God morgon kära Bloggkamrater. Nu ska jag beskriva gårdagens fysiska verksamhet. Jag fick nys om en rullistävling förra söndan på Studenternas. Satt på bänken och flåsade efter några varv med FYRORNA. Vaktisen kom fram och tomtuggade.

- Det är tävling nästa helg.

- Jaså, vart?

- Vaksala Kyrka går starten.

- Jaha, jaja, ok då. Hmm, hmm.

Jag har uttalat mig tidigare att EJ vara med i tävling på rullisar. Det känns för farligt, kraschrisk och armbågarna, det går åt helvete har jag tänkt, så ICKE rullistävling, ICKE.

Starten var 10 min bort med cykel. Jag kunde inte säga nej.

40 km i 3 varv skulle avverkas. Jag tog mig till Team sportia torsdag efter kontoret. Fram till Ingesson.

-Du, du, tävling lördag, kan man göra nåt med skidorna?

- Ja man kan trimma dom, men det är inget vi håller på med.

- Hm, hm ok hajar..

Hem bort med hjulen, torkade lite med papper, satte tillbaka, slipade stavspetsar och ställde dem i hallen och sen invänta lördag.

Tvåorna i ryggan, stavar i handen och cyklade runt Gränby köpcentrum. God tid till start, kanonfint väder.

Precis som vanligt stampade jag runt och stirrade ut motståndarna. Jag ser att dom småkikar på mig, ett obekant ansikte. Vem är han, vad gör han här? Ser dom ut att tänka.

I vanlig ordning är jag lugn, samlad och fokuserad före start. 50 min före dags att värma upp. Jag knäpper på utrustning och halkar bakåt, kan inte röra mig framåt?? Vad i helvete nu då???? Och strax går det upp för mig.

Jag har vänt bakhjulen FEL väg!!! Det går inte att åka!!! O HERRREGUUUD, DET ÄR JU FAN INTE SANT!!! HOJ HOJ HOJ, ÄR DET INTE DET ENA SÅ ÄR DET DET ANDRA. Helvetes jävlar.

Raskt letar jag mig fram mot staben, ser en kille med arbetsbyxor. Kliver fram och frågar om han har verktyg. Vi går till hans bil och lyckas med gemensamma krafter och lämpliga nycklar vända hjulen. Puuuuh säger jag puuuh, nu går det nog lite lättare.

Starten går, fältet hugger på och jag likaså. Lång rak sluttande utför efter 1 km. Jag tänker lägga mig i rygg. På rullisar kan man haka på klart bättre åkare genom att hålla tätt i rygg. Planen är att ligga bakom i en klunga av bättre åkare ett bra tag.

Åkare rullar förbi, jag hugger hårt. Det kommer äldre och äldre åkare. Jag tänkte kliva in i rygg. Men jag KAN INTE hålla ryggen. Det går inte. Jag är pigg, bra form, hugger allt jag har men kan INTE krypa upp i rygg på ens de äldsta!!! Vad i helvete är det frågan om??? Jag vevar på, det går fort, vi svänger ut på småvägar på slätten. Jag kör ensam, någon kommer förbi, försöker hänga på men helt omöjligt. Pulsen är hög som ett hus, detta kommer icke att hålla, jag kan inte hålla sån här puls fyra mil.

Halva första varvet, en nätt kicka närmar sig, jag saktar in, väntar. Vi är på väg tillbaka och det är motvind, vill gärna krypa in i rygg. Jag går in tätt, tätt bakom. Hon vispar med spetsarna på låren. Men jag måste hålla så jävla tätt jag kan, pulsen hög, hon är smal och liten. Jag synkar stavtagen så vi har samma rytm. Kämpar som fan hela varvet. Sen äre bara släppa iväg hon.

2 varv kvar det här är fruktansvärt. Jag vevar runt i ingenmansland, halva varvet kommer en äldre dam förbi, liten späd sak. Jag kör samma taktik, tätt, tätt. försöker synka men hon kan som knappt staka, bara vispar lite med kvistarna. Ljusen börjar tändas. Det är en äldre dam som uppenbart inte är skidåkare. Jag måste ge absolut allt för att hänga med i rygg ute på slätten med rejäl motvind. Det ska inte ske. Nåt är fel. Det är hjulen, hjulen är fel. I de små utförslöpor som fanns så rullade hon ifrån mig i motvind. Det är ofattbart. Jag är helt borta med utrustningen.

Jag sliter min kropp till slamsor och lyckas med rejäl kamp haka på andra varvet. In på sista varvet. Damen tappar flaskan, jag får försprång. Men hon är ikapp med en herre i släptåg. Hon säger glatt bakifrån.

- Nu får du dra ett tag.

- Äru helt väck, jag ska inte dra, jag ska DÖ, det är DÖD jag ska.

Mannen går upp och drar, han är helt tydligt dålig stakare. Efter ett tag kliver han åt sidan.

- Vad menar du??? Ska JAG upp i spets??

- Ja du får köra ett tag.

- Inte en chans, helt sopslut. Gör vad du vill men täten ska jag icke, icke tät.

Jag är döende ute på slätten, jag kollar bakåt. Ingen i sikte. Är jag sist???? Ligger jag sist????

Jag har aldrig varit sist i en skidtävling, ska detta bli första gången??? Det har varit nära, väldigt nära. Men icke sist i startfältet. FAN, jag kommer bli sist. Hoff, hoff, jag kan inte komma på annat än kämpa på.

En liten knix och jag diagonalar lite, en civilist på cykel möter mig. Han ropar.

- Du måste staka!

- Ska jag döda dig?! Sluddrar jag fram. Tror inte han hör, men funderar på vända och sticka staven i halsen på han och fråga.

- ÄR DET SÅ HÄR DU MENAR?????

Ett tips: Stör mig icke under idrottsutövning, stör mig ICKE. Efter går bra om jag lever. Inte under tiden INTE under tiden. Ett gott råd till alla.

Målportalen passeras, jag sneddar höger ut i diket, faller ihop. Någon kommer fram med vatten.

- Gurgel gurgel får jag fram.

- Ta av skidor.

Jag har snärjt ihop ben, och skidor i en röra, ligger neråt i diket.

Får hjälp, kommer upp i sittande med gräs i flinten. Någon närmar sig försiktigt bakifrån.

- Vatten? Kanske lite vatten nu? Frågar flickan försiktigt.

- Gurgel,gurgel. Svarar jag men får upp näven och bälgar i mig.

10 min senare sitter jag på en bänk i närheten, mumsar på en bulle och sörplar honungsvatten. En av funktionärerna kommer fram.

- Var det du som låg i diket?

-JA.

- Du ser annorlunda ut nu.

- JA

- Du är den som var tröttast av alla.

- JA.

- Du tog ut dig mest.

- JA.

Jag kan ju som inte komma på nåt annat än ta i allt jag har? Vad gör andra människor med sina liv? Skriv o berätta!

Sammanfattande epilog som brukligt i mina små episoder.

Pulsen var 160 i genomsnitt vilket motsvarar 91 % av max. Tiden 2.32 tim . Jag var några minuter inne i AN zonen vilket är över A3. Placeringen blev 2 st bakom i mål och 6-7 st som brutit. Det är ruskigt bra att orka ligga så högt under så lång tid. Visar på god fysform.Normalt går pulsen ner på slutet för att man är för trött att hålla upp den. Jag orkade ligga högt som fan hela vägen.Hjulen som jag gnäller om. Jag vet inte va dom gör jag men jag hade nog bland den sämsta utrustningen. Lite grann ligger nog i att jag inte är så bra på rullisar jämfört med snö. Men när jag inte kan lägga mig i rygg när jag tar i precis allt då är det fel. Det kom förbi en rejält överviktig herre på 60 plus. Helt omöjligt att följa med ens några meter. Jag kände mig stark hela vägen orkade trycka på och stakningen kändes fin. Resultatet mätt med mig själv var riktigt bra men jämfört med andra katastrof. Talesättet ömsom vin ömsom vatten kan vara på sin plats.

Nånå, rejäl genom körare, rätt in på kontot. Cashing bara. Bygget inför vintern känns riktigt bra.

Åver änd aot för denna gång.

/Fabbro pöls

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Toughviking

Hej, nu ska jag berätta om när Jag/vi genomför

de Tough Viking påGärdet Stockholm city.

Öppnar med lite försnack. Nån gång slutet av maj började Emeliefråga.

- Ska du vara med på Vikingen? Häng med på Vikingen! Det blirkul, vi kör i lag. Häng på.

-Hmm,hmmm jag vet inte jag, Behöver man inte nån slagskroppshydda som fungerar?

- Äääähh, va fan, inga problem, Anmäl dig NU!

-Hmm,hmm, nja, tja, alltså.

-NU! ANMÄL!

- Hmm, OK.

Därefter förträngde jag mycket och samtidigt gick jag tillUppsala Survival klätterklubb granne med studenternas. Tränat med dem 5 ggr.

Jag har övat armgång ettantal ggr också.

Förutom dessa grenspecifikaövningar har jag inte gjort nåt direkt inriktat på Vikingen. Det är allmänbarmarksträning inför skidsäsongen. All form av löpträning gick åt helvete närjag drog baksida lår i mitten av juni. Det har varit inriktning rehab på denfronten ända fram till start.

Nåväl, vi går vidare ihistorien och stegar in i början på den aktuella veckan. PÅ tisdag kom jag påatt FASEN OCKSÅ, det är ju sant, lördag , Gärdet, Viking, 15 km hinderbana,nordens tuffaste hinderbanelopp. Fan, också, varför`? varför?.

Rädslan kröp längs medryggen likt den djupa kylan som stiger upp från myren en kall decemberdag. Mankänner den direkt om man slarvat med klädseln och lämnat minsta glipa. Buurrrr,burrr kände jag och sökte flyktvägar..

Tiden rör ju sig av någonoutgrundlig anledning framåt konstentejnisly och lördagen slog upp sina klarblåöver slätten detta nådens år i sena augusti 2016. Jag sitter ombytt itävlingsdräkt och väntar in mina teamkamrater. Mattias, Emelie bromsar till påLevertin, jag hoppar in, vi kör till Vallahallavägen, promppar bort tillGärdet, anmäler oss. Sen är det bara ladda.

Loppet

Stargrupperom ca 100 pers går iväg var 10:e minut. Kl 13 är detdags för oss, vi är 8 st. De andra körde den kortare varianten några månadertidigare så det hade lite rutin. Jag vänder mig till Mattias.

- Du, det är inte många som är äldre än mig här!? Säger jag närjag sveper runt med blicken och febrilt letar några gråa strån somåldersindikering.

- 1 %, det är 1% som är äldre. Du är med i ”enprocentklubben”....

Jag hoffar lite i vanlig ordning samtidigt som starten går.Spektakulärt med kanonskott och eldsflammor vars värme sveper ner överatleterna när vi lufsar igenom portalen ut på banan. Efter 100 m står ett gängAmerikanska fottispelare och tacklar folk. Jag som glömt bort det, är heltoförberedd och stapplar iväg åt vänster in i staketet, helvete, helvete. Tänkerjag och lufsar vidare.

Hinder nr 1: Över/ under.Lugnt och fint i folksamlingen, ingaproblem.

nr 2: Tassa igenom massa däck. Inga problem.

nr 3: Gyttja som är utlagd på gräset. Klaffs, fan, suger fast,rädd tappa skorna. Ner på knä, kryper över ca 30 m. Skorna är lerhögar ochväger 1 kg stycket. Klafsar vidare och försöker få bort det värsta.

Nr 4: Arbetscontainers som ska klättras upp och ner i. Ingaproblem.

Nr 5: Gummikloss som ska släpas med kätting en slinga. Ingaproblem.

Joggar vidare genom skogklädda kullarna på området. Sen tror jagdet är taggtråd som ska ålas under. Bara ner med lilla stjärten och kräla på.

Nr 6 tror jag är repet. Det ska klättras upp i ett rep 4-5 m ochslå i en klocka för att få G. Inga problem för min del. Bara orma sig upp ochklippa till klockjäveln.

Nr 7: Rakt ut på Gärdet och stanna till vid hinkar. Jo, det ärcementhinkar fulla med grus som ska kånkas runt en slinga. Suger tag i dom ochkånkar iväg. Slingan är rätt lång, gissar runt 150 m. Jag som burit så jävlamycket såna här saker i livet tänkte att det ska nog lösa sig även om jagnumera är kontorsråtta. Gick på ganska fort trots att de slog mot benen. Såghur folk stod och vilade. Men jag styltade på och kom runt utan att behövaställa ner dom. Gick bra men tungt och ont i små kontorsnävarna.

Jag sa till Mattias att jag börjar gå mot nästa. Så kan domjogga ikapp när alla är klar. Jag hade ganska ont i knät nu efter några km.Dessutom började det känns i framsida lår. Ville hålla mig från löprörelser såmycket som möjligt. Gå fort är dock inga problem. Jag kom precis fram tillnästa när Mattias hann ifatt mig.

Nr 8: En kettelbell skulle dras upp ca 5 med ett rep. Jag togstöd med foten och lade kroppsvikten bakåt. Vips, så flög den upp i luften. Jaglåg på rygg och försökte ta mig upp utan att tappa ner den i backen. Den varlite lättare än jag trott. Fick upp och ner den utan problem när jag väl kommiti stående.

Strax efter detta var det dags att tvaga sig. En bassäng mediskallt vatten. Det var så kallt så det var bara ganska mycket varmare änbåtrännan i Jukkas. Fattar ni. Det var sviiinkallt. Ganska mycket varmare änbåtis i Jukkis. Det är fan i mig mer än det flesta klarar av. Nå, hur som helstbara hoppa i, dyka under. Skönt att tvätta av sig lite lera och svalka av sig iStockholmska sommarvärmen.

Sen va det nåt klätternätställning med spända gummiremmar, Baraklättra över.

Nr 11: RAMPEN. Då varedags för det mest utmärkande hindret. Denstod som ett fyrtorn ute på den böljande grässlätten. Hoff, rädd, närmade migmed rädsla i mitt väsen. Jag är inte direkt rädd för väggar, ramper , fyrtornetc. Det var baksida lår. Hmm,hmm endast sprungit 600 m i sakta mak i ett svepsenaste 2 månaderna. Vad händer när jag ska göra några maximala steg och tryckaifrån? Hmm, hmm. Mattias före. Han klippte på med benen och fick utan problemtag i repet som hänger ca 1 m ner från toppen. Klättrade snabbt upp och ladesig på mage för att hjälpa alla andra som kom i närheten.

Tramp, tramp, upp mot väggen, tramp. Sträcker ut handen, men denfamlar tomt i luften och jag hasar ner igen.. Hm,hm. Nästa försök. Trycker pålite hårdare, stamp, stamp, ut med högerhanden, sträcker ut. får tag i repetmen för dåligt grepp så jag tappar och hasar ner. Försök 3. i kurvan uppåt,spänner till i baksidan lår. Försöket misslyckas. Jag blir rädd, ska jag tamer? Går det sönder? Jag ställer mig i kön av tävlande som likt seriefigurerhasar ner ellerl kommer upp i ett enda surrealistiskt skådespel. Försök nr 4blir halvhjärtat och jag hasar ner och tar straffrundan som är en slinga ut påfältet och tillbaka.

Vi samlar ihop gänget och joggar vidare. Tempot är ganska lugntmellan hindren för att orka igenom hela banan. Tror det är"monkeybar" som kommer sen.

En ställning för armgång som är byggd i en båge. Man måsteklättra snett uppåt och sen ner och upp i en båge igen. Jag har full kontroll,greppet känns stadigt och det är jobbigt men inga diskussioner att jag skaramla ner.

Nr 13(tror jag): Ringarna. Ett pärlband av ringar i linje somman ska svinga sig igenom. Det är svårt att få vridning på kroppen för de ärfästade i breda band som spänner emot vridrörelser. Men ringarna är tydligen enbra gren för mig som jag aldrig provat , känner fullständigt säker och bratajming och grepp. gör inga överdrivna saker. Tar mig igenom säkert och väntarin den andra i gänget. Nu gör det ont i låren, jag gissar att inte många somser löpningen MELLAN hindren som farligast, värst och svårast att genom föra.Men det är så jag känner och vill helst ha fler hinder och mindre löptid. Nå,nå, nu är jag här och stampar på så gott jag kan. Fram till nr 14 som ärdäckvältande. Två ggr ska ett stort däck vältas runt. Suger tag och det är heltstumt, hmm. Sneglar åt sidan, tycker det ser något lättare ut. Går dit, ochvälter utan problem runt den. Strax efter hugger det till på armen.

- Aj, fan säger jag och får samtidigt ett hugg till i nacken.

-Ajaj, satan.

Bredvid en hästhage blir jag dessutom stucken av getingar. Jojag tackar jag, tack tack.

Sen är det nog dags för gjyttja, vi ska ut och vada bland vasseni knädjupt vatten som varvas med gropar som man ramlar pladask och krälar/simmarfram. Tar sig upp i stående och strax efter ramla ner i ett hål igen. Inte vetjag sträckan men tar några minuter att ta sig igenom . Sen är det nåt nät somska krälas under och in i skogen.

Sen är vi nog framme vid långt vattenhinder. Jag simmar längsmed stranden. Långt, hur långt vet jag inte, några hundra meter. Kan det ta 10min? Skönt att vila benen och svalt i vattnet.

Kommer upp, genom skogen, ut på asfalt och över en bro. Där ärdet dags för tricepskontroll.

Nr 15: Bardipsgång med armarna. Tungt ,men kontroll vaggar jagmig fram mellan stängerna.

Nr 16: Sandsäcklyft. En sandsäck ska lyftas 3 ggr på ett podium.Rädd för baksidan går jag ner djupt, kopplar smidjebälte och lyfter stadigt uppsäcken. Det tar tid så jag kommer efter de andra. Men vill inte göra så hastigarörelser och rycka upp den.

Nr 17: Genom ett rör som utmynnar i vattnet. Lite småsten somkänns i knät annars lugnt.

Vätskekontroll. Finns redbull som jag sveper 2 muggar av. Trötti hela kroppen nu. Ont/trött i lår och knä. Hoff, tungt att komma in i nånslags joggande.

Nr 18: balansgång. check.

Nr 19: nåt slags nät. Check.

Nr 20: Svinga sig i ett rep. Ser när Mattias kastar sig ut. Etttunt rep som man halar in storrepet med har fastnat runt fotleden. Det tartvärstopp ute i luften. Jag tänker. Fan, där gick foten av. Sautan. Han ståroch pustar , haltar tillbaka för att svinga sig igen. Därefter kan han faktisktstödja på foten och fortsätta.

Nr 21: Balansgång på rep mellan träden. Check.

Nr 22: Slappt nät. Jag tar mig över längst bort. Börjar gå ochhinner långt innan de andra är ikapp. De fastande i folkanhopning.

Nr 23: Plank som lutar mot. Kommer över.

Nr 24: Turkish table. Trött som fan. Fullt med folk. Säger tillMattias att jag gör ett försök själv. Tror Emelie klättrar upp på han och över.Upp med nävarna, får tag i skivan, drar upp mig , svänger upp benet och PANG.Någon krypskytt träffar rakt i vaden. Jag skriker av smärta, ramlar ner.Sjukvårdare fram, släpar iväg mig. Satan, muskeln gick av. helvete. Dom bänderi foten och efter några minuter släpper krampen. Jag kan stå upp, kommer fram.Klättrar via Mattias upp och över.

Därefter krampar låren växelvis. Jag haltar fram. 1 km kvar.halt, halt, trött som fan. halta linka halta linka. Gänget drar ifrån, jagkämpar igång benen, lyckas med nån slags löprörelser. Sen ska vi ut i vattnetigen, och simma till kustjägarnas båt, klättra upp, och hoppa ner. Simmar tillstranden, när jag krälar upp på stenarna ser jag lagmedlemmar alldeles framför.

Sen har vi omvänd ramp, man ska åka ner ut i vattnet. Ja det gårju som hejsan, och jag stapplar vidare. Alldeles framför målet står det sistahindret.Det är full med snören som hänger ner och är strömförande. 10 000 voltstår det ovanför.Hmm.

Helt slut, det är bara springa på. Kommer in bland snören. PANG,det smäller i huvet käkarna slår ihop, det svartnar. Jag stapplar framåt. PANG,smäller i skallen och jag är nära att däcka. Stappel, stappel. kommer ut ochtar mig över mållinjen.

Ja, det är ungefär så jag kommer ihåg det. Övrigt var vädretfint, trevlig samvaro. Jobbigt som tusan. Värst för låren. Allt med grepp gickbäst. överkroppen funkade fint. Att jag kunde springa var mer än jag trodde.har inte sprungit så långt på 10 år tror jag.

En riktigt fin helkroppsgenomkörare.

Tääänks för att ni lyssnade J

 

 


Likes

Comments

-Ska jag ta med träningskläder? Frågar jag Fritz.

- JA, det må du göre. Svarar han distinkt.

Sagt och gjort och vi tar oss till centrala delarna av Oslo.Bilen parkeras vid ett gammalt stenhus med sliten fasad.

På en skylt står det Sportsklubben av 1909. Vi går upp till andra våningen.Omklädningsrummet är slitet, dörren trasig, Mitt i rummet står en våg. En gammalt modell där man lägger vikter i en skål och ställer sig på andra sidan och ser om man väger jämt. Ingen vanlig människa skulle använda den för den ser så gammal och risig ut, faktum är dock att det är den mest tillförlitliga som brottare använder sig av. De moderna modeller som folk har i badrummet kan ha fin display och snygg design, men är helt värdelösa i jämförelse.

-Hmm, hmm. Säger jag och står stilla.

- Vad gör dokker? Frågar Fritz och utbrister uppmanande.

-Byt om!

-Jag har inga skor med mig försöker jag slingra mig.

- Det finns där. Säger han och pekar på en hylla fylld med brottarskor.

Mhmm ajdå tänker jag men går fram och hittar ett par med halva sulan borta som jag får in fötterna i. Jag har inga strumpor och skrapsåret på tån svider. Hm,hmm tänker jag och tar de få stegen in i lokalen.

Detta är första gången på många år jag är med om en brottningsträning. Det är de sista passen inför OS i RIO där Norge lyckats få med en brottare i grekisk romersk stil. Stig- Andrè Berge i 59 kg.

Allt känns bekant, svikten i mattan, lukten, känslan, snacket.En känsla av kamratskap präglar alltid en brottningsträning. Det är lite dämpat, någon skrattar till, andra knyter skor och tejpar lösa kroppsdelar. Alla förbereder sig på bästa sätt.

Jag har mest tänkt tassa runt, kanske göra en kullerbytta, kladda på BILL och insupa stämningen. Tydligen har tränarn annat i kikarn.

-Ställ upp efter väggen! DU också, försök inte smita!

Hmm,hmm fasen också, tänker jag och ställer mig brevid 100 kg-monstret Felix som står med bar överkropp och inger en oerhört massiv känsla.

Jag frågar.

-Hur känns formen? Är du i fin form?

- Njaä, kan jag ikke påstå, säger han. Lit sommarfejt.

- Syynd för dig.... Säger jag och framkallar skratt i gruppen.

Uppvärmning med en söndersparkad fotboll halvfylld med luft.

- Tar bollen i taket så är det Penalty och övrigt är det NORULES!!

Säger han på engelska för att även den Polska killen som sparrar mot Stig ska förstå.

Jag är rädd, för att nåt ska lossna från kroppen, men gör faktiskt ett mål och klarar mig helskinnad igenom 20 min.

Därefter lite gymnastik och nackövningar. Nacke är en muskel som aldrig tränas specifikt i andra idrotter. En lätt nackuppvärmning är tyngre än vad en normalindivid kan klara av. Jag som tränat kontinuerligt 25 år klarar faktiskt göra det flesta rörelser trots 15 års frånvaro. Dristar mig till huvudstående och känner mig stolt som har så pass bra kontroll på kroppen.(Tränarn sådär impad.....).

Sen några enkla parövningar och jag är helt slut och svetten rinner i floder över skinnet. Jag står lutad med händerna på knäna och flåsar.Tränarn räknar ihop paren, två och två. Jag tittar inte på han, men lyssnar.

- Det är ojämnt. Hasse du får vara med Felix!

Jo, jajamen, det ska jag. Tack tränarn, tack för den sista smörjelsen.Gud, tack mitt öde som på något sätt ofta försätter mig i situationer. Hojj fiiifaan. Hojj fiiiifaaan. Som sagt, jag är 46 år, har inte varit på mattan de senaste 15 åren samt krämpor mest överallt. Som FÖRSTA kontakt med verksamheten ska jag alltså kliva in mot ett 100 kg-monster i världseliten, Hojjj fi faaan vad lämpligt. Det känns som väldans lämplig mjukstart.

- Jaha vad ska vi göra då, frågar jag försynt?

- Match 7 min.

Mmmm,mmm,mmum, jamen dåså, inte nåt mer?? Hojjj fiifaaan.Nå,nå, nån gång ska man dö, tänker jag och närmar mig skräckslagen monstret.Han är ju tacksamt nog väldigt nätt på handen och mördar mig icke. Gissar att han går på 10 % av kapaciteten. Efter 1 min känner jag rörelserna. Märkligt nog sitter känslan kvar i kroppen. Jag rör mig brottningslikt och känner hans   rörelser rätt snabbt, jag behöver som inte tänka. Jag står rätt och rör mig korrekt, jag förstår hela scenariot väldigt snabbt och läser han ganska klart.Jag vet vad han håller på med men kan ju självklart inte göra något åt det. Efter 3 min är jag helt jävla slut, stönar och stånkar. Det är så mycket svett, så fruktansvärt mycket svett. Brottning måste vara den svettigaste sporten som finns. Under en vanlig brottningsträning bildas pölar av svett på mattan. Det är helt omätbar transpiration.

Därefter kör ju grabbarna svinmånga matchupplägg och jag halvligger mot väggen och är nöjd att vara vid liv. Och kommenterar för mig själv olika situationer och studerar tekniken.

Efter träningen småkikar jag på Bill och provar på nåt krysstag.Det är inte vackert men jag klarar som av det någorlunda. Jag är ju hela tiden rädd att kroppen ska explodera. Det är mycket explosivitet och ytterlägen på alla kroppsdelar. Hoff, hoff , känns helt livsfarligt.

Grabbarna i truppen är 20-25 år och satsar helhjärtat på brottning. Att bli så bra som möjligt. De är unga, pigga och motiverade. De får ingen ekonomisk uppbackning så de kan leva på idrotten. De måste bara se till att vara tillgänglig och redo för träning 1-2 ggr/ dag. De är helt sjukligt vältränade samt då specialiserade inom brottning. Det är fascinerande hur mycket den inre motivationen betyder, känslan av att man själv vill något.

De ser nog på mig som en gammal farbror, bekant med tränarn och tog ingen direkt notis av mig. Men jag kan säga att jag förstår allt som sker i lokalen. Jag behöver som inte titta i detalj på allt heller. Jag kan gå runt och känna av situationen. Jag ser detaljerna i rörelserna, taktiska rörelser. Försvar, attacker, hur fötterna vinklas,ryggen, blicken, jag har fullständig koll. Det är som att ingen tid förflutit förutom annan typ av trikå och matta. Jag är uppväxt med tygmattan och de stumma madrasserna under den. Tyget som sög åt sig svetten och gav lokalen en allestädes närvarande frän lukt av ingrodd svett. Jag kommer ihåg plastmattans intåg på 80-talet. Som med allt nytt är det inte bara positivt. Klagomålen var mer brännsår och knäskador pga av fästet som är mer distinkt än tygets mera eftergivlighet. Jag har ägnat 25 år av mitt liv inom sporten. Både teori och praktik. Det är så många träningar jag i princip krupit ut ur lokalen, illamående flera timmar efteråt och knappt fått i mig mat. Jag har varit med om så många sjukligt slitsamma träningar, träningsläger och tävlingar som inte går att förstå för de som inte varit med. På något sätt sammanlänkar det oss brottare oavsett var vi kommer från. Man kan se i ögonen att han har samma erfarenheter och vi kan förstå varandra. Att tala brottning med någon som inte själv varit aktiv är oerhört intetsägande och mer eller mindre meningslöst. Ungefär som att stirra på en pöl utspilld mellanmjölk.  Jag blev aldrig världsmästare eller svensk mästare. Jag var hyfsad och försökte bli ett snäpp vassare. Jag gav allt och har inte någon känsla att jag kunde nog ändå blivit världsmästare. Jag var inte tillräckligt bra. Jag kommer aldrig ligga i soffan och fundera. Om jag gjort si, om jag gjort så. Jag skulle nog bli jävligt bra bara jag tränat lite grann. Tänk om jag skulle försöka ordentligt, dååå jävlar. Nä, såna tankar kommer icke övermanna mig.

 Jag gav allt.

Jag anser att brottarna är det största atleterna i de olympiska spelen i RIO.

Jag tackar Fritz och alla brottarna för att jag fick vara med. Det var väldigt nostalgiskt. Önskar lyckat till på OL och hoppas allt går bra.

Likes

Comments

Revelj hos Storvisiren av Jukkas. Eld i kamin, kaffe med dopp. Därefter fysdräkt på. Fordonståg till Fjärde kilometern Kurravägen. Rask anmarsch mot sista kända positionen. Nr 25 var senaste punkten. Vi hittade dit och planen vara att han ringer samtidigt som vi söker så kan vi gå på ljudet.

Den goda ide`n gick i stöpet snabbt för det var ingen mottagning på platsen som såg oländigt ner efter sluttningen ner mot Kurra.

- Jaha, det var det, det. Nu är det stört omöjligt känns det som.

- Men vi tar ut kompassriktning och går mot 24:an så lika som möjligt som jag gjorde i alla fall. Så har vi gjort det. Sa jag något modstulet.

Vi gick med några meters lucka och svepte med blicken fram och åter. Terrängen växlade mellan tallhedar med stenrösen och täta snår med tuvor och vattensamlingar, blött som sautan. Sträckan till 24:an ca 500 m. Vi korsade Jägar 17 och jag kom ihåg att jag gått via en stor sten dagen före. Vi tog omtag vid stenen och fortsatte svepa.

På högerflanken finns en liten svacka och högre ris. Jag hade följt den kanten snett uppåt backen minns jag. 40-50 m kvar till 24.an. Amlert till vänster.

-Där ligger den. Utbrister han helt odramatiskt och pekar 2 m framför sig.

Js, där ligger den. Svart, tyst och helt intetsägande. Jag tar upp den och krafsar på framsidan. Jo, jooo den verkar funka trots nattens ösregn. 52 min efter vi lämnat bilarna. Och då tog det 30 min att ta sig fram till 25.an. 20 min sökinsats gav totalresultat.

Att leta något är väldigt mycket svart eller vitt. Antingen hittar man det eller så gör man det inte. Hittar man det inte så funderar man hela tiden var den kan vara. När väl föremålet är återfunnet så tar allt slut inom ett ögonblick. Jaha, där är den, så bra då. Sen inget mer.

Annars lugnt


Likes

Comments

God morgon kära midsommarfriande människor från när och fjärran. Nu ska jag beskriva hur gårdagens fyspass i Lunsen terrängen förlöpte via texmassa( film finns redovisat på Youtube "Cirkus HJ" som kan ses för den hågade). Nåväl åter till handlingen. Häktade på mig ryggan där jag fyllt upp med allehanda flaskor för ökad tyngd och pulsökning. Nattens regnande gjorde allt plaskblött i princip direkt, trots regnbyxorna. Första tog jag rätt smidigt efter några minuter. Därefter ut på stigen, sikte på 14. Tarmarna rörde sig oroväckande. Ojoj, ajaj, helvete. Nä detta ska åtgärdas. Utan att gå in på detaljer så genomfördes adekvat verksamhet för att få ner tarmtrycket. Klart o bettatt, Jaa, joo vart var vi, jo men visst. Stigen, stigen, jag trampar vidare. tramp tramp. Sen kom jag till stigkors där det fanns skyltar. Men hoppla, tänkte jag. Det här känns inte riktigt bra, ajaj, ojoj. Var är jag nu?? Hoff. jag hade ju kommit långt åt helvete.

Nå, va fan. Det fanns andra kontr jag inte plockat som låg in " the nejbörhood". Jag ändrade körschema o in i träskmarkerna. Ojojoj, terrängen är ju så jädrans tät, skogig, träskig och helt intetsägande. För jävla svårt, men faktum är att jag höll bra ordning på närområdet och plockade ena efter andra. Egentligen riktigt bra när jag tänker efter.

Jag kommit på storstigen och tillbaka för att plocka 14, lufs lufs. Bristningen i låret som är på läkning började kännas lite. hmm,hmm, jag växlade med gång och lufs. Finläste kartan och kunde via storstenar och mycket diffusa landmärken faktiskt klippa 14 ganska stadigt och under kontroll.

Jahapp åter till stig och mot bilen. Jag traskade på i godan ro och undrade varför jag aldrig kom fram?? Det berodde på att jag lyckats skena in på en annan stig och var på väg åt fel håll helt enkelt. Så enkelt var det. Hojjj fi, faaan ,man kan då aldrig slappna av. Jag kom ju åter till

bilen och allt frid och fröjd. Total genomsur "in to the bone" . Inga problems för HJ hade med ombyte. Eftersom platsen var oerhört avsides lättade jag på dräkten, rejält om man säger så. Jo, men alltså småbyxorna var totalt genomblöta också. Så dessa ska väck. Jag tassade omkring likt näcken och visade alla gobitar för fåglarna vid lufttorkning. Och vad tro ni händer? Vad tror ni händer. Tror du faaan inte det kommer ett äldre par trampade med dagens stavgångpass precis bakom träden. HJ dök ner bakom Subban, låga ställningar bakåt, kröp in i bagaget och tråcklade på mig tillräckligt med textil för att slippa polisanmälan. Mmm,mmm.

Funderade på rubrikerna. " Midsommarblottaren skrämmer lokala pensionärer" Så vare, Så blev det , så får det bli. Annars lugnt på slätten.

Likes

Comments

Ikväll inleddes vägen mot Tough viking. Efter kontoret, blev det ombyte, en macka och en kopp te. Cykla till Studenternas där hinderbanan finns. Detvar en "provapå" träning halvsex. Jag klev in i det inhägnadeområdet, stegade fram till närmaste person och sa.

- Jag vill klättra! Får man klättra? Är det ok eller?

-Ja, joo, gå och anmäl dig till killen i hörnet. än

Sagt och gjort gick jag dit, meddelade intresse och fick skriva upp namn och personnummer. Ögonen flöt snabbt över de övrigas födelsenummer. Hmm, hmm ingen på samma decennium, intressant. Tänkte jag.

Nåväl, strunt samma, ska vi börja, undrade jag?

-JAAAHA, då börjar vi springa. Sa han.

Men vad i HELVETE, är det nå jävla löpträning. Jag kan ine springa, jag harju bristning i låret. Alla drog iväg ut i stadsparken. Jag haltade med ochsvor. Jävla idiot, ska jag mörda killen eller. Kan han fan inget om fysiskträning??? Sen ut på gräset och börja men nå jävla svammelövningar som vi kördepå 80-talet i brottningen. Hojjj fi fan vad upprörd jag var. En hårsmån attskälla ut han så tårarna rann. IDIOT!

Jag blir så satans aggressiv när folk inte kan mer om fys än så och ska leda andra. Jag lyckades med guds hjälp och tandborsten hålla käften stängd. Vi kom in till hinderbanan efter ett tag ändå och jag klarade mig från att bli invalid.

Därefter började vi med klängande i rep och stockar i olika varianter. Detskulle klättras i nät om vartannat. Jag dämpade mig för han var bra attförklara teknik och taktik. Riktigt kul att kasta sig runt överallt. Det var länge sen jag höll på med såna saker, men min kropp är ju märklig. Vanlig lätt jogging, är helt livsfarlig. Men akrobatiska övningar som mest är för gymnaster/klättrare i övre tonåren och invalidiserar de flesta människor i min ålder stör inte min organism nämnvärt. Förutom att jag blir trött förstås.

Efteråt frågade jag tränarn om man komma och dit och klänga fler gånger?

- Ja du kan komma vissa tider på gemensamma nybörjarträningar.

- Men kan man inte få göra som man vill? Jag vill träna själv!

-Nä, du måste komma upp på en viss nivå i kunskap och säkerhet så du klarar dig själv.

- Ok, då ska det bli spännande om jag kan lära mig såpass mycket nångång......

Jag tackade som vanligt tränarn och cyklade hemåt i slättlandets varma kvällssol.

Vandringen mot Vikingen har börjat.....

/ Klätterapan

Likes

Comments

-Ljuset, jag ser ljuuuset i tunneln. Eller var det ett tåg....?!

Liten pop quiz. Hur är den kronologiska ordningen på bildsekvenserna måntro...... 50-50 läge om du frågar mig.....

Och övrigt väldans varmt på slätten

/ Lightning


Likes

Comments

Hej Bloggen, nu ska jag skriva om morgonens fysövning på Studenternas IP. Är det någon som tror att jag gick obemärkt förbi.....? Någon? Svaret på den frågan är ju ganska tydligt retorisk men egentligen vet vi inte svaret. Eller rättare sagt vi VET, vi Vet svaret. Jag klev ut från porten, på med utrustning. ut på GC vägen mot city.

Efter en intressant färd genom centrala Uppsala rullar jag in på tartarbanan. ca 20 hugade motionärer stod redo. jag tog mig fram till Ingesson och frågade.

- Jag behöver nya rullisar. Har du "fyror"?

- 4: or??!!!! Vad ska du med såna hjul till??

- Jag är för STARK för mina 2:or. Det går inte, jag får ju inte upp pulsen!!! Måste ha mer motstånd!!

Ingesson, höjer ögonbrynet, tittar på mig och säger.

-Inte ens landslagseliten kör på 4:or....

-UUUUSSSCHÄKTA, säger jag då. Jag kanske var otydlig.

- HAR du 4:or att sälja eller har du inte?

- Jag kan nog beställa såna. Säger han och skakar lätt på huvudet.

- Tack, tränarn. Ska vi köra igång då kanske?

Vi kör runt på löparbanan i olika varianter och teknikövningar. Jag mumlar lite för mig själv. Vad i helvete menar han med att ifrågasätta min analys. Jag är ju för fan på orakelnivå när det gäller fysisk träning. Jag känner mig så säker så jag kan skära ut hjärtat kroppen med en rostig morakniv. Om han inte kan förstå är inte mitt problem. Mummel, muttter.

Jag lugnar ner mig och koncentrerar på teknik. Efter ett tag ska vi kliva in på ren stakning. Tränarn säger att vi ska köra 2 varv. Jag lösgör mig ur klungan direkt. Alla står stilla som dom har en "småslalomport stucken upp med arslet"och jag tittar på tränarn och undrar om det är ok att köra?? Eller var det nå mer du ville?

- Nä, det är bara köra på. Du verkar het.... Sa han.

Tränarn sa att ja verkar "het"

- Het, het?! Satans jävlar, mitt inre är som en svetslåga. Jag är hetare än du nånsin kan förstå. Det ligger i släkten. Jag har ett inre som en vulkan. Allt annat är en dimridå.

I sedvanlig ordning tackar jag tränarn efteråt. Tack, tack det var snällt.

Ja det var ett axplock ur söndagsmorgonens fysövning. Trevligt söndagsmys i sommarvarmt slättlandskap.

Vad har ni själv sysslat med denna arla morgon.

MR Volcejno

Likes

Comments

Som "riktig" bloggare ska man ju bjuda på egocentrering och hud. Så här kommer då ett kollage från senaste veckorna i olika konstallationer och dräkter. Vassego och skölj säger Fabbro Hans

Likes

Comments

Morgonen visade på mulet, småkallt. Jag förberedde mig väl och tog mig till Plantskolans parkering söder om stan. Jag hade fyllt några flaskor i ryggan för lite extra tyngd.

Efter förra gångens debackel tänkte jag icke slarva. Jag tog storstigen mot en punkt i närheten av 39 :an. Efter 500 m var jag vilse ändå. Förstod som inte var jag var trots att jag var på stigen. Hojohojhoj, tror du faan inte jag tagit FEL stig från parkeringen. Jo, men jag hade ju det, hoff vilken fin start tänkte jag......helvete också.Nä , det här går inte, jag springer tillbaka. Börja om.

Vid parkeringen igen tog jag det omätbart lugnt och sakta fram på storstigen till en punkt 300 m från 39:an.Där tog sikte med kompass, stegade och siktade samt lusläste kartan varje 30 m. Hittade en storsten som stämde med kartan, tog sikte igen och stegade. Hmm,hmm svepte med blicken, den borde inte vara långt borta, hm, hmm och helt plötsligt var den där, rakt framför mig. Jag hade SPIKAT 39:an. Ojojojoj, ett rus av förnöjsamt sjönk in i bröstet. YEES!!

38:an körde jag samma stil och SPIKADE den också, o herregud vilken hybris, kände mig som världsstjärna. jag är grym tänkte jag. 35:an bomade jag en stigförgrening men hade koll så det var inga problem, 36:an långt bort men nära stigen så jag höll fin koll och bra löpning.

37:an var lång och svår men jag tog sikte med nyvunnet självförtroende. Siktade på ett stenröse 100 m bort, lite diffust, men säkrade läget med hjälp av ett litet surdrag. Därefter höll jag rätt kurs när jag såg en liten brant och kom sen till en storsten, 100 m kvar och jag var på rätt väg. ca 60 m från såg jag något orange mellan träden. Jag satte högsta fart jag kunde i den terrängen, flåsade och tog en bild som bevis. YES!!!

Därefter åter till bilen efter 2.20 tim.

MYCKET nöjd, mycket nöjd. YES.

/ Chefsorienteraren

Likes

Comments