Orkar inget,skiter i allt. Lite så känner jag just nu.

Livet har gått så bra denna vecka. Jag har fått jobb på ett hotell i stan. Det har varit fint väder. Mina matvanor har blivit lite bättre. Men jag har tappat hoppet ännu mer trots allt. Fast att livet går bra, så mår jag fortfarande skit.

Jag jag även gått runt och varit irriterad den senaste veckan på allt och alla. Vissa dagar är jag så irriterad att om någon stött till mig i matsals kön så skulle jag kunna slå ner dem. Fast som tur väl så är detta bara något jag tänkt. Så ingen har blivit nerslagen av en irriterad Betty denna vecka iallafall. Det som gjort att jag varit irriterad är medicinen eftersom det kan vara en av alla biverkningar. Men som tur är så får jag tillbacks min gamla medicin den 29 maj.






Jag har även varit hos psykologen denna vecka och det var lika meningslöst som det brukar vara. Det ändå vi kom fram till var att det är bättre att käka en macka istället för godis. Som om jag inte redan visste detta...
Det är alltid lika stel stämning, när jag sitter i fåtöljen mitt emot hon. Jag har inget att säga och hon har antagligen inget att säga eftersom vi båda alltid sitter tysta inan vi börjar små prata om oväsentliga små saker.
Varje gång som jag öppnar munnen så tittar psykolog, Åsa med ögon stora golfbollar på mig och tror att jag ska börja berätta om mitt liv.
Men det gör jag aldrig.
Det ändå som brukar komma ur mig är att jag inte tycker om min medicin eller att jag frågar när vi ska sluta vårt samtal för dagen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments




Anledningen till att jag väljer att skriva kl. 00.43 på natten, är för att det finns en sak jag behöver berätta.
En hemlighet.
Sanningen om en lögn.
En av de största anledningarna till att jag ligger nerbäddad i sängen och är deprimerad.
Varför jag ständigt bär på en skam och hjärnspöken som kallar mig själv äcklig.

Jag skriver detta mitt i natten för att jag inte orkar bära på denna hemlighet längre.

Jag har tänkt att berätta detta 1000 tals gånger men jag skulle aldrig klara att se någon rakt in i ögona. När jag berättar historien som bara jag och en kille vet.
Men killen har garanterat inte samma tankar som jag har efter händelsen som tyvärr inträffade våren 2015.

För att göra en lång historia kort så blev min älskade farmor väldigt allvarligt sjuk i början på mars 2015. För att du som läser verkligen ska förstå hur fin relation jag och min farmor hade så ska jag berätta en del nu.
Jag gick aldrig på fritids när jag var liten, det var alltid farmor och farfar jag var hos. De bodde granne med oss och jag minns att varje måndag och torsdag efter min fotbolls träning så sprang jag alltid in till dem och berättade hur det gått. Jag var med min farmor varje dag jag satt vid hennes säng kant varje dag när hon var så pass sjuk så att musklerna inte orkade röra sig. Varje helg under flera månaders tid så tog jag tåget in till Lund för att sitta vid hennes säng kant på sjukhuset bara för att jag inte klarade mig utan hon, och det gör jag fortfarande inte. Hon var mitt allt och lite till!

Mitt i allt när hon var som sjukast så att hon bara sov om dagarna så jobbade pappa i Grekland fram till en tisdag kväll då han trillande i hop på gatan. Han hamnade sedan på en intensivvård avdelning i en grekisk stad. Där upptäckte de ett blåsljud på pappas hjärta och att ena hjärtklaffen akut behövde bytas. Tiden tickade vidare och nu handlade det om liv eller död för honom. Pappa flögs hem till Sverige och hamnade på sjukhuset här istället för att få oppereas. För just då så låg han i respirator. När båda mina älskade familje medlemmar ligger på sjukhus så DÖR FARMOR!
Min mardröm blev sann.
I samma veva så var jag tillsammans med en kille. Dock inte den bästa. Mitt i allt detta när jag mår som sämst och mina dagar handlar om att gråta över livet så förlorar jag oskulden. Egentligen så vill jag faktiskt inte använda ordet oskuld eftersom det låter nästan som att få en synd över sig. Men i alla fall så hade jag sex med den här killen. Men det ville jag egentligen inte! Jag var inte alls redo jag var ju bara 13 år och var fortfarande ett litet barn. Han var äldre än mig och utnyttjade situationen genom att under drygt 2 veckors tid tjata om sex varje dag flera gånger. Jag mins att vi var hemma hos han när det skedde hon tjatade konstant och gav sig verkligen aldrig. Han sa ord som "kom igen!" "Snälla???" osv...
Tillslut gav jag mig! Vi hade sex eller rättare sagt HAN hade sex med mig.
TJATSEX!!!
Inombords fanns en rädsla att idioten som jag var kär i skulle lämna mig om jag inte hade sex med han. Jag var även ledsen över allt som hänt med farmor och pappa så tjatet från hans sida fick mig att säga ja. Fast att jag egentligen aldrig menade något ja.

Jag kommer aldrig glömma hur ont det gjorde det rann ett par tårar ner från mina kinder när HAN hade sex med MIG. När jag gick därifrån strax efter att min "oskuld" var borta så gjorde det såååååååå ont. Jag grät så fort jag kom hem och låste in mig på toaletten med tankarna i huvudet ingen ska få veta, Aldrig.

Men nu vet du min historia som inte är delad med någon på mer än två år.

Mina närmsta vänner fick såklart redan på att vi haft sex. Men sanningen fick de aldrig reda på för att det ändå jag sa var att jag "förlorat oskulden" med han. Ett jävla svin är vad han är.

Nu finns ingen hemlighet mer.

(Jag har inte läst igenom texten efter jag skrivit den och klockan är nu 01.28 så stavfel i texten är det garanti på att det finns)





Jag kommer alltid att minnas den kalla vårdagen 2015 när allt gick åt helvete. Det jag hade på mig var en magtröja från hm i leopard mönster ett par svarta byxor Nike skor rosa Viktoria secret trosor som mamma köpt åt mig på Arlanda och en mint blå bh. Så bra minns jag den dagen. Jag skulle kunna skriva en hel bok om alla detaljer jag mins. Detta kommer jag aldrig att glömma hur dement jag än skulle bli.

Likes

Comments

Man vet aldrig vad som döljer sig bakom fina middagar, spa vistelser, tjejen som går till gymmet dagligen, kostymgubben som alltid ser så elegant ut, tanten i kassan på Ica, denna listan kan göras lång.


Men det jag vill komma fram till är man kan aldrig veta hur någon annan mår för psykisk ohälsa syns inte!
Oftast är det enklare att sätta på sig "offerkoftan", försöka ta sig i kragen och leka glad. Många tvingar även sig själva att fortsätta genom livet i samma tempo och hoppas att de ska lösa sig.

Så gör de flesta som inte mår bra.
Därför är mörkertalet kring psykisk ohälsa oändligt.
Man vågar då inte ta sig själv på allvar samtidigt som man tappar hoppet till slut.


Psykisk ohälsa syns inte, men det finns och det är jag ett bevis på.

Varför är mörkertalet kring psykisk ohälsa så stort?

Jag har svaret... tack vare tabun så vågar man inte berätta/söka hjälp för ingen vill väll vara en del av kategorin "psyksjuka"
Jag har en depression och på pappret så står det svart på vitt,
mellan raderna psyksjuk.

Men jag är inte psyksjuk! Jag mår bara inte så bra för tillfället, så enkelt är det och mer dramatiskt än så här behöver det inte bli att prata om psykisk ohälsa... om tabun försvann.

Det syns inte att man mår skit. Jag har lixom ingen etikett i pannan där det står psyksjuk, med stora bokstäver. Psykisk ohälsa syns inte eftersom det är tabu att prata om.

Likes

Comments

Tåg ångest och snälla tanter så lyder kvällens rubrik.
Just nu sitter jag på ett svettigt tåg som har en trasig AC.

Om du undrar vart i värdens som jag är påväg, så är det till Uppsala.

Jag HATAR att åka tåg långa sträckor.

För mig så känns det precis som att sitta instäng i en skokartong med en gott och blanda påse av olika sorters människor.
En del är trevliga och en del är det inte. För en si så där 40 minuter sedan så hade jag en svättluktande dam bredvid mig. Som från ingen stans fått för sig att måla naglarna om bord på tåget.

Så där satt jag alltså i en skokartong med trasig AC och en gott och en gott och blandat påse utav olika sorters människor som nu även stank nagel lack.
Trevligt! (Eller inte...)

Jag hatar verkligen att sitta på ett tåg med så många andra människor som man inte ens känner. Men det värsta av allt är att man inte kan röra sig fritt, eller bara lägga sig ner ifall man känner för det.

Det är så avskyvärt att känna sig som en makrill som är intryck i en plåtburk.

Detta är så ångest triggade!

Det jag ska berätta nu är det kanske bara jag som tänker eller så gör alla andra det också.
Det är nämligen som så att varje gång tåget bromsar in på en station och stannar så får jag alltid tanken i huvudet att bara rusa av tåget och springa därifrån.

Jätte konstig, jag vet!
Men alla har skeva tankar ibland och det här var en av mina.

Det som fick resan att ändå fungera var när det svettluktande damen hoppade av så blev den nya resenären, bredvid mig en trevlig tant som både var pratglad och otroligt snäll.

Människor som har lika fin inställningen på livet som hon hade sätter guldkant på vardagen för de människor dem möter.

Med det sagt så önskar jag en trevlig kväll! Många kramar, vill även önska er en fin helg. <3


För att få bort alla jobbiga tankar så tänkte jag läsa. Men insåg efter två sidor att det inte skulle funka pga ångesten i kombination med mina koncentrationssvårigheter.

Likes

Comments

Jag mår skit!
Jag mår alltid dåligt men nu mår jag skit dåligt.
Medicinerna funkar inte för fem öre som de ska och den ständiga ångesten suger musten ur mig.

Därför så har bloggen blivit bortprioriterad pga att mitt liv för tillfället enbart handlat om att överleva.
Man måste våga lyssna på sig själv och göra det man mår bäst av.

Likes

Comments



Man kommer aldrig kunna må bra fören man acsepterat att man mår dåligt.
Saker blir inte alltid som man tänckt sig. Ibland blir det bättre och i bland sämmre än ens förväntningar. Det är tur!
Om saker alltid blivit som man tänckt sig så skulle livet tappa spänningen. Det är precis som att gå på bio och veta exakt hur filmen kommer sluta.

För 3 månader sedan så hade jag inte en blekaste aning om att jag skulle sitta här idag och blogga.

Jag hade aldrig iheller kunnat tro att jag skulle hamna på sjukhus en vecka för psykisk ohälsa eller få diagnosen depression.

Saker och ting blir som sagt inte alltid så som man tänkt att det skulle bli.

Ena dagen sitter man hemma och rå pluggar till ett prov och andra dagen ligger man nerbäddad i en sjukhus säng, på en psykiatri avdelning.

En sak som jag har kommit till insikt med mitt i allt kaos, är att jag kommer ALDRIG KUNNA MÅ BRA FÖREN JAG ACSEPTERAT att jag mår dåligt.

Inan jag hamnade på sjukhus och fick min diagnos så fans alltid tanken i huvudet det kommer gå över.

Ja min depression kommer gå över men inte fören jag acsepterat att jag mår dåligt och faktiskt behöver vård.
En deppretion går aldrig över av sig själv utan att göra något åt den för då hade det ju aldrig varit en depression.

Man måste acseptera att man är sjuk och behöver vila och återhämta sig annars kommer livet bara bli ett ännu större hellvette än vad det redan är.

Alla människor behöver stanna upp ibland och vila och känna efter hur man mår.

Man måste våga tillåta sig själv att ha dagar då man ligger i sängen äter glass och gråter ut allt det jobbiga.

Det är okej att må dåligt, för då uppskattade man mer tiden då man mår bra.
Go'natt allihopa! <3




Likes

Comments


Jag är astma
Jag är cancer
Jag är halsfluss
Jag är diabetes
Jag är PMS
Jag är lunginflammation
Jag är deprimerad

Det flesta sjukdomar som INTE har med psykisk ohälsa HAR man medans olika psykiska sjukdomar ÄR man!
Jag är bipolär osv
(När "är" jag enbart deprimerad)

Jag är inte min depression !!!!!




För det är jag som är Betty!

För några månader sedan trodde jag att jag skulle vara död inan min 15 års dag.

Det låter kanske lite hemskt när man skriver det såhär. Men det var hemskt!

Nu i skrivande stund så blir jag både arg och ledsen när jag tänker tillbacks på tiden inan jag fick min diagnos.

Jag blir arg för att ingen tog mig på allvar tidigare när jag berättade klart och tydligt hur jag mådde.
Ledsen blir jag mest för att livet känns så jävla orättvist.
Jag som verkligen vill lära mig saker och har alla chanser för att lyckas, ska behöva må såhär.
Nu menar jag självklart inte att någon annan borde må dåligt istället.

Jag har koncentrations svårigheter, är ständigt trött, har ångest varje dag och är sådär lite lagom pepp på livet... så pass pepp att jag ibland känner att jag inte orkar mer.

Jag har en depression!

Men jag är inte min depression utan så jävla mycket mer!!!!

Jag är smart

Förstående

Rolig

Ambitiös (ibland lite överdrivet)

Jag är fantastisk!

Och så jävla mycket MER!!!!!!!
Tack för du läste <3

Likes

Comments

Go'morron!
Nu ska jag fortsätta blogga om min perfekta liv!😂

När jag gick och lag mig igår så hade ångest över min framtid... precis som vanligt. Jag mådde piss på ren svenska!
Så sminket struntade jag i att tvätta bort. Det ångrar jag nu dagen efter, min hud är katastrof och jag ser precis ut som en tvättbjörn som går på droger. Hade någon sett mig såhär så hade kanske folk trott att jag firat halloween i förtid.
Dagens planer blir att först gå till doktorn och sedan till tandläkaren på eftermiddagen för att laga ett hål. Som jag fått med på köpet efter att mina matvanor spårat ur.
Nu har jag lite brott om så får berätta mer sen. <3



Likes

Comments

ENSAM ENSAMMARE ENSAMMAST
Det är så jag känner.

Jag saknar att höra den irriterande signalen som plingar när det ringer.

Jag har nästan glömt hur signalen låter eftersom det aldrig är någon som ringer till mig.
Det är nästan aldrig någon som skriver med mig.
Folk svarar bara när det är JAG som skriver till dem.

De jag kallat vänner tidigare verkar inte bry sig längre och om de bryr sig så märks det inte i alla fall.

Jag känner mig sååå ensam varje dag. Det är precis som om allas värdar fortsätter att snurra medans
min värd fått motorstopp typ.

Men ett motorstopp är ju bara tillfälligt för en vacker dag så är jag på banan igen, starkare än någonsin! 💪🏼


Likes

Comments


Tabu?

Psykisk ohälsa är en sv de nya folksjukdomarna som drabbar fler och fler i allt yngre åldrar. Ändå är det tabu att prata om!


Jag tror att mycket beror på okunskap om vad det faktiskt innebär att vara psykiskt sjuk.

Bara själva ordet psykisk ohälsa kan låta lite obehagligt, pågrund av att man inte riktigt vet vad det innebär.
I skolan lär man sig om diabetes, cancer, astma med mera.
Men psykisk ohälsa som ändå är en folk sjukdom har tydligen en osynlig regel att inte prata om.

Redan i ung ålder diskutera vi om vår pollenallergi eller förkylning som aldrig går över, men inte om hur vi faktiskt mår.
Hade skolan gett information om psykisk ohälsa i tidig ålder och sett det som en självklarhet att prata om så hade en stor del av tabun försvunnit.

Sociala medier...

I sociala medier så ska det nästan alltid målas upp en bild av att livet är så jävla underbart och pengarna bara flyger in på kontot.

Det ska visas upp Chanel väskor och fina resturang besök och så är det lag på att man måste le så stort man bara kan på varje jäkla bild, så att man nästan får ont i kinderna.

Fy fan säger jag bara... Detta är så typiskt människor som är så svaga i sig själva att de inte vågar vissa sitt riktiga liv.

Alla vet lixom redan att du inte äter äggröra, bacon, fruktsallad, pannkakor, jordgubbar eller all annan skit som tar en timme att laga varje måndag morgon.

Varför inte dela med sig av sin fula havregryns gröt med ett glas mjölk till.
Eller en bild på dina antidepressiva piller som du är tvungen att starta dagen med för att överleva.

Verkligheten är tråkig!

Det är ingen som är intresserad av en talrik havregryns gröt det är mycket mer spännande att se på en hotell frukost eller en Chanel väska.

Det här leder till att vi börjar jämföra oss med varandra.
Som i sin tur leder till ångest över att alla andras liv är så mycket bättre än sitt eget.

Det leder även till en skev bild på hur vårt samhälle faktiskt ser ut. Vad jag tycker är värst av allt, är att detta leder till psykisk ohälsa!

En annan sak som framför allt leder till psykisk ohälsa är om man tänker sig tillbaka 150 år i tiden ungefär så kunde folk som inte mådde bra få bli inlåsta på mental sjukhus på grund av okunskap om deras bästa.

Detta har lett till en felaktig bild av hur psykiatrin faktiskt fungerar idag.

Därför kan man ofta få konstiga blickar när man säger att man är deprimerad för att folk inte vet vad det egentligen handlar om.

Detta är även en bidragande orsak till varför psykisk ohälsa är tabu att prata om.

Tack för mig och gonatt!<3

Halloj! Här sitter jag in min Ferrari och ler så stort jag kan så att kinderna gör ont. Sen ska jag på toa och torka mig med tusenlappar i röven för livet är ju ALLTID så jävla perfekt!!! Eller inte...

Sanningen: Här sikter jag i min smutsiga Volvo med ångest som bara brinner i kroppen. Sen får man inte glömma att leka glad!

Var bara såååå tvungen att skriva detta?!?!?!? Haha!

Likes

Comments