Brighton Open Market med Cilla.

Cilla helt till sig över fina små växter och på ett mysigt café.

Oscar och Christoffer som skjutsade mig till flygplatsen igen efter en vecka hemma i Sverige i juni.

Grändeby som hälsar på.

Kortspel och promenix med Christoffer och Oscar när de hälsade på.

Tekniksnack och shopping.

Mer Open Market.

Pizza på V.I.P och Tove Lo-konsert.

Pingis och strandhäng.

On my way to steal your girl och båttur.

Felicias hejdå-häng i lusthuset.

Helt väck på jobbet med Alex och brädåk.

Hälsade på Amanda och Adam när jag var hemma i juni och åkte wakeboard.

Pannkaksfrukost på Nowhere Man och promenad hem vid 04.

Familjehäng och uttråkad bild i spegeln i lägenheten.

Bra budskap och gammal midsommarbild.

Leker mamma på Dead Wax och sambo vid graffitivägg.

Avslutning för Albin, Hugo och Filip.

Parkhäng i nyfunnen park och frukost på Bills när Moa och Maja var på besök.

Bästa Oscar och paus efter sista jobbpasset innan en vecka i Sverige.

Bild på Fountain Head innan jag återgick till intensivt Piccolo-spel och Vitalias kanin George.

Middag med ena familjen på La Capita.

Alex och Alma med tungan ute.

"When bae falls asleep while watching friends."

Dagen innan min födelsedag efter jobbet.

Ulle och jag testar hattar i Grekland. Parkhäng.

Brighton from above.

Gamla piren.

Helvegansk restaurang vid namn Purezza.

Grekland och världens finaste mamma.

På äventyr i Arundale.

Främling gick förbi Emma och sa "Yes, you do match the sign."

Sangriahäng på pubquizen och Hobglobin, aka tequila tuesday-stället.

Falafel på filfil.

Jag i ett kapell och puben jag först träffade Alma och familjen på. Har även varit på intervju för ett jobb där som jag sedan tackade nej till pga för få timmar

Arundale.

Favoritcaféet femtio meter från vårt senaste ställe. På promenad runt marinan.

Grekland.

South Lanes en regnig dag och Alex som satte sig på en låda och satt kvar när den gick sönder.

Cilla som kommer med mat åt ynkligt födelsedagsbarn och pappa och dotter som tar en paus.

Favortcaféet igen.

Jag och min stora Brightonkärlek, Almis.

Födelsedagsfiranden med familjer.

Oliver och jag. En omedveten om deltagande på bild, den andra raka motsatsen.

Hemma i Sverige målade jag och Evelina en tavla ihop.

Och åt pasta.

Ramlade in i något skolprojekt några mediaelever sysslade med. Tydligen är hela grejen om mig och min syn på fotboll, vilket jag inte riktigt förstod. Eh.

Här gick jag in mellan 6-8 varje vecka i fem månaders tid. Hejdå hotelljobb. Emma, Jens och Anki i Arundale.

Innan vi åkte upp i British Airways i360 och hemma hos Alma.

Superfint födelsedagskort och alma med hennes älskade Peppa Pig.

Hamnen i Chania, Grekland. Det var mina sista mobilbilder det. Konstigt nog. Det har varit fint att ha en plattform att dela bilder och händelser på. Men allt har sin tid. Nu sitter jag hemma i Sverige igen. Men om jag saknar alltihop så finns det mycket, mycket här. Tack Brighton. För att du välkomnade oss med öppna armar och gav oss ett andra hem.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 76 Readers

Likes

Comments

En frågestund med Emma Helgesson

Emelie:

5 saker jag har lärt mig:

-Att dricka öl

-Stå på händer samt hjula

-Göra OCH dricka kaffe. Kalla mig barista osv.

-Stå i kassan med pund som valuta. Trodde aldrig jag skulle klara det. Försökte öva innan jag åkte. Gick skit. Men det löste sig.

-Att bo i kollektiv. Det är ett jävla äventyr ska ni veta.


3 saker jag har blivit:

-Vegetarian

-Blondare

-Mer självständig

Emma:

5 saker jag har lärt mig:

-Pommes här heter chips, chips som i svenska chips heter crisps. Citat: ”Idiotiskt påfund.” Slutcitat.

-Hur man inleder en vänskap utan att få det serverat på ett fat, såsom i en klass i skolan typ.

-Fett många synonymer till kärleksfulla ord.

-Återupptagit tequiladrickandet. Hade en två-årig paus.

-Att laga mat som Emelie gillar. (Since she does NOT.)


3 saker jag har blivit:

-Vegan

-Blondare

-Mer självsäker

Följdfrågor:

5. För att naila en maträtt som Emelie garanterat kommer älska behöver du följande:

-Nudlar

-Sparris

-Svamp (det här är nytt)

-Quorn/falafel (undvik tofu)

-Körsbärstomater

-Fyhelvetes mycket salt (Emelie tillägger: ”Ja, om JAG har lagat det iallafall för jag vet fan inte hur man kryddar.”)

-Paprikakrydda är en hit

-Broccoli


Så, Emma, på hur många ställen har du bott under ditt år i England? Ge mig tre ord per plats som beskriver tiden där. Eller hur det såg ut. Whatever.

-Hostel var det först. Varmt, halsfluss och bostadspanik. 1,5 vecka. Därefter Fleet Street. Sena utekvällar, katt och jobbsökande. (Emelie inflikar; när jag hälsade på i september bodde Emma och Alva här, vi sov tre pers i en säng och kunde inte ha öppet fönstret trots att det var en öken i rummet för då lät det som att trafiken gick genom våra öron.) 1 månad. Efter det var det Aymber Road. Vietnamesiskt, FaceTime och ensamt. 2 månader. Sedan kom du. St Peters Close. Kollektiv, Richard’s och nya bekantskaper. 6 månader. St Martin’s Place. Ljusa nätter, tequila och husdrama (Obs: vi var ej inblandade. Men det var väldigt underhållande.). 2 månader. Och det var det med den saken.

Så: ge mig 3 strange facts du lärt dig under tiden vi varit här?

Okej, så:

1. Bjuder man in någon till en middag, event or whatever, så tar många med sig sin partner eller fler kompisar. Ingen frågar liksom om de får. De bara dyker upp fler än väntat. På midsommar hade jag lagat mat men sen dök de upp fler och då blev jag lite stressad.

2. De kallar allt och alla babe.

3. De är helt naturligt att en tisdag klockan elva (nu snackar vi på morgonen) gå in på närmaste pub oh ta en öl. Applicera på alla tider, alla dagar.


Några snabba:

Bästa…

Dansstället? The Haunt (för att på lördagar spelar de bara 80-talshits.)

Caféet? Plenty. (<-LÄNK. Inte bara för den snygga baristan.)

Restaurangen? Så kan du inte säga. Det beror ju på dag och cravings.

Kom igen, ett ställe? Nej. Du är elak nu.

Date-stället? Mash Tun, på uteserveringen.

Shopping? Dirty Harry (second hand) eller roliga HM (det finns två butiker här.)

Öl? Blue moon.

Shot? Tequila.

Sevärdhet? Seven Sisters eller Arundale (länk finns på namnen.)

Motivera? ”Så jävla fint va.” (Sagt med gråt i rösten)

Chips? Doritos Cool Original.

Kaffe? Flat White med kokosmjölk.

Tindermatchningen? ”Oh… Den är svår. Det kan nog vara basisten förresten! I The Island Club.”

Det här får vi återkomma till. Sure.

Inköp? Antingen den rosa jeansjackan eller den urringade toppen från Pull & Bear.

Hångel? Fred.

Boende? Olika beroende på. Finns många olika faktorer. Hur centralt det är, rumskompisar. Storlek.

Uttryck? In the grand scheme of things (men vet att Emelie hoppades på ”Little did I know.")

Konsert? Tom Odell eller Whitney. ELLER MarthaGunn, som faktiskt var ett förband. (Emelie nickar instämmande.)


Saker du har tappat bort? Telefon, glasögon, en glittrig t-shirt. Ett bankkort.

Något som återfunnits? Bankkortet, samma dag som jag fick mitt nya.

Några pinsamma ögonblick som vi kan få flina lite åt (i all välvilja?) Den snygga baristan på favoritcaféet var tvungen att komma över till mitt bord, där jag satt själv, en gång för att meddela att jag hade sås över hela kinden. Fruktansvärt var det. På Alvas födelsedag hånglades det med någon, det enda jag vet är att han 1. var en crush of mine, 2. var lång. Det kan alltså ha varit samma kille - om det är så, blir den här storyn mindre pinsam då?

Tre saker du har lärt dig om mig under vår tid som sambos?

-Du har en oerhört bra akustik i munnen. En kan höra exakt allt som pågår därinne.

-Du är en JÄVLA temperaturssnobb.

-Lämnar söta lappar till en om vilka chips man vill ha/vilka man får om man ej smsar, medan man tar eftermiddagsnap eller dylikt.

Tre saker du har lärt dig om Cecilia?

-Enormt shoppingintresse. Med allt vad det innebär.

-Den mest rutinbaserade människan jag mött.

-Kan inte kontrollera sitt minspel. Alls.

Tre saker du har lärt dig om Linnéa?

-Extremt rastlös människa. Men på ett bra sätt för hon tar tag i det. (Se exempel: ukelele-köpet.)

-Världens bästa ordförråd. Inte att hon kan mest ord, utan för att orden hon använder är de i särklass bästa, till exempel säger hon husmor :,)

-Hon dansar större än alla andra. Samt sjunger. Och pratar.

Tre saker du har lärt dig om Alva?

-Gillar gin mer än vad man tror att det är möjligt.

-Behöver fan inte sömn på samma sätt som alla andra.

-Hon vill ha en rap battle så fort hon är full.

Har du några låtar som alltid kommer påminna om Brighton?

-I’m gonna hurry (as slow as I can) - whitney

-Love - Lana del Rey

-Hela ”Home and so on”-listan som spelas på jobbet dag ut och dag in

-Tick of time - The Kooks

-Valerie - Amy Winehouse

-Soundtracket till Grease

-Flume, lump sum och re:stacks - Bon Iver

Story-time! Vi återupptar bästa tindermatch - vem var den här basisten egentligen? Och vilka är The Island Club?

Jag matchade med en kille på tinder, ganska tidigt (bodde nog på hostelet?) som hette Michael. Han var snäll och ganska kul i början. Vi träffades några veckor men jag insåg fort att det inte var speciellt ”elektriskt” (Marcus och Martinus vet.) På dejt nummer tre så såg jag och en kompis hans band spela. Och det visade sig att basisten hade det sexigaste rörelsemönstret jag sett. (Emelie var mycket förfärad över ordvalet at the time, eftersom hon aldrig hört mig säga det förut.) Men så var det. So, what to do, when you date your crushes best friend? Är det inte the lead singer man ska vilja ha? Vem faller för en basist? Jo, en fortsätter att dejta the singer - för att få träffa basisten. Och den icke-existerande elektriciteten med Michael, visade sig finnas med basisten. Tål att nämnas; matchningen med basisten (på Tinder alltså) skedde en vecka efter första dejten med Michael. Efter många nätter av dåligt samvete så var jag tvungen att avsluta det hela med Michael (och då också, tyvärr, med basisten.) Men innan det hade jag hunnit introducera deras musik för alla mina vänner. Vilket resulterade i att vi i februari stod längst fram på deras konsert och Emelie sjöng högt med i alla låtar. Som en groupie. Jag skapade deras största fan. Och det var den storyn. Tips och trix: om ni ska dejta någon i ett band: kolla in samtliga bandmedlemmar innan, trust me. It’s for your own good.

Mest intima ögonblick oss emellan (ur Emelies synvinkel):

I vår senaste bostad har det hänt mycket kul. Bland annat var vårt golv i det mer slitna laget och bestod av trä, spikar och skåror. Vid ett tillfälle så kom Emma in i rummet och plötsligt hörs ett ”AJ!” En flis hade tagit sig in i Emmas lelle fot. Som den sjuksköterska jag (inte) är erbjöd jag min hjälp. En pincett hittades (Emma: ”vadå du HAR en pincett? Jag har ju frågat i flera MÅNADER om någon har en??”) Så fick jag en fot i mitt knä. Flisan var större, och längre, än förväntat. Svetten rann. Emma bet ihop. Jag försökte att inte påpeka fakta. Fem intensiva minuter senare var det över. Vid ett annat tillfälle vaknade jag vid fem-tiden (på morgonen) en jobbdag, då hade jag Emmas huvud i mitt knä. Och Helen låg tryckt mot väggen. Klart slut. En onsdagsmorgon var detta, självklart.

Tequila Tuesday-rekord?

12 stycken. Vi satsar på 15 kommande, sista, tisdag dock.

Så, för alla som ej vet, vad har du jobbat med?

Först jobbade jag en månad på ett fruktansvärt ställe som hette Milk No Sugar. På Trip Advisor stod det, at the time, att maten var god men att den stackars blonda tjejen gick runt och grät för att en arg manager/chef/ägare/anställd (hon va fan allt) skällde så hemskt på henne hela tiden. Så, jag sa upp mig när jag hittade ett annat jobb, som kallades Gracer And Grain. Plot: killen som anställt mig ringde dagen innan jag skulle börja och sa att han hade anställt någon annan. Så då var man arbetslös igen! GREAT! WOHO! Efter många om och men så började jag iallafall på Richard’s, ett litet rustikt, traditionsenligt engelskt café som inte ändrats sedan 70-talet. Komplett med bönor och allt. Rött och gult och (lite) fult. Men charmigt. Där gjorde jag allt man kan göra, stod i kassan, diskade, gjorde mackor, lagade mat, gjorde kaffe. Städade hela stället vid stängning. Upplevde drama mellan arbetskamrater och hittade kompisar från alla världens hörn (hint: nu låter vi som en dålig reseblogg men de är okej.)

Berätta vad du lagade mest av - för de som inte vet vad engelsmännen gärna äter till frukost. Och i allmänhet.

Mestadels det traditionsenliga ”english breakfast” - som består av följande; svamp, bönor, korv, bacon, tomat, hash browns (potatis och lök i fast form, tänk potatisbullar), stekt ägg. Lite greenery on top såklart. Finns även vegetarisk variant, med vegokorv och utan bacon. Annars finns det en selection french eggs såsom eggs royal, eggs benedict, eggs florentine. I sin enkelhet är detta; english muffin, pocherat ägg och hollandaise-sås. Med olika toppings utöver det.

Hur lätt tyckte jag (Emelie) att detta var att förstå?

Svårt. Femhundra förklaringar senare tröttnar man på att upprepa ”ham, eggs and hash browns.” Kommer aldrig glömma när chefens dotter var inne och du vände - inte bara en gång utan typ tre- halvvägs där med maten, för att återigen fråga vad det var du höll i.


Exempel på klassisk kulturkrock?

Öppningsfrasen ”how are you?” har många gånger lämnat en förvirrad. Oftast undras det ju inte hur en mår. Så berättar man nervöst hur läget är så kan stämningen bli lite spänd. Som om engelsmännen tänker ”Vänta nu, svarade hon faktiskt på frågan?”

Vad har du saknat mest hemma i Sverige?

Oumph. Majskakor med chiafrön och havssalt. Tuttifrutti. (Inte Emelies, gelatinfria.) Snabbmakaroner. Alla vänner. All familj. Ordningen i mataffären. Lösgodis. Renligheten. Köra bil. (Ni hör ju hur torrt och tråkigt det låter.)

Eftersom jag fått jag-jobbar-på-ungdomstidnings-feeling (inte KP men typ FRIDA) vill jag höra vad det står i ditt senaste sms.

”I believe I’m free why?” från Alec.


Vad gör vi just nu?

Vi recapar. Och dricker öl. Du åker hem imorgon.

När ses vi nästa gång?

På uport. Antagligen på Linnéa Henriksson.

Har jag varit en okej sambo?

Japp. Absolut uthärdlig.

KUL! Tack för ditt deltagande. Vi ses i Sverige. Tack för den här tiden. (Sentimental musik.)

(Skrevs den 29 juli)

  • 69 Readers

Likes

Comments

Jens och Ankis hyrbil möjliggjorde smidig transport till Devils Dyke. Där jag och Emma har varit förut (finns ett tidigare inlägg) men det var värt att åka dit igen.

Vi gick åt andra hållet den här gången. Man går liksom i en cirkel. Det här är vyn man framförallt är där för, skulle jag säga. Kul att ha sett under två olika årstider. Eller, jag och Emma försökte placera vilken månad vi där sist men siktar på i våras.

Har man hängt med ett tag vet man att en nästan identisk bild som denna togs då. Vi kände för att upprepa ett vinnande koncept. Med likadana regnjackor.

Mycket romantiskt.

Sedan bestämde jag mig för att Emma skulle agera porträttmodell och ställde mig över henne vilket fick henne att reagera såhär.

Och såhär.

Anställ mig som familjefotograf någon.

Engelska landskapsbilder. De ni.

Beatles. Eller Helgessons.

Definitionen av kulle. Ser ni vilken mjuk form?

Efter den promenaden åkte vi vidare mot Lewes, en stad ungefär en timme ifrån Brighton.

Där satt en dam och utgjorde en fin bild vid en bro.

Senare mötte vi upp Cilla för en öl. På en nyöppnad pub som är väldigt fint inredd.

Bland annat med sådana här trafikspeglar(?) här och var.

En kille bredvid oss satt ensam i kostym. Det är vanligt att folk går och läser en bok, själva, på pubar i England (kontra sverige lol) men denne utstrålade snarare en min-dejt-är-väldigt-sen-what-to-do-vibe. Stackarn.

Efter ölen begav vi oss mot Theatre Royal, jag, Emma och Anki. Det var min födelsedagspresent nämligen - att få se teaterföreställningen baserad på Jane Eyre (min favoritbok som jag tjatar om hela tiden.) Den var jäkligt bra faktiskt. Sjöngs gjorde det med, relativt nya låtar som saktats ner eller dylikt för att passa storyn. Ibland var det lite svårt att köpa valet av låtar (tänk er att Crazy in love med Beyoncé kommer på, lugn dock, i ett drama skrivet 1849) men överlag väldigt coolt med musik till storyn.

Hade inga problem med att förstå engelskan, vilket är en fin grej att inse efter många månader i ett annat land - att man har lärt sig mycket - även om den var gammaldags. Och typ från långt upp i England. Rös när Jane, spelad av en fantastisk skådespelerska, sa de kända orden: "Do you think, because I am poor, obscure, plain, and little, I am soulless and heartless? You think wrong! — I have as much soul as you — and full as much heart! And if God had gifted me with some beauty and much wealth, I should have made it as hard for you to leave me, as it is now for me to leave you."

En annan dag: pappa och son har lite kvalitetstid och målar graffiti. Spännande.

Min allra sista dag i Brighton var en lördag. Jag bodde hos Alma och begav mig efter frukost mot Marinan. "The marina" menar jag, men har alltid kallat det för marinan, hehe. Inte varit där innan så kände att det var dags. Fanns lite shopping och massa restauranger men var främst där för båtarna och utsikten över havet.

Gud vad jag vill äga en båt en dag. Att kunna åka ut och sova på båten, ständigt nära till havet.

Finns så många sorter och storlekar. Alla namn på dem är roliga med. Ska döpa min framtida båt till Justin Timberlake. Skojar. Eller.

Fanns även klassiska fiskarbåtar med tillhörande utrustning. Förvånansvärt mycket skit man kan behöva för det. Jag promenerade vidare och hamnade på muren som omger hamnen. Promenerade där tills jag kommit runt, i tron att jag kunde hamna på andra sidan, men icke. Fick glatt promenera tillbaka. Vilket var helt lugnt förutom att jag var jäkligt hungrig.

Utsikt bort mot Rottingdean.

Det blåste rätt rejält så då och då skjöt det upp vatten ur dessa hål, över både mig och några fiskare. Var mycket underhållande.

Kommer verkligen sakna närheten till havet. Kan inte riktigt beskriva hur mycket. Borde bo på en båt ett tag någon gång.

Visst är det vackert? Det var kul att se även om jag förmodligen inte hängt där så mycket om jag hittat det tidigare. Väldigt turistigt. Men promenaden. Den hade jag kunnat gå varje dag om det varit lite närmre.

  • 87 Readers

Likes

Comments

Hej! Det var ett tag sedan. Underligt nog så har både jag och Emma (och Cecilia) flyttat hem till Sverige. Idag är det en vecka sedan jag hade sovit min första natt hemma. Men jag har bilder kvar att visa från vår sista tid i Brighton och dessutom en exklusiv intervju med vår allas Helgesson. Våga inte missa min amatörjournalistik, liksom. Fast först ska vi kika på vad vi gjorde när jag fyllde 20 somrar. Dessa bilder har en speciell plats i mitt hjärta pga de raderade sig själva från minneskortet och syntes varken i kameran eller på datorn dagen efter de togs. Så jag fick leta upp sätt att hitta filer som "gömmer" sig och lyckades återställa dem efter tre recovery-program och en diskussion med en snubbe i en kamerabutik. Anki och Jens, hedersinlägg till er! P.S såg nu att kvaliteten på bilderna är lite sådär, får nog förklara det med hela dramatiken "bilderna är borta" och sedan magiskt räddade.

Jag vaknade av att Emma trippade omkring och blev nedledd till vardagsrummet där hon hade gjort en så fin frukost. Avokado, te, mango, rostat bröd, pannkakor, hallon. Det var verkligen topp tre i födelsedagsfrukostar genom tiderna. Efter att jag ätit och blivit mätt, ätit och blivit mätt igen, så dök Anki och Jens upp med sin hyrbil. Vi bestämde oss för att åka till Arundale, "sagostaden," men fastnade på vägen vid något som såg ut som Hogwarts.

Det verkade vara något summer camp som ägde rum där just då men byggnaderna var så vackra att vi stod och glodde länge. Anki funderade på om vi kunde dricka prosecco på gräsmattan men vi avgjorde att det kanske inte riktigt var läge.

Himla spännande skolbyggnad. Tänk att gå omkring där i några år.

Emma, som sällan tar kort, tog upp mobilen. Det säger sitt.

Ett kapell med blommor till män som dött i olika strider.

Efter att ha oo:at och aah:at där så fortsatte vi roadtripen. Kom fram till slutdestinationen och satte oss vid floden för att födelsedagsskåla med prosecco och käka chips. Jens var hungrig och jag mådde lite konstigt, förmodligen efter Greklands värmebölja (37 grader gör mig illa.)

Mysigt var det iallafall. Det tyckte Helge med och sa skål.

Sedan promenerade vi uppåt och köpte inträde till slottet. Jag såg att det växte blommor på väggen och blev lyrisk. Emma tittade roat på mig och sa "du kan då bli exalterad över vad som helst."

De tre musketörerna. The dreamteam. En ära att få hänga med dessa. Här i storleksordning, vilket de brukar undvika.

Sen! En rosträdgård! Vem kunde ana! Emma leker tour guide som försöker vara lite kul.

Just det! Emma har maxat vistelsen i Brighton och tatuerat in "best regards." I klassiskt type writer-snitt. Blev väldigt fint. Som en påminnelse om tiden i England. Best regards skrivs oftast när en inte väntar sig svar, till skillnad från kind regards. Lite vasst alltså. Inte bara "vänliga hälsningar."

Jens inspekterar blommor. "Pappa det där är ogräs."

Det kändes verkligen som vi var med i en Disney-film när vi gick omkring där.

Sedan tog vi oss upp mot slottet. Där Emma ville visa något och jag råkade ta en extremt estetiskt tilltalande bild. Kolla färgerna! Växterna! Hur Emma ser ut som någon liten mini-varelse i en värld där till och med blomkrukorna är större än henne.

Vi promenerade vidare. Efter att Emma fortsatt att peka lite här och var. Man kunde köpa olika typer av biljetter för att få tillgång till olika rum och områden. Vi valde silver för att vi ville se vart fångar hölls inlåsta.

"Tja, tjena, välkommen till min herrgård, tänkte att vi tar ett glas champagne innan min chaufför kör oss till vingården jag äger i närheten. Nämnde jag att jag äger tre mercedes och en porsche? Aha, okej. Ja, jag tänkte lägga några hundra papp på en ny häst att tävla med förresten. Eller ett privatplan. Vi får se."

"Ja, det händer ju att man går vilse påväg till toaletten om nätterna. Om det spökar? Jo, det finns ju några gamla grevinnor som flyttar på porslinet lite då och då. Men det känns ju som extra hemhjälp nästan, hehe."

*Utsikten från mitt sovrumsfönster*

Anki vet hur man uppskattar gamla slott hon. Emma och Jens stod och spanade på en fånge nere i det där hålet och frågade stackarn hur läget var. Övervägde att slänga ner lite godis men något sa mig att det var försent för det.

Pappa och dotter funderar kring något. Kanske någon historisk detalj? Jag vet inte, jag är bara kameraman.

Helgesson AB inspekterar mur och utsikt.

Kolla! Vilken! Filmisk! Miljö! Och en bild på mig och Emma som verkligen är "kom-nu-barn-mamma-vill-ta-en-bild-när-ni-sitter-i-trädet-hihi." Har aldrig lett så snett i hela mitt liv. Casually posing with bae.

*Är ett förälskat par på turistresa*

Jens. Kung av... Ehm. Vad heter blommorna nu igen? Help a friend out.

Vi hittade iallafall till en liten gravkammare(?) där folk var begravda. Gamla dukes och duchesses. Senast begravna var 2004 vilket var lite läskigt. En äldre man gick och kikade samtidigt som oss och frågade mig och Emma om vi ville veta varför det var en kista under och en utformning ovanför. Vi fick en hel historielektion. Han hade en enormt behagligt röst, som om han ägnat hela sitt liv åt att få folk att vilja veta mer. Sedan gick han faktiskt in i en annan del av byggnaden och bodde alltså där. Vi undrar nu om han var en ättling på något vis.

Ett radarpar av rang.

Extremt fint målade fönster som vanligt. Svårt att se för det blev lite hög exponering. Emma berättade att det är lager på lager, alltså glasbitar som målats och formats och sedan klistrats på. Visste inte. Säger mycket om tidsåtgången för sådant här. Makalöst.

Att folk ligger begravda såhär är fascinerande. Fick en stark förståelse för varför gravplundring är väldigt respektlöst.

Sedan hittade vi ytterligare en trädgård, som även den var bortom denna värld. Emma tog en paus.

Overkligt fint.

Behind the scenes.

Var så söta damer och gubbar som gick runt och fotade blomma efter blomma.

Ännu en vacker byggnad.

Emma var törstig.

Utslagsfråga: gissa antal stenar och hur lång tid det tog att göra denna. Observera att jag inte har en aning om vad svaret är.

Alexandra, läser du detta så dedikerar jag dessa blombilder a la sjunde klass till dig.

*Använder macro-inställningen på kameran och tror det gör en till proffs*

Därefter gick vi ner mot stan för att hitta någonstans att äta. Jag och Emma smet in på en sliten bokhandel för att försöka hitta ett fint exemplar av min favoritbok Jane Eyre. Tyvärr fanns den inte så sökandet fortsätter.

Arundale som liten by var inte speciellt befolkad. Tror mer det är en turiststad där folk jobbar men mer sällan faktiskt bor i. Vi satte oss iallafall på ett italienskt ställe innan vi begav oss hemåt igen. Kvällen spenderade jag i sängen, mådde verkligen underligt -värmeslag blandat av förkylning- och fick sällskap av Cilla som så snällt kom med mat från en asiatisk restaurang. Det var en fin dag oavsett. Kram.

  • 100 Readers

Likes

Comments

I juni semestrade jag i Sverige en vecka, i juli bar det av mot Grekland med familjen. Samt Hanson-Nilssons. Men det är ju också familj.

Här har ni oss! Ert favoritband! Släpper nytt inom kort.

Oliver och Ulle. <3

Finns så mycket gatukatter i Grekland. De är magra och stryker sig mot en och kattungar tumlar runt i soptunnor. Önskar att alla crazy cat ladies därute kunde dra iväg på ett gemensamt mission och hjälpa samtliga.

*Hej-här-har-ni-klassiska-semesterbilder.*

En dag bestämde vi oss för att gå till ett ställe där man kunde hyra vattengrejer. "10 min," sa tjejen i receptionen. Det här är våran paus efter typ 30.

Filip hittade hängmattor.

Till slut kom vi fram och hyrde varsin paddelbåt (heter det så??)

Alltså hav. Mm.

Mamma! Mästerpressaren! Den allsmäktiga!

Familj två var hack i häl på oss.

Har orimligt roligt åt Ulles min. Vill nästan be er om förslag på bildtext till istället för att skriva någon av mina egna. "Nu RAPPAR ni på pojkar!! Hör ni det?? Den här båten trampar inte sig själv SKA NI VETA!!"

Oliver *dök* i. Matilda och Ulle iakttar fascinerat.

Själv var jag blek men glad.

Johan med!

De som hyrde ut hade en liten hundvalp som såg så himla ledsen ut. Men den var förmodligen bara varm. Päls verkar orättvist när man bor i Grekland.

Sedan gick vi upp till en strandbar.

Samtliga i behov av lite skugga och dricka. Och kortspel.

Några av kvällarna var vi inne i Chania och åt.

Vi var faktiskt i Grekland, ihop, för typ fyra (?) år sedan med. Mycket deja vú.

HALLÅ GÄNGET E NI REDO FÖR MAT ELLE

Ulles hand ger bilden en ny dimension tänker jag.

Vi hyrde bil på fredagen. Åkte till en strand som rekommenderats. Det var en grekisk Peggy (min bil hemma) kan man säga. Vi kallade den Costas. Eller ja, Costas 3.0 för de två bilförsäljarna hade hetat det också tydligen.

Bra miljöer att roadtrip:a i.

Framme!

Var så fint och klart vatten. Och kallt för en gångs skull!

Familjefotografen (jag, för att vara oerhört tydlig) klättrade upp på några klippor för att få lite extra bra översikt.

Sedan badades det på alla möjliga vis. med och utan tofflor, på snedden, dykandes, superman-andes.

Här ville nog familjefotografen visa att hon också var med på semestern på något vis.

Om jag och mamma hade startat ett band så hade omslaget sett ut såhär osv

Det var kamerabilderna från resan det! Vi åt, sov, badade, läste, pratade, stirrade oss hjärndöda på temperaturen (37 grader många gånger) och bara myste. Spelade kort och strandpingis och dök. En riktig höjdarvecka.<3

  • 169 Readers

Likes

Comments

När Oscar och Christoffer tagit sitt pick och pack (samt min gitarr, har ju inte hur många armar som helst när jag själv ska flytta hem hehe) så hängde jag på Emma och Emma. Mat stod på schemat.

Grändeby var på ett jätteroligt humör där hon inte riktigt hörde vad man sa och liksom var i sin egen värld där man inte förstår vad det är hon uppfattar, och skiter i, kontra inte hörde alls. Det var som att se mig själv i en annan människa! Jag skrattade och Helge muttrade med kärlek åt det.

Vi bor ju nära The Level nu, en park, där det finns en liten skaterampgrejblabla. "Dom tror dom är så coola," sa Emma och himlade lite med ögonen. "De är dom ju! Vill vara som dom," svarade jag då och slängde sorgsna blickar ditåt. Ett av mina life-missions. Bemästra allt som har med en bräda att göra. Snowboard, wakeboard, skateboard, longboard, surfing. Wish me luck. Och att jag lever länge.

Anyhow. Promenaden fortsatte.

Italiensk pizza varehär! Vi satte oss i Royal Pavillion och smaskade på. Spelade kort. Emma låg i mitt knä, när plötsligt något underligt hände...

Hon tittade upp mot himlen, blicken blank och läpparna särade i någon form av avslappnad förvåning. Min kamera smattrade och hon återgick till sin normala skepnad. När jag visade bilden skrattade vi länge för ärligt talat - DOG HON ELLER VAD HÄNDE??? Ser ut som jag tagit kål på henne;/

Sedan fick jag två Emmor i knät och den ena kollade med så mycket kärlek på den andra att jag kände mig lite obekväm där i några sekunder. En behöver ju bli förvarnad om en ska third-wheela, det är väl det minsta en kan begära??

Även denna bild tyckte sällskapet var hysteriskt roligt. Lite trötta var vi. Mycket. Sedan kom Alva och Cilla. Då spelades det Gurka (Jens Helgesson - läser du detta så blir du kanske stolt?) som ingen hade hört talas om. Grady dök upp med, lite överförfriskad och helt övertygad om att detta spel var det SVÅRASTE som skapats (det är det inte.) Det var ännu en kväll i juli det.

  • 160 Readers

Likes

Comments

I början av juli fick jag besök av de bästa kusinerna jag vet. Trodde först att det inte skulle bli av för att det krånglade men sedan ringde Oscar upp och sa "ses imorgon!" och då höll jag på att börja grina. Slut på dramatiken, häng med på våra dagar ihop!

Första dagen glömde jag sätta i batteriet i kameran så bilder från den finns på mobilen. Dag två började iallafall såhär; pannkaksfrukost/brunch på Nowhere Man och schack.

MMhm.

Sedan rotade vi fram ett scrabble (alfapet.) Christoffer är ännu ett ypperligt exempel på att mina solglasögon passar på alla.

Nowhere Man känns som ett ställe grundat av en avdankad surfare. På ett bra sätt. Lite slitet, stora mjuka fåtöljer och soffor i mörka nyanser inomhus, en liten uteservering med sällskapsspel. Massa posters om konserter, teaterföreställningar, event. Sitter faktiskt i skrivande stund här nu med, och upptäckte tre flygplansstolar som någon verkar ha tyckt var ett kap. Ur fönstret på bilden sträcker kocken ut pannkakor och mat ifall det sitter folk vid detta bordet. Tror det finns svenskar inblandade också men minns inte riktigt hur, förutom att en tjej i kassan svarade på svenska när vi pratade med varandra en gång, jag och Cilla.

Bakgrundsstoryn till denna bild lyder: Oscar lägger ut ordet "silverfloden." "Det är väl inget ord!" Protesterar Christoffer. "Joho! Det klart det är!" Svarar Boman hetsigt. Och googlar. Hittar en boktitel som lyder just så. Jag och Christoffer fortsätter att stirra misstroget på Oscar som har sin bästa jag-kommer-ALDRIG-ge-mig-min. Vi gav faktiskt med oss till slut. Vilket vi bittert ångrade när alla som vi frågade instämde på att det INTE var ett ord som höll. Återkommande skämt dock.

Sedan var det dags att röra på oss. Oscar stod och såg lite nonchalant ut mot kaféts gula fasad.

Christoffer bakom kameran. Här ser ni min bästa "anställ-mig-som-barnvakt"-look. Gäsp. Det finns även en tatueringsstudio på nedervåningen, insåg jag efter att ha letat efter en toalett och förvirrat tittat mig omkring en trappa ner.

Här turades jag och Oscar tydligen om att titta lite småförälskat på varandra. Högst troligast argumenterar vi om något.

Vi började promenera mot Marinan. Hade en idé om att spela volleyboll men enbart tre pers var lite få. Och det var för långt till marinan tyckte gästerna. Med värmeslag i blicken. Så vi drack en öl och käkade glass på ett tak, sedan gick vi och la oss på stranden.

Christoffer var den enda som badade den dagen. Stenstranden och han kom inte så väl överens (mycket känsliga fötter lelle vännen) dessutom var vågorna rätt höga så han höll på att stryka med där ett tag. Men väl uppe vid handdukarna igen var han lika rastlös som vanligt så vi körde Emelie-frågar och gissa-personen.

Sedan spelade vi kort på rummet. Jag tyckte Christoffers tröja passade min klänning (kan någon hosta ett white-party a la Gossip Girl så vi kan komma?) och vi var alla lite brända i ansiktet.

Här ser jag och Christoffer ut som brända syskon.

Oscar ville ta en nap och tyckte det var lite väl ljust.

Sedan gick vi på promenad för att hitta käk. Mina glasögon försvann snabbt ur min ägo ännu en gång.

Vi tog med hamburgare från Burger Brothers, ett liiiitet hak som vunnit mycket priser, och satte oss vid fontänen.

Åt upp på en nanosekund sedan gick vi när Christoffer började lägga små brödbitar vid våra fötter för att få fiskmåsar och annat obehagligt att attackera oss.

Och! Det var ju tisdag! Vilket innebär tequila tuesday. Så vi tog fram lite öl och kort igen och satte oss på vår lilla uteplats.

Grändeby var på besök med. Även Cilla hade Alva där nästan samma dagar så vi var ett stort Borås(!)-gäng som hängde. Himla spännande timing.

Sista dagen. Uttråkad Christoffer och lättroad Emelie skapar ett tre-i-rad.

Stranden var välbefolkad som vanligt. Helt sjukt, hur den ser ut nu på sommaren, ni skulle sett för några månader sedan. Didn't know what I signed up for when I moved here in december last year. 5 plus i kanten för att uppleva sommaren här med, den är nog bäst faktiskt.

Jag presenterar! TVÅ TYPER AV BAKIS!

Tequilan tog hårt på denna grabb. Så vi lät honom lyssna på musik och aldrig ta av sig luvtröjan trots att det var 25839453 grader varmt.

<3

Sedan fick vi sällskap av gänget från gårdagen. Då spelades det kort och Emma bjöd Boman på sin bakis-äppeljuice. Jag och Grändeby gick och badade och klurade på vad som händer när man flyttar hem (hon har bott i Berlin och ska även hon flytta hem snart.) Kramades gjorde vi med, lite grann, jag och sambon.

Titta vad fint vi hade det! Jättemysigt.

​I övrigt hann vi spela lite pingis, gå på rundtur i North och South Laines, bemöta Christoffers behov av en öl varannan timme, käka mer mat, vara själva kvar på en pub tills sekunden innan den stängde en måndagskväll för att vi var fett uppe i ett mycket viktigt spel. Skrattade så mycket att jag fick ont i magen. Tack för det hörrni. Ses hemma snart.

  • 180 Readers

Likes

Comments

En vecka i juni var vi hemma och studsade runt, jag och Emma. Jag hade med mig kameran lite då och då för det var massa mysigt som hände. Nästa gång vi är hemma så är vi hemflyttade, vilket känns knäppt. Anyhow, kolla in alla fina människor jag tagit kort på <3

F​elle hade flyttfika i "lusthuset" i sin farmor och farfars trädgård. Det var jättemysigt, en liten kupol. Duggregnade utanför och vi åt mackor och ballerinakakor, drack kaffe och te. Hade partyhattar och gick en liten tipspromenad med frågor om Felicia. Inte helt oväntat. 

​Först på plats var Sebbe och Louise. I skrivande stund befinner sig Louise och Felle i Berlin. Därefter är det Stockholm som gäller för Fellegirl, någon gång i augusti men tills dess är det Tyskland.

Felicia fick en flaska prosecco av Linus och Hanna. Den öppnade hon med skräckblandad förtjusning inne i det lilla lusthuset. Lyckades skriva det utan "..." Framsteg. Sedan spelade vi Med andra ord. Tage och Fanny var utan tvekan den mest tävlingsinriktade duon.

Whilma och Jonathan var söta. Linus tycks hålla med.

Andrasidanärniklara!

Ella skrev i Felicias lilla bok med stor inlevelse osv.

Klart slut!

En morgon fick jag feeling och gjorde pannkakor. Inbjudna blev Johan, som befann sig i huset ifråga och jobbade hemifrån pga knäoperation, plus Boman som inte började jobba förrän två.

Det var väldigt mysigt. Blir lite chockad själv över mitt engagemang här. Smoothie! HA! Frukostvärdinnan i mig ba mh-hm.

På onsdagen var det dags för brännboll med Albin och Filips klass. De gick ur sexan nu och hade den klassiska avslutningsgrillen. Albin var nöjd som ni ser. Glöm inte av att kika på figuren till vänster om honom, i vit t-shirt och svarta brallor. That's right. Den helt oproportionerliga, grimaserande, jag-vet-inte-vad-människan är jag.

Pappa visade sig vara en höjdare på det där med brännboll.

Albin och hans fulla längd (numera några centimeter längre än storasyster) sprang på han med.

Mamma spanar in min avundsvärda teknik. Look at that hand. Vad gör den? Upprätthåller min balans? Kan svära på att jag har tungan ute med.

Hugo var inte så sugen på att spela brännboll så det är han som tagit bilderna. Mycket duktig. Titta den här bilden, such talent very colorful much wow

Grill! Åt sojakorv. Mycket god tyckte jag, Mia var positivt inställd och efter en smakbit motsatsen. Hugo typ luktade på den och bestämde sig utifrån det.

Flippster la sig på konstgräset vid lekplatsen och andades ut efter brännbollen. Snabbt var storasyster där innan han kunde värja sig för kameran. Vackra unge.

Fick två snabba bilder sedan gick han hit istället.

​Hugo prövade på det där med att vara delfinskötare. Naturbegåvning?

Sedan åkte vi linbana.

Spejade ut över viaredssjön. Funderade kring konspirationsteorier. Hugos dagliga dos av "men hur funkar..."-frågor.

Här satte några trettonåringar och ett styck lillebrors och käkade sin korv med bröd.

Sedan var det dags att promenera hem. Pappa, Mia och Hugo tog täten. Albin tog sin cykel.

Dagen efter var det skolavslutning. Mamma fotar Filip som dagen till ära inte är extremt kameraskygg utan ler snällt.

Grabbgäng deluxe.

Albin och hans kompis Samuel lekta casanova. Skrattade så jag grät.

13 är en sådan mellanålder. Alla växer olika snabbt och mycket, man är liten fast stor och helt plötsligt ska man byta skola och klass. Ska sluta låta som deras mamma nu, de får vara små tonåringar ifred.

Gick ni på den? Det här är mina bästa. Kommer storasystra dem till vansinne så länge jag lever.

Att jag får dem att ställa upp på den årliga gruppbilden är bland annat ett av mina främsta uppdrag.

På fredagen var det student! Vi stod och kikade på flak en stund. Här åker journalistik-klassen förbi, de som var ett år under oss när vi gick i gymnasiet. Hej hej thildis bland annat.

Här kom Persson med tuta!

Beteendevetenskapsklass. Aldrig sett mer engagerat, hetsigt dansande. Är imponerad.

Lilja. "Om man kan göra penicillin av mögel så kan det bli något av oss också" stod det typ på deras flak. Ett av de bättre jag läst faktiskt.

Moa!!

Och Tage!

Söta journalistikare.

Alltid tyckt den här svampbob-memen är alldeles för rolig.

Me och Me to me-grejen är också skoj.

Maja dansade med lite extra energi denna dag och hon har mycket till att börja med.

Tänker att jag inte behöver förklara varför jag tyckte det här flaket var kul. Hojta om ni ej hajar så ska jag förtydliga the obvious.

En till glad klass.

​Emil.<3 Och Tegel där i bakgrunden ser jag nu!

Sedan var det dags för studentmottagningar! Mathilda och Moa här på varsin sådan. Mathilda fick en upplåsbar elgitarr och ett par glasögon man kunde dricka ur. Praktiska grejer att ha, liksom.

Hemma hos Moa fann jag William och Ingrid bland annat.

Ingrid hade plockat blommor till Moa och vi tog bilder som påminde om när folk hade bilddagboken.

Även Moa fick praktiska presenter. "Use when someone mansplains something," sa lappen till boxningsprylen. Och kepsen var ett substitut till studentmössan, minns att den var rätt jobbig att ha på sig i längden.

Anton ville också testa.

Sedan fick jag och Peggy sällskap, Ingrid med lite fler blommor till andra studenter och Anton med en färdöl.

Även William åkte med, en klassisk baksätesförare lärde jag mig. Kameran skickades bak och jag (iallafall min näsa) och blommorna ser lite hemtrevliga ut på denna bild.

Sedan stötte jag på ingen mindre än min kära sambo, hos Maja. Här ser vi ytterst kära ut.

Här har ni oss! Blogg-ägarinnorna. På svensk mark ihop för första gången sedan augusti.

Här var det Maja som var huvudpersonen iallafall. I full fart med att öppna mina paket på denna bild.

Som bland annat innehöll ett par snabba men ack så kärleksfulla glajor,

Söt liten släkting som var mer intresserad av snöret till paketen än paket Maja öppnade.

Sedan fick jag lära mig vad en fidgetspinner var, efter veckor av oförståelse. Tycker den här bilden känns som en charmig adlink. Maja med studentmössan bak och fram med, "hallå? jag då?"

Hittade denna bild i min kamera. Sötis.

Avslutade gjorde jag hos Persson som fick en megafon, ifall han skulle sakna coach-livet.

Sedan åkte jag och Felicia hem till mig och drack lite vin. Pussade på min lilla extra-kusin Lilja som hängde hemma hos oss några dagar.

Hon kvalificerar sig lätt som en av de charmigaste treåringarna världen skådat. Här vid frukosten. Konsten att ha allas uppmärksamhet på sig.

Här är jag avslöjad. Alla tittar fortfarande på henne dock. Framtida världshärskarinna.

Vi tog med henne till djurparken på lördagen. Såhär arg är hon sällan. Måste varat i hela 1 minut förmodligen.

Flipster spanar in savannen.

Pappa Johan med nyopererat knä.

Lite sjuk grej: om ni har sett en video på en elefantunge som jagar fåglar(?) och ramlar i sin iver (florerade på sociala medier nyligen) så är det just denna elefantungen. Och vi såg det live. Mer av en fun fact kanske. Jaja söt var den.

Lilja pratar engelska och vietnamesiska och förstår svenska, kan några ord med såklart. Så hon kallar Johan för "Farbror Johan" eller "Uncle Johan." De är mycket tighta. Här undrar hon om hon får röra på bandaget tror jag, vilket var helt okej.

Kusinerna.

Aporna fick mat och Lilja fick sitta på pappa Calles axlar.

Ny spännande art.

Jag och Lilja. Som kom springandes mot mig när jag klev in genom dörren hemma. Pussade mig godnatt och sa att jag var henne bästa kompis (för att jag var tjej men vet att jag har mer talanger.)

Rekordlångt inlägg. Hände massa annat kul under veckan och hängde med fler fina kompisar men det här är vad som förevigades med kameran. Har ni läst såhär långt förtjänar ni en kram. Vi avslutade djurparksvistelsen med glass.

  • 246 Readers

Likes

Comments

Midsommar hände som vanligt på en fredag. Både jag och Emma hade bara några dagar innan kommit tillbaka från en vecka i Sverige över student och dylikt. Som den läskigt organiserade människa Emma är så hade hon förberett våra kompisar här på att just den 23e var uppbokat samt tagit med sig diverse midsommar-prylar hemifrån.

Vi jobbade både två på dagen men sedan fixade vi det sista och började koka potatis. Emma kom hem med massa blommor till kransarna och jag tyckte hon var söt som socker och tog kort.

Sedan körde Vitalia ned oss till vår utvalda plats vid fontänen. Slängde upp vimplar mellan träden och satte ljusslingor så fint vi kunde runt det närmsta.

Vi försökte göra kransar till alla. Laura, vår nya rumskompis i alla färger, är designstudent och gjorde en ursnygg alldeles själv.

Innan våra människor dök upp hade ett par suttit och garvat åt oss i typ - ingen överdrift - en halvtimme minst. Varav jag glatt vinkat tillbaka. Svenskt midsommar-stuk måste se lite spännande ut. Vi fick revansch när det dök upp lite folk iallafall. Innan dess såg vi lite knäppa ut, möjligtvis.

Emma hade bakat pajer och vi hade sill, snaps, potatis, knäckebröd, osv osv. Mig hade hon framförallt skickat upp på uppdrag som jag med stort engagemang genomförde när jag slutade jobba. "Köp tallrikar och bestick i plast." "Hitta ståltråd." Jag fixade. Och köpte även annat viktigt på eget bevåg. Såpbubblor. Tog med en fotboll.

Nomnom. Fanns vegetariska och veganska alternativ. Och sill då. Uäh.

Hallihallå folket.

Jag och Emma hade satt ihop ett snapshäfte, med sex stycken visor som dessutom var lite halvt översatta till engelska längre ned på pappret. Dessa sjöngs, med halvdan framgång. Snapsen var lika äcklig som vanligt och Laura skrattade så hon spottade ut en av dem över sina byxor.

Alec uppskattade såpbubblorna.

Det blåste lite men alla var glada.

Mysiga.

Jag förklarade något för Grady, väldigt engagerat. Som att lyssna på en exalterad 3-åring ser det ut som.

Nöjd applåd efter ytterligare ett försök till svensk snapsvisa. Sedan började det skymma och våra ljusslingor fick en chans att visa upp sig.

Det var verkligen midsommar-aktigt på något vis. Vi spelade lite fotboll, lekte lekar, drack öl och sjöng snapsvisor. Vissa hade blommor i håret, andra inte.

Avslutades med improviserad kubb. Vissa var mer tävlingsinriktad än andra. Klart slut på midsommar. Ikväll ska vi på Tove Lo-konsert. Kram.

  • 220 Readers

Likes

Comments

Hej! Här kommer lite kamerabilder från två happenings. Middag på veganska Rootcandi och Vitalias (och hennes klasskompisar osv) utställning!

Emma och Cecilia har köpt varsin mycket cool jeansjacka.

Såhär fancy upplagd var maten. Liten sneak från utställningen, tror det var någon arkitekt-students verk.

DUMPLINGS!

DUMPLINGS OCH CECILIA!

LINNÉA!

Mätta och glada jeansjackemänniskor. Grease-feeling.

En fin monter från utställningen.

Glad Helge i myllret av människor och kreativa prylar.

Artsy bild? Hm?

Okej, så: här är 1. Camerons, 2. Alecs , 3 Vitalias slutprodukter för deras universitetsår. Ska länka dem senare så ni kan läsa om dem om det intresserar, tror deras egna förklaringar är mer värda att lägga tid på.

Fina Vitalia.

Vitalia med familj.

Och en bild från Richard's, har fått i uppdrag att fota caféet för att det ska finnas en Facebook samt Instagram i marknadsföringssyfte. Själva skapandet av dessa har dock Richard's son tagit över, vilket var rätt skönt. Kan visa fler bilder en annan dag.

  • 261 Readers

Likes

Comments