View tracker

Dag ut och dag in, samma känsla, samma vardag. En vardag fylld med samma gamla vanliga rädsla. Rädsla för människor, sociala sammanhang, att bli uttittad, att bli dömd. När ska det bli bättre? När kommer min negativa energi vändas till nånting positivt. När kommer jag ha modet att våga göra det jag vill utan att behöva överanalysera vad människor runt omkring mig tänker. Jag har inte gjort något fel, jag tror jag är en utav de mest omtänksamma och hjälpande människor som finns. Jag vill bara mina vänner och familj väl, men ändå så fortsätter jag trycka ner mig själv.

Du är ensam, ointressant, ful, helt enkelt värdelös. Vart finns ljuset? Jag vandrar bara omkring i konstant mörker och det känns som att jag inte kan ta mig upp. När ska jag kunna ta mig till skolan som "normala" människor, när ska jag orka göra vardagliga saker utan att det känns som världens jobbigaste sak. Jag har noll energi, jag orkar inte. Hur ska jag kunna uppfylla alla krav, hur ska jag kunna vara en bra vän, en bra flickvän, en bra syster, en bra dotter, när jag inte ens kan vara bra mot mig själv?

Lyckan vart är du? Ljuset försvinner mer och mer och snart så går det inte att rädda mig.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

En typisk dag för mig är att vakna upp med en direkt känsla av ångest, oro och rädsla. Tanken av att behöva vistas bland människor som dömer en från topp till tå. Jag skämtar inte när jag säger att jag inte ens kan gå ut genom min dörr om det inte gäller att jag ska träffa en annan människa på vägen. Jag funkar inte ensam, det är i alla fall vad det känns som för tillfället. Istället för att gå till skolan som "normala" ungdomar gör så stannar jag hemma. Har jag vågat ta mig enda vägen till skolan är det en sån sjukt stor grej för mig. Men för tillfället försöker jag plugga hemifrån, vilket funkar helt okej.

Men den där ständiga tanken hemsöker mig, tanken av att jag är löjlig som inte ens vågar ta ett steg utanför dörren. Jag trycker ner mig själv hela tiden, jag kan knappt minnas den dagen då jag hade en dag utan en enda tanke av negativitet. Utan tankar som; Du klarar det inte, du är hopplös, varför ska du ens försöka, ingen vill dig något gott.

För även om jag har sökt hjälp så känner jag fortfarande att jag är så sjukt vilsen. Att det känns som att allting står still och jag tror att jag kommer vara såhär för evigt. Att leva med ständig oro, rädsla och ångest. Men det kommer bli bättre, jag kommer lära mig så mycket, jag lär mig redan så sjukt mycket. Jag har redan växt otroligt mycket som människa, jag känner att det enda som kan komma ut av det här är godhet.

Det "bästa" med detta är att jag vet exakt hur jag är som människa. Jag kan erkänna mina fel, jag lever inte i förnekelse och anser inte att jag kan bete mig som jag vill. Det värsta är när personer man älskar utsätts för ens korta temperament, när dem tycker att man reagerar över nånting så löjligt. När man brister ut i gråt bara för att man inte kan bestämma sig för vad för val man ska göra. Alla känslor man har, i alla fall jag, blir så otroligt starka. Jag blir antingen jättearg, jätteglad, jätteledsen och ja ni fattar vinken.

Men något jag försöker att öva på är att jag måste göra det jag själv vill, om jag inte klarar av att gå till skolan då ska jag inte göra det. Mår jag bättre av att sitta hemma och plugga, då gör jag det. För som en fin vän sa till mig här om dagen; Ta hellre baby steg och känn att du gör det för dig själv och va stolt över varje millimeter än att försöka springa ett maraton med brutna ben.

Likes

Comments

View tracker

Något som är så fruktansvärt tabu i dagens samhälle är att prata om psykisk ohälsa. Det har blivit mer omtalat på senaste tiden ja, men det krävs att fler människor väljer att våga komma ut med sina känslor. För vad är det för fel med det? Vad är det för fel med att erkänna att man mår dåligt psykiskt än när man är fysiskt sjuk? Ingenting. Men ändå så vågar man knappt prata om det. Ändå så är det så jävla svårt att bara berätta för sina nära och kära vad som tynger en.

Jag själv har under flera år mått dåligt psykiskt men jag har förträngt dom känslorna. Allt på grund av hur samhället är uppbyggt. Man får inte visa sig svag, du ska ju vara en stark och självsäker människa som aldrig gör några fel. Men efter flera år av förnekelse har det brustit för mig. Jag funkar inte som människa längre.

Jag har blivit diagnostiserad med depression, panikångest, agorafobi och socialfobi. Jag har påbörjat en basutredning där man måste svara på en massa frågor, jag är inte ens klar med allting än. Resan har bara börjat. Skolan påverkas hårt och jag kämpar varje dag med att ens kunna göra vardagliga saker i mitt liv som i andra friska människors ögon skulle anses som löjligt. "Det är ju bara att göra det". Den värsta meningen en person med psykisk ohälsa kan höra. Det är som att du skulle säga till en person med brutet ben att gå. Det funkar inte.

Jag är så otroligt tacksam över det stöd som jag får utav alla i min omgivning, av skolan, vänner och familj. Utan er skulle jag kanske inte ens ha orken kvar att leva, men tack vare att jag har vågat söka hjälp och börjar prata om det mer så kommer jag bli bättre och bättre, och i framtiden förhoppningsvis att må bra.

Så alla ni som lever med en psykisk ohälsa diagnostiserad eller inte, sök hjälp för det är det bästa som du kan göra för dig själv.

Likes

Comments

​Jag är så trött på alla dessa standard inlägg. Jag är så trött på att inte våga skriva det jag egentligen vill skriva om. Att blotta sig för alla, det är en sak med att göra det i verkliga livet då man väljer vilka man vill ska  veta det eller inte. Men här kan alla se och här kan alla döma, även fast det är så EXTREMT vanligt. Jag älskar att skriva, att uttrycka mig i text är nog det roligaste och finaste jag vet. Jag är bra på det också, men ändå så vågar jag inte göra det till 100% för att jag är rädd. Jag är så rädd för allt, jag är så rädd för att förlora vänner, förlora mitt jobb, fucka upp skolan, mitt liv. Det är vad det känns som just nu. Jag är inte mig själv just nu, men hjälp kommer och då kommer jag förhoppningsvis att kunna göra precis vad fan jag vill.

Likes

Comments

​Hade verkligen en supertrevlig helg igår. Det var bara bra vibbar, alla dansade, minglade och hade en bra kväll. Jag och mina tjejer fixa oss tillsammans innan vi skulle dra vidare till ett förkrök innan utgången. Jag vet inte hur jävla lång tid det gick för oss att sminka oss, men det var bara så jäkla mys att det bara vara vi tjejer som hjälpte varandra men sminket, drack lite rödvin och bara chillade tillsammans. Detta var en bra kväll på riktigt länge.

Likes

Comments

Igår var en fredag fylld med städning och rensning. Har rensat ur gamla hudvårdsprodukter, smink, you name it. Tvättade även mina sminkborstar igår vilket var behövligt då jag inte gjort det på ett tag. Älskar känslan av nytvttade sminkborstar, ser fram emot inför ikväll då jag ska ut med några kompisar och ska få testa min nya foundation och concealer av MAC. Snart ska jag hoppa in i duschen för att göra mig redo att åka in till Söder för lite födelsedagsfika hos en släkting.

Likes

Comments

Det första och som egentligen var min enda plan att köpa var denna foundation ifrån MAC i nyans A56 NW13. Den här ska hålla upp till 8 timmar. När jag testade den i butiken så blev jag så kär i den, hoppas att den kommer leva upp till mina förväntningar.

Och planen gick inte som tänkt då denna concealer föll ner i påsen med. Har hört att denna ska vara grym så ser fram emot att testa denna.

Och den sista produkten är en comfort creme som ska hjälpa min torra hy i ansiktet att bli mer återfuktat. Ser fram emot att testa denna och resten av produkterna! Hoppas verkligen att dem lever upp till förväntningarna och att jag kan rocka mitt smink en aning bättre framöver.

Likes

Comments

Var på MoS med min syster idag och lyckades få med mig lite godbitar från MAC och Zara. Har köpt precis vad jag behöver nu. Ska visa er allt imorgon! Då ska jag städa här hemma och göra i ordning bland mitt smink och i garderoben. Gud vad jag mår bra av att göra saker bättre och mer hemtrevligt i hemmet. Det är verkligen så sjukt viktigt att kunna ha en bra hemmamiljö där man verkligen trivs och kan koppla av.

Likes

Comments

Idag är en helt okej dag. Bortsett från stressen jag har över skolan så är jag så tacksam över stödet jag får därifrån. Idag regnar det och är typiskt höstväder, jag har ätit frukost och myst med min älskade Yoda. Ikväll spenderade jag natten ensam i lägenheten då mitt hjärta har varit iväg till Norrköping på utbildning. Saknar honom så mycket även om det bara gått 1 dygn utan varandra. Men han kommer hem idag och jag funderar på att göra hans favoritmat, nämligen tacos! Det känns som en ganska bra plan. Om en stund ska jag iväg med min syster och kolla i affärer, det var längesen jag var och shoppade så det ska bli mysigt.

​Mitt hjärta som blir 14v på söndag <3

Likes

Comments

Löven faller, regnet faller, himlen är grå och hösten börjar träda fram. På något sätt mår jag bra av hösten och vintertid. Det är okej att stanna hemma, dega i soffan och kolla på någon bra serie. Såklart är det okej att göra så oavsett årstid, men det är inte samma press på att gå ut så som det är under varmare tider.

Idag så är mina planer att ta mig till skolan trots hur mycket min kropp säger nej. Jag måste försöka göra det som är jobbigt för annars kommer jag aldrig att må bättre. Efter skolan blir det hem en snabbis för att ge min älskade Yoda (min kattunge) lite sällskap och sedan blir det iväg på ett jobb pass 18.00-22.30. Jag trivs verkligen på mitt nya jobb då det inte alls är lika samma stress och press som på mitt förra. Jag känner att mitt nya jobb jag har nu ger mig lugn vilket jag behöver i den tid i livet jag är just nu.


Likes

Comments