I know it's been many years and hundred love affairs ago. I know all that so well but I also do know this:

Calleth you, cometh I.

And that's how it is and how it's always been. 

It's where my reason stops and something else comes in.

I know it doesn't make sense, but still:

Calleth you, cometh I and that's how it is.'

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Det har gått ett tag sen sist. Mitt senaste inlägg hette Hjärtklappning och där nämnde jag att jag skulle jobba hemifrån dagen efter. Det gjorde jag och på eftermiddagen då kände jag ett enormt tryck över bröstet - och något som skulle kunna jämföras som hugg. Det gav liksom inte med sig och höll i sig till sent på kvällen.

Jag är sällan bekymrad över min hälsa, men då var jag uppriktigt orolig och övervägde att ta med mig Moa till sjukhuset och be Johan möta upp oss där.

Som så många andra har jag väl velat ställa min egen diagnos: Stressrelaterat.

Därför har jag börjat tänka mer runt detta, och vad som gör mig stressad. Jobbet, ja. (Och där får jag en hel hög stöd av mina närmaste chefer och kollegor.) Problemet är ju att jag ständigt har projekt och saker på min to-do-list. Även på fritiden. Så jag har börjat "rensa" - och försöker hitta en bättre struktur, som inte innebär att alla dygnets vakna timmar är planerade in i minsta detalj.

​Det är jobbigt för mig att tacka nej till saker, eller delegera över till någon annan. 

Men det är nödvändigt. 

Likes

Comments

Den här dagen vill jag mer än gärna lägga bakom mig. Är involverad i två lite större projekt och när båda infaller samtidigt och den ena inte flyter på som den ska... Ja, stundtals ville jag bara gå in i närmaste mötesrum och skrika högt av frustration. Istället varvade jag kampanjutskick med kontroller och telefonsamtal. Vid tre när det var dags att gå hem var jag helt sänkt.

Imorgon ska jag jobba hemifrån - med tanke på all snö som kommit nu på kvällen känner jag att det var galet bra timing av mig. Och på fredag tar jag ut en semesterdag. Vi går ju inte efter de vanliga röda dagarna som resten av landet eftersom vi är verksamma i hela Norden och Tyskland utan får ett visst antal dagar per år som vi får plocka ut istället. Bra grej tycker jag!

Jag är fortfarande uppe i varv, men hoppas på en mindre hektisk dag imorgon!

Likes

Comments

Så, 2016 är snart slut och även om det varit ett tråkigt år för världen så har det varit allt annat än tråkigt för min del.

Här är mina nio mest gillade bilder på Instagram under året och de sammanfattar väldigt väl hur jag kommer att se tillbaka på 2016.

Ett år med galet massa kärlek. Året då jag gifte mig. Då jag fyllde 30 år. Året då jag åkte till Grekland, Italien, London, Dalarna, Kolmården, Rättvik. Jag har fått fira min mammas 60-årsdag, varit på bröllop, dop och flera 30-årsfester för mina fantastiskt fina vänner. Vi har varit på konserter och roliga events, på standup och roliga middagar. Jag har utmanat mig och imponerat på mig själv. Och haft dåligt samvete för att jag aldrig hinner med så mycket som jag skulle önska. Vi har busat och skrattat och lekt och levt.

Livet, hörrni. Vilken berg- och dalbana det kan vara. Och så glad jag är över att jag har så många fina människor som är med mig i både upp- och nedförsbackar. Tack till Er - och tack 2016 för några av mina finaste minnen!

Likes

Comments

På mina tågresor brukar jag allt som oftast, om jag inte somnar, lyssna på ljudböcker. Så skönt att bara stänga ute alla ljud med hjälp av lurarna, blunda och slappna av! Jag använder mig av appen BookBeat, tidigare använde jag Storytel. Jag tror pris och utbud är ungefär detsamma på bägge portalerna, men jag gillar designen och upplägget bättre på BookBeat.

Mest av allt lyssnar jag nog på svenska deckare, just nu är det Cilla & Rolf Börjlinds böcker om Olivia Rönning och Tom Stilton som gäller. Ni kanske sett filmatiseringen av den första boken, Springfloden? Jag är ju rätt dålig att vänta på uppföljare så nu lyssnar jag igenom de fyra böckerna som finns.

Utöver det har jag mina "säkra kort". Det är de där böckerna som har en sövande effekt på mig. Mina egna godnattsagor. Det, i kombination med att världens bästa man killar mig på ryggen nästan varje kväll, när jag ska somna gör att jag slocknar på bara ett par minuter.

Likes

Comments

Just när man känner att: Nu! Nu har jag äntligen blivit av med den där hemska hostan - då får man feberfrossa istället. Jag har legat på soffan sen jag kom hem (efter svinlång, kokhet dusch) och känner mig helt sänkt, och fortfarande frusen. Sämsta timingen någonsin, men å andra sidan; när är det egentligen bra timing när det gäller att bli sjuk?

När jag kom med tåget till Uppsala fick jag för mig att jag skulle försöka hitta några nya klädesplagg på mellandagsrean. Jag gav upp så snart tankarna om att börja tackla folk som var "i vägen" kom upp och åkte hem istället.

Mitt shoppingbegär borde egentligen vara stillat med tanke på mitt inköp igår. En liten Gloria-ljusstake i mässing från Klong. SÅ fin och något jag varit sugen på att köpa länge. Ska köpa till en glasinsats så jag kan använda den som vas också.

Nu är det dags för mig att krypa längre ner under täcket, och se på säsong 3 av Fröken Frimans krig. Älskar kostymdrama!

Likes

Comments

Som Moa brukar säga: - Det har varit en låååång dag.

Vi har spenderat den med att fixa hemma, ta en långpromenad och handla mat. Sånt där som vi aldrig gör som familj annars och som jag verkligen uppskattar.

Jag är glad över att kombinationen av våra arbeten och arbetstider möjliggör att Moa inte behöver gå i förskolan mer än 3 dagar i veckan, och inte mer än 6 timmar per dag. MEN. Det är sällan vi gör saker tillsammans som en familj och det kan jag verkligen sakna.

Därför är dessa dagar guld värda.

Hur söt?!

Likes

Comments

Så annorlunda Juldagen ser ut, och har sett ut de senaste tre åren. Tidigare år hade jag varit full, och i full gång, med smink varvat med drinkar eller drickalekar.

Nu sitter jag istället uppkrupen i soffan tillsammans med min lilla familj, lycklig ända in i själen över att ha haft en fin julafton med massor av god mat, ett helt berg med julklappar till Moa - men framförallt över att ha fått spendera tid med min familj och min släkt.

Jag är så tacksam över lyckan och livet så som det ser ut nu!

Likes

Comments

Om man, som jag, älskar julen... Ja, då finns det risk för att man blir en smula bitter över att behöva jobba på den enda dagen man bett om att få vara ledig. Men så får det bli när det inte finns någon annan som kan komma in. Galet stolt över mig själv idag som hann med så mycket på så kort tid - och utan att få ett mentalt sammanbrott.

Det värsta bakslaget idag var dock inte ofrivilligt jobb - det var smset jag fick som informerade om att Moa precis spytt. Jag blir ju sympati-sjuk och blev illamående bara av att läsa orden. Genast såg jag framför mig en jul hemma i lägenheten, i sängen, med en varsin spyhink till vardera familjemedlem. Inte drömjulen direkt.

Vi får se... Nu håller jag tummarna för att jag kan gå supertidigt imorgon, för att Moa bara blev dålig av maten och för att vi kan åka ut imorgon eftermiddag för att äta dan-före-dopparedan-mat (potatismos och julkorv med senap) och för att julen får spenderas ute på landet med familj och släkt.

En kall och vit jul hade inte heller varit helt fel, men man ska aldrig gapa efter för mycket...

Likes

Comments

Klockan är 5 på morgonen och jag är på väg till bussen. Jag har redan varit uppe en timme. Det är en hektisk dag som väntar och även om det stundtals är svårt försöker jag alltid starta dagen med ett leende. Idag kommer energidrycken och mina hörlurar vara mina bästa vänner - som de så ofta är.

Jag bor i Uppsala och, i princip, varje vardag tar jag bussen till stationen och därefter pendeln till Stockholm. Dörr till dörr tar det 1,5 timme enkel väg. Mina kollegor tycker jag är galen som orkar men faktum är att det inte tar så mycket längre tid för mig att ta mig till jobbet än vad det faktiskt gör för de som ändå bor i Stockholm och dess förorter. Jag tänker att antingen ser jag det som världens jobbigaste grej - eller så ser jag på det hela med positiva ögon!

Den där tiden kan jag faktiskt lägga på att lyssna på, eller läsa, en bok - det skulle jag aldrig ha tid med annars. Har jag sovit dåligt under natten har jag två timmars extra sömn att få igen. Eller så kan jag jobba och förbereda möten.

Det finns många som klagar över sin situation, som inte trivs på sitt jobb eller i sin relation. Som inte är tacksamma eller som "nöjer sig" men mer än gärna pratar högt och brett om hur missnöjda de är. Med sin situation och sitt liv.

Ett råd till er - Gör något åt saken. Och snälla, försök att inte smitta andra med er negativa energi. Vi alla skulle nog må bättre då.

Likes

Comments