Jag sitter här, en tidig höstmorgon. Jag känner mig lite som huvudpersonen i Melissa Horns melankoliska Oktoberlåtar.
Utanför köksfönstret ser jag hur vind och regn får grenarna att vaja.

"Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till"

Jag sitter vid mitt köksbord och känner doften av målarfärg i ett nyrenoverat hus.
Var det det vi gjorde? Renoverade sönder det som var oss eller var vi inte menade att vara just vi?

"Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av"

Jag sitter i mitt nästan perfekta hem och känner hur uppgivenheten sköljer som en våg över mig. Efter uppgivenhet kommer beslutsamhet. Jag bejakar min självständighet så starkt och det gör allt så svårt men ändå lätt.

"Jag har skrivit mina regler
Ingen fick ändra på dom
Jag tog första bästa vägen ut
När någon bad mig tänka om
Det kanske kommer kännas
Det rår jag inte för
Jag skulle inte ens vara hälften
utan det jag gör"

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det här med att tycka om sig själv, att bli omtyckt.
Jag går där i vår huvudstad...en i mängden. Det är vansinnigt svårt att sticka ut och bli en person bland många.
Jag tycker om anonymiteten, tycker om att gå där rakryggad och "osynlig" .
Plötsligt ser jag i skyltfönstret en kvinna. Hon ser självsäker ut och går med målmedvetenhet. Hon har ett ansikte som är vackert på något sätt. Jag kommer på mig att önska att jag var som hon. Hon går där med ett litet leende som tycks kunna spricka ut i ett skratt när som helst. Hon är klädd i svart men ser ändå färggrann ut. Hon sticker ut bland de andra på Drottninggatan. Hon vågar sticka ut i mängden.
Jag stannar upp och iakttar henne i skyltfönstret blanka yta... Några förbipasserande ler också mot kvinnan som om hennes sätt att vara smittar av sig.
Jag vill vara som hon. Vacker, stark och med ett smittande leende.
Jag lämnar min spegelbild med den härliga känslan av att vara den jag verkligen är ❤

Likes

Comments

En flicka jag känner beskriver människor som har/har haft stor betydelse i hennes liv för "ljus". Hon beskriver hur ljusen slocknar när de personerna av någon anledning..
Jag har också "ljus" som försvunnit, som är borta. De är inte slocknade utan finns därute någonstans. Det är vänner som jag tappat....eller kanske släppt...
Jag är ledsen över det.
Det finns de personer jag aldrig kommer över, de vänner jag trodde skulle finnas med mig på min resa. De jag trodde skulle dela glädje och sorg med mig. Och jag skulle få dela deras.
För en vecka sen pratade jag med en kvinna, hon är bästa vän till en av mina tappade vänner...som jag betraktade som en av mina närmaste vänner. Orden hon sa fastnade i mitt hjärta och sitter där som en tagg..."Jag går förbi dig ofta, min bästa vän bor ju där"
Förflutna ord, kallprat.
För mig var det en påminnelse.
Till flickan jag känner som också är ledsen över alla ljus som slocknar säger jag att det kommer nya... Nya ljus som lyser upp din väg. Nya ljus som ger dig kärlek och vänskap.
Till mig själv säger jag - Petra, du förlorar människor runt dig av olika anledningar men med tiden kommer nya in i ditt liv. De har rätt att välja precis som du. Du har rätt att välja dina vänner, du har rätt att vara kräsen i ditt val.
Jag har valt. Valt att berika mitt liv med människor som ger istället för att ta. Som finns där, i med och motgång.
Sen kommer jag alltid att sörja några av de jag trodde skulle finnas där men som försvann.
Nu tar jag dagen och gör den till min...berikar den med någon jag tycker om ❤

Likes

Comments

Ärlighet är ett av mina ledord.
Ärlig utan att skada.
Jag vill allas bästa! Jag månar om de människor jag möter, jag har empati, sympati och medkänsla.
Jag tar hand om främlingar, jag ser bakom fasader, jag vårdar.
Någon kallar mig ängel, någon har använt uttrycket "moder Theresa".
Jag är inget av dom. Det enda jag vill är att göra rätt.
Ibland är det energigivande och ibland dränerande men i slutänden har det berikat mitt liv.
Varför ordet Ärlighet?
Jag är ärlig i det jag gör. Ingen falsk välvilja eller medkänsla med baktanke.
Jag är bara oärlig mot en enda person i min närhet, den som står mig närmast. Den jag borde behandla med ärlighet, empati, sympati och medkänsla. Den jag borde vårda alla timmar på dygnet alla dagar...Mig själv.
Jag ljuger, skadar och har väldigt lite sympatier för mig själv.
Jag jobbar på det.. för hur ska jag kunna finnas där för andra om jag inte finns för mig själv?
I dag är en dag där beslut ska fattas. En dag där jag måste ta ett steg för att ta hand om mig själv.
Jag önskar mig själv lycka till denna onsdag i slutet av augusti 💋

Likes

Comments

I bland hamnar vi där utan egentlig anledning! Jag hamnar där mot min vilja...
I avundsjukan klor.
Plötsligt i dag började jag känna avundsjuka och det på sådant jag normalt inte bryr mig om. Någon som har en sådan liten fin cabriolet som jag vill ha. Någon som har ett vackert ansikte. Någon har ett jobb jag tycker verkar berikande, någon som har lyckats komma igång med träning och droppat kilon. Jag känner vid de tillfällena till och med avundsjuka på relationer, på par som går hand i hand. Par som reser till främmande länder. Par som har vackra hus och en åkgräsklippare. Par som har en perfekt trädgård... och det trots att jag vet att det är en yta och att det inte är ytan som visar hur det är.

När avundsjukan smyger sig in är den svår att tänka bort, dem gör mig osäker. Min självkänsla får sig en törn och jag börjar granska mig själv och mitt liv.

Jag vet att det går över. Jag vet att jag har min plattform byggd av styrka, trygghet och tillit till mig själv. Den är inte stor och ofts svajar den. MEN den finns där och jag kan ta mig dit när jag råkat kliva av.

Jag får kämpa lite hårdare en stund medan jag försöker granska mitt liv med mindre kritiska ögon. Försöker se det som är verkligheten för det är det som ger mig tillbaka min tilltro till att jag duger som jag är.

Likes

Comments

Vilka dagar, vilket landskap!
Skåneland...
Jag satt på tåget i 6 timmar och hamnade i ett paradis.
På Malmöstation blev jag hämtad av de bästa vännerna, Ola och Jessica som sedan körde mot Smygehuk.
Där inkvarterade jag mig i Olas föräldrars hus där jag fick ett eget rum.
Jag kände mig välkomnad och Kristina? Olas mamma hade lagt fina handdukar på sängen.
Middag bestående av tacos och lite vin innan vi letade på stranden där vi tog ett kvälls dopp. En bra start på min minisemester.

Dag två gick jag på promenad ner till Smygehamn bara några minuter från huset.
Många sevärdheter och plötsligt befann jag mig så långt söderut det går att komma...
Där möttes havet och stranden...stenar och vatten...
Jag tog en stund och satt på den steniga stranden. Rensade hjärnan, lät någon tår falla och var i nuet. Där hade jag kunnat sitta i timmar...
Em tillbringade vi på stranden igen ❤

Så blev det lite lyx...Jessica fixade mina fransar och jag bokade in fotvård.
Mer strandhäng med jordgubbar och körsbär. Mysfika och vin!

Det blev en sväng till Ystad med middag och lite rundvandring..jag hittade vackra vyer över allt!
Sen hitta jag en kanon som jag absolut var tvungen att sitta på...mannen som stod och tittade från balkongen fick sig ett gott skratt! Antagligen asossierade han som jag 😄😛
Mer prat och mys på kvällen ❤🍷

Efter några dagar kom Jessicas pojkar. Dom skulle bli hämtade i Malmö så då passade jag på att låna Olas bil. Jag drog till Vellinge gk där jag äntligen fick träffa en gammal goding, Martin som jag inte sett på flera år. Vi slog lite på rangen innan vi sen åt lunch. Herrejösses vad mycket kul vi har att prata om, lika galna och glada är vi båda två 😄
Nästa gång ses vi i sala och går ut på banan...sen blir det nån mer tur nedåt Skåne!
Sen var jag och strövade på en annan strand där jag hittade min favoritblomma... Vallmo..
På kvällen blev det promenad till hamnen med killarna, det blåste rätt bra 😛

Mer bad..nu i vågor och på en blåsig strand.
Mat på den lokala pizzerian sen ännu en promenad till hamnen för att titta i bodarna, äta glass och plocka sten.
Under tiden gick jag och Lowe på Pokemonjakt 😘
Sista kvällen i Smyg ❤

Sen här vi hunnit med att ta fula selfisar, äta glass, spela spel, dricka vin, äta makrill, fånga grodor och skratta 😄

Tack Skåne och på återseende 🌞😍

Likes

Comments

Jag blir glad när jag kan ge något. När någon får inspiration av mig. 
När något jag säger, gör eller något i min personlighet får någon att växa eller våga gör något utanför ramarna. 
Jag skriver min blogg för mig. Den är min ventil. Den är mitt minne. 
Sedan att du eller någon annan blir berörd av mitt liv gör mig glad. 
Jag har i hela mitt liv haft svårt att ta till mig beröm och komplimanger. Jag har under hela mitt liv förminskat mig själv. 
Idag jobbar jag varje dag med de sakerna. Idag vet jag att jag är bra precis som jag är. 
Visst är jag en person där mycket svänger snabbt. Jag lever i en värld av snabba kast. 
Ofta när jag varit riktigt glad och lycklig en tid så faller jag rätt hårt. Det är som energin tar slut. 
Det kan vara något litet som blir stort eller verkligen något som är riktigt fel. Det är svårt att avgöra för mig med alla känslor utanpå. Käslan som uppstår är som att trycka ur luften ur en badboll. Först går det snabbt, sen långsamt och tungt tills luften är slut. Eller som den gången jag hoppade bock i skolan och landade på magen, hur jag kippade efter luft i flera minuter...samma känsla bara det att nu får jag kippa efter luft allt från några timmar till flera dagar.

Under de senaste dagarna har jag fått flera kvitton på att det jag gör i mitt liv ger ringar på vattnet. Det når ut och ger människor nya tankegångar. Någon vågar plötsligt åka själv någon dag med en husvagn dom haft i många år. En annan törs för första gången i vuxen ålder bära bikini på stranden. En annan tittar sig i spegeln och inser att linjerna runt ögonen är skapade av glädje och egentligen väldigt vackra.

Det är när jag får till mig sådant som jag vet att jag gör rätt. Att jag är värdefull och att det jag strävar efter faktiskt lyckas, att skapa förändring och att lämna spår... Så fortsätt ge mig feedback, ge mig kvitton. Det är inte ytlig bekräftelse jag är ute efter utan en vink om att jag är inne på rätt väg.

Ta hand om er och kom i håg... man måste våga för att vinna och lyckas man vinna en gång så vågar man igen!

Sträck på dig och var stolt! DU är värdefull precis som du är ❤

Likes

Comments

Frukost i husvagnen som fått det tillfälliga namnet "skruttis".
Sen bar det av in till Ullared för ett par timmars shopping.
Dag 2 vågade sig barnen i väg på egen hand i det stora varuhuset. Malte fastnade på mediaavdelningen och Molly vid leksaker, Emmie frossade i träningskläder och jag vandrade planlöst runt och försökte hitta 19 kronors plagg 😂
Så skulle jag samla i hop mina små lamm... Malte blev hittad först så honom "ställde" jag vid kontorsmaterialet. Stanna där.
Så gick jag för att hitta en toalett.. också dog min mobil..
Så jag höll tummarna för att Malte skulle stå kvar när jag ställde mig i toakön, och att filmteamet skulle missa mig så ni ska slippa höra min snurriga historia i tv sen. Fast det är klart, det hade kunnat bli bra tv 👍"mamma letar efter försvunnen familj"
Jag hittade Malte ca 30 minuter senare, exakt där jag "ställde" honom! Duktig pojke 💕
Malte fick då kontakta sina systrar och vi kunde äntligen hitta varandra...inte för att dom letat nämnvärt.
Ytterligare minus på kontot...
13.00 var vi tillbaks på husvagnsparkeringen. Nu hade vi döda mobiler alla fyra så varför inte ladda lite i bilen...med tändningen på medan vi vevade stödben och sånt??
När jag efter bara en liten stund skulle starta bilen och backa till så var den också död... mobilerna hade lite laddning men bilbatteriet var urladdat..
Jävlarjävlarjävlar... vad gör jag då? Just då är jag redo att promenera hem... Men sån är ju inte jag! Jag får ungarna att putta bilen tillsammans med mig så vi står i färdriktning. Jag plockar fram bogserlina och skruvar fast grejen man fäster linan i. Och då kommer han... han med vingar och gloria. Jag frågar snällt om mannen möjligtvis kan hjälpaen kvinna i nöd..hans fru ser lite irriterad ut och han tvekar. Men då tuffar han till sig och säger -Ja, det borde jag ju kunna!
Frun försvinner in i deras husvagn och ham hjälper mig att dra igång bilen! Vilken ängel!
Vi tackar ödmjukt.. och Malte kommenterar för 100:ade gången på vår resa "pinsamt".
Sen skulle vagn kopplas på vilket gick bra, lysen skulle testas vilket också funkade.
Så rullade vi snabbt därifrån!! -Mamma! Nu får du inte slå av bilen mer!! 😂
Sen gick färden hemåt.
Ingen mat förrän i Mjölby...samt tankning då vi rullade in på ingo med bara streck på mätaren... Det hade varit kulmen...att få soppatorsk på E-4 an. .. med husvagn 👍
Annars gick faktiskt hemresan smärtfritt... utom någon liiten detalj. En felkörning, en påtvingad backning, och INGET KAFFE PÅ TVÅ DYGN!! Plötsligt förstod jag varför det var kaos!! Kaffe... 🙏
Kaffe och mat i Mjölby och jag var som en ny människa 😎
Resten av resan körde vi musikquis och sjöng som tokar!
Landade hemma runt 19.30...
Underbara dagar med sååå mycket skratt 😍😍😍

TACK till er som tog hänsyn till oss efter vägen. Som hade överseende med att vårt ekipage inte hade den mest vana föraren.
TACK till er som inte ringde polisen när vi glömt plocka av fotsteget på husvagnen.
TACK till er som höll åt er på småvägarna i varberg.
TACK till paret som vänlig talade om för oss att stödbenen hängde i luften. TACK till farbrodern som drog i gång bilen när vi lyckats ladda ur batteriet. TACK till er som inte skrattat åt våra tokigheter som vårt problem med att koppla ifrån husvagnen.
TACK till er som tålmodigt väntat i toalettkö efter vår långsittare Molly. TACK till er som sålde er husvagn till just mig och att ni gav mig en snabblektion. Och stort TACK till mina barn som törs hänga på mina upptåg!

Likes

Comments

Frukost i solskenet. primitivt men så mysigt.
Vi packade i hop och drog mot Varberg, där jag tillbringade många fina dagar som barn.
Favoritstället är Kärradal och den lilla stranden mellan klipporna.
Nu hade vi ju ett "problem" ... en husvagn.
Jag har som sagt aldrig kört, backat, vevat stödben, kopplat av och på en husvagn.
Efter mågra mindre felkörningar lyckades vi
slingra oss ut till kärradals strand. Pyttesmå vägar och massor med sommargäster som stannade upp och tittade när vi kom.
Jag tror vi måste smörja dragkroken! Det låter när vi åker..
Efter lite bad i salt och svalt vatten, vila på stranden, stoj och lek av barnen tänkte vi åka för att handla lite ät och drickbart.
Så vi skulle koppla loss husvagnen för första gången.. DET GICK INTE!! Stört omöjligt att få loss vagnen från dragkroken..
Mitt humör sviktade något..
Så blev vi tvugna att dra med "skruttis" och vi insåg att vi inte kunde åka tillbaka eftersom det skulle hinna bli fullt på parkeringen.
Jaha vad gör man då?
Jo, Familjen Påhittig och spontan åker mot Ullared.  Där är det nog lugnt att dra runt på en husvagn!
Okej, en liten krokig väg dit. Sen vet alla som varit i ullared hur det ser ut... Vi snurrade efter parkering...med en "söt" husvagn... som gnisslar och knakar...
Tillslut fick vi åka till en extra parkering en bit i från där det var gott om plats. Jag behövde bara backa lite.
Där gjorde vi ett försök till att få loss vagnen och det gick! Jag satt i bilen och liksom ruckade lite på den så kulan lossnade. Emmie fick loss spärren och vi var fria!!
Vi lämnade husvagnen och tog bilen tillbaks till ullared.
Mat, toalett och shopping....
Halv 8 kopplade vi smärtfritt på vagnen igen och åkte 1 km mot värnamo. Där fanns det en övernattnings parkering med toalett, kök och dusch... och MASSOR med husvagnar och husbilar!!!
Jävlar....
Vi åkte sakta runt... Jag vill inte backa!!
Tillslut hittade vi en ruta där, om jag åkte runt parkeringen kunde gena mellan 2 andra ekipage och komma så jag slapp backa! Yes!
Emmie vägrade åka med runt så hon klev ur...Jag tog ett varv till och hamnade så bra föruyom att typ 2 meter till höger satt ett par och tittade på oss..
Så skulle vi koppla loss den... Vi gjorde som sist... det gick sådär..
Malte sammanfattade så bra när jan skrev till sina syskon :

Så tillslut fick jag känna på husvagnslivet som det ska vara...
En öl, en solstol, glada barn och trevliga grannar.
Senare ost, kex, vändtia och massor av skratt ❤😍

Likes

Comments

Jag blev nog lite kär!
Kanske inte den vackraste skapelse jag sett men med potential!
Den husvagnen kan verkligen bli MIN på alla sätt 😍
Det snälla paret hade två par husvagnsspeglar som jag kunde få prova. De ena gick inte och de andra.... gick efter lite envishet!!
Sen skulle husvagnen kopplas på 😂
Mannen  stod bakom och gestikulerade. Han tecknade "backa" " vänster " "fortsätt"
Bonk!!! Där satt den.... draget på husvagnen liksom bonkade in i min bil!
Molly 10 år "guuud så pinsamt" Emmie 20 " men såg du inte att du skulle stanna??"
Fasen vad han var dålig på att gestikulera...otydlig liksom 😂😂
Det gick bra med både bil och vagn. Vi fick den på plats och alla lysen funkade.
Tack och hej!!
Vi rullade sakta i väg... första gången för mig med en husvagn bakom 😎
Så skulle vi hitta någonstans att sova...
Efter lite snurrande hamnade vi på en stor, fin rastplats som låg "tryggt" till... nu är väl inte rånrisken så stor med just den här husvagnen 😂😂 Men skönt ändå.
Efter mycket knökande och bökande kunde vi lägga oss och då var klockan närmare midnatt.
En lång spännande dag var till ända 😊

Likes

Comments