View tracker

Mörkret kryper in och likaså tankar om framtiden. Mörka tankar, konstigt nog. Livet var ju så bra i september. Är omringad av depression nuförtiden. Alla mår dåligt, ingen trivs och alla är sura på något nujust. Så jag också blir sur och nedstämd. Längtar efter något annat. Försöker fokusera på barnen och på mitt jobb men det är svårt. Fruktansvärt svårt om jag får säga det. Som tur har ingen av barnen påverkats av mörkret, dom är lika gla' varje dag. Det är svårt att veta vad man vill. Vilka drömmar man skall följa. Eller om man alls ska följa dem och bara stanna kvar här var man har allting klart. "Risker hör till livet" hör man hela tiden. Men, vad händer om gräset inte är grönare på andra sidan då? Har man lämnat allting för en fantasi? Helt i onödan? Äh, kanske bara bäst att följa med i strömmen. Koppla bort allt tjafsande och bara leva i sin egen bubbla.

Kanske världen blir bättre med tiden. Kanske världen nån dag blir frisk från sin mörkhetsdepression.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Jajustja, jag hade ju en blogg också. Har inte alls prioriterat den och har inte gjort det heller för ett par år.. Men, kanske det dyker upp några inlägg nusomdå. I augusti började jag jobba på en ny avdelning med ny personal och mindre barn. Både gruppstorleksmässigt och åldersmässigt. Jobbar nu med barn i 2-4 år. Avdelningen är egentligen från 1-4 år men vi råkar inte ha några 1-åringar nujust. Jag trivs superbra! Att vara med mindre barn är nog det jag gillar mest. Dom får mig att skratta varje dag. Jag trivdes nog med min andra grupp också, älskade dem. Men jag känner mig mer behövlig med mindre barn med tanke på all grundvård och närhet dom behöver. Det var nog ett bra beslut. Det är också så himla skönt att få jobba på sitt eget modersmål. Fabulöst bra, kan jag säga! Jag märker även att ju mer jag fokuserar på barnen och på min egen personal desto mer älskar jag mitt jobb. Förbannat mycket. Älskar att jobba med barnen, se dom utvecklas, vårda dem, uppfostra dem och ge dem uppmärksamhet. Livet börjar äntligen reda upp sig för en stund. Åtminstone nu, ser framtiden ganska ljus ut. Och det känns skönt, för om sanningen ska fram; har den sett mörk ut ända sedan juni.


Likes

Comments

View tracker

​Jep, 23 år fyllde jag igår. Känns nog ingenstans och inget egentligen att fira. Firade dock i lördags ändå och det var riktigt trevligt. Folk kom, vi åt, drack, diskuterade och spela spel. En riktigt fin kväll.

23 år. Och i princip inget märkvärdigt har hänt i mitt liv. Nänå, nog har jag ju haft det bra i mitt liv. Men det är alltid något som saknas. Närhet och kärlek. Som har saknats nu i väntas.... Ja, 23 år. 23 hela år. Ja, jag är ung och jag har hela livet framför mig. Men, när man varit singel i 23 år och aldrig varit på en dejt, ja då får man nog en tankeställare. Det finns många faktorer som påverkar att jag fortfarande är singel och jag är medveten om det. Mentalt och som person har jag utvecklats en hel den sedan jag började jobba och har faktiskt en personlighet som jag är nöjd med. Jag är äntligen nöjd med den jag är. Det enda problemet som är kvar är väl mitt utseende. Men det jobbar jag på också. Låter mitt hår växa ut, gymmar, äter bättre och dricker mer vatten. Men det är en lång process och innan processen är slut så kommer jag inte hitta kärleken. För ärligt sagt, jag förstår varför jag är singel. Men ändå känner jag mig konstig och värdelös eftersom ingen, INGEN har nånsin i mitt 23-åriga liv ens visat lite intresse. Inget, nada,, zero intresse. Och det är det som känns tråkigt. Hur länge skall jag vänta? Hur länge tills jag skall få uppleva det som precis alla andra i min vänkrets redan har haft i 5, 8 och 12 år? Ja, faktiskt alla. Så ni kan inte säga "jag är den enda som känner sig såhär" för i min socialomkrets, så ÄR jag faktiskt den enda som är singel.

Jag vet inte riktigt vad min point här är. Kanske jag bara behöver få skriva av mig. Kanske jag bara har en dålig dag. Men hursomhelst, så fattas det viktigaste ännu från mitt liv. Jag har velat bli mamma sedan jag var kanske 5-6 år. Trodde alltid när jag var liten att jag skulle hitta kärleken snabbt och bli en ung mamma. Men varje år jag fyller, är jag på samma plats. Bor ensam, aldrig varit på dejt och fortfarande singel. Jag är inte ens lite, lite nära till att bli mamma. Eller gifta mig. Eller ens skicka gulliga meddelanden till nån. Jag är inte ens på vägen till nära. Så det får mig att fundera mer och mer; kanske det bara är menat såhär? Kanske jag bara skall vara nöjd med mitt liv. Jag har jobb, familj och lägenhet. Kanske det räcker. Kanske jag inte är menad till att hitta kärleken och aldrig bli mamma. Kanske jag har fått allt jag skall ha i mitt liv.

Likes

Comments

Så, denna sommar och en del av våren har inte varit den bästa. Våren har varit helt bra med fina träffar med kollegor, sportismatcher, vänner och sådant. Men sommaren var ju nog något av det värsta jag varit med om. För hela sommaren har jag gått och mått dåligt, tvekat, funderat och gråtit en del. Jag har varit arg och känslokall.

När jag nu plötsligt funderade hur det livet blev såhär så slog det mig. Jag mår dåligt bara för att jag tillåter det. Jag tillåter mig själv att tycka synd om mig, tillåter mig själv att se mig som offer. Och nu är det slut med det. Misstag sker, dåliga saker händer till goda människor och nu råkade det blir jag. Men det räcker med att tycka synd om mig. Så, igår gjorde jag upp ett mål för 2016-2017 "jobbåret".

Jag tänker prioritera mig själv. Det har jag sagt flera gånger men den här gången förstår jag verkligen innebörden i det. Faktiskt prioritera mig själv. Tänker sluta gömma mig och göra saker jag tycker om. Tänker fortfarande träna. Äta det jag vill men kanske lite se efter så jag inte unnar mig för mycket. Tänker låta mitt hår växa ut, hur förjävligt det än ser hur och hur irriterad jag än blir. Tänker sköta mitt jobb på mitt sätt men ändå samarbeta bra med mina kollegor. Tänker prioritera barnen mer detta år och på ett annorlunda sätt. Tänker unna mig nya kläder, smink och andra skönhetsgrejor för att jag vill det. Om jag vill det. Tänker ta emot kritik på ett bra sätt och ändå vara mig själv. För jag vill vara den jag var förut. Den spralliga, energikicken, den lyckliga och den fria. Det är mitt livsmål. Att bli fri och lycklig igen.


​Bilder från när jag var lycklig. Lyckligare än nu i alla fall. 

Likes

Comments

Årets semester var kanske lätt sämsta sommaren nånsin. Men en del bra saker hände ändå.


Midsommaren spenderades i Karperö med goda vänner, fjantiga barn, god mat och mycket dricka. Bästa midsommaren jag nånsin haft och längtar efter en liknande helg igen!

Häng på Strampen med Wilhelmiina.

Mera kvalitetstid med Wilhelmiina.

Jag fann äntligen en kamouflage lippis från fitnesstukku som kostade under 20€!!


Men annars har det nog inte hänt mycket. Har spelat lite volleyboll, ätit middag i Solf, varit hemma i Tärjär och bara slappat. Städat hemmet x-antal gånger bara för att ha någonting att göra. Men jag har även börjat träna igen och hoppas det håller i sig och att jag inte skadar mig denna gång. Har inget mål egentligen utan är på gymmet bara för att inte bli tokig på semestern. Och så har jag börjat spela pokemon go, såsom alla andra vasabor.

Annars så börjar väl livet bli helt okej igen. Väntar tills jag får gå tillbaks till jobbet och få någon slags rutin på mina dagar. Det är endast 13 dagar kvar tills jag börjar jobba igen. Äntligen!

Likes

Comments

Det är otroligt hur lite det krävs för att vända livet upp och ner. För att förstöra ett helt liv. Inte riktigt, men för att förstöra 6 månader av någons liv. Att få någon annan att tvivla på sig själv, ifrågasätta alla metoder, funderingar och personlighet på grund av en liten sak. En liten sak som ingen annan ens vet om stämmer. Människor som inte ens har något med saken att göra från första början. Som inte vet någonting om ens liv. Eller ens halva livet. Nej, inte ens det senaste året av ens liv. Mobbare finns överallt, det vet jag. Men aldrig, aldrig trodde jag det skulle gå så långt att det kan skada ens framtid. Och varför jag? Varför attackera mig? Varför attackera någon över huvudtaget? Och vad, VAD i helvete tjänar andra på att förstöra en bra sak för någon annan? Var i helvete är er mänsklighet? Var är er godhet? Är människor så jävla kalla och hjärtlösa att de bara tänker på sig själva? Gör oss alla en tjänst och gå och göm er! Göm er tills ni har hittat något som kallas för samvete.

Likes

Comments

Satt just och läste en blogg om hur personen tycker vi bor i ett orättvist land. Varför? För att andra människor och arbetskraftsbyrån kräver att man skall jobba istället för att man skall få vara hemma bara och inte göra någonting. Orättvist? Jag tycker att det inte ens borde få vara ett val att bara vara hemma om man inte är sjukskriven på grund av fysisk skada eller föräldraledighet. (eller förstås tjänstledigt/alterneringsledigt) Varför skulle man måste få vara hemma "bara för att" ? Bara för att man inte vill eller orkar jobba. Bara för att man inte orkar stiga upp på morgnarna för att åka till jobbet. Är det orättvist av arbetskraftsbyrån då att kräva att man skall göra något åt saken? Inte i mina ögon. Dessutom, att vara sjukskriven på grund av depression eller liknande är också frågan om det skall vara tillåtet. Många läkare anser att det sämsta man kan göra om man är deprimerad är att bara vara hemma. Bara vara hemma och sova eller hela tiden ha samma tankar som snurrar i huvudet. Klart du är deprimerad om du bara sitter hemma och inte har något som distraherar dig. Något som får dig bort från de negativa tankarna. Varför tror alla att allting blir bara bättre om man är hemma och ligger och sover om dagarna? Som heltidsarbetande kan jag säga att det finns inget annat jag hellre gör än jobbar. Jobbet får mig på bra humör, det får mig att komma igång på dagarna. Det ger mig en mening med livet. Varför, o varför skulle jag nånsin vilja vara hemma och sova när jag hellre kan jobba och träffa människor varje dag? Jag förstår inte, det här är något jag aldrig kommer att förstå. Att det finns såna som klagar på att stöden är för lite och bidragen är för svåra att få. Jamen prova jobba då och se hur det känns när 20% av din lön går till staten så de skall kunna betala er för att kunna vara hemma "bara för att". Jag blir så arg, att folk har mage till att klaga och säga att vi lever i ett orättvist land när de lever på stöd och bidragen och lever livet med lyxelektronik, resor, lyxmat och andra saker vanliga människor kanske inte har råd med eller tid, för att dom, ja just precis; jobbar.

Det är bara min åsikt så ingen behöver ta illa upp eller någonting sådant. Bara jag och mina funderingar.

Likes

Comments

Det har gått en tid sen senaste uppdateringen. Jag har hunnit med en hel del om man säger som så. Vi har haft det stökig och härligt på jobbet, så som det ska vara på dagis. Vi har haft leksaksdagar och gemensamma sångstunder. Våren är påväg så vi har hunnit ta fram olika leksaker såsom cyklar, bollar och annat man brukar leka med på sommaren. I mitt privatliv så har jag hunnit med en hel del kaffebesök, lite restaurangmat, kvällar med sällskapsspel, en resa till Helsingfors, helgjobb, kräftskiva och lite träning. Träningen börjar komma tillbaka. Sakta men maka. Kanske någon gång kanske jag får den ordentligt igång. Men viktigaste är ju att man ens försöker, visst? Februari gick fort och mars likaså. April har det hunnit bli och nu väntar man på 1:a maj. Jobbsökningen har varit igång i ett par månader och det är jobbigt med att vänta på svar, ringa massa samtal och skicka in CV:na till olika platser. Nånting jag helst ignorerar, men det måste göras. Helst skulle jag vilja skippa dessa kommande månaderna och bara flyga iväg till framtiden där allting man oroar sig för just nu är ordnat. En framtid där man inte behöver leva på bara en lön, inte oroa sig för jobb och inte oroa sig för att om man kommer leva ensam för resten av sitt liv. En bättre tid helt enkelt.

Likes

Comments

Sedan senaste inlägget så har det bytt om till februari. Vi har haft en kall vinter, lite vår och sen vinter igen. Så har februari sett ut hittills typ. Inte mycket har hänt sen senaste men det nyaste är väl att jag har börjat gå på sportmatcher. Ja, ni läste rätt. Sport matcher. Så, nästan varje tisdag och lördag kan ni se mig i ishallen och heja på sport! Konstig hobby, en hobby jag trodde jag aldrig skulle ha men tydligen har jag lite kärlek för ishockey. Intressant att se alla människor där och feelisen är alltid på topp. Faktiskt riktigt roligt!
Annars så har jag hängt mycket med mina vänner. Hemma hos mig, hemma hos dem och på stan. Mycket mer än ifjol. Det känns bra, väldigt bra. Att faktiskt ha lite umgänge. Sen har jag också hunnit åka över till Umeå ett varv igen. En dagskryssning med 2 av mina vänner. Det var roligt, stressigt och vått. Vi åt mat på Max, shoppade lite och gick i butikerna. Så mycket som man nu hann på 3 timmar. Sen åkte vi tillbaka igen. '
I mars är det menat jag och Wilhelmiina åker till Helsingfors. Vi ska träffas ikväll och boka onnibussen och sånt. Om hon hittar sig hit någon gång, det vill säga. Så att sådant.


Du och jag, blondin. Du och jag. Dig har jag alltid roligt med, du e fin.

Likes

Comments

Det nya året är här och det kunde inte ha kommit på en bättre tid. Äntligen dags för ett nytt år, nya möjligheter och nytt allting. Nya människor, nya känslor och nya happenings. Jobbar dock fortfarande på samma plats och skulle inte byta bort det för någonting här i världen! Älskar mitt jobb. Men nya bekantskap är jag redo för. Nya utmaningar är jag också redo för. 2015 hade ett ganska tvistet slut och jag ser framemot någonting positivt detta år. Har inga förhoppningar om året sådär annars men lite måste man ju se framemot. Däremot så hoppas jag att jag inte kärar ner mig i någon detta år. 2015 slutade dåligt och skulle verkligen inte orka med en obesvarad kärlek igen. Men, med tanke på att jag bara jobbar och är i lägenheten så är chansen inte stor så jag borde klara mig ganska bra.
Livet har väl varit både bra och dålig sedan senaste inlägget och det rullar på fortfarande. Nu är jag inne i en bra-period så hoppas det håller i sig länge. Ett nytt år, ett nytt liv.

​Dom senaste instabilderna ifall ingen har sett dom. Nyårsfirande, julaftonselfie, snögubbe av första snön och julfest med kollegorna. Alla på mig själv, varsågoda!

Likes

Comments