Blir alltid så full i skratt på toaletter nu för tiden för jag tänker på mamma. 
När mamma var här hade hon extrema problem med Amerikanska to:or, tillslut slutade hon t.om gå. "Äsh jag kan hålla mej" Lät det tillslut. 
Det hela började på Flygplanet dit. Då var det inget fel med låset, utan hon visste inte hur man öppnade toa dörren. Hon stog och tryckte och hade sej och fick panik inne på toan, tillslut ramlade bollen ner, och så lyckades hon inse att man drar dörren inåt för att öppna den. 

Hon är inte van att flyga flygplan. Uppenbarligen.

När hon väl var här, så vart hon alltid så nervös på offentliga toaletter, eftersom för att låsa dörren, trycker man in denna lilla knappen. Ibland känns det lite osäkert, funkade det verkligen med knappen? Är dörren låst? 
Så provar man att öppna handtaget för att se om det är låst, men då öppnar sej dörren. 
Så mamsen trodde inte det var låst. 
Det är så det funkar här.
Men mamsen vägrade acceptera detta.

"Code to import my old blog: 4664573207"

Handtag med knapp.
Det finns andra slags to:or också. Sådana med en liten knapp man vrider. 
Dessa hade hon också enorma problem med och blev "fast" inne på toan. 
Jag minns att jag stog utanför dörren på en restaurang en gång, och bara tittade på när jag hörde hur hon desperat försökte låsa upp dörren. Jävlar vilket liv det var. "Va fan pysslar du med" fråga jag när hon kom ut. 
Handtag med vridknapp.

Jag har bott här så länge nu, så jag har inga problem med dörrarna, och jag kan ärligt talat inte minnas att jag nånsin haft problem. Jag är övertygad att det är mamma som är korkad.

Hihi.


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Igår vart vi hos våran accountant och skatte deklarerade. Ja, vi går till en snubbe som hjälper oss för vi fattar ingenting haha.
Om vi båda hade jobbat hos företag hade det inte vart så svårt, men nu har David massa frilans, och jag har mitt eget företag, så vi har massa grejer att "dra av av" etc. 
David sparar alla kvitton från när han köper böcker och tidningar, även Tv spel. Han drar av det vi betalar för Tv, ström t.om biobiljetter, för det får han sin ideer av. Han drar även av resan till Europa varje år för han målar i Europa och får ideer där, vilket är sant ju!
Jag sparar varenda kvitto jag med, för mej är det mer utrustning, postage etc, detta året drar jag även av Sverige resan pga av bröllopet jag hade där. Så vi summerar bara alla kvitton i kategorier, och sedan ger vi det till honom, som fixar resten. Jag sitter på nålar varje år. 
Andra år har vi lyckats få tillbaka, för mitt företag har inte gjort nån vinst, men detta året har jag lyckats göra vinst (om man nu kan kalla det så för det lilla haha) men det betyder ju att vi måste betala... så det kommer inte vara så skoj denna gången. Definitivt ett stort minus att jobba för sej själv.

Det är så sjukt, så himla mycket skatter man måste betala här. 
Dom säger att San Francisco inte är en bra stad att göra business i, för det är så mkt kostnader. Jag måste betala inkomstskatt, sedan massa avgifter att ha min företagarlicens, sen måste jag skatta på mitt inventory, alltså allt jag äger, kameror, datorer, även props! Så varje år måste jag sitta och räkna ihop allt (på ett ungefär, jag har fan ingen koll på exakta siffran) sedan skickar dom en räkning baserat på hur mycket jag äger i mitt företag. Helt sjukt! Sedan är det även Salestax, moms, tror jag det är i sverige?

Och min "vinst" i år, är like mkt som andra tjänar per månad, så det är ju inte mycket! Om man räknar ut vad jag tjänat på timme med denna vinsten, är det kanske 1 krona haha. Ändå ska man betala...

Missförstå mej inte, jag betalar "gärna" skatt om jag vet att det går till bra saker, som skola, infastruktur och hälsa, men det gör det som ni vet inte här. Min skatt går till krig och vapen, och Isra(hell)

Hur som hellst. 

Innan vi deklarerade satte jag på mina gröna fingrar och planterade blommor, tomatplanta och lite kryddor på taket. Städade även våran lilla "balkong" och gjorde det fint. Torterade en spindel som jag misstänker kan ha vart en svart änka. Jag hällde diskmedel över det och sprutade klorin och andra starka medel. 

Efter deklarationen tog vi en impromptu pizza med Jonas på E Tutto Qua och gav honom Baconet vi köpt från farmen i Söndags. Bacon är lite som vårat internskämt nu. Både David och Jonas frossar i bacon, speciellt Jonas. Han har gått ner skitmycket i vikt nu, och ser jättebra ut! Blivit en Partyboy igen nu när han är singel :)

Idag blir det plugg hela dagen igen...den där jävla franskaläxan som jag alltid skuter upp till sista minuten. 

Au Revoir!


Likes

Comments

Det var en ganska gloomy Söndag då vi tog oss till San Anselmo och Andrea och Ales hem. Pat och Annika var med också. Vi hade lite fika sen tog vi oss ut till landet och lilla byn Olema och gick på en hike. Det var en hike som hette "Earthquake trail" och då går man längs San Andreas Fault (där de tektoniska plattorna från Nord Amerika och Stillahavsplattan möts, och skaver mot varandra, och därav skapar alla jordbävnings vi har) De rör sej 0.6 cm per år. 
De visade även ett staket som flyttats ca 2.5 meter efter jordbävningen 1906. Ett gigantiskt hopp!

Det är otroligt vackert därute. Gröna kullar där kossor vandrar harmoniskt och fritt. Om ni inte har kört igenom landsbygden i Norra Californien måste ni göra det! 
Efter det åkte vi till Marin Sun Farms och åt burgare! David tog en Lamm och jag get. Så delade vi såklart Har aldrig ätit get innan med det var riktigt gott. Vi köpte även lite bacon och köttfärs med oss hem. Efter det åkte vi hem till Andrea igen och tog ytterligare en fika, och sen ett glas vin. En jättemysig söndag.

Här kan ni läsa mer om San Andreas "förkastningen" som det tydligen heter på Svenska:

Ett annat staket. Kan ni tänka er hur mkt market förflyttats på bara en jordbävning!

En platta rör sej uppåt medan den andra rör sej nedåt.

Pinnarna visar vart plattorna möts.
Staketet som delats (Översta delen vid trädet Amerika plattan, och nedre staketet till vänster är Stilla havs plattan. Skumt!)
Landsbygden.
Mysigt att sitta på höbalar!

Likes

Comments

Förra Lördagen firade vi Natalie som fyllde år. Hon bestämde att ha brunch i Cliff House, vi fick det bästa bordet med fantastisk utsikt över Ocean Beach. Maten var god också. Ett bra stäle att ta turister till! Ett till ställe på den oändliga listan!
Sedan gick dom och hikeade men jag kunde inte följa med för jag hade en fotografering på eftermiddagen. 
Fick reda på att dom ska flytta i slutet av Maj till L.A! Nat har kommit in på en skola, men jag trodde inte dom skulle flytta förrns Augusti. Helt plötsligt blev det väldigt brått! 
Inte för att vi umgåtts mkt med dom ändå på senaste... Nat kan aldrig vara med för hon har så mkt plugg, och Blake är borta 90% av året på turneer. Just nu turnera han östkusten och är borta 2 månader! Tills mitten av Maj. Ahh, life as a rockstar.

Här är I The Mightys senaste sång (Blake är trummisen) Det går skitbra för dom!

Likes

Comments

Här borta har vi inte bara jordbävningar som naturkatastrof, utan även torka.

Som många av er säkert vet har min stat varit i torka ett par år, men detta året är det värsta hittills. Bilderna är fruktansvärt skrämmande. Min vackra stat. Det gör mej ledsen. Mycket av Californien är ju naturligt öken, men speciellt häruppi norr frodas ju de gröna skogarna tack vare dimman vi har här. Men vi behöver regn, regn som ger oss snö i våra höga berg, som sedan ger oss vatten.
Med torka kommer skogsbränder. Vackra Majestäta Yosemite blir brunare år för år och skogsbränder driver igenom och förstör den vackra parken.

Så nu har Guvenören utlyst "State of Emergency" i Californien. Jag vet inte vad som händer om vattnet tar slut, tänka er att bara i L.A bor 9 miljoner, hela Sveriges befolkning, som ska ha av detta vattnet! Här i SF är vi 700.000, och i hela Bayen är vi 7.5 Miljoner. I Californien är vi nästan 39 Miljoner.
Och vi har inget vatten i reservoirerna!
Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men jag vill ha REGN!

Här kan man läsa om Guvenörens deklaration.
http://gov.ca.gov/news.php?id=18368












Likes

Comments

Vem skulle inte bli på bättre humör av denna synen. Solen, havet, naturen kan göra under.

Jag älskar dej solen!

Likes

Comments

I Söndags träffade jag mina goa Au Pairer igen för månadens möte. Vi gick till Cable Car museumet som hade gratis inträde. Efter det tog vi en fika på ett cafe utanför. Nästa alla i gruppen dök upp! Jag älskar verkligen detta jobbet! 

Tyskland, Österrike, Tyskland, Colombia, Tyskland, Danmark
Tyskland, Mexico, Colombia och Brasilien.

Likes

Comments

Förra Helgen har bjudit på massa godheter och nya restauranger igen, som vanligt.
Fredagkvällen åt vi på snigel indiska, en indisk restaurang som, även fastän man är själv där, tar en helt evighet innan man får maten. Men oftast är maten god och färsk, så vi tänkte vi ger den en till chans.
Bad choice. Snubben som serverade oss var skummare än en skumtomte. Han gav oss menyn, gick till kassan och kom tillbaka, jag skämtar inte, 10 sekunder senare. Vi bara tittade på varandra, sen på honom, och sa att vi inte var redo än.
"What, you are not ready to order after 10 seconds?"
Bild från dreamstime.com

Inte mindre än 1 minut senare kom han tillbaka. Denna gången sa han inget, bara stog där och tittade nervöst på oss. David tappade typ hakan och blängde på honom men jag fnittrade och sa "Im sorrry, we are just not ready yet". Tonårs pojken tittade lamt på mej med sina stora ögon och halvöppen mun. Och stog kvar. David sa lite barskare "We are not ready to order".
Då reagerade pojken och vaknade upp från sin koma och lomade iväg. Hur skumt som hellst. Som han var drogad.
Sedan gick vi på bio och såg "Insurgent".

Lördagen kom och bjöd på mer kulinariska äventyr. Efter jag vart på ett möte hos en familj och Au Pair som ska skiljas åt, cyklade vi runt i SF. Vi hade lite picnic i Golden Gate Park och tittade på några clowner som spelade Volleyboll, sen cyklade vi till Hayes Valley och ett cafe där. David ritade (Han har fått massa inspiration igen! Yay) Och jag läste min bok.

Efter det cyklade vi hem, tog bilen tillbaka till samma område och provade en ny fransk restaurang, Chez Maman, där två 40 åriga pantertanter stötte på David.
Det är första gången på jävligt länge som avundsjukan stack i mej. Lämna min make ifred tantjävlar tänkte jag. (Utan att tänka på att om 8 år är jag själv 40, eek)
Grejen var, att dom hade bara plats vid baren, och då sitter man ju brevid varandra. Brevid mej satt ett annat par, och David blev granne med pantertanterna.
Direkt när han satte sej och dom såg hans Franska munkis och frågade om han var fransk. Sedan slutade dom inte prata med honom! Jag såg allt att de flirtade med honom. Dom blev som små fjortisar.
Därför hatar jag att äta vi baren, jag har ingen lust att småprata med människor, jag är där för att äta middag med min man! Och när han var vänd åt deras håll, kunde jag ju uppenbarligen inte höra vad dom prata om, ska jag sitta där själv och rulla tummarna? Det var då själve fan. Styr kosan bitches.

Som tur var så drog dom innan vi fick våran mat.

Efter det, gick vi runt hörnet för dessert (Ja, allt vi gör är äter haha) till Svenska restaurangen Pläj där vi hade våran Semla häromveckan. Tror ni inte värdinnan kände igen mej!
"Oh hello! So good to see you again". 
"Oh...eh, you recognize me?"
"Yeah, from Semla week right? But, I recognize many people".

Vi satte oss i baren och beställde en himmelsk rabarber och jordgubbspaj, och David beställde Swedish Pancake. Då kommer en annan servitris fram och frågar. "Am I crazy to think that you guys came here for Semla week, like, every day"
Jag bara garvade... vi är typ kända där som "Det Semla frossande paret" Och faktiskt, vi var där 2 gånger, inte varje dag!! Vad tror hon egentligen! Hallå Överdriv.

Så, där var helgens kulinariska upplevelser.

Likes

Comments

I Lördags natt hade vi en läskig upplevelse.
Vi låg och sov så sött. Jag tungt som vanligt. I min sömn hörde jag en lastbil, eller buss eller liknande. Jag hörde massa människor utanför som förde väsen. I min nattmössa inbillade jag mej att det var en disco buss utanför som släppte av fulla människor. Käften tänkte jag i sömnen.
Vi bor nära 2 gator fulla med barer och pubar så det är inte ovanligt att det förs väsen på helgerna.
Sedan hör jag en sirener komma närmre och närmre, och det är i det ögonblicket jag tvingar mej själv att vakna för jag kände igen ljudet, det var inget buss, det var en brandbil!

David vaknade samtidigt och utbrast "WTF is that!" och tittade ut genom fönstret. 2 brandbilar och massa brandmän utanför. Vi ser att dom går in i våran byggnad, och sedan hör vi dom i trappuppgången. Vi känner hur det luktar jätte bränt, inte eld, men typ som något på spisen, eller ugnen.

Jag trött som en gnu blir skiträdd, får panik och börjar gråta lite lätt. "Och my good, oh my god oh my god" var allt jag kunde säga. Tankarna for vilt. Det brinner i byggnaden! Vi kommer förlora allting! Jag måste hämta mina hårddiskar. Men jag bara står där.
David (tar lugnt) på sej kläder och öppnar och lyssnar på vad dom säger därnere (vi bor på översta våningen om ni inte vet) Dom pratade med en av våra grannar.
Vi hör hur en brandman klampar uppåt, mot taket för att öppna dörren dit och lufta ur byggnade, och David går och möter honom i trappuppgången. Jag kikar ut genom dörren.

"Hello" säger David till brandmannen med sin franska dialekt (så det blir ett gulligt "Ello") Brandmannen mumlar något ohörbart tillbaka, David kommer tillbaka och fattar ingenting, men vi förstår båda att det inte brinner då, utan nån har ringt och larmat dom för att det lukta bränt. Det verkar som tanten 2 våningar under hade glömt stänga av ugnen eller plattan eller något, så det kunde hänt något!

Vi fortsatte titta ut genom fönstret och efter en stund far dom sin kos.
Jag tyckte det var dåligt att brandmannen inte förklarade för David vad som hänt. Uppenbarligen vart vi oroliga. Men han verkade sur att vakna mitt i natten för inget. Men det hade ju kunna hänt något! tur att nån larmade!

Jag blev så rädd, för att för nån månad sen skrev en bekant på Facebook att hela hennes byggnad med 10 lägenheter totalt brunnit ner. Allt förstört, allt borta.
Som tur var hade hon försäkring, som betalar hotell i upp till 1 år, men som ni vet, härborta om man blir "displaced" får man inte mkt hjälp. Många som inte hade försäkring sover på vänners soffor och kommer få betala sjuka summor för boendekostnader.
Tänk alla minnen, foton, kläder... usch.

Vi har inte ens nån hem försäkring. Men kommer skaffa det nu. Det räcker med att en idiot inte stänger av plattan eller "screws up" så kan vi förlora allt!
Och om det skulle brunnit, skulle vi fått flytta, och eftersom när man flyttar in på ett ställe här, låser man in hyran. Vi har ganska "låg" hyra jämfört med andra ställen i SF. Om vi skulle fått flytta nu hade vi fått betala ca 10.000 kr mer i hyra, så mkt har hyrorna gått upp för en 2a, i SF sedan 07 då vi flyttade hit.
Det är därför vi inte kan flytta, det är för dyrt helt enkelt. Vi är fast här.

Hur som hellst. Jag snyftade lite i Davids armar, sen somnade jag som en stock igen. David stackarn, kunde inte sova på 2 h!

Det är komiskt hur man reagerar i vissa situationer. Oftast när David är upprörd är jag lugn, och när jag är upprörd och panikslagen då är David lugn. Men det är väl så det funkar. Yin and Yang. Det funkar ju inte om man är upprörda och panikslagna samtidigt. Någon måste ju vara rationell!

Likes

Comments

Jag, som ni vet, med min extrema beslutsångest har jag kläder liggandes som jag fortfarande funderar om jag ska behålla, månader efter jag köpt dom. (Jag vet, det är en sjukdom)
Nu hade jag packat på mej en del och var trött på den jävla högen, och begav mej igår till downtown, inte för en shoppingrunda, utan return runda. (Köpte självklart nya grejer som jag kommer fundera över i ett par månader haha)

När jag gick in till Macys kom jag på att jag velat ha en ögonbrynspenna hur länge som hellst. Jag gör aldrig något med brynen och tycker det är så snyggt med folk som gör det, och när jag ändå har ett rejält pack med bryn får man väl passa på.

En säljare för märket Benefit sa til mej att sätta mej på en stol så kunde hon göra vad hon tyckte vad bäst, det blev skitbra! Sedan lyckades hon övertala mej att köpa en eyeliner också. Och mascaran hon erbjöd var fantastik den med. Sedan använde hon en foundation på mej, och jag som aldrig anvädner foundation blev helt såld. Den var extremt bra och det syns inte alls att man har det! Men, en hade redan spenderat 60 dollar på ögonbryns kitet och eyeliner så jag kände att jag får spara det till nästa gång. Har jag levt 31 år utan Foundation klarar jag mej nog ett tag till!

Hur som hellst kände jag mej som en filmstjärna när jag gick därifrån. Och jag som tänkt gå till gymmet! Meh, en bra anledning att inte gå :D

Golden Hour on the way home.
Bron i dimma
Dimmig solnegång. Älskar när dimman liggen vid bron sådär!

Likes

Comments