När du håller mig i din famn är jag lugn,

när jag ligger i din famn känner jag mig trygg,

i mitt hjärta och i min själ.


I huvudet trängs tankarna,

i bröstet oron

och ur min mun kommer alla frågor,

frågorna du inte har svar på.


Jag är dålig på att vara tillsammans,

men ännu sämre på att vara ifrån.

Avståndet i meter spelar ingen roll

det är oändligt oavsett.


Vem är jag för dig?

Likes

Comments

Plötsligt stod du bara där, inte precis framför mig, men nästan för jag såg bara dig. Mina ögon drogs mot dig och jag försökte dölja det så gott jag kunde. Jag försökte föra ett samtal med ditt sällskap vilket var svårt då det enda som snurrade i mitt huvud var "Vem är du?". 


Jag föll för dig. Där och då.


Efteråt tänkte jag inte på dig alls, det var som om du bara funnits där, just där och då tills den dagen då du helt plötsligt stod framför mig igen och sedan den stunden har du funnits i mitt liv, i mitt huvud, i mitt hjärta och i min själ.


Du fick mig att förstå innebörden i orden "en människa jag aldrig vill leva utan", ordagrant. 

Du fick mig känna känslor jag aldrig trott jag var kapabel att känna.

Du fick mig känna mig som någon jag aldrig känt mig som tidigare.


Den känslostorm jag upplevde de första åren är något jag aldrig vill ha missat. Den känslostorm jag befinner mig i nu är annorlunda, men det spar jag till en annan gång.



Likes

Comments