Livet blir inte alltid som man tänkt sig, man tar dag för dag och bara hoppas på att det inte är något tufft hinder just den dagen eller att allt ska bli bra.

Livet är ingen dans på rosor, man trampar på endel av rosornas taggar och får kämpa sig vidare till nästa tagg som dyker upp på vägen.

Har varit med om så mycket, som jag fått kämpa igenom fast jag inte känt någon mening med att ens kämpa. Saker som gjort att jag har svårt för att finna tillit hos andra personer, att jag har ett svart tomt hål inom mig som blir allt större och känslan av att man inte räcker till för någon ligger och skaver.

Mina dagar är fyllda av ångest, oro och osäkerhet, försöker kämpa för att bli av med dessa känslorna men det är svårt.

Många nätter där jag gråter mig till sömns, många tankar som kommer upp och gör så att tårarna flödar över.

I mars detta året så förlorade jag min ena lillebror, 15år gammal. Han valde att avsluta sitt liv, dock var det hans familjehem som gjorde så han tog den vägen istället för att fortsätta kämpa. Men innan han hamna i familjehem och jag bodde hemma så var han en skötsam kille, en som höll sig borta från en massa rackartyg. När jag bodde hemma så var det jag som tog hand om mina små bröder, såg till att dom kom iväg till dagis/skola, fick i sig mat, hade rena kläder, gjorde läxorna osv. Och va även den som pyssla om dom när dom var sjuka.

Han hade det bra tills den dagen då jag fick veta att jag va gravid och kunde inte fullfölja en abort som min mamma krävde att jag skulle göra. När jag gjorde valet att behålla så blev jag utkastad, min lillebror va då i skolan så jag hann aldrig förklara för honom att jag inte fick komma hem mer. Fick ingen kontakt med honom på några veckor efter att jag fått hjälp med lägenhet osv, fick veta att han påbörjat med kriminalitet , droger och väldigt mycket festande. Efter ett tag vart han omhändertagen, akut LVU. Hamnade hos en familj i Malmö trakten, vilket blev hans helvete.

När han hade bott där ett par månader så fick jag kontakt med honom, 1 vecka innan att han tog sitt liv. Det sista han sa till mig var "tänk inte och bry dig inte om mig, du har din nya familj, alltså behövs inte jag längre". Gjorde så att jag har börjat klandra mig själv, att det var mitt fel. Att hade jag inte behållt dottern så hade han levt idag, eller ska jag klandra min mamma över detta, att hon inte tog sitt fulla ansvar, att hon slängde ut personen som höll ihop familjen så att det skulle funka, eller är det familjehemmet jag ska klandra som fick honom att hamna på botten?.. Många frågor som snurrar i mitt huvud, som gjort mig vilsen och förvirrad. Saknar honom varje dag, önskar att man kunde spola tillbaka och stoppat honom från att göra alla dumheter.

Ta vara på tiden ni har med dom ni älskar för man vet aldrig när sanden rinner ut ur timglaset.

Ni som förlorar någon, gå på begravningen även om det gör ont för ni kommer annars ångra er att ni inte var där och tog farväl. Jag ångrar stort att jag inte gick på min brors begravning, att jag inte fick säga hejdå. Men lätt och vara efter klok.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Hej!

Idag blir det att grilla med familjen och bara umgås. Kanske även ta en tripp till Töreboda och hämta en säng till dottern.

Längtar som tusan efter min babe som är utomlands, kommer till mig i nästa vecka drygt så ska bli gött och träffa honom och få vara med honom i några dagar innan han drar hem till Säffle.

Så blir att impa på honom med olika goa maträtter haha...

Har nog funnit en riktigt vettig kille som vet vad han vill och som gärna har regler med mera. Många är såna som är helt lost och heller inte är mogna för en tjej som redan har barn. Känns väldigt bra att han accepterar/respekterar att jag har barn och att jag vill ha ett familjeliv och inte ett struligt liv där det går ut på att festa varenda helg.


Nu ska man iallafall få på sig lite sommarkläder på mig och barnen och sen dra hem till brorsan..

Inget drickande idag fast det är lill lördag, får bli läsk istället hehe.


Ha en toppen dag allesammans <3


Puss & Kram

Likes

Comments

Man styr inte över vem man blir kär i, man kan inte rå för att man får känslor för någon med samma kön eller om det är motsatta, oavsett så är det OKEJ. Kärlek som kärlek, man är inte mindre värd om man har en annan sexuell läggning än heterosexuell. Så trött på alla homofobiska påhopp och all predikan om att det är onaturligt, fel eller att Gud inte skapa oss för att man skulle bli kär i någon med samma kön. Låt folk bli tillsammans med vem dom vill, rör er inte i ryggen. Viktigaste är att man själv är lycklig och vågar vara sig själv. Bara för någon är till exempel homosexuell så betyder det inte att hen kommer bli kär i dig eller tafsa på dig. Du som person blir väl inte kär i alla du umgås med eller träffar, samma sak.

Oftast homofober som inte vågar gå ut ur garderoben, bara för dom inte kan acceptera sin läggning. Fobi betyder även rädsla, varför rädda för någon som har en annan läggning? Eller det kanske bara är osäkerhet? Att ni inte litar på er själva om ni skulle vara ensamma med nån som dras till samma kön? Eller vad är problemet..

Ni som säger att det är äckligt när till exempel två killar strular, då är det ju lika äckligt när två tjejer strular eller om en kille och en tjej gör det. Exakt samma sak, skillnaden är bara könen.

Så löjligt samhälle vi lever i, folk som har svårt att acceptera eller respektera andras läggningar.

Själv är jag bisexuell och har typ aldrig fått hat för det, är det bara för att jag är tjej och att det är mer OKEJ? eller bara för det anses vara sexigt?


Så patetiskt med alla dessa nedvärderade åsikter om sexualitet.

Likes

Comments

Hej hopp alla som tar sig tiden att läsa min tråkiga blogg haha..

Haft så mycket omkring mig att jag inte haft nån ork eller lust till att uppdatera bloggen så haft den på is litegrann.

Många frågetecken som snurrar runt i mitt huvud, frågor som typ ingen kan svara på, inte ens jag själv.. Vilket gör mig galen.

Blir inte bättre av att man dagligen får massa hat, kvittar vad jag än gör osv så dyker dessa haters upp, som älskar att få andra att hamna på botten. Många nätter som hållit mig sömnlös pågrund av gråt och frågor som "vad har jag gjort för att förtjäna allt detta".

Jag försöker koppla bort all skit men inte så himla lätt.. Ska man behöva stänga ner allt man har, stänga av telefonen m.m bara för att få slippa se en massa skit och även stänga in sig i lägenheten då det finns folk som går på en ute med, allt det bara för att få vara ifred? Att få en chans att bygga upp sig själv?

Hur svårt är det att sprida kärlek & glädje? Att vara positiv är så mycket bättre än att vara negativ för man vinner så mycket mer på att vara positiv. Att nedvärdera någon annan får dig inte att bli populär, älskad, omtyckt eller att må bra, det förvärrar bara för dig själv. För du vet inte till 100% om personen du går på inte tar sitt liv, tar personen livet av sig så är det du som får leva med tanken att det var pågrund av dina påhopp som gjorde att personen inte längre ville leva, tror inte du hade mått bra av att va orsaken till nån annans död. Du kan även åka dit för "vållande till någon annans död".

Inte värt det, sprid inte massa skit.


Slänger upp lite bilder, ta hand om varandra och sprid massa kärlek.


Ha en supertrevlig Söndagskväll <3





Likes

Comments

Hej hopp!

Vaknade för en stund sen och har gett båda barnen sin frukost.

Idag blir det att kolla dagiset där Nicole ska börja till hösten och ska skriva på lite papper.

Senare under dagen blir det att åka upp till Västerås och hälsa på min pappa så han får träffa Liam för första gången.

Liam ligger o sover just nu och Nicole sitter och leker med lego.

Ska väl ta och klä på mig och fixa mig lite.

Blev ett kort inlägg nu, skriver något längre lite senare sen.

Men tar och slänger upp lite bilder.


Likes

Comments

Såhär är det att vara ensamstående mamma i detta samhället, man får dagligen hat av folk som inte ens har med saken att göra, som inte ens känner en eller som inte ens har träffat en eller mer eller mindre inte har någon fakta.

Folk drar in mina barns pappor i sina argument, att jag gjorde fel som behöll och inte vänta tills jag hade stadigt förhållande. Men jag klarade inte av att göra abort, det är inte bara att göra det utan att tänka. Man vet inte konsekvenserna av en abort förens man gjort det och jag hade inte kunnat leva med mig själv om jag dödade mitt egna barn. Jag hade känt mig som en mördare, hade hatat mig själv.

Kom inte och säg "preventivmedel finns", jag hade p-stav med dottern men blev gravid ändå, jag åt p-piller med sonen men vart gravid ändå. Så jag skyddade mig, men denna gång så sätter jag in spiral som ska vara det säkraste preventivmedlet.

Men jag ångrar inte att jag behöll och sonens pappa har nu bestämt sig för att ta del av Liams liv och finnas där. Dotterns far får inte komma nära då jag inte vet vad han är kapabel till och ganska förståeligt varför han inte får det.

Finns många därute som är ensamstående föräldrar, många har inte valt det eller har orsaker till att vara det.

Oavsett så är det inget fel med att ett barn får växa upp med en förälder, viktigaste är att föräldern kan ge sitt barn trygghet, kärlek och omsorg.

Fattar inte varför ni ska slänga en massa åsikter på en om något som inte ens berör er och vad vinner ni på att klanka ner på en annan människa?

Jag älskar mina barn, jag gör allt för dom och skyddar dom. Istället för att kasta skit så ignorera mig eller ge mig positiva kommentarer, o inte annat lär känna mig och försök sätt er in i min situation som ensamstående. Fast det kan ni säkert inte då många av er inte ens har barn själva eller aldrig upplevt ett liv utan en förälder eller att vara ensamstående med ett eller flera barn.

Döm inte andra när du själv inte är perfekt eller har ett sagoliv.

Detta är mitt liv, mitt val och min lycka.


Haters only hate the people they can't have or the people they can't be.

Likes

Comments

Idag vart man väckt redan vid 6 tiden av lilla Liam som var hungrig men som nu sover igen, Nicole har precis vaknat så ligger och kollar film samtidigt som hon äter sin morgonvälling och jag sitter och skriver ett tråkigt inlägg haha.


Snart blir det att klä på sig , få på ungarna kläder och sen dra till BVC vid 9 tiden. Senare blir det en fika på stan med brodern och dra till en lekplats så Nicole får leka av sig om det inte är skit väder.


Så ser våran dag ut just nu, inte så jätte intressant men jag trivs med detta livet, kommer blir roligare när båda är tillräckligt stora för att tas med till nöjesfält osv.

Sjukaste är att jag redan vill ha en till bebis, men tur att jag ska sätta in en spiral om 5 veckor, lär nog behövas. Ingen risk till graviditet på 5år, kan rekommendera Mirena spiralen till er som är på jakt efter ett bra preventivmedel.


Ha en bra dag alla! Pussar o kramar från oss.

Likes

Comments

Idag har man inte gjort så mycket, gått på långpromenad och fixat lite i barnens rum.

Nicole har börjat säga fler ord än bara nej, mamma och usch haha. Så går framåt med hennes utveckling, även börjat springa lite mer nu så nu börjar min kondition.

Liam har nästan sovit bort hela dagen förutom när han har ätit och behövt ny blöja, får passa på att njuta innan jag har två små troll som springer iväg.

Om några timmar så blir det natten för mina små sötnosar och jag ska passa på att duscha och diska klart. Sen blir det att bädda ner mig framför någon film eller serie och bara vila.

Imorgon blir det BVC med barnen och kolla deras vikt & längd och eventuellt ta en fika med min ena bror och hans nya flickvän..

Vill med ha nån flickvän eller pojkvän men det kommer väl med tiden, rätt segt att vara singel men men finns någon för oss alla. Min prins/prinsessa kommer när tiden är inne, tänker iallafall inte jaga efter kärleken, låter kärleken komma till mig helt enkelt oavsett hur mycket jag än saknar att ha en speciell person i mitt som jag kan dela allt med.

Vill man dejta mig så får man allt kämpa och kunna uppfylla dom krav jag har.


Men jag har iallafall mina underbara ungar <3 samt en massa djur, så helt ensam är jag inte haha.



Likes

Comments

Hej alla ni som tar er tiden till att läsa min blogg, kommer nu skriva av mig om hur mitt liv såg ut innan min första graviditet. Kommer kanske vara lite osammanhängande då jag är jätte dålig på att skriva, jag skriver ej detta för uppmärksamhet eller för att få medlidande, jag skriver allt detta för att kunna bearbeta mitt förflutna och få en chans att bli av med en liten del av tyngden jag har på mina axlar.

Detta är min story, detta är/var min verklighet.

Jag är uppväxt med skilda föräldrar, min pappa stack när jag var liten så jag bodde hos min mamma och mina syskon. Jag var den som tog hand om mina småsyskon då min mamma jobbade extremt mycket. Jag såg till att mina småsyskon kom iväg till skolan/dagis, att dom fick läxorna gjorda och sysselsatte dom om dagarna när dom va hemma. Jag såg oftast till att det fanns mat på bordet och att dom hade rena kläder.

Det slutade med att min minsta lillebror började kalla mig för mamma istället för våran mamma, jag kunde inte säga "nej jag är inte din mamma" då jag såg kärleken i hans ögon. Min andra lillebror tappade respekten för våran mamma och började anförtro sig till mig och sa ofta "önskar att vår mamma kunde visa lika mycket kärlek som du gör".

Jag började tidigt med att dricka varje helg för jag orkade inte mer, orkade inte ha allt ansvar på mig. Flertal gånger så drack jag så mycket att jag blev medvetslös dels för att få min mamma att vakna upp och ge mig den kärlek och uppmärksamhet som jag behövde. Fick inte ens beröm när jag kom hem med MVG i flera ämnen, tror inte min mamma sa "jag älskar dig" någonsin till mig, kanske när jag var jätte liten men inte under dom år jag bodde hemma.

Jag började träffa en äldre kille, va i 13-14års åldern när vi började ses. Det utvecklade sig till ett seriöst förhållande. Han var 12år äldre än mig, gav mig allt det där jag hade sökt hos min mamma i flera år, han fanns där och han visade förståelse. Det jag inte visste va att det förhållande skulle bli min värsta mardröm.

Månaderna gick och jag svävade på rosa moln tills den dagen då allting började och pågick i 2års tid. Vart utsatt för psykisk/fysiskmisshandel, utpressning, olaga hot och sexuellt ofredande. Jag vågade inte lämna så jag tog emot smäll efter smäll, ord efter ord.

Tills en dag efter 2år då hans granne fann mig nedblodad i trappuppgången. Hon fick mig ur förhållandet, hjälpte mig att anmäla men allt han fick var kontaktförbud, 200h samhällstjänst och skadestånd på ynka 5000, välkomna till Sverige som hellre låter en kvinnomisshandlare löpa än att häktas.

Efter 2-3 månader så fick jag veta att jag var gravid, berättade för min mamma och blev direkt medtvingad till en läkare för abort men kunde inte ta tabletten för fick tanken "håller på att döda mitt egna kött o blod" så jag stack därifrån.

Dagen efter så vart jag utkastad på gatan, fick bo hos min mormor en tid tills jag fick kontakt med min pappa som sedan hjälpte mig med egen lägenhet och allt annat.

Det finns lite mer som inte kommer att skrivas om i detta inlägg , men min dotter förändrade mitt liv, ångrar inte en sekund att jag behöll henne, hon är mitt ljus. Livet är ingen dans på rosor och oavsett vad man än blir utsatt för så ska man aldrig ge upp för en dag så vänder allting till det bättre, gäller bara att ha viljan o tålamodet till det.

Ha en kanon dag!

Likes

Comments

Slänger upp lite bilder på mina små änglar Nicole & Liam.

Dom här två personerna är dom som får mig att kämpa, som får mig att må bra.

Att få barn är det underbaraste man nånsin kan få, det är en gåva oavsett om man har biologiska, bonus eller adopterade barn. Deras kärlek är den starkaste kärleken o mest betydelsefulla.


Min lilla Nicole är 1år och 3 månader snart och min lilla Liam är nu 8 dagar gammal.

Dom gör mina dagar och dom finns alltid där.

GLAD PÅSK från oss <3

Likes

Comments