Ny helg ny tävling! Den här gången var det dax för Harvey Bay 100 med det fina sloganen "suffer in paradise".Harvey Bay ligger 2.5h bil norr om Noosa och är nog mest känd för att vara platsen dit knölvalarna kommer och föder upp sina kalvar.En skönt sömnig småstad som även varje år anordnar ett triathlon på distanserna 2km sim-80km cykel-18km löp. Racet är okänt för att vara extremt varmt och oftast väldigt vågigt..Vattentempen ligger alltid över våtdräktsgränsen så den lämnades hemma. Men ett regnoväder av bibliska propotioner dränkte södra Queensland kvällen innan och jag såg ett hopp av kyla i luften dagen efter. Det regnade så mkt att vattentempen skönk och det meddelades att våtdräkt skulle vara tillåtet. Ett perfekt beslut eftersom min hängde 25mil söderut...(kan säja att våtdräktskillen i Expot sålde slut den kvällen). Kastade ut ett antal förbannelser och gick till sängs med en härlig bild av regn och kyla ( inte optimalt väder för aussies dock bättre för skandinaver). Men morgonen bjöd istället på en underbar soluppgång,vattnet låg blankt som en nyplogad Norrviken och luften började värmas upp. Som vanligt var det vågstart och min grupp var som vanligt störst. Då jag simmade utan våtdräkt fick jag jobba ganska hårt i vattnet trots avsaknad av vind och vågor, då som majoriteten dundrade iväg i normalt Aussietempo. Jag fick simma största delen solo men med endast ett fåtal simmare från tidigare startgrupper i vägen men fick till ett bra sim ändå. DÅ jag förra tävlingen simmade med en Tri-top med ryggfickor( som agerade fallskärm i vattnet+ Sam Fox top) bestämde jag innan att låta den vara tills det var dax för cykling. Inte helt lätt dra på ett tight linne på blöt kropp och jag tappade en del tid där( men tror ändå det var rätt val kontra simma med skiten på). Cyklingen var 4 st 20km loopar ut genom staden ink lite rondeller, en skapligt brant backe och inga vätskestationer dvs det man har med sig från start är vad du har att leka med.Vinden hade kommit tillbaka och gav oss en skaplig motvind på väg tillbaka mot stan. Domarna var på hugget då dom tidigare år fått kritik att ta för lätt på drafting( som skulle drabba några av mina kollegor senare)..Då jag är lite för långsam för täten men för snabb för pöbeln fick jag återigen en ensam tur utan draghjälp eller varningar.Några km utanför stan lyckades min flaskhållare skaka loss( som även hände på IM Klagenfurt för några år sen) så det blev fint cykla med den i handen tills jag lyckades dumpa den hos några bekanta.Så där försvann lite tid till och irritation kom krypande.Jag försökte få i mej några gel men gick åt helvete magen sa nej och jag fick slut på vätska..Av från cykeln och ut på löpningen och kände direkt hur varmt det var.Drog handen över ansiktet och kände hur saltet låg som en matta över faceet. testade en till gel som fick magen att krampa ihop totalt. Kan säja att längs den vindstilla,solstekta strandpromenaden, låg på energi och krampande mage saknade jag mer än nånsin en kall,regnig söndagmorgon i TEC-varvet. Jag kämpade mej igenom helt chanslös på tempoökning eller löpsteg och kom i mål på 4h 25min (uppdelat på 34min sim-2.20 cykel och 1.29 löp) som gav en 12 plats i åldersgruppen och 53 totalt.Väl i mål fick jag reda på att toppplaceringarna i herr/damklass gått till kollegor som fullkomligt dominerat banan.Mest imponerad av min danske träningskompis Benjamin som tog en 2 plats.( för att få lite perspektiv på HUR JÄVLA SNABB den här killen är så ska jag försöka förklara. Callum Willward som vann är heltidsproffs med skapliga meriter på 70.3 och Ironman på runt 8.10h dvs rätt vass. Benjamin låg några sekunder efter på simningen. låg strax bakom på cykeln och gick upp i ledning tillslut. Dock vid en vändpunkt fick han en varning för drafting( hur man nu kan drafta när man leder ett lopp..) och fick ett 5min straff. trots detta gick han ut på en hård löpning,tog en 2 plats med 1min upp på 3 plats och endast 6min efter vinnaren!6 min inklusive ett 5min straff på en världs triathlet och endast 22 år gammal! Den här pojken får vi hålla utkik efter om några år.Helt sjuka splittar (27min sim-1.59 cykel ink 5 min straff och fackin 1.09 löp!)

men tillbaka till tråkigheterna. Mitt energiintag börjar bli ett problem.Jag har aldrig haft problem med gel förut(och jag tar väldigt många när jag tävlar) men här går det inte. magen krampar direkt och gör mej långsam.Värmen slår väldigt hårt och pulsen ger 5 slag mer än hemma trots lägre tempo. Nu  har jag kört 2 tävlingar i olika distanser och det funkar inte. Jag har pratat men lite ecksperter,proffs och oliktänkande och kommit fram till att jag ska försöka öka min mängd vätska ( 1 liter / timme smaka på den ni) + annan sorts gel med mer salt samt kräver mindre vätska än mina vanliga High5 gel och sportdryck med mer kolhydrater. Det finns en risk att jag dricker för lite och inte kan ta mängden socker i kombo med förhöjd puls i värmen.Så mer kolisar i drycken och mindre sockertoppar på gel. Så tillbaka på provstadiet igen. Min klassiska   "20gel på cykeln + 1 på varje station på löpningen" får vänta tills jag byter land igen. 

Intressant och nödvändigt inför kommande tävlingar. Värmen är verkligen en bitch.


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Well då var det dax!Världens största olympiska triathlon och ett första försök att tävla på Aussiemark. Noosa förvandlades på några dagar från soft semesterstad till fullsmetad av kolfiber,tävlingar och rakade ben.Det var ca 5000 startande som kämpade genom vågor,hetta och trånga vägar. Upplägget var lite annorlunda än jag vart med om tidigare.Då T-området öppnade 05.00 och stängde 06.00 och alla ska pumpa hjul och stressa runt och vara oroliga var det ganska rörigt och trångt.Inte en särskilt avslappnad inledning för alla de som gjorde sin allra första tävling. Herr och dam proffsen dundrade iväg strax efter 06.00 och sen rullade det på med en märklig blandning av gruppen(ålder,kön, +99kg osv). Själv fick jag vänta till 08.30 innan jag fick smaka saltvatten.Inte ultimat sitta och invänta start på cafe´ barfota med triställ trots trevligt Kanadeniskt sällskap(hon startade gruppen innan mej så vi hade lika kul). 40-44 gruppen var rätt stor och det märktes direkt att det va på allvar.(typiskt män runt 40 år med dyra cyklar eller hur...).Vi hade tur med vinden då det inte var särskilt stora vågor dock väldigt strömt.Som vanligt i vågstarter finns det ju alltid de som blir upphunna av gruppen efter.Så även denna gång.Det var trångt och fullkontakt från start med en hel del zickzackande förbi bröstsimmare i grupp och folk med navigationsproblem. Jag hade lite svårt få upp fart i vattnet mest beroende på saknaden av våtdräkt.Jag har typ simmat 3 gånger utan våtdräkt i havet och endast 1 gång i mitt triställ. Då jag inte har en racesuit eller swimskin underlättar det inte direkt med 2delat ställ med ryggfickor som stoppar upp och som satt som en Samatha Fox-topp efter 10 sekunder.(alla under 40 kan googla henne).Så istället för svära mej genom simmet valde jag ett par lagom snabba fötter och hängde på.Kom upp ur vattnet på 27min(inte helt nöjd med det) och satte fart mot cykeln. T1 gick enligt plan då det var en bit mellan vattnet och cykeln. Jag kom ut på vägen med en bra känsla och energi och satte genast fart och en oändligt passerande av ryggar.Vägarna va överbefolkade och klungcyklande var mer regel än undantag.Jag undvek grupperna och brände hellre energi på rusningar istället för riskera varning pga massa jävla tröttmössor som verkligen inte skämdes sitta och suga hjul och dricka vatten bakom nån hårt kämpande längst fram. (Hade Kalmardomarna vart där hade strafftälten vart överfulla från första sekund) Då jag tränat mkt cykel sen jag kom hit kändes benen riktigt pigga och lyckades pressa på ordentligt i klättringen och på platten.Vägen tillbaka till stan gick på räls och höll mej runt tröskel utan missöden.Kom in till T2 på 1h 4 min som var under det jag siktat på (snitt 37.4km/h). Lite hjälmstrul och ut på löpet.Jag hade i åtanke mitt sista löppass jag gjorde när jag väggade totalt och höll nere tempot första 5km och tänkte på negativa splittar istället. Pulsen visade marathonpuls jag lyckade hålla mej relativt fräsh tills jag försökte öka tempot lite och kände direkt hur mkt värmen och bristen på socker(endast 2st stationer med sportdryck resten endast vatten) påverkade en liten ökning på bara 20sekunder/km.Sista 2k gick på rent pannben och kom i mål på 45min m värkande ben..Men ont skall med ont fördrivas.Tydligen hade mitt chip inte registrerats vid vissa checkpoints och jag fick en DNF automatiskt+vissa av mina snitttider försvunnit. Efter jag skickat in min strava-fil på loppet ändrades det tillslut och jag gick i mål efter 2dagar. Tog udden lite av loppet behöva tjafsa med snorkfröken som minsann måste ställa frågor och det är nästan INGEN av alla tusen tävlanden som får problem med chipet.(förutom jag då och min danska kollega vars 4 plats i openage (helt sjuka splits 21-57-36 !!håll utkik efter den här killen om några år!22 år gammal och extremt motiverad och vältränad och piskar redan upp proffsen) inte ens finns på mållistan eller fått sina tider officellt. Kanske är nåt skandinaviskt prob..).

Summan av loppet är jag nöjd. Om man tar delarna för sig är varken 27min sim eller 45min löp nåt jag sysslar med vanligtvis,men utan våtdräkt,fortfarande ovan havssimmare,solen och värmen,satsat mer på cykeln (och aldrig tävlat på distansen så det kändes lite konstigt om jag ska vara helt allvarlig)så är jag nöjd.Jag är mest nöjd med att cyklingen gick kanon och äntligen har jag kunnat träna hårt på cykeln (utan sitta och svära på trainern eller min spinningbitch) och se skillnaden på bara 1 fåtal månaders TT träning. Erfarenhetsmässigt var det ett kanonlopp att starta med och det känns riktigt bra hämta ner bra med platser från cykelstart till målgång. (och få saker hjälper lika mkt som höra folk skrika på svenska längs loppet <3 )

Och kanske det största steget är att inte vara så hård mot mej själv utan istället vara nöjd över min insats.

plats 48/417 AG 358/3131 Män och 400/4556 totalt är faktiskt rätt ok ändå.

Nästa steg är Harvey Bay 100 om 2 veckor. ett 2k sim/80k cykel/18k löp. Vågigare.,varmare och mindre folk.Får vi se hur kaxig jag är efter det loppet med den charmiga sloganen "Suffer in Paradise"

Likes

Comments

Well det var ett tag sen.Tiden ramlar iväg med vind,sol och regn. Laddningen till helgens lopp har vart rätt intressant. Åkte på en liten australiensisk influensa och blev sängliggande med ebolafeber i 1.5 vecka. inte riktigt vad jag hade planerat och sammanträffade med att min cykel gick sönder(var med på en lördagscykeltur söderut då 1 par herrar hellre pratade än hade uppsikt framåt,missade en bil som parkerade och gick i backen.Jag hann stanna men halkade och åkte ner på arslet och spräckte växelhängaren Jag håller ju alltid avstånd till klungan då jag: 1. behöver all motvind jag få och 2. att bromsa på tempohoj är inte helt enkelt när nån går i backen 10cm framför en.). Inga större skador på mej eller jonnen,men fick invänta reservdelar och simma /springa var otänkbart pga sjukdom. Men med visat tålamod och en hel del svordomar var jag tillbaka efter nån vecka. Lagom till jag va frisk drog en regn/storm period in över Queensland som gjorde utomhusträning nästan omöjligt.Översvämningar,sönderregnade vägar och vindbyar på 60km/h gör ingen glad men som tur fick jag låna en plats på 1 löpband så jag fick nåt gjort.Men inget ont som inte har nåt gott med sej. pga vädret fick jag vila ytterligare några dagar som gjorde jag var helt återställd när det var dax ta sig ut igen. Träffade nya bekanta som är i stan för träning /tävling som direkt blev träningskollegor.Nu är det ju så att de flesta jag tränar med är "lite" yngre än vad jag är så även denna gång. En väldigt trevlig 21 årig dansk maskin (inledde sitt besök med att dra en 19k cykel på 26min och slå klubbens banrekord) med sikte på proffskarriär nästa år är ju precis vad man behöver när man redan kämpar med de andra jag tränar med( som är i den klassen åxå). Det är iof roligt och mer lärorikt träna med de som är bättre ( precis som hemma då jag alltid vart bortskämd att träna med väldigt bra sim/cykla/spring kollegor) och det är bara acceptera det första visdomsordet jag lärde mej när jag kom hit." Jämför dej aldrig med någon i Noosa. Hur bra du än är finns det alltid nån som är bättre. Även om du kanske simmar som en gud hemma så kan Frodeno simma i banan bredvid dej.".

Passen blir ju till 99% hårda pass pga tempo och värme. Mina pulszoner som jag hade när jag gjorde tester på utomordentliga Aktivitus och la upp träningsprogram inför IM Kalmar och STHLM maran förra året är tuvärr bara att glömma. Jag ligger konstant över mina dåvarande gränsvärden och gör återhämtningen otroligt viktig. Det är lätt dras med när de flesta andras dagar kan vara 2x hårda sim+ intervall på cykeln eller 80k cykel-runoff-sim-löp men med ålder kommer ju visdom så jag håller mej hel och frisk än så länge. Jag ligger på gränsen vad kroppen klarar av och är rätt nöjd med det jag hunnit med hittills.Mitt första lopp i landet blir nu på söndag och kommer bli intressant. Ju fler jag pratar med förstår jag att det kan bli rätt rörigt. Det är ca 7000st deltagare. Jag har dessutom en väldigt sen start (08.30) som inte underlättar det hela.Idag vid den tiden var det 31 grader varmt.Riktigt ordentliga vågor i vattnet. kominationen med att framför mej på banan finns några tusen deltagare av blandad kaliber.Simningen gissar jag kan bli ett jävla zickzack spår om det blåser( då det kommer flyta runt folk lite här och där och svår navigering)Nu är iof aussies bra simmare by default så jag räknar med hård fight i vattnet.(eftersom jag inte är särskilt teknisk utan går mer på pannben).Löpningen kommer bli fruktansvärt varm(jag gjorde en 10k testlöpning mitt på dagen och väggade totalt. Första gången jag vart med om att det lixom inte går längre. Lärorikt och frukansvärt plågsamt) men cykeln är det stora faran. inte pga min plan eller vad jag klarar utan vad som finns omkring mej. De första och sista 6 km går genom stan med rondeller och väggupp.Denna väg skall delas med tusentals människor varav nybörjare, unga, gamla ,tunga och många hårt tränande damer och herrar.Tänk morgonpendlig från stureplan till slussen fast på tempohoj. Gissar att det kommer vara som d brukar beskrivas av Metros kolumnister om att cykla i stockholm med alla dessa fruktansvärda lycramänniskor som tror dom tävlar. Fast nu är det iof tävling men Jag tänker inte riskera mitt liv för nån vinglig lattecyklist så då slår jag av istället och siktar på löpningen.Inga krav eller tider att slå. Det ska självklart bli otroligt kul att se och få vara med i världens störta olympiska triathlon och se hela staden förvandlas till (citat av en traillöpgrupp här i stan) " en orgie i lycra, solskärmar och folk som GÅR runt med sina cyklar som kostar med än mitt hus".

En racerapport kommer när pulsen gått ner lite.



Likes

Comments

Veckorna rullar på och ganska skönt känna lite vardag även fast det är i "Noosa-bubblan" (-"alla är ju hitflyttade och ingen har 1 riktigt jobb" som en ex-polis från Sydney glatt sa sist vi var ute på cykeln.) Har köpt 1 bil (Holden barina, tänk Golf fast plåtig och aussiebyggd) kidsen går i skolan (matlådor,uniform och "morning tea break") och nya träningskompisar. jag har bytt cykelklunga till en snabbare grupp. D tar en stund bli accepterad med tempohoj,diskhjul och triställ i en grupp roadies som cyklat tillsammans i länge ("Get in the back Richard and fackin behave!!" blev jag tillrättavisad när jag gick upp on point,gick ner i pinnarna,tog noll motvind och dundra på i behagliga 40km/h). Men efter fått höra att svenska kockar och Vasaskeppet har en sak gemensamt ("You're both fackin useless") och att jag hellre lägger mej en bra bit bakom klungan för att fånga vind istället för ligga och mysa i grupp i matchande kläder känns jag välkommen. Eftersom nästa tävling inte är så lång var det 1 bra val att byta grupp. Dom här kör lagom långt (45-60k per gång) kuperat och snabbt.(iallafall lagom för mej, den riktigt snabba gruppen "the 06.00 bunch" har jag bara sett men på vägarna men med tanke på vilka namnkunniga hitresta/lokala proffs som cyklar där tror jag att jag håller undan ett tag till.Dom brukar dyka upp efter Kona tydligen). Men d coolaste av allt är nog att medelåldern är inte vad jag trodde. När alla drog av sina hjälmar och brillor på stammis caféet kände jag mej rätt ung. Dom flesta är runt 50, rätt tunga herrar och seniga kvinnor som skulle trampa skiten ur mången självutnämnda ecksperter på nordligare breddgrader. (faktiskt kul att äntligen kunna se fram emot gå upp 04.50 för 1 backig och jävlig bensprängartur).Jag försöker undvika längre sträckor utan fokuserar mer på korta vändor i högt tempo med backar och sånt skoj. Samma gäller med simningen.Ingen distanssimning på måfå utan teknik, paddlar och benspark thats it.Jag börjar tillochmed tycka om poolen. Vet inte om det beror på att det inte är knökfullt i banorna, att det finns en 25m och en 50m så att alla oavsett tempo eller simsätt får träna utan att störa nån, Vattnet stinker inte klor,man slipper saxa mellan ryggsimmare på "snabbbanan", att 90% av den öppna tiden upptas inte bassängen av nån jävla uppblåsbar kana eller att 15 åriga badvakter inte står och snapchatar utan faktiskt gör sitt jobb och styr upp om det inte flyter.Det är lite konstig känsla att inte vara uttråkad,förbannad eller fattig varje gång man ska simma(inträde här är ca 28kr). Det kan åxå bero på att jag hittat ett sätt att lura min torktumlarhjärna. Hemma har jag haft det svårt vara i poolen längre än max 30min eftersom jag tappar fokus efter 10sekunder kan inte hålla nån teknik överhuvudtaget och resten är bara en låååång väntan och 10000 olika tankar tills klockan visar "Nu är det nog !"och jag får gå upp. Men här jag har testat att simma med frontsnorkel som tar bort ett moment i vattnet.(dvs jag slipper vrida huvudet för andas utan kan ligga kvar i samma läge och mata på) Det gör mej lättare fokusera på teknikträning och det känns riktigt kul hoppa i vattnet. Att sedan få 2 bra simkollegor som filmar i vattnet och påpekar ens fel och brister på ett inte " du är sååå duktigt,men du gör lite fel när du..." - sätt gör det ännu bättre. Jag har lärt mej mer om hur och varför den senaste veckan än jag gjort sen jag tog mitt första stapplande armtag i tibble ( det kan ju mest bero på att jag inte är särskilt mottaglig för coachning om den inte sker på ett sånt sätt men men..) Löpträning har dock fått lite tid på senaste. Jag har lagt på mej lite mer massa genom hårdare pass och mindre distans än jag brukar( har en plan att eftersom olympisk distans är kort, otroligt tuff och den här i Noosa innehåller en mysig 3km lång stigning i lagom lutning så behöver jag tjäna mer tid på cykeln och i vattnet än på löpningen. jag har ju aldrig sprungit 10k under 40min ändå och kommer definitivt inte göra det i 30 gradig värme heller.) Min löparkompis tränar väldigt mycket och hårt, så mitt tempo passar henne bra när vi dundrar upp i skogen (för hon är oftast lite sliten).

Det är verkligen en bubbla leva här.

( förhoppningsvis blir nästa inlägg fritt från träningsnsack utan ett försök till objektiv syn på att leva i ett land långt från könsneutralt smågodis, trottoarer och fiberrik kost.)

Likes

Comments

"Olympisk distans är för (censur) och (censur)!" sa jag när jag bröt mitt första försök i triathlonvärlden. På STHLM tri 2014 fick jag punka mitt på västerbron och när jag hoppa av såg jag att jag lyckats sparka av mitt reservdäck. Så jag fick gå tillbaka till området,grina och svor 1 stund och sen dess har jag hållt mej undan allt under 140.6. men idag var det dax igen. Vi körde igenom Noosa Tri -banan som är av olympisk distans,Världens största triathlon och sker i November under NOOSA TRIATHLON MULTI SPORT FESTIVAL. då jag är van att köra lite längre sträckor på tävling eller träning så är d lite svårt veta hur hårt jag ska köra så det var bara elda på från start och se vad som händer.Om jag väggar så kan ja ju bara säja att va ju bara "träning"..(för vägga jag nu så vet jag ju vad jag inte ska göra nästa gång. Smart va!!).. 06.00 fläska vi oss ner i floden och herrarna i täten drog iväg i rasande fart.Jag försökte leka fånga bubblor på 1 men tappade av redan efter 400m.( det är rätt skönt att med immiga glasögon och bubblor runt omkring så ser man u inte vad som simmar bredvid eller under en. Om man vill se tjurhajar är nämligen floden helt rätt ställe att vara).Simningen gick överförväntan ändå och kände mej fräsh upp på jonnen. Första delen av cyklingen går genom staden så morgonpromenerare ,rondeller och bildörrar som öppnas ingår i priset och håller hjärnan skärpt tills landsvägen börjar.Nån mil utanför staden finns en fin f.d bilväg som numera är avstängd och agerar som backträning för cyklister eller hillrace-tävlingar för bilar. En 3k lång , 12 svängad serpentinväg på 100 höjdmeter totalt dvs ett perfekt tillfälle att spränga låren på. Jag har bara kört den 1 gång innan så jag höll mej lugn på pinnarna istället för tokpressa och kändes bra uppför då jag visste att efter den är det mest raksträckor tillbaka. Men då händer det igen!Det ska lixom kn..la till det på olympisk! När jag kom uppför backen stod en hjälpreda från klubben och visade vägen. Då jag var osäker vilket håll jag skulle ropade jag om höger eller vänster. Han pekade vänster och jag dundrade iväg. Men efter några km kändes d inte rätt. Jag visste jag hade minst 1 framför mej och jag borde ha mött honom enligt klockan. Tillslut kom jag ner till en T-korsning och jag bestämde mej för att vända .När jag kom tillbaka till vägvisaren så berättade han att han var osäker om jag tillhörde "tävlingen" och bara pekade åt nåt håll. Då jag redan var förbannad på vägen dit blev d inte direkt bättre av hans hjortfots-instinkter skickat mej på en ordentlig backklättringstur istället för en platt snabb väg. Jag svor en stund och försökte få hjärnan lugn till nästa utmaning. Om man klättrar upp så måste man ju åka ner åxå. Backen nerför berget är lång, brant och helt galet snabbt.( på tävling står ambulansen konstant nere vid botten och förra året klockades några herrar på +100 km/h nerför). Jag kände halvvägs att nu börjar det bli lite vingligt( diskhjul och sidovind e inte alltid en grym kombo ) så jag ställde mej upp för fånga lite vind och sakta ner. Väl nere slog d lock för öronen och blev lite kompaktare pga g-krafterna.(klockan visade en topp på 80km/h när jag gick igenom loppet efteråt). Vägen t löpning gick fort och jag passerade en tävlande till. Löpningen är 4x 2.5k platt asfalt och när jag kom in såg jag att det bara var 1 ute på löpningen, och kroppen var fortfarande vid liv så jag la mej 5 slag under tröskel som vanligt. Men som vanligt finns d alltid nån snabbare än en själv. Min klubbkamrat( mannen på bilden som inte äter vattenmelon) kom ikapp mej och när han passerade lyckades jag flåsa fram om vad han snittade "typ 3.50?" och fick tillbaka "- lite mindre faktiskt..".En ny upplevelse bli avhängd när jag själv låg i 4.05 tempo och kände mej som Usain Bolt(jag skyller på han är 30bast, 3h pacer på marathon och körde IM Cairs på 9.28 förra året). Kom in som 2 man och nöjd med en 41min´s mil efter mitt lilla cykeläventyr.Nästa gång kommer det vara massor av mottrafikanter på vägarna men jag kommer slippa en jävla massa backar iallafall. Tricket är använda serpentinklättringen och platten utanför staden till max då det smalnar av och är mer svårcyklat i stan. Som 1 plåster på såret vann jag ett $50 presentkort till en löpbutik som drivs av ett gammalt pro som kör löpanalyser och råd till skoval. En lärorik dag köra igenom bana( en del iallfall) och få träna igenom samtliga moment.Jag har vart lite avig inställd till liknande veckovisa träningstillfällen hemma (mest pga att slippa höra alla nyblivna "experter" stå och diskutera kolhydratesintag vid 15 grader i vattnet,grannfrun klippte gräset igår och man har röd badmössa och månen står i oxens tecken).Nu är väderförutsättningarna lite bättre och längre säsong här än hemma i Svea, och d kommer helt klart bli ett tillägg i min fortsatta träning här.Kortdistans är jävligt tufft med noll plats för misstag eller återhämtning så det krävs verkligen hård träning för få alla moment funka.Fick inte fram nån totaltid pga att jag höll på och fylletrycka på klockan (och inte lärt mej hur den funkar heller.) men d landade runt 24+73+41. plus nån minut extra på T. Helt ok för en förstagångsförbrytare!(

Och är definitivt inte bara för (censur) och (censur) heller..

Likes

Comments

För nån vecka sen anordnade klubben en föreläsning om bikefits( att ställa in cykeln efter din rörlighet,kroppsmått och distans man tävlar i). Han som höll i den körde sin första tävling -92 och har över 2000st bikefits innanför västen.Jag hörde mej för bland proffs,nybörjare, bikeshops och cyklister å gick samma svar överallt "Han är grymt bra". Då jag tidigare gjort 2 fits hemma(varav en va 1 skämt och 1 funkade bra) kände jag mej lite avig t att göra 1 till men med tanke på hur lite jag cyklar tempo hemma, hur mkt jag tänker jobba på min cykel här o att jag gärna håller mej fri från onödiga förslitningsskador så boka jag en tid tillslut.Ska inte tjata ut er med detaljer,vår respekt för svenska monstercyklister som kör bikefits eller om att när tour de france förbjuder tokböjda tempopinnar så är det bra skit,men jag satt helt ok innan men behövde få lite mer aggressiv sittställning och mer kompakt (varje gång jag tog i ordentligt flyttade jag mej framåt för att trycka hårdare och tappade aero,höftvinkel och vinklade in fötterna. Detta i kombination att jag växlar sämst ("u like big gears huh?") gör att jag gjort av med för mkt energi kontra fart och byggt upp en perfekt grund för knäskador).Premiärturen känndes kanon tills jag fick smaka plåt för första gången i landet. Påkörningen innehöll alla klassiska ingredienser 1. vänstersväng med sen blinkers 2.gubbe m keps och 3. 4tons stridsvagn-SUV(sån man måste ha för att köra till affären OBS gäller även i sverige). Som van Sthlmcyklist med fladdermusradar   (dvs van att 95% av alla omkring mej är långsamma, fyllskallar eller vill mej illa) så var jag förberedd på vad som skulle hända och kom undan med en liten smäll på styret och en hand på framskärmen + chansen att bjuda alla kaffedrickare längs Collum beachs uteserveringar på en ordentlig svada könsord på kökssvenska. Allt enligt tradition.

De senaste dagarna har tillbringats i Harvey Bay dit mamma knölvall simmar varje år för att föda sina kalvar och göda dom starka nog att klara sig förbi väntande vithajar å späckhuggare på sin färd tillbaka till Antarktis. Så fort man kom ut i bukten började man se valar och delfiner som hoppade, simmade runt och lekte. Jag satt limmad i båtens för, leendes som 1 litet barn under flera timmar å kan erkänna att jag fick en liten tår i ögat se dessa gigantiska underbara djur plaska 20m från båten. en 1-gång-i-livet upplevelse värd varenda sekund av 9h greyhoundfärd i miljöer lika upphetsande som sträckan  uppsala-gävle. Har inte riktigt smält det än så jag får återkomma i ämnet igen lite senare.

Likes

Comments

Förlåt mig (valfri gud) ty jag har tvivlat. Sista dagarna har varit rätt tunga. träningsmässigt. På söndagsimningen fick jag verkligen en påminnelse hur enkelt det är simma hemma. 2.5 m vågor och 20 sekmeter vind behandla mej lika varsamt som jag vart med i en nyinspelning av "Roccos vilda värld #5 ".Att simma i den miljön utan drivande benspark är rätt tufft. Att inte simtränat tillräckligt innan jag kom hit är amatörmässigt.Det finns några riktigt bra simmare i klubben så det känns ju inte direkt bättre att bli avhängd heller.Bara le åt fanskapet och träna mer. Men d satte lite tankar i skallen. När jag senare i veckan hängde på min cykelkompis ut på en runda vi inte kört innan ("it wll keep you honest") kände jag bara hur orken försvann i en av dom oändliga backarna bra många mil hemifrån.Torktumlarhjärnan satte fart och helt plötsligt kändes det som en bra ide att stanna till vid nästa bottleshop och sänka en panna rött trots klockan var strax efter 08.00.Men jag bet mej igenom frestelsen och trampade på med värkande ben och tankar mörkare än en Lars Norén-bakfylla. Min skrynklare gav ett tips en gång att varje gång tvivlet kommer så kan man göra en tankelinje. Vad är anledning till tvivlet egentligen? Finns det nåt godis som ligger bakom? Är du verkligen så dålig som du intalar dej?eller Kan det vara så att jag gett mej ut på en 60km runda med en som kör Ultraman i 25gradig sol utan socker och endast 2 flaskor vatten? Eller att jag sprang 1 hårt trailpass dagen innan? det kanske inte är så att jag e sämst på cykel och bör hålla mej till knyppling utan bara fortfarande lite naivt tror att "det funkar ju hemma" inte funkar här?

Så imorse när min kollega hoppade av cyklingen bestämde jag mej att ge mej ut på en 2h solorunda följt av 1h hård trail påfylld med sportdryck och några marshmellows (bra skit!) och plötsligt var jag tillbaka! Kroppen gjorde det den skulle och snitttempot va högre än tidigare.Drog till och med ner till en 915m lång rundbana byggd för tempocykling bara för dra ut det sista som fanns kvar i benen Löpningen efteråt bara flöt fram och jag dundrade på genom skogen och sanddynerna sjungandes på Ministry´s fina visa "LiesLiesLies" med adrenalin sprutande ur öronen. Fick till och med se 4st delfiner glida förbi när jag rundade Hells gates utkiksplats.(då kan man fan inte klaga) Att komma hem helt slutkörd efter 3h hård träning e precis vad hjärnan behövde. istället för gräva ner mej eller skaffa martyrpoäng på sociala medier( "meh guuud va duktig du e som springer i värmen!!). En vis man  sa en gång att man slår inte världsrekord om man tränar i mystempo. Och man får fan inte slut på tvivlandet och dåligt självförtroende genom bli klappad på huvudet av nån som säjer man e bra (trots att dom inte menar det) heller. Tydligen Bättre borra ner skallen och köra på och somna slutkörd och med ro i hjärnan.

(och ibland kan det räcka med att sluta böla och ta med sej socker ut på hojen så slipper man en hel del problem)

Pax vobiscum


Likes

Comments

Jag har börjat hänga med på morgoncykelrundorna som startar 05.30 från en av stans cykelaffärer. Lite märkligt ge sej ut på tempon i kolmörker och runt 12 grader,men lika bra vänja mej nu för om några veckor går solen upp vid 04.00 (ser verkligen fram emot stå dra på mej solskydd 50 klockan 04.30...).rundorna varierar i längd (30-45k) och körs i "mystempo" eller "social" som det heter här(runt 30k/h) så det är kanon för mej som inte hittar än att se de olika ställena att träna på( backe,kuperat eller flat).Rundan avslutats traditionenligt med kaffe på utvalda ställen(nån cyklistgrej).Jag har slagit mej ihop med en som tränar för Ultraman Hawaii och vi drar ut en runda till efteråt med lite mer tempopinnar.En grymt trevlig Melbournekille som endast tar på sej löparskorna till tävling( hans totala löpning i år kommer vara nästan exakt 168km och endast uppdelat på 2 tillfällen).

Jag har dragit ner löpningen till 1 pass i veckan då jag känner att cykel och simning är det jag behöver jobba mest på.Jag har hittat en fin trailrunda i nationalparken som döpts till DIN(Döden i Noosa efter den fruktansvärt elaka och roliga "Döden-i-Danderyd reflexen" ) och är en stillsam 10k muskelrunda med sjukt långa trappor, strandlöpning, kuperad terräng med lös sand och jävulskap med åxå en underbar miljö!. Inget att träna marantempo ,löpsteg och fotnedsättningsteknik på direkt men pulskurvan visar sitt rätta ansikte direkt från start.

Jag har även fått lära mej den hårda vägen om Magpie. En fin liten fågel som varje vår skyddar sitt bo genom att sitta och spana efter ev. hot, flyga runt hotet och attackera bakifrån mot huvudet. Har sett en hel del människor komma springande i flipflops och viftande i panik med en svart fågel störtdykande mot dom. Själv åkte jag på en ordentlig hjälmträff härom morgonen och trodde faktiskt nån fan kastat en sten i huvudet på mej. En i klubben kallade dom " din egna säsongsbetonade sprintcoach" och en del cyklister sätter buntband i hjälmen eller klistrar ögon bak på hjälmen för att slippa bli jagade och är man riktigt rutinerad kan man hålla koll så när man ser skuggan komma och tajma det och knacka till dom med struthjälmen. (Själv tycker jag det ser rätt kul ut när fåglarna planerar bakhåll på nån stackare på väg till beachen). Dom ska tydligen lugna sej om några veckor men då dyker väl nåt annat lokalt djur upp istället och ser till att man håller koncentrationen uppe.

Likes

Comments

Söndagar är det simning på Main beach i Noosa heads. Oftast ligger inte vinden på där så det brukar vara rätt soft simma där. Men inte igår. Vågorna igår va riktigt jävliga. Sådär höga att man får stanna upp och bröstsimma för att navigera. Att tillochmed aussiepojkarna garvade lite och sa att havet inte känns riktigt välkomnande.Hälften vände efter 500m men jag hängde på resten som fortsatte. Efter ha svalt halva stilla havet och blivit avhängd duktigt med värkande axlar tog jag mej upp på stranden och lätt flåsande frågade en av dom som drog iväg hårdast om han simmat länge med tanke på tempot i sån hård vind." nja jag simma lite i skolan men aldrig tränat på riktigt"(2m lång och strax över 0.1 ton med dasslockshänder dvs ultimat simmarkropp enligt almighty Rosén). Jag skrattade lite och berättade att förra gången jag simmade i såna vågor var på IM Kalmar och då fick dom plocka upp 100 pers efter bara några hundra meter. Min teori om att här nere lär man simma för att komma undan något istället för att det är mysigt att simma börjar klarna mer och mer. Samtidigt har jag verkligen slarvat med simträningen i år så det är bra för kropp och psyke att få smaka lite på pinnen.Jag har aldrig varit särskilt snabb i vattnet och aldrig haft nån vidare teknik men har heller inte tränat särskilt bra på att bli bättre (simma pool är fruktansvärt och efter 30min och 50000 tankar om allt från om jag beställde persilja till morgondagens lunch till om liam norberg improviserar hans klassiska "han e lugn!!!" brukar jag rusa upp ur vattnet och va förbannad att jag inte kan koncentrera mej). Men nu ser jag det här som lärorikt.. Jag är här för att lära mej simma i deras vatten.Jag räknar med få kämpa mej blodig för att ens kunna hänga på dom som simmat under såna omständigheter hela sina liv. "Folk beundrar talang men respekterar hårt arbete"- Coach Jon Clark.

Idag var det vilodag. Vilodag hemma brukade innebära den dagliga 35km cyklelpendlingen och 8h ,13000 steg i högt tempo och lyfta X antal kilo i köket . Nu finns det chans att vila på riktigt.nästan ligga på soffan å äta kakor-vila . Men det gör ju åxå att d pass jag kör måste vara mer genomtänkta och seriösare än vanligt. Träna hårt vila hårt. Sluta ligga i mystempo utan verkligen pusha så mkt jag kan.

Dock hade jag idag en av mina mest märkliga situationer jag haft på väldigt länge. Började prata med en som jobbade i en affär där dom sålde skoluniformer. När han hörde att jag va svensk sken han upp och berättade att han vart i Sverige för att gå på dödsmetalkonsert och att hans favoritband va Dissection och Hypocrisy.( det går bra att googla dom). Han stog helt tyst med lite fågelholks-mun när jag berättade att jag 15år gammal åkte bil t dalarna med trummisen i Dismember (och att det var han som fick mej att börja lyssna på Slayer) och att jag dragit några bärs med Sassa från Entombed eftersom vi har gemensamma bekanta. Han skulle gå hem direkt efter jobbet och kolla om boken "Blod,eld död" fanns på engelska och lyssna igenom Watain senaste skiva.

Är inte den svenska musikexporten helt underbar?


Likes

Comments

Well gårdagens löprunda blev inte så jävlig. en skön lagom snabb runda i parken med hård vind,mörker och en märklig blandning av människor. Ena killen(som visade sej senare vara en 3x Kona ) sprang i surfshorts, suicidal tendencies-keps ,pratade på in och ut andning och vräkte ur sej svador om varför triathleter numera är draftande "faacking dickheads", att cyklister som kör samma runda varenda gång och ligger i bred klunga och bara cyklar på platten är "faacking cunts" och man ska slänga vattenflaskor på dom som ligger och suger däck bakom en bara för att spara sej till löpningen ."They cäänt faacking bike OR run".. Fredagsrundan avslutas med att dom glider upp och sänker ett par bärs på favorit baren  men jag avstod med tanke på cyklingen följande morgon. Soluppgång 0607 runt 15 grader och sparsamt med bilar.Drog iväg längs kusten ,lite nervös att dundra genom rondeller på vänstersida,breda vägrenar , tonvis med mötande cykelgrupper och väldigt kuperat.Då jag bara cyklat 1 gång innan sen Kalmar förra året så blev det en ok runda i skaplig vind . Avslutade passet med en liten löptur längs beachen. Inte direkt världens mest givmilda underlag att springa på,men det är enda stället i området som är platt+ gott se surfarna studsa fram på vågorna innan frukost. Dagens lilla utflykt var till Eumundi market som ligger en bit in i landet. Tänk Camden market smetfull som en myrstack och riktigt stort och med den lätt doft av rökelse hängande över sej Ett perfekt ställe om man vill inhandla lite helande stenar,ta en ekologisk drivveds latte serverad av en barfota man iklädd piratshorts gjorda av en säck och bälte av hampa ,Om du känner dej sugen på dra på dej en batikkjol och spontandansa till didgeredoo orkester eller testa grymt bra mat är det här stället för dej!

Likes

Comments