Harry Potter and the Cursed Child parts one and two                En teater manus av J.K. Rowling, John Tiffany & Jack Thorne 

Många av er vet vem Harry Potter är, och har förmodligen sett om inte alla delar av filmserien minst en eller kanske läst en av böckerna. Jag i alla fall har läst alla böcker och sett alla filmer minst 100 gånger!

Nyligen släpptes den 8:de delen i form av en teatermanus eftersom den blev till en teaterpjäs. (tyvärr inte än en film) Jag såklart har nu läst den. (några gånger) och vill dela med mig om hur super bra den är. Jag läste den på engelska men är helt säker på att den finns både på engelska och svenska i de flesta stads och skolbiblioteken.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sist vi träffade våra favorit karaktärer från Harry Potter serien så stod de som vuxna på tågstationen King's Cross i London på plattform 9¾. Vi fick se en skymt av Ginny Weasley och Harry potters söner och hur den yngsta av de (Albus Severus) var livrädd för att bli sorterad i Slytherin huset. Hermione Granger och Ron Weasleys dotter är lika gammal som albus och ska också börja sitt första år på Hogwarts.

Det är precis vid den där stunden boken Harry Potter and the Cursed Child börjar!

Barnen kliver på tåget Hogwarts Express och ska bestämma i vilken vagn de ska sitta, Rose tar det här på väldigt stort Alvar och förklarar det med att hennes och albuss föräldrars unika vänskap började när de först träffades på tåget. Däremot så brydde Albus sig inte särskilt mycket om sådant och när han såg en pojke som satt själv i en vagn så valde han att sitta där. Rose blev väldigt upprörd för att hon visste exakt vem den där pojken var. Det var Scorpius alltså Draco Malfoys son! Rose försökte övertala albus om att leta vidare men han ville gärna stanna kvar. Rose hade inte alls fel om hur allvar det är vem man sitter med på tåget för att Albus och Scorpiuss vänskap startades precis vid den där stunden.

Pojkarna förenades av pappaproblem, Scorpiuss ansträngda relation till sin pappa samt ryktena om att han är Voldermorts son och Albuss problem med att leva upp till sitt namn och världens förväntningar av att han ska vara lika bra som sin pappa. Det syndes väldigt tydligt i en konversation som barnen hade i boken:

" Albus: My dad says he wishes i weren't his son.

Scorpius: i know the Voldemort thing isn't true but sometimes, i think i can see My dad thinking: how did i produce this?

Albus: still better than My dad. I'm Pretty sure he spends most of his time thinking: how can i give him back?"


Det är inte enkelt att ha en berömd pappa och vilja forma sitt eget liv och vara sitt eget person eller att kunna fly från sin pappas förflutna och bevisa att man själv kan lyckas göra bättre val. Pojkarna gör ingen succé på Hogwarts, men finner styrka hos varandra. Att det inte går att överleva ensam, oavsett om det är i vardagen eller kampen mot ondskan, återkommer ännu en gång till i Harry Potter serien.

The Cursed Child handlar om fader och son förhållanden men även om tiden, alternativa slut och framtid; beroende på de olika valen man gör. Albus konflikt med sin pappa och hans legendariska arv utbrast i det fjärde året då han bestämde sig för att visa sig värdig, genom att försöka fixa det han trodde var hans pappas enda och största misstag när det egentligen var en händelse som jagade Harry och gav han skuldkänslor även fast den var oundviklig.

Eftersom alla tidvändarna blev förstörda efter (The battle of Hogwarts) så bestämde albus och Scorpius sig för att hitta den enda tidvändaren (time turner) som ryktades vara kvar! De lyckades med det men det gjorde de absolut inte när de väl använde den. Det gick illa!

Albuss resa till det förflutna fick han att inse vem hans pappa var i verkligheten och vilka svåra val och upplevelser han gick igenom. Harrys ärr hade nämligen börjat värka igen och oron steg hos föräldrarna, Efter en del väldigt spännande äventyr så stod föräldrarna och barnen och kämpade mot det onda en gång till någonstans i tiden mellan då och nu.


Jag älskade boken för att det kändes som ett svar på alla våra frågor om hur historien hade sett ut om karaktärerna gjorde annorlunda val. T.ex. Hur hade det gått om Harry och Malfoy hade blivit kompisar, det ser vi i Albus och Scorpiuss vänskap. Hur hade det gått om Harry blev sorterad i Slytherin eller vad hade hänt om Voldemort vann The Battle of Hogwarts? Även frågan om hur nödvändigt det var att vissa Harry,Hermione och Ron 19 år senare med sina barn i den sista boken. Svarades nu med att en hel del framtida äventyr bygger på just den där stunden!


En äkta Potterhead rekommenderar starkt!

/Jala ;)

Mischief managed. ✨

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Den 5 augusti, 2010, rasar San Jose gruvan i Copiapó, Chile ihop och 700 meter under jorden blir 33 arbetare levande begravda. Där nere finns ett skyddsrum med mat som ska räcka till 16 arbetare i två dagar. Det blev ett stort problem eftersom det var det 33 män som skulle äta. Anledningen till att de var så många berodde på att, innan gruvan rasade tänkte de flesta bara på pengarna och jobbade några timmar till, vilket alla blev drabbade av. Efter att flera dygn hade passerat började de tvivla på att det kommer någon hjälp. De inser att de inte bara kan sitta och vänta på hjälp utan måste göra något själva. De börjar be och den som leder den till slut dagliga bönen är José Henríques, även kallad pastorn av gruvarbetarna. Ovan mark sprider sig händelsen och hela världen kan följa räddningsteamets process. Nere i gruvan blir männen allt svagare på grund av näringsbrist och till slut är deras måltider så små att de endast får äta ett halvt kex, varannan dag. De försöker sova allt mer och mer för att spara den lilla energi de har och när de drömmer, drömmer de om det som betyder allra mest. Deras familjer och underbara minnen de har återspeglas i drömmarna men så fort de vaknar inser de att de fortfarande är fast i den eviga mardrömmen. Sjutton dagar efter att gruvan föll ihop sker det en liten explosion och borren ”10 B” når gruvarbetarna. Det som väntar gruvarbetarna härnäst kommer att bli deras svåraste prövning någonsin.


Boken är verklighetsbaserad och är skriven av Héctor Tobar. Tobar var den som blev utvald att skriva den officiella boken om berättelsen. Gruvarbetarna bestämde sig för att bara en författare skulle få kontrakt till deras historia och på så sätt skulle ingen gruvarbetare kunna tjäna pengar på de andras erfarenheter. Han har intervjuat alla 33 män och lyssnat på alla inviduella berättelser om händelsen och därefter skrivit denna bok. Héctor Tobar är journalist och författare. Han har skrivit tre böcker som författare och som journalist har han vunnit Pulitzerpriset (1992), skrivit flera essäer och berättelser för Los Angeles Times.

Stay tuned! 😊

/ Elton

Likes

Comments

Många av er har nog hört talas om succéromanen Livet efter dig, som innefattar många djupa känslor. Jag, Ida Segervald, har nu läst uppföljaren Arvet efter dig och här nedanför kommer ni få en bokanalys av denna spännande roman.

------------------------------

Louisa Clarks liv förändrades drastiskt då hennes förlamade pojkvän Will, valde att ta livet av sig. Hon tampas med skuldkänslor över att hon inte lyckades förmå Will att fortsätta leva, samtidigt som hon ställs inför nya utmaningar. Hur fortsätter man att leva utan sin älskade? Om man vet att kärlek kan orsaka svåra konsekvenser med en outsäglig sorg, vågar man då bli kär igen?

Louisa Clark, eller Lou som hon föredrar att kallas, är huvudpersonen. Lou är en tjej vars klädstil och personlighet speglar ett barns färgglada teckning. Efter Wills bortgång förändrades dock färgerna till livlösa och opersonliga fläckar, och allting blev plötsligt svart. Hon kämpar sig genom vardagen i motvind, tills en främmande person plötsligt dyker upp och vänder hennes liv upp och ned. Denna person heter Lily Houghton-Miller.

Lily är i grunden en väldigt fin och omtänksam person, men detta märker man inte av förrän på slutet av boken. Till en början trodde man att hon var en dryg och eländig tonåring som aldrig gjorde det rätta, men Lou började snart inse att det var någonting med Lily som förändrade henne.

"Någonting hade förändrats sedan jag träffade Lily. Det var inte bara att jag lärt mig anpassa mig till explosionen av tonårsrörighet i min nästan tomma lägenhet, utan jag hade börjat tycka att det var ganska trevligt att ha Lily i mitt liv, ha någon att äta med, sitta bredvid i soffan medan vi kommenterade något som hände på tv:n"

Utöver Lily finns det en till biperson vid namn Sam, en ambulansförare vars snygghet fortfarande existerar på hans över trettio åriga kropp, som har en speciell roll. Allt började med att denna ödmjuka, engagerade och lyhörda man räddade Lou från ett takfall, som sedan resulterade till något som ingen av dem två hade vågat hoppas på.

Med detta som grund, kan jag avslöja att det är mycket känslor som framhävs i romanen. Istället för att fokusera på miljöbeskrivningar, har skribenten istället lyft fram vikten med patos och fokuserat på känslornas karaktär. Miljöbeskrivningen "En ormvråk cirkulerade lättjefullt i den azurblå skyn över ängen, med de enorma vingarna utspända i den skimrande luften" kopplade jag direkt till frihet. Jag tolkade detta mer som en metafor, snarare en än miljöbeskrivning. Detta är såklart väldigt individuellt, men eftersom boken är så pass känslosam och djup är risken stor att man kopplar allt man läser till specifika känslor. Dock finns det en mening som jag tyckte var en perfekt miljöbeskrivning som jag inte alls kopplade till någon känsla, och det var "En blodtillförsel av fordon." Ordet blodtillförsel skapade en helt annan bild än om hon enbart skulle ha skrivit att det var många fordon.

Alla romaner har en vändpunkt, men om den är tydlig eller inte kan variera från bok till bok. Vändpunkten i Arvet efter dig tyckte jag både var tydlig men samtidigt inte. Från att Lou träffade Lily och Sam, skapades en osynlig atmosfär som stärktes till ett hållbart ozonlager. Dock förstod hon inte hur viktiga dessa personer var för henne ( och då främst Lily), förrän Lily plötsligt var borta. Lou var ute i dagar och letade henne, tills en dag då Sam äntligen hittade henne. När Lily kom tillbaka och berättade sina hemligheter, förändrades hennes personlighet och en söt liten tjej blomstrade upp från jordens mörka och kalla plats.

Följaktligen hjälpte Lou och Sam till med Lilys problem, vilket resulterade till att London plötsligt blev en säker plattform att befinna sig på för tonåringen. Efter denna händelse, förstod sig Lou äntligen sig på Lily och kände sig lugn och tacksam inombords. En mening ur boken som beskriver detta är "För första gången på veckor kändes det som om något slags ro hade lagt sig över mitt hem". Det var här jag tyckte de mesta vände, då Lou insåg att hon hade gjort någonting meningsfullt för någon annan och att hon kanske inte var så värdelös som hon nu trodde.

Lika viktigt som vändpunkten är för läsarna, är även stämningen i boken en viktig faktor att uppmärksamma. Stämningen började väldigt dystert men under berättelsens gång arbetade sig den uppåt. Fyra meningar som jag tyckte speglade sorg och ensamhet var "Runtomkring mig lever, andas, äter och bråkar en miljon människor. En miljon liv som är helt skilda från mitt", " Jag kan stadens subtila rörelser eftersom jag inte längre sover" och "Jag hade aldrig känt mig så otillräcklig som under dessa två månader".

Som tidigare nämnt blev stämningen tillslut ändå positiv. Meningar som "Jag såg att jag räckte till" och "Jag tänkte på vad det hade kostat mig att älska honom, men mest på vad han hade gett mig" lättade upp stämningen mycket. En mening som jag fastnade extra mycket för, och som jag tyckte knöt ihop hela berättelsen med tre underbara ord var "Jag släppte min". Denna mening stod skriven efter att Lous nära och kära hade släppt sina helium ballonger i luften under en fest. Lou hade väntat tills alla hade släppt sina ballonger, innan hon tillslut släppte sin. Just i detta ögonblick släppte hon taget om sin sorg och blickade framåt mot nya äventyr.

Dispositionen är berättad i en rak kronologisk ordning och berättarperspektivet som dominerar i verket är i jag-form. Jag rekommenderar starkt denna bok, då den har en sådan fin och viktig betydelse. Man får följa Louisa Clarks resa från en djup depression till en lycklig och levande tjej som nu känner att hon lever ett liv som är värt att leva för. Lou bevisar verkligen att man faktiskt kan kämpa sig upp till ljuset även fast man är längst ner i ett mörkt hål. Ordspråket Ingenting är omöjligt så länge man tror på det får stå för sammanfattningen av denna oemotståndliga skönlitterära roman som har en stark magnetism.

----------------------------------

Håll er uppdaterade för fler bokanalyser, så hörs vi framöver! 📚


// Ida

Likes

Comments

Eftersom det är jul på lördag, tänkte vi analysera juldikten I julaftons ära, skriven av Matilda på hemsidan www.dikter.net/juldikter/.

I denna dikt finns det många rim, samt en tydlighet om budskapet bakom dikten. Några rim är "Pojken stirrar på gatan ner, då kvinnan pojken ser", och " I Julaftons ära, låt oss inte sära". Att rimma under juletid är väldigt populärt och traditonellt, och vi alla i gruppen håller med om att man kopplar rim till julen.

Denna dikt av Matilda tyckte vi speglade en riktigt julkänsla och gemenskap. Att pojken i dikten tittade ner på kvinnan som satt och grinade, och endast behövde ge henne ett leende så hon skulle bli glad igen, tyder på att små saker kan vara den bästa julklappen. Man behöver inte ge den dyraste bilen, de exklusivaste kläderna eller en resa till Thailand. Det är tanken som räknas, och så länge man har kärlek runt omkring sig, har man faktiskt allt man behöver.

Med detta som grund, vill vi hälsa er alla en riktigt god jul och gott nytt år! Ta vara på varandra, så ses vi nästa år med våra bokanalyser.

God Jul 🎅🏼🎄🎁


Likes

Comments

Hej!

Idag har vi analyserat en bilddikt av Apollinaire som heter Fontänen och den dolkstungna duvan, som publicerades 1918. Den svenska tolkningen är gjord av Ebbe Linde. Den kontextuella sammanhanget som dikten hör hemma hos, är ur ett historiska perspektiv och då främst första världskriget. Varför dikten heter Fontänen och den dolkstungna duvan tror vi är på grund av två olika aspekter.

1- Duva symboliserar fred. Eftersom duvan blev dolkstungen, betyder det att freden har försvunnit från världen.

2- Fontäner brukar aldrig sluta, det är ett kretslopp som går runt och runt. Vattnet sprutar (exploderar) upp om och om igen, vilket resulterar till en ständig exploistion. Med andra ord, att fontänen symboliserar poetens exploderade känslor som bara vill ut.

Vi tolkar dikten väldigt personligt, då poeten nog har skrivit utifrån sina egna erfarenheter. Ett exempel är " Vart är Crémnitz med sitt skämt, slocknar sorgmodigt kanske blir de borta jämt " , "Var är nu Braque och Max Jacob" och "Vännerna som dragit ut, deras namn låter så sorgliga nu". Eftersom Apollinaire tar upp namn i bilddikten anser vi det väldigt personligt och trovärdigt. Dessutom tror vi att denna dikt var ett sätt för honom att få ut sina känslor, då det inte alls var lätt att leva på denna tid då dikten skrevs.

Syftet med denna bilddikt är att man kan läsa den hur man vill. Oavsett om du börjar läsa den nedifrån och upp, från mitten till vänster, blir det samma budskap i vilket fall. Varje mening syftar på krig, sorg och sårbarhet. Denna dikt har givit oss en insikt om att oavsett hur svårt man har det, behöver man inte behålla allting inom sig. Att skriva ned sina känslor i en dikt, kan vara utvägen till en ny början.


Likes

Comments

Hej!

Idag har vi analyserat en dikt av Agnes Gemer. Under diskussionen av denna dikt kom vi överens om att den handlade om att fly undan klimathotet. Det finns många metaforer i dikten, och ett bra exempel är " Jag flyr undan elden ". Vår generella uppfattning av denna metafor är att den symboliserar global uppvärmning och den flykt man kan känna. Värmen är påväg men man väljer att fly från sitt ansvar istället för att agera.


En till metafor i texten som stack ut för oss är "Jag trampar på stället, vevar upp en motor ". Vår tolkning av denna mening är att man är förvirrad och inte vet hur man ska agera för att bevara miljön. Därför väljer man att fortsätta med sina dåliga vanor istället för att hitta en lösning.

Ni får gärna kommentera ifall ni har någon annan tolkning av dikten, samt om ni har några tips på dikter som vi ska analysera 📖 


Stay tuned så hörs vi framöver 😉





Likes

Comments

Hejsan!

Att fokusera på det som är aktuellt i dagens samhälle är poeter experter på. Igår var vi och träffade Anders Johansson, litteraturvetare på Mittuniversitetet här i Sundsvall. Han gav oss tips och råd om poesi och textanalyser, vilket resulterade i att han öppnade våra ögon för dagens trendiga poesi, ekopoesi. 

Vi fastnade speciellt för en dikt ur Theis ørntoft "diktur 2014". Efter att ha diskuterat våra åsikter och tankar om dikten, tillsammans med Johansson, kom vi fram till att dikten har en väldigt nedlåtande ton mot dagens samhälle. Det är inte värt att känna hopp eftersom allt redan är försent. Två citat ur texten som speglar detta bra är:

"Varje gång någon uttrycker hopp inför det bestående mår jag fysiskt dåligt"

"Jag har inte längre någon övergripande plan för livet"

Här beskriver Theis sina känslor väldigt tydligt och man kan tydligt koppla ihop dessa citat till dagens samhälle.

Dikten finns här nedanför!

Ha en bra dag alla kära läsare. Vårt värdskapande projekt är nu i rullning. 📚📖


Likes

Comments