View tracker

 

 

 

It was one of those days when it's a minute away from snowing and there's this electricity in the air, you can almost hear it. And this bag was, like, dancing with me. Like a little kid begging me to play with it. For fifteen minutes. And that's the day I knew there was this entire life behind things, and... this incredibly benevolent force, that wanted me to know there was no reason to be afraid, ever. Video's a poor excuse, I know. But it helps me remember... and I need to remember... Sometimes there's so much beauty in the world I feel like I can't take it, like my heart's going to cave in. 

 

// american beauty 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

 

 

Egot uppstår genom en uppdelning i det mänskliga psyket i vilken identiteten delas i två delar som vi kan kalla för "jag" och mig, eller "mig" och " mig själv ". Varje ego är därför schizofrent, för att använda ordet i dess populära mening, det vill säga en delad personlighet.Du lever med en mental bild av dig själv, ett begreppsmässigt jag som du har en relation till. Livet självt blir en föreställning åtskild från den du är när du talar om " mitt liv ". I samma ögonblick som du säger eller tänker mitt liv, och tror på vad du säger ( istället för att det bara är en språklig konvention ) , har du gått in i illusionens värld. Om det finns något sådant som " mitt liv " betyder det att jag och livet är två åtskilda saker, och då kan jag också förlora mitt liv, som jag ser som min högt skattade ägodel. Döden blir en skenbar verklighet och ett hot. Ord och begrepp delar in livet i separata segment som inte äger någon verklighet i sig själva. Vi skulle till och med kunna säga att föreställningen om " mitt liv " är separationens ursprungliga illusion, källan till egot. Om jag och livet är två olika saker, om jag är åtskild från livet, då är jag åtskild från alla saker,företeelser, varelser och människor.Men hur kan jag vara åtskild från livet? Vilket " Jag " kan finnas som är åtskilt från livet, åtskilt från Varandet ? Det är fullkomligt omöjligt. Det finns alltså inte något sådant som " Mitt liv ", och jag har inte ett liv. Jag är livet. Jag och livet är ett. Det kan inte vara på något annat sätt. Hur kan jag då förlora mitt liv ? Hur kan jag förlora något som jag inte har ? Hur kan jag förlora något som jag är ? Det är omöjligt.

 

 

 

Sida : 113 Ur En Ny jord Ditt Inre Syfte

Likes

Comments

View tracker

 


Han gick nedför trapporna, medan hans vänstra hand strök längst med trappräcket. Han öppnade porten, vandrade ut. Regnet fuktade försiktigt den torra gatan, rörde honom sakta med smekfulla drag. Tvärs över gatan slängde han ett ögonkast mot den gamla byggnaden, den hade funnits där i evigheter. Han och hans fagra mö hade mången gång skådat platsen. – Att de inte bara slet ner den! Precis som allt annat i hans liv ryckts bort. Därefter tre målare, syntes vara på väg att måla den gamla byggnaden. Han såg den svarta färgen, dock ingen vit. Oförhappandes fördes han tillbaka till den söndagen, kistorna. Alice hans älskade maka, och den lilla kistan, hans ängel som han fått ha en alltför kort tid innan hon lämnade honom. Himlen, det var det enda han kunde förlita sig på. Himlen, ty den skulle vara bättre än den verklighet han lätt vidrört.

Han hade ingen specifik destination han skulle stanna på, det berörde dock inte honom. Allt han ägde var den frack han bar på och hatten, den bruna hatten han burit på alldeles för länge.
Alice gav den till honom, hans dyrbara maka! Man får inte glömma pappret. Ett halvt ark papper, ett sätt att notera vardagen hade nu övergått till det förflutna. Historia, den låg i hans högra bröstficka. Två år av sitt liv på ett papper i fickan. Bedrövligt!

Människor far förbi honom, deras kroppar så levande, som att deras själar aldrig mött livets fördärvelse. Barnens skratt ute på gatan ekade inombords. Det smärtade i bröstkorgen på honom. Livet. Han hade levat lyckligt under de två åren, nu var dem borta. Borta med vinden. Men han fanns kvar vid liv. Livet, det hette ännu samma men var bortom liv.

Gatan den tog aldrig slut. Dock kände han fröjd av det på något märkligt sätt. Gå vidare utan att veta vart man ska, det sker så sällan. Regnet föll fortfarande lika försiktigt ner från himlen, gatan var inte längre torr. Nej han kunde se vatten strila nedför gatan som små floder. Något som fick honom att känna sig hemma. Regnet, den talade hans språk, vänster om honom fanns det hus med familjer, ty han skulle aldrig få glömma.

Han fick syn på ett hus med blå fönsterluckor och en rustik dörr med samma blåa färg. Huset var inte särskilt stort eller märkvärdigt, men det syntes ha bidragit till trygghet, glädje och kärlek. Han avgudade dess vackra fasad

Han stannade till för ett ögonblick, stirrade omkring sig. Sisådär fem, tio minuter. Sedan fortsatte han gå några steg till. Han kom till ett vägskäl, valet var svårt. Vänster eller höger? Han valde att svänga höger, vad som fick honom att göra det valet kunde han dock inte förstå. Så kom det. Havet, i vattnet låg en vacker brygga som sträckte sig långt ut med havets horisont. Han fann sig själv ståendes där. Betraktade den brandgula himlen svagt skiftande åt den rosa färg som förde honom tillbaka till den kvällen. Opera-kvällen då hans maka bar en fager klänning med färg dylik horisonten. Ack så vackert! Måtte hans sinne aldrig släppa det.


Förundran över denna plats, varför han aldrig förr stått här. Han kunde icke röra sig, benen var som fastlimmade. Han tog av sig hatten och höll den mot bröstkorgen, såg upp mot skyn, sedan slöt han sina ögon. Regnet smekte honom med lugna droppar, som fjädrar mot huden. Skulle man sörja, var regn dagar som ämnade, ty det syntes inte, färgen var detsamma. Under detta korta ögonblick förstod han, men han ville hålla sig kvar en liten stund till. I det som var hans allt! Några sekunder till i den värld hans trygghet fanns. Sorgen, den skall man icke underskatta, ty det finns ett hem även där. I Nuet! Där finns friheten, andningen. Platsen där ärlighet inte längre är krävande. Där inga ord sägs, där ingen talan existerar. Där är han. Han.

Det krävdes mod, tiden var inne. Han öppnade ögonen, satte på sig hatten och tog upp det gula Konceptpappret som låg i hans högra ficka. Tittade på den. Kysste den som han gjort innan han lämnat våningen för sista gången. En sista titt! Sedan lät han pappret varsamt släppa taget om fingertopparna och pappret dala mot havets mjuka vågor.
Elyseisk!


” En evighet är inte det som varar för alltid, utan det som upphäver varaktigheten ”

Likes

Comments

Hur kan man begära perfektion när man själv beter sig som ett svin, hur kan man begära godhet om man själv handlar i ondska , hur kan man begära efter en kvinna som aldrig blivit berörd och samtidigt vara den som doppat kuken i allt mellan två ben, hur kan man begära om att få när man själv aldrig ger , hur kan man med och lura andra mänskliga varelser, hur kan man höra Men välja att inte lyssna .
Ja hur i helvete kan man välja att vara en idiot när man har all potential i världen att vara motsatsen ?

Likes

Comments

 

 

tystnaden.

ligger här med flera hundra slag i minuten, oh hjärtat slår så snabbt, så levande samtidigt som det känns som jag lägga av totalt, dö. att varenda mening låter likadant olika dagar, att varje människa kan skriva det jag skriver,orättvist, att man inte kan få ensamrätt om ord man vill skriva, säga.för varje gång någon annan säger det, förändras innebörden, och varje gång någon skriver det, tolkar jag det inte på samma sätt. den där, tystnaden, den som kommer när man minst anar, och allt man någonsin sagt eller gjort reflekteras i minnet som ett gammalt band man spelat in. svart vitt känns det nästan som, för det var så länge sedan. jag älskar den tystnaden, för endast då kan lögnerna brytas, jag hatar den där tystnaden, för endast då känner man smaken av den rena sanningen, för endast då kan känslorna nå en., som en höst dag när löven blåser iväg. i sina rätt så deprimerande färger, men ändå så vackra, rätt så döda, men ändå så levande. - ett djupt andetag, en blick med den man i sig har mött i tystnaden, som alltid varit en del av det där minnet man aldrig talat om, eller bara valt att skrika om. där kan ingen av oss förneka, skrika. där kan vi bara möta blickarna och för en tiondels sekund mötas i en annan värld. den vi väljer att lägga vid sidan eller bara begrava djupt. den vi skäms för när tiden pressat oss för hårt, den vi sörjer för alla åren vi slösat bort, på att vara vad - arga, besvikna, ledsna, alla känslor som möglat alldeles för länge, att det inte längre finns något kvar än likgiltighet. men i tystnaden, i tystnaden hörs dem känslorna, syns dem känslorna. i tystnaden känner vi det vi har glömt, eller varit för rädda för att ta itu med. men när tystnaden dör, dör allting igen, saker blir som dem alltid varit. vi förändras inte. du vet det, jag vet det. men vi vet att tystnaden kommer komma igen, och den kommer vi sörja lite mer nästa gång, för då innebär det att flera år har gått.. att livet har passerat, och att vi fortfarande måste vänta på att tystnaden ska tala om för oss att bli sams- att våga släppa allt och kramas. men det gör vi inte. det kommer vi aldrig göra. allt vi kan vänta på är den där tiondels sekunden där vi möter varann, där vi känner smaken av sanningen och mögliga känslor till varann som för år sedan är begravda. i den där blicken förstå varann, för att sedan återgå till det vanliga.. jag hatar tystnaden - det är den ända platsen i världen jag inte kan tränga , jag älskar tystnaden - det är det i världen som jag aldrig kan känna likgiltighet för.

Likes

Comments

 

 

[Intro]

The greatest form of control is when you think you’re free when you’re being fundamentally manipulated and dictated to. One form of dictatorship is being in a prison cell and you can see the bars and touch them. The other one is sitting in a prison cell but you can’t see the bars but you think you’re free.

What the human race is suffering from is mass hypnosis. We are being hypnotized by people like this: newsreaders, politicians, teachers, lecturers. We are in a country and in a world that is being run by unbelievably sick people. The chasm between what we’re told is going on and what is really going on is absolutely enormous.

Likes

Comments

 

 

You got a fast car 
I want a ticket to anywhere 
Maybe we make a deal 
Maybe together we can get somewhere 

Anyplace is better 
Starting from zero got nothing to lose 
Maybe we'll make something 
But me myself I got nothing to prove 

You got a fast car 
And I got a plan to get us out of here 
I been working at the convenience store 
Managed to save just a little bit of money 
We won't have to drive too far 

Just 'cross the border and into the city 
You and I can both get jobs 
And finally see what it means to be living 

You see my old man's got a problem 
He live with the bottle that's the way it is 
He says his body's too old for working 
I say his body's too young to look like his 
My mama went off and left him 
She wanted more from life than he could give 
I said somebody's got to take care of him 
So I quit school and that's what I did 

You got a fast car 
But is it fast enough so we can fly away 
We gotta make a decision 
We leave tonight or live and die this way 

Likes

Comments

 

 

what if i could let it be for a second and let the emotions speak through me, or maybe dont let them speak through me, only let them feel as they like ,and let them live without speakin at all .. but most of all , what if i would let the emotions take a bigger part of me, or even better, let them be me ? what if.

Likes

Comments

 

 



[verse 1]
I dont think she understands the sacrifices that I made
Maybe if this bitch had acted right I wouldve stayed
But ive already wasted over half of my life I wouldve laid
Down and died for you I no longer cry for you
No more pain bitch you
Took me for granted took my heart and ran it straight into the planet
Into the dirt I can no longer stand it
Now my respect I demand it
Imma take control of this relationship
Command it, and imma be the boss of you now goddamnit
And what I mean is that I will no longer let you control me
So you better hear me out this much you owe me
I gave up my life for you, totally devoted to you while ive stayed
Paved for all the way this is how I fucking get repaid
Look at how I dress fucking baggy sweats, go to work a mess
Always in a rush to get back to you I aint heard you yet
Not even once say you apreciate me I deserve respect
I've done my best to give you nothing less than perfectness
And I know that if I end this I'll no longer have nothing left
But you keep treating me like a staircase its time to fucking step
And I wont be coming back so dont hold your fucking breath
You know what youve done no need to go in depth
I told you, youd be sorry if I fucking left
Id laugh while you wept
Hows it feel now, yeah, funny aint it, you neglected me
Did me a favor though my spirit free you've set
But a special place for you in my heart I have kept
It's unfortunate but its,


[verse 2]
I feel like when I bend over backwards for you all you do is laugh
Cause that aint good enough you expect me to fold myself in half
Till I snap
Dont think im loyal
All I do is rap
I can not moonlight on the side
I have no life outside of that
Dont I give you enough of my time
You dont think so do you
Jealous when I spend time with the girls
Why im married to you still man I dont know
But tonight im serving you with papers
Im divoricing you
Go marry someone else and make em famous
And take away there freedom like you did to me
Treat em like you dont need them and they aint worthy of you
Feed em the same shit you made me eat
Im moving on forget you oh,
Now im special, ha I felt special when I was with you
All I ever felt was this
Helplessness
Imprisoned by a selfish bitch
Chew me up and spit me out
I fell for this so many times
Its ridiculus
And still I stick with this
Im sick of this but in my sickness aint addiction
Your addictiveness take it
Evil as they come vindictive as they make em
My friends keep asking why I cant just walk away
Im addicted
To the pain, the stress, the drama
Im drownin so I guess imma mess
Cursed and blessed
But this time imma
Aint changing my mind
I'm climbing out this abiss

You screaming as I walk out that ill be missed
But when you spoke to people who meant the most to you
You left me off your list
Fuck you hip-hop
Im leaving you, my life sentence is served bitch
And its just

[chorus]
Too late for the other side
Caught in a change
25 to life
Too late for the other side
Caught in a change
25 to life
Too late
Caught in a change
25 to life

Likes

Comments

- Ja den kvinnan skall ha något att läsa när hon sitter i fotöljen i sin ensamhet . jag känner nästan den känslan. jag undrar vad som krävs för dem att ta bort det. jag undrar vad som får människan som är född med den instinkten att överleva under alla omständigheter vända sig till motsatsen - strida mot den naturliga instinkten och göra slut på det där som plågar deras själar  - det finns en morgondag, det finns fler morgondagar framför oss. hur kan människan vända hela sin existens noll , ge upp den största gåvan vi kan nå genom allt , hur kan människan gå mot sin egen natur och ta steget till att avsluta allt som finns  . hur kan människans feghet för livet skapa en sådan otrolig mod till att ta sitt eget liv på sätt som är fruktansvärt att ens tänka på , utan att veta om att morgondagen kan vända totalt.  tala om det för mig . tala om det för mig. för den som väljer att begå det brottet kommer inte undan - utan  vänds tillbaka till jordens existens . Vi kan inte fly vad som är menat för oss .  Jag bryr mig inte om vetenskapen och förklaringen på hur allt skapats. dem säger att människor med tro är okunniga. dem säger att det inte finns något gud och det är bisarrt att tro att något sådant skulle existera . men du tror på kärleken , du tror på lyckan .  -  när såg du kärleken med dina ögon ? vad hade den för färg , vad hade den för form  . det kan du inte svara på , för du har aldrig sett kärleken, du har känt kärleken . du har nuddat kärleken,. men du kan inte se något som är abstrakt . du kan titta men du kan inte se - om du inte tror på det - tror du på det . ser du det och ser du det  - så berör det dig .berör det dig - så existerar det  men dem skrattar när man nämner ordet gud - som att det skulle vara den största varelsen på jorden som sitter i sin fotölj värd pengar aldrig kan betala. problemet är inte gud, problemet är bilden världen skapat av gud - varför skulle gud vara den som dömer och bestämmer straff för oss ? säg mig varför . säg mig varför skulle gud förbjuda, begränsa livet för oss ? varför skulle inte gud kunna bestå av kärlek, respekt och accepterande, ödmjukhet . säg mig , varför gud inte lik förbannat kan vara en kraft inom oss alla som lever överallt i världen.- säg mig vad du tänker på när du ser ett nyfött barn, vilka känslor som väcks inom dig när du ser ett spädbarn  - ett mirakel . en ängel . kalla det vad du vill - men jag har då aldrig mött en person som inte blivit beröd av synen på en liten varelse skapad .  - så säg mig , varför är det så bisarrt att tro att det som vi alla kallar gud är en kraft som lever inom oss . säg mig , varför vi avskyr oss själva och sänker vår värdighet men avgudar det nyfödda barnet som vi alla är ?  varför ser vi inte oss själva som vi ser dem - varför ? 

Likes

Comments