Vad det Ă€r skönt att vara ledig mĂ„ndagar denna vecka och fĂ„ en extra helgdag, dock kan jag inte lata mig för det för att imorgon har jag matte prov och jag tycker att matte Ă€r sĂ„ svĂ„r. NĂ€r det Ă€r högre Ă€n E dĂ„ fattar jag inget. Min helg har bara handlat om matte alltsĂ„ sĂ„ nu Ă€r jag jĂ€ttetrött😕 Tur att jag kan lĂ€gga mig i sĂ€ngen snart😂😊

Vad har ni gjort i helgen dĂ„?😊

Kramisar💕🐝

Likes

Comments

Det var inte lÀnge sedan som jag lÀste ut det oÀndliga havet. Innan jag lÀste boken trodde jag att den inte skulle vara sÄ bra, eftersom jag följer booktubers pÄ goodreads och dem hade inte gett den nÄgot bra betyg. Fast jag blev överraskad, jag gillade verkligen denna bok och rekommenderar er att lÀsa den femte vÄgen trilogin. BÄda böckerna var jÀttebra enligt mig och lÀngtar tills jag fÄr lÀsa den sista boken. Böckerna handlar om en utomjordisk attack, men det Àr inte som att det kommer gröna gubbar utan de ser ut som mÀnniskor. Om man gillar böcker som Hunger games eller divergent sÄ tror jag att man kommer att gilla den femte vÄgen serien.

Handling: Cassie har överlevt de tre första faserna av en utomjordisk attack. Hennes förÀldrar Àr döda och lillebrodern tillfÄngatagen. Nu flyr hon för livet, hon flyr frÄn De andra. De andra ser ut som mÀnniskor, men de har ett uppdrag som de sköter med kallblodig perfektion - att döda alla de ser. Cassie har valt att inte lita pÄ nÄgon. Hon vet att ensam Àr stark inte bara Àr ett utnött uttryck, utan det kanske enda sÀttet att hÄlla sig vid liv.

Puss💕🐝

Likes

Comments

Idag har jag gjort första skoldagen efter jullovet och det har jag inte lÀngtat till. Förr kunde man lÀngta till att skolan skulle börja igen, eftersom man inte hade nÄgot att göra pÄ dagarna men sÄ Àr det inte för mig denna gÄng. Det Àr inte sÄ att jag har gjort en massa saker pÄ lovet. Det Àr bara det att jag har mÄtt sÄ dÄligt pÄ grund av skolan pÄ sista tiden. Det handlar nog mest om att jag Àr orolig över min framtid och detta gör att jag vill prestera bÀttre Àn vad jag kan. Om jag ska vara Àrlig sÄ har jag det inte jÀtte lÀtt i skolan. Sedan gör jag det sÀmsta man kan göra och det Àr att jÀmföra mig med andra. Alla har inte samma förutsÀttningar och sÄ Àr det, men ÀndÄ Àr det nÄgot jag gör. Jag Àr ju inte sÀmst i skolan heller. Det Àr bara det att jag vill bli bÀttre Àn vad jag Àr och det gÄr ju att förbÀttra. Jag skulle till exempel kunna plugga mycket mer hemma, men det gör jag inte sÄ jag bör inte tycka synd om mig sjÀlv.

Nu rÀcker det med negativitet tycker jag haha. Det ska i alla fall bli skönt att fÄ tillbaka rutinerna igen. Har ni ocksÄ börjat skolan och hur tycker ni att det gÄr? Och det kommer absolut att bli roligt att fÄ hÀnga med sina kompisar mer. Jag har inte trÀffat dem sÄ mycket under lovet, dÄ jag Àlskar att bara vara hemma och lÀsa.

Hoppas att ni har det bra i skolan, jobbet eller vart ni Àn befinner er under dagarna.

Kram💕🐝

Likes

Comments

Gott nytt Ă€r alla fina. 🎉🎉Hoppas att alla mĂ„r bra och haft ett bra Ă„r. Om inte hoppas jag att detta Ă„r kommer att bli toppen och sĂ„ ses vi med nya roliga inlĂ€ggđŸ˜ŠđŸ˜ŠđŸ‘đŸ»

Puss och kram alla fina och underbara🐝💕🎉🎉

Likes

Comments

Nu har jag lÀst ut Therese Lindgrens bok om psykisk ohÀlsa. Det Àr ett viktigt Àmne att ta upp och det drabbar mÄnga mÀnniskor. Thereses bok var vÀldigt bra och med mycket fakta om vad psykisk ohÀlsa faktiskt Àr och man kan kÀnna igen sig ibland. Hon berÀttar sin historia pÄ ett lÀttsamt sÀtt med mycket fakta. Boken Àr lÀttlÀst och jag lÀste ut den pÄ tvÄ dagar, men dÄ satt jag inte allt för lÀnge och lÀste. Med detta menar jag att boken gÄr fort att lÀsa eftersom den Àr lÀttlÀst och vÀldigt intressant.

Jag kunde kÀnna igen mig ibland, men genom att lÀsa denna bok förstÄr jag verkligen hur jobbigt en del mÀnniskor har det. DÄ kan jag kÀnna att mitt liv inte Àr sÄ jobbigt, om man ska jÀmföra med vad Therese har gÄtt igenom. Dock har jag lÀrt mig av denna bok Àr att inte trycka ner mig sjÀlv och att det Àr okej att ibland inte mÄ sÄ bra.

Kramisar alla fina💕🐝

Likes

Comments

Nu kommer jag att visa vad jag fick pĂ„ julafton. Det Ă€r inte jĂ€tte mycket och det enda jag önskade mig var böcker😂 Hoppas att ni sjĂ€lva fick en bra jul eller om du inte firar jul hoppas jag att du har haft en bra helg💕

Sedan vill jag att du som ocksĂ„ som jag gillar att lĂ€sa kan lĂ€gga till mig pĂ„ goodreads eller följa mig pĂ„ Instagram dĂ€r jag lĂ€gger ut bok relaterade inlĂ€gg. Jag heter Books1999 pĂ„ instagram📚📖🐿

Kram och god jul💕🐝

Likes

Comments

Epilog

Tre mÄnader senare.

Det Àr vÀldigt fÄ mÀnniskor i caféet nÀr jag kommer in och hela rummet luktar av nybakade muffins. Jag kollat runt för att se om jag ser nÄgra kÀnda ansikten. I hörnet vid ett stort fönster ser jag en tjej med blont hÄr och bredvid henne sitter en kille med ett lika rufsigt blont hÄr. Jag gÄr fram till dem och sÀtter mig framför tjejen. Hennes leende Àr stort nÀr hon mÀrker mig.

"Leia, hej!" Zandra lyser upp. Hon stÀller sig upp och ger mig en kram. "Jag ska gÄ och hÀmta kaffe till dig, kommer om en minut." Jag vÀnder mig om och ser henne gÄ fram till kassan. Hon pratar med killen som hÀller upp kaffet i en mugg.

"Hur mÄr du?" Jag vÀnder mig mot Lucas. Han ger mig en lugn blick som gör att jag kÀnner mig trygg i hans nÀrvaro.

"Bra." Ett litet leende kommer fram pÄ mina lÀppar.

"Jag har saknat dig, men det har varit vÀldigt mycket pÄ den senaste tiden. Mamma har varit vÀldigt orolig för ett möte, sÄ jag har varit tvungen att passa mina syskon. Plus att det Àr mycket med skolan nu."

"Jag förstÄr. Jag har saknat dig med. Det var svÄrt först nÀr du flytta, eftersom jag kunde prata med dig, men det var bÀst för dig att Äka ivÀg."

"Gick du pÄ Niklas begravning." Jag skakar pÄ huvudet. Tanken av honom fÄr mig att spÀnna alla muskler som finns i min kropp.

"Jag kunde inte. Jag skulle bara tÀnka pÄ vad som hÀnde."

"Jag förstÄr."

"Vad Àr det du förstÄr?" Zandra stÀller ner muggen framför mig och sÀtter sig pÄ sin plats.

"Jag fÄr stÄr mycket jag." SÀger Lucas retsamt och Zandra slÄr honom lÀtt pÄ axeln. Jag tar en klunk frÄn mitt kaffe och det vÀrmer hela kroppen. Efter ett tag börjar Lucas berÀtta för Zandra hur det Àr att bo i Göteborg. SjÀlv sitter jag och granskar de bÄda. Allt verkar gÄ sÄ bra för bÄde Lucas och Zandra. Deras liv gÄr framÄt, nÀr man sjÀlv Àr pÄ samma stÀlle som för tre mÄnader sedan. Varje natt kommer mardrömmarna. De Àr ungefÀr samma varje natt. Att jag sitter instÀng i ett rum, som inte har nÄgra dörrar eller fönster. Det finns ingen möjlighet för mig att komma dÀr ifrÄn. NÀr jag vaknar fortsÀtter drömmen genom att jag trÀffar pÄ ensamheten. Mamma har inte blivit bÀttre, utan henne ser jag mer sÀllan Àn förut och om jag ser henne sÄ gÄr det inte att prata med henne eftersom hon Àr allt för pÄverkad. Det finns mÄnga som vill hjÀlpa mig, men det fungerar inte. Jag Àr helt jÀvla förstörd och detta började före innan Ted tog mig till fÄnga. Det vÀrsta av allt Àr att polisen inte lyckades att hitta Balls och Ryder. De lÀmnade Ted och stack lÄng hÀrifrÄn. Det Ànda som finns kvar av dem Àr en lapp, som det stÄr att Ted nu fÄr klara sig sjÀlv. Om jag hade varit de hade jag gjort samma sak, men varje gÄng jag Àr ensam sÄ ser jag dem. De förföljer mig i mitt sinne. Jag vet att de inte Àr dÀr pÄ riktigt, men varje gÄng jag tror mig se dem bryts jag ner ytterligare bit för bit. Jag har fÄngat mig mÄnga gÄnger sittande i mitt rum, tÀnkande om vad jag egentligen gör pÄ denna jord, men jag tar mig upp igen. Försöker vara stark. Ett problem bara Àr att det inte bara gör ont psykiskt utan ocksÄ fysiskt. Jag tar flera tabletter varje dag.

"Leia!" Zandra ropar pÄ mig och hennes blick visar pÄ att hon Àr orolig. Den blicken har jag fÄtt ofta av henne. Jag hatar den blicken.

"Ja?"

"MĂ„r du bra?"

"Ja, du behöver inte oroa dig. Jag har bara mycket att tÀnka pÄ." Zandra nickar mot mig, men blicken förÀndras inte.

"Hur skulle det vara att följa med mig till Göteborg?" Lucas kollar pÄ mig med sin vanliga blick.

"Är du seriös?" utbrister jag.

"Det Àr klart. Det skulle nog vara bra för dig. Jag har pratat med mamma och hon Àr pÄ samma noter som jag. SÄ ville du bo dÀr ett tag?"

"Det Àr klart." Lyckans som jag kÀnner Àr obeskrivlig. Det enda jag har tÀnk den senaste mÄnaden att jag mÄste hÀr ifrÄn. Den hÀr möjligheten Àr viktig. Detta kan leda till nÄgot mycket bÀttre. DÄ kommer mamma upp i mina tankar. Vad ska jag göra med henne? Kan jag bara lÀmna henne? "Men mamma?"

"Du Àr inte hennes mamma, du kan göra vad du vill. Hennes chanser att du vill och bör stanna Àr borta. Det Àr din tur att gÄ vidare, utan henne." Jag lyssnar pÄ vartenda ord Lucas uttalar. Varför har han alltid sÄ rÀtt? Men jag Àr glad att han har rÀtt.

***

"Jag kommer att sakna dig." Zandra ger mig en lÄng kram och jag kan kÀnna doften av hennes parfym, vanilj. Det har gÄtt tre dagar sedan som jag fick förfrÄgan att Äka ivÀg till Göteborg med Lucas. Jag försökte prata med mamma, men hon brydde sig inte och dÄ blev det klart för mig. Jag skulle Äka.

"Jag kommer att sakna dig med." SÀger jag till Zandra och tar hennes hand. "Men du kommer vÀl att hÀlsa pÄ?"

"Det Àr klart." Zandra ler mot mig. Sedan gÄr hon till Lucas och ger honom en kram. "Det var roligt att fÄ prata med dig. Du Àr en bra en." Han svarar henne inte, men det mÀrks att han uppskattar det hon sÀger.

"Det Àr dags att Äka nu." SÀger Lucas till mig och visar med handen att taxin har kommit. Den ska ta oss till tÄgstationen. Jag tar upp min vÀska och börjar att gÄ mot taxin. Bakom mig hör jag steg som troligtvis tillhör Lucas, men för sÀkerhetens skull kollar jag bak. Det Àr som jag tror. Det Àr han. Vi bÄda sÀtter oss i taxin och den kör ivÀg. Zandra blir bara mindre och mindre nÀr vi börjar köra dÀr ifrÄn och tillslut ser jag henne inte lÀngre. Staden dÀr jag alltid har bott försvinner och dÄ kommer en kÀnsla av lÀttnad.

***

No book can ever be finished. While working on it we learn just enough to find it immature the moment we turn away from it.

*Karl Popper*

Detta Àr sista delen av sexton delar.

LÀnk till Blodiga klÀnningar pÄ wattpad: https://www.wattpad.com/story/18356494-blodiga-klÀnningar

Vill tacka alla som har lĂ€st. Det betyder mycket för mig. Glöm inte följa mig för flera berĂ€ttelser och God jul alla. Hoppas ni alla fĂ„r den finaste julen.🌾😊


Likes

Comments

Det Àr sÄ skönt att bara fÄ ligga i sÀngen och lÀsa, medan man vet att ens syster fortfarande sliter i skolan,haha. Nej men det Àr vÀldigt gött att ha lov och fÄ göra vad man vill utan att stressa. Har ni fÄtt lov Àn??

Puss💕🐝

Likes

Comments

Kapitel 15

Zandras perspektiv.

Mobilen ringer och det Àr Leias mamma som pratar. Hon berÀttar att Leia Àr pÄ sjukhus och att hon inte kan komma till henne. Hon ber mig att kolla upp Leia istÀllet. Jag vill skrika till henne att det Àr hennes dotter det gÀller, men det gjorde jag inte. Tyst satt jag med telefonen och lovade henne att jag skulle gÄ dit. Leia vet inte att jag vet vad som hÀnder med hennes mamma, men jag har sett henne. Ibland kan jag se hennes mamma utanför systembolaget med de andra alkoholisterna. Jag vill sÀga att jag vet att hennes mamma inte mÄr bra, men jag Àr rÀdd att hon skulle stÀnga mig ute dÄ. Hon har lÀtt att göra det med mÀnniskor.

Jag sÀtter pÄ mig klÀderna frÄn igÄr och det blonda hÄret sÀtter jag i en hÀstsvans. Sedan sticker jag ivÀg. Det nÀrmaste sjukhuset ligger i en annan kommun och det tar 40 minuter dit med bil. Jag har ingen annat val Àn att ta bussen. Jag hatar att jag mÄste Äka med en jÀvla buss för att ta mig nÄn vart. TÀnk om jag inte hinner dit. Det tar minns tio minuter extra att ta bussen, plus att jag inte har koll pÄ nÄgra busstider. Medan jag gÄr mot busshÄllplatsen, intalar jag mig sjÀlv att allt kommer att bli bra. Jag fick inga detaljer av Leias mamma om vad som har hÀnt, men att hon har meddelat att det Àr jag som ska komma och inte hon. Det mÄste vara nÄgot allvarligt, det lÀt som det i alla fall, men inte kunde hon Äka till henne.

Jag fÄr syn pÄ nÄgon jag kÀnner igen vid parkeringsplatsen bredvid busshÄllplatsen. Vi har bara pratat med varandra ett antal gÄnger, men jag vet att han har bra kontakt med Leia.

Jag gÄr fram till Frank som stÄr vid sin bil med en cigarett mellan lÀpparna. Han granskar mig nÀr han mÀrker att jag gÄr rak mot honom.

"Hej." SĂ€ger jag och stannar mitt emot honom.

"Tja?" Det lÄter som en frÄga och det syns i hans ansikte att han Àr förvÄnad att jag har kommit fram till honom.

"Leia Àr pÄ sjukhus." Jag Àr förvÄnad hur rak jag Àr mot honom.

"Va?"

"Kan du skjutsa mig? SnÀlla."

"Varför? Vad har hÀnt?" Han tittar oroligt pÄ mig.

"Jag berÀttar i bilen." Jag vet egentligen inte vad jag ska sÀga, eftersom jag sjÀlv inte vet vad som har hÀnt. Det jag sÀger gör i alla fall att han gÄr med pÄ att skjutsa mig.

I början Àr det tyst i bilen. Det gör mig nervös, men samtidigt Àr jag glad att jag inte behöver förklara mig. Tillslut öppnar han munnen i alla fall och frÄgar vad som pÄgÄr. Jag berÀttar allt jag vet. Inga lögner. Han sÀger inget utan han lÄter mig berÀtta och efter stÀller han inga följd frÄgor. Tillslut blev det tyst i bilen och jag letar efter ord att sÀga, men kommer inte pÄ nÄgot. Efter ett tag mÀrker jag att det inte gör nÄgot, utan att tystnaden gör mig lugn. Det kunde jag aldrig tro att vara med Frank kunde göra mig lugn. Det Àr överraskande pÄ ett bra sÀtt.

Plötsligt ser jag hur Frank börjar flina, nÀr vi har Äkt ungefÀr hela strÀckan.

"Vad Àr det?" FrÄgar jag honom och han verkar lite förvÄnad att jag har sett honom.

"Inget." Han rycker pÄ axlarna.

"Vart skulle du egentligen?" FrÄgar jag honom för att fÄ igÄng en diskussion.

"Ingenstans, försökte fÄ tag pÄ min bror Lucas."

"Lucas?" Frank berÀttade att Lucas som jag hade sett med Leia nÄgon gÄng var Franks lillbrorsa. Sedan fortsatte vi att prata om allt som fanns att sÀga tills vi kom fram till sjukhuset.

"Tack for skjutsen dÄ." Jag gav homon ett litet leende. Han var inte sÄ hemsk som man trodde. Han var en vanlig kille, som faktiskt var trevlig.

"HejdÄ." Han lyfte sin hand till en vinkning och jag började gÄ mot dörren, men nÀr jag strÀckte handen till handtaget, ropade Frank pÄ mig. "VÀnta! Tydligen Àr Lucas dÀr inne ocksÄ. Hos Leia."

***

Hon lÄg dÀr i sjukhussÀngen och det sÄg ut som om hon sov. Det var fint pÄ nÄgot sÀtt i nÄgra sekunder, som jag inte kan beskriva. Det övergÄr sedan till ledsamhet. Att se sin bÀsta vÀn ligga ner och kÀmpar för sitt liv. Man vet att man inte kan göra nÄgot Àr det vÀrsta. Bredvid henne sÀng Àr apparaten, som visade att hon var vid liv.
Jag mÀrkte inte att det kommer nÄgon annan in i rummet förrÀn han harklade sig. Han presenterade sig som doktor Johnson. Allt Àr stabilt med Leia och som det sÄg ut nu skulle hon klara sig fint, men hon hade förlorat mycket blod och det skulle ta lÀnge innan hon skulle bli bra igen. Jag kunde inte sÀga nÄgot, utan jag bara nickade pÄ allt han sa.

NÀr han gick satte jag mig vid stolen vid Leia och höll hennes hand. Jag sÀtt dÀr sÀker i en timme och tÀnkte pÄ allt vi gjort tillsammans. Hur mycket hon betydde för mig. Efter ett tag kom Lucas och Frank in i rummet.

"Är du okej?" FrĂ„gar Lucas och sĂ€tter sig i en stol som stĂ„r vid ett hörn. Jag nickade till svar och kollade pĂ„ Lucas. Sedan vĂ€nde jag mig mot Frank som stĂ„r vid dörren och betrakta mig. Jag vĂ€nder mig mot Leia igen och bara kollar pĂ„ hennes uttryckslösa ansikte. Det ser ut som om hon sover och inte alls har lidit av nĂ„gon slags smĂ€rta, men jag vet vĂ€l att hon har gjort det.

"Vad var det som egentligen hÀnde?" Jag vÀnder mig mot Lucas och kollar pÄ honom. Det syns att han funderar pÄ hur mycket han bör sÀga.

"Okej." Han börjar berÀtta allt han vet. Det började med ett överfall och slutade med kidnappning. Leia berÀttade aldrig att hon blev attackerad. Allt det hon varit med om. Hon berÀttade inget. Först blir jag arg pÄ henne. Hon borde berÀttat i alla fall för mig. TÄrarna kommer och jag lÀgger huvudet i hÀnderna. Jag förblir i den stÀllningen och mÀrker knappt att Lucas har slutat prata. Utan förvarning tar Frank bort mina hÀnder frÄn ansiktet och kollar pÄ mig. NÀr kom han sÄ nÀra? Jag vet inte hur jag ska reagera, utan bara kollar pÄ honom.

"Hon kommer att bli okej och du kunde inte ha gjort nÄgot, det Àr sanningen." Han slÀpper mina hÀnder och reser sig upp. Sedan gÄr han frÄn rummet. Vad hÀnde? I alla fall fick det mig att sluta grÄta, men jag kan inte beskriva den blicken jag fick av honom. Blicken Àr det enda jag kan tÀnka pÄ.

***

Yesterday is history, tomorrow is a mystery. And today? Today is a gift. That's why we call it the present.

*B. Olatunji*

Detta Àr femtonde delen av sexton delar. Förhoppningsvis kommer varje del komma ut varje lördag, men om du inte kan vÀnta tills dess sÄ finns alla delar redan ute pÄ wattpad. Dock mÄste du vara registrerad för att lÀsa novellen.

LÀnk till Blodiga klÀnningar pÄ wattpad: https://www.wattpad.com/story/18356494-blodiga-klÀnningar

Likes

Comments

Äntligen lov. Jag har verkligen lĂ€ngtat att fĂ„ vara ledig ett tag. I min skola gjorde vi sista dagen igĂ„r (15dec) och det Ă€r en vecka före alla andra. Vi gĂ„r pĂ„ lov mycket tidigare för att vi inte har nĂ„gra studiedagar, men det Ă€r verkligen skönt att fĂ„ skippa skolan lite lĂ€ngre för att det har verkligen varit jobbigt att vara tillbaka efter praktiken. Det beror nog pĂ„ att det har varit sĂ„ mycket i skolan och skolan Ă€r det Ă€nda man tĂ€nker pĂ„.. SĂ„ nu ska jag inte tĂ€nka pĂ„ skolan, utan kan spendera min tid med andra saker som att lĂ€sa eller nĂ„got annat skoj. Hoppas att ni har det bra och att kommer att fĂ„ en bra jul!!

Kramisar💕🐝

P.s glöm inte att lÀgga till mig pÄ Goodreads

Likes

Comments