"Olympisk distans är för (censur) och (censur)!" sa jag när jag bröt mitt första försök i triathlonvärlden. På STHLM tri 2014 fick jag punka mitt på västerbron och när jag hoppa av såg jag att jag lyckats sparka av mitt reservdäck. Så jag fick gå tillbaka till området,grina och svor 1 stund och sen dess har jag hållt mej undan allt under 140.6. men idag var det dax igen. Vi körde igenom Noosa Tri -banan som är av olympisk distans,Världens största triathlon och sker i November under NOOSA TRIATHLON MULTI SPORT FESTIVAL. då jag är van att köra lite längre sträckor på tävling eller träning så är d lite svårt veta hur hårt jag ska köra så det var bara elda på från start och se vad som händer.Om jag väggar så kan ja ju bara säja att va ju bara "träning"..(för vägga jag nu så vet jag ju vad jag inte ska göra nästa gång. Smart va!!).. 06.00 fläska vi oss ner i floden och herrarna i täten drog iväg i rasande fart.Jag försökte leka fånga bubblor på 1 men tappade av redan efter 400m.( det är rätt skönt att med immiga glasögon och bubblor runt omkring så ser man u inte vad som simmar bredvid eller under en. Om man vill se tjurhajar är nämligen floden helt rätt ställe att vara).Simningen gick överförväntan ändå och kände mej fräsh upp på jonnen. Första delen av cyklingen går genom staden så morgonpromenerare ,rondeller och bildörrar som öppnas ingår i priset och håller hjärnan skärpt tills landsvägen börjar.Nån mil utanför staden finns en fin f.d bilväg som numera är avstängd och agerar som backträning för cyklister eller hillrace-tävlingar för bilar. En 3k lång , 12 svängad serpentinväg på 100 höjdmeter totalt dvs ett perfekt tillfälle att spränga låren på. Jag har bara kört den 1 gång innan så jag höll mej lugn på pinnarna istället för tokpressa och kändes bra uppför då jag visste att efter den är det mest raksträckor tillbaka. Men då händer det igen!Det ska lixom kn..la till det på olympisk! När jag kom uppför backen stod en hjälpreda från klubben och visade vägen. Då jag var osäker vilket håll jag skulle ropade jag om höger eller vänster. Han pekade vänster och jag dundrade iväg. Men efter några km kändes d inte rätt. Jag visste jag hade minst 1 framför mej och jag borde ha mött honom enligt klockan. Tillslut kom jag ner till en T-korsning och jag bestämde mej för att vända .När jag kom tillbaka till vägvisaren så berättade han att han var osäker om jag tillhörde "tävlingen" och bara pekade åt nåt håll. Då jag redan var förbannad på vägen dit blev d inte direkt bättre av hans hjortfots-instinkter skickat mej på en ordentlig backklättringstur istället för en platt snabb väg. Jag svor en stund och försökte få hjärnan lugn till nästa utmaning. Om man klättrar upp så måste man ju åka ner åxå. Backen nerför berget är lång, brant och helt galet snabbt.( på tävling står ambulansen konstant nere vid botten och förra året klockades några herrar på +100 km/h nerför). Jag kände halvvägs att nu börjar det bli lite vingligt( diskhjul och sidovind e inte alltid en grym kombo ) så jag ställde mej upp för fånga lite vind och sakta ner. Väl nere slog d lock för öronen och blev lite kompaktare pga g-krafterna.(klockan visade en topp på 80km/h när jag gick igenom loppet efteråt). Vägen t löpning gick fort och jag passerade en tävlande till. Löpningen är 4x 2.5k platt asfalt och när jag kom in såg jag att det bara var 1 ute på löpningen, och kroppen var fortfarande vid liv så jag la mej 5 slag under tröskel som vanligt. Men som vanligt finns d alltid nån snabbare än en själv. Min klubbkamrat( mannen på bilden som inte äter vattenmelon) kom ikapp mej och när han passerade lyckades jag flåsa fram om vad han snittade "typ 3.50?" och fick tillbaka "- lite mindre faktiskt..".En ny upplevelse bli avhängd när jag själv låg i 4.05 tempo och kände mej som Usain Bolt(jag skyller på han är 30bast, 3h pacer på marathon och körde IM Cairs på 9.28 förra året). Kom in som 2 man och nöjd med en 41min´s mil efter mitt lilla cykeläventyr.Nästa gång kommer det vara massor av mottrafikanter på vägarna men jag kommer slippa en jävla massa backar iallafall. Tricket är använda serpentinklättringen och platten utanför staden till max då det smalnar av och är mer svårcyklat i stan. Som 1 plåster på såret vann jag ett $50 presentkort till en löpbutik som drivs av ett gammalt pro som kör löpanalyser och råd till skoval. En lärorik dag köra igenom bana( en del iallfall) och få träna igenom samtliga moment.Jag har vart lite avig inställd till liknande veckovisa träningstillfällen hemma (mest pga att slippa höra alla nyblivna "experter" stå och diskutera kolhydratesintag vid 15 grader i vattnet,grannfrun klippte gräset igår och man har röd badmössa och månen står i oxens tecken).Nu är väderförutsättningarna lite bättre och längre säsong här än hemma i Svea, och d kommer helt klart bli ett tillägg i min fortsatta träning här.Kortdistans är jävligt tufft med noll plats för misstag eller återhämtning så det krävs verkligen hård träning för få alla moment funka.Fick inte fram nån totaltid pga att jag höll på och fylletrycka på klockan (och inte lärt mej hur den funkar heller.) men d landade runt 24+73+41. plus nån minut extra på T. Helt ok för en förstagångsförbrytare!(

Och är definitivt inte bara för (censur) och (censur) heller..

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

För nån vecka sen anordnade klubben en föreläsning om bikefits( att ställa in cykeln efter din rörlighet,kroppsmått och distans man tävlar i). Han som höll i den körde sin första tävling -92 och har över 2000st bikefits innanför västen.Jag hörde mej för bland proffs,nybörjare, bikeshops och cyklister å gick samma svar överallt "Han är grymt bra". Då jag tidigare gjort 2 fits hemma(varav en va 1 skämt och 1 funkade bra) kände jag mej lite avig t att göra 1 till men med tanke på hur lite jag cyklar tempo hemma, hur mkt jag tänker jobba på min cykel här o att jag gärna håller mej fri från onödiga förslitningsskador så boka jag en tid tillslut.Ska inte tjata ut er med detaljer,vår respekt för svenska monstercyklister som kör bikefits eller om att när tour de france förbjuder tokböjda tempopinnar så är det bra skit,men jag satt helt ok innan men behövde få lite mer aggressiv sittställning och mer kompakt (varje gång jag tog i ordentligt flyttade jag mej framåt för att trycka hårdare och tappade aero,höftvinkel och vinklade in fötterna. Detta i kombination att jag växlar sämst ("u like big gears huh?") gör att jag gjort av med för mkt energi kontra fart och byggt upp en perfekt grund för knäskador).Premiärturen känndes kanon tills jag fick smaka plåt för första gången i landet. Påkörningen innehöll alla klassiska ingredienser 1. vänstersväng med sen blinkers 2.gubbe m keps och 3. 4tons stridsvagn-SUV(sån man måste ha för att köra till affären OBS gäller även i sverige). Som van Sthlmcyklist med fladdermusradar   (dvs van att 95% av alla omkring mej är långsamma, fyllskallar eller vill mej illa) så var jag förberedd på vad som skulle hända och kom undan med en liten smäll på styret och en hand på framskärmen + chansen att bjuda alla kaffedrickare längs Collum beachs uteserveringar på en ordentlig svada könsord på kökssvenska. Allt enligt tradition.

De senaste dagarna har tillbringats i Harvey Bay dit mamma knölvall simmar varje år för att föda sina kalvar och göda dom starka nog att klara sig förbi väntande vithajar å späckhuggare på sin färd tillbaka till Antarktis. Så fort man kom ut i bukten började man se valar och delfiner som hoppade, simmade runt och lekte. Jag satt limmad i båtens för, leendes som 1 litet barn under flera timmar å kan erkänna att jag fick en liten tår i ögat se dessa gigantiska underbara djur plaska 20m från båten. en 1-gång-i-livet upplevelse värd varenda sekund av 9h greyhoundfärd i miljöer lika upphetsande som sträckan  uppsala-gävle. Har inte riktigt smält det än så jag får återkomma i ämnet igen lite senare.

Likes

Comments

Förlåt mig (valfri gud) ty jag har tvivlat. Sista dagarna har varit rätt tunga. träningsmässigt. På söndagsimningen fick jag verkligen en påminnelse hur enkelt det är simma hemma. 2.5 m vågor och 20 sekmeter vind behandla mej lika varsamt som jag vart med i en nyinspelning av "Roccos vilda värld #5 ".Att simma i den miljön utan drivande benspark är rätt tufft. Att inte simtränat tillräckligt innan jag kom hit är amatörmässigt.Det finns några riktigt bra simmare i klubben så det känns ju inte direkt bättre att bli avhängd heller.Bara le åt fanskapet och träna mer. Men d satte lite tankar i skallen. När jag senare i veckan hängde på min cykelkompis ut på en runda vi inte kört innan ("it wll keep you honest") kände jag bara hur orken försvann i en av dom oändliga backarna bra många mil hemifrån.Torktumlarhjärnan satte fart och helt plötsligt kändes det som en bra ide att stanna till vid nästa bottleshop och sänka en panna rött trots klockan var strax efter 08.00.Men jag bet mej igenom frestelsen och trampade på med värkande ben och tankar mörkare än en Lars Norén-bakfylla. Min skrynklare gav ett tips en gång att varje gång tvivlet kommer så kan man göra en tankelinje. Vad är anledning till tvivlet egentligen? Finns det nåt godis som ligger bakom? Är du verkligen så dålig som du intalar dej?eller Kan det vara så att jag gett mej ut på en 60km runda med en som kör Ultraman i 25gradig sol utan socker och endast 2 flaskor vatten? Eller att jag sprang 1 hårt trailpass dagen innan? det kanske inte är så att jag e sämst på cykel och bör hålla mej till knyppling utan bara fortfarande lite naivt tror att "det funkar ju hemma" inte funkar här?

Så imorse när min kollega hoppade av cyklingen bestämde jag mej att ge mej ut på en 2h solorunda följt av 1h hård trail påfylld med sportdryck och några marshmellows (bra skit!) och plötsligt var jag tillbaka! Kroppen gjorde det den skulle och snitttempot va högre än tidigare.Drog till och med ner till en 915m lång rundbana byggd för tempocykling bara för dra ut det sista som fanns kvar i benen Löpningen efteråt bara flöt fram och jag dundrade på genom skogen och sanddynerna sjungandes på Ministry´s fina visa "LiesLiesLies" med adrenalin sprutande ur öronen. Fick till och med se 4st delfiner glida förbi när jag rundade Hells gates utkiksplats.(då kan man fan inte klaga) Att komma hem helt slutkörd efter 3h hård träning e precis vad hjärnan behövde. istället för gräva ner mej eller skaffa martyrpoäng på sociala medier( "meh guuud va duktig du e som springer i värmen!!). En vis man  sa en gång att man slår inte världsrekord om man tränar i mystempo. Och man får fan inte slut på tvivlandet och dåligt självförtroende genom bli klappad på huvudet av nån som säjer man e bra (trots att dom inte menar det) heller. Tydligen Bättre borra ner skallen och köra på och somna slutkörd och med ro i hjärnan.

(och ibland kan det räcka med att sluta böla och ta med sej socker ut på hojen så slipper man en hel del problem)

Pax vobiscum


Likes

Comments

Jag har börjat hänga med på morgoncykelrundorna som startar 05.30 från en av stans cykelaffärer. Lite märkligt ge sej ut på tempon i kolmörker och runt 12 grader,men lika bra vänja mej nu för om några veckor går solen upp vid 04.00 (ser verkligen fram emot stå dra på mej solskydd 50 klockan 04.30...).rundorna varierar i längd (30-45k) och körs i "mystempo" eller "social" som det heter här(runt 30k/h) så det är kanon för mej som inte hittar än att se de olika ställena att träna på( backe,kuperat eller flat).Rundan avslutats traditionenligt med kaffe på utvalda ställen(nån cyklistgrej).Jag har slagit mej ihop med en som tränar för Ultraman Hawaii och vi drar ut en runda till efteråt med lite mer tempopinnar.En grymt trevlig Melbournekille som endast tar på sej löparskorna till tävling( hans totala löpning i år kommer vara nästan exakt 168km och endast uppdelat på 2 tillfällen).

Jag har dragit ner löpningen till 1 pass i veckan då jag känner att cykel och simning är det jag behöver jobba mest på.Jag har hittat en fin trailrunda i nationalparken som döpts till DIN(Döden i Noosa efter den fruktansvärt elaka och roliga "Döden-i-Danderyd reflexen" ) och är en stillsam 10k muskelrunda med sjukt långa trappor, strandlöpning, kuperad terräng med lös sand och jävulskap med åxå en underbar miljö!. Inget att träna marantempo ,löpsteg och fotnedsättningsteknik på direkt men pulskurvan visar sitt rätta ansikte direkt från start.

Jag har även fått lära mej den hårda vägen om Magpie. En fin liten fågel som varje vår skyddar sitt bo genom att sitta och spana efter ev. hot, flyga runt hotet och attackera bakifrån mot huvudet. Har sett en hel del människor komma springande i flipflops och viftande i panik med en svart fågel störtdykande mot dom. Själv åkte jag på en ordentlig hjälmträff härom morgonen och trodde faktiskt nån fan kastat en sten i huvudet på mej. En i klubben kallade dom " din egna säsongsbetonade sprintcoach" och en del cyklister sätter buntband i hjälmen eller klistrar ögon bak på hjälmen för att slippa bli jagade och är man riktigt rutinerad kan man hålla koll så när man ser skuggan komma och tajma det och knacka till dom med struthjälmen. (Själv tycker jag det ser rätt kul ut när fåglarna planerar bakhåll på nån stackare på väg till beachen). Dom ska tydligen lugna sej om några veckor men då dyker väl nåt annat lokalt djur upp istället och ser till att man håller koncentrationen uppe.

Likes

Comments

Söndagar är det simning på Main beach i Noosa heads. Oftast ligger inte vinden på där så det brukar vara rätt soft simma där. Men inte igår. Vågorna igår va riktigt jävliga. Sådär höga att man får stanna upp och bröstsimma för att navigera. Att tillochmed aussiepojkarna garvade lite och sa att havet inte känns riktigt välkomnande.Hälften vände efter 500m men jag hängde på resten som fortsatte. Efter ha svalt halva stilla havet och blivit avhängd duktigt med värkande axlar tog jag mej upp på stranden och lätt flåsande frågade en av dom som drog iväg hårdast om han simmat länge med tanke på tempot i sån hård vind." nja jag simma lite i skolan men aldrig tränat på riktigt"(2m lång och strax över 0.1 ton med dasslockshänder dvs ultimat simmarkropp enligt almighty Rosén). Jag skrattade lite och berättade att förra gången jag simmade i såna vågor var på IM Kalmar och då fick dom plocka upp 100 pers efter bara några hundra meter. Min teori om att här nere lär man simma för att komma undan något istället för att det är mysigt att simma börjar klarna mer och mer. Samtidigt har jag verkligen slarvat med simträningen i år så det är bra för kropp och psyke att få smaka lite på pinnen.Jag har aldrig varit särskilt snabb i vattnet och aldrig haft nån vidare teknik men har heller inte tränat särskilt bra på att bli bättre (simma pool är fruktansvärt och efter 30min och 50000 tankar om allt från om jag beställde persilja till morgondagens lunch till om liam norberg improviserar hans klassiska "han e lugn!!!" brukar jag rusa upp ur vattnet och va förbannad att jag inte kan koncentrera mej). Men nu ser jag det här som lärorikt.. Jag är här för att lära mej simma i deras vatten.Jag räknar med få kämpa mej blodig för att ens kunna hänga på dom som simmat under såna omständigheter hela sina liv. "Folk beundrar talang men respekterar hårt arbete"- Coach Jon Clark.

Idag var det vilodag. Vilodag hemma brukade innebära den dagliga 35km cyklelpendlingen och 8h ,13000 steg i högt tempo och lyfta X antal kilo i köket . Nu finns det chans att vila på riktigt.nästan ligga på soffan å äta kakor-vila . Men det gör ju åxå att d pass jag kör måste vara mer genomtänkta och seriösare än vanligt. Träna hårt vila hårt. Sluta ligga i mystempo utan verkligen pusha så mkt jag kan.

Dock hade jag idag en av mina mest märkliga situationer jag haft på väldigt länge. Började prata med en som jobbade i en affär där dom sålde skoluniformer. När han hörde att jag va svensk sken han upp och berättade att han vart i Sverige för att gå på dödsmetalkonsert och att hans favoritband va Dissection och Hypocrisy.( det går bra att googla dom). Han stog helt tyst med lite fågelholks-mun när jag berättade att jag 15år gammal åkte bil t dalarna med trummisen i Dismember (och att det var han som fick mej att börja lyssna på Slayer) och att jag dragit några bärs med Sassa från Entombed eftersom vi har gemensamma bekanta. Han skulle gå hem direkt efter jobbet och kolla om boken "Blod,eld död" fanns på engelska och lyssna igenom Watain senaste skiva.

Är inte den svenska musikexporten helt underbar?


Likes

Comments

Well gårdagens löprunda blev inte så jävlig. en skön lagom snabb runda i parken med hård vind,mörker och en märklig blandning av människor. Ena killen(som visade sej senare vara en 3x Kona ) sprang i surfshorts, suicidal tendencies-keps ,pratade på in och ut andning och vräkte ur sej svador om varför triathleter numera är draftande "faacking dickheads", att cyklister som kör samma runda varenda gång och ligger i bred klunga och bara cyklar på platten är "faacking cunts" och man ska slänga vattenflaskor på dom som ligger och suger däck bakom en bara för att spara sej till löpningen ."They cäänt faacking bike OR run".. Fredagsrundan avslutas med att dom glider upp och sänker ett par bärs på favorit baren  men jag avstod med tanke på cyklingen följande morgon. Soluppgång 0607 runt 15 grader och sparsamt med bilar.Drog iväg längs kusten ,lite nervös att dundra genom rondeller på vänstersida,breda vägrenar , tonvis med mötande cykelgrupper och väldigt kuperat.Då jag bara cyklat 1 gång innan sen Kalmar förra året så blev det en ok runda i skaplig vind . Avslutade passet med en liten löptur längs beachen. Inte direkt världens mest givmilda underlag att springa på,men det är enda stället i området som är platt+ gott se surfarna studsa fram på vågorna innan frukost. Dagens lilla utflykt var till Eumundi market som ligger en bit in i landet. Tänk Camden market smetfull som en myrstack och riktigt stort och med den lätt doft av rökelse hängande över sej Ett perfekt ställe om man vill inhandla lite helande stenar,ta en ekologisk drivveds latte serverad av en barfota man iklädd piratshorts gjorda av en säck och bälte av hampa ,Om du känner dej sugen på dra på dej en batikkjol och spontandansa till didgeredoo orkester eller testa grymt bra mat är det här stället för dej!

Likes

Comments

Jetlaggad.Flytta runt .Försöka anpassa sej. En summering av d 2 veckor jag vart i landet.Att börja på nytt med telefonnummer,elavtal,vart närmsta butik ligger och vart fan står mjölken,hitta ett boende för längre än 4 dagar osv. Alltså perfekt för en speedad rutinmänniska som jag. Försöka sköta ärenden utan att bränna dagens tilldelade surf av resorten( som håller en hastighet som vi hemma inte ens skulle tolerera även om vi var mitt ute på östersjön) eller hitta rätt buss som går på fel sida gatan. Men tillslut har mkt löst sej. Hemmaplan numera heter Sunshine beach och är ett lugnt område med stora vågor och breda vägrenar.( å med lugnt menar jag att imorse bad plattläggaren om ursäkt att han förde liv i huset så tidigt på dagen 0800. smaka på den du!).Träningsmässigt börjar jag komma igång. Klubben jag tävlar för heter Noosa tri club och är en "rätt" stor klubb ( ca 300 medlemmar enligt uppgift) med schemalagda träningar för simning(pool m tränare), brick (trainer+intervalllöpning) öppet vatten simning,MTB social löpning å fan och hans moster. De olika cykelaffärerna i stan har sin "egen" cykelgrupp som möts upp innan jobbet och trampar loss 2-4ggr/veckan.Olika tempon för olika grupper,landsväg och tempojonnar, klunga eller 12m regel. Det finns massor av grupper för löpning beroende på tempo och underlag. Motion på alla nivåer verkar vara en väldigt stor del av vardagen här( vart jag än går finns det alltid nån som börjar prata om triathlon, cykel eller PW i parken innan jobbet.) Triathlon verkar vara en folksport här. Ålder kön eller erfarenhet e skit samma! det finns en grupp för alla! Man kan hålla på m traithlon om man vill utan att behöva sitta och onanera framför SRAM´s senaste kolfiberutväxelstyrskruv . Mitt första träningspass med klubben var ÖV simningi söndags och var vi en rätt bra blandning. En kille från Melbourne som tidigare på dagen brännt av halvmaran på 1.20. Simmare i speedos och malmstenbrillor, en 60+ kvinna från NZ som höll grymt bra tempo utan våtdräkt och klagade på brännmaneterna. 95kgs män i raceshort och proffs. (Meredith Hill #2 i årets Norseman körde "casual swim" i sånt tempo att jag fick syra i armarna bara att tänka tanken på att hänga på). Ikväll ska jag testa springa med en löpargrupp med det sköna avslappnade namnet "Noosa Ultra Trail Runners". Fredagskvällsrundan är tydligen en "casual run" på 10-12km traillöpning m pannlampa i nationalparken. Rapport följer..

Likes

Comments

Ja varför ska jag ha en blogg? är inte det för dela glutenfria recept,modetips eller var man kan hitta den bästa kycklingen på ceasarsalladen ? Eller ta spegelbilder iklädd camoshorts och göra reklam för nån tokdyr "energidryck" utan socker eller skriva om sina storartade politiska planer? Well d kanske är så. Men jag har tänkt på ett annat sätt som tur är för er. Jag kommer skriva om att försöka träna på heltid utan vara proffs . Att leva i ett land långt bort från mitt älskade knäckebröd och att kräva fri WIFI så fort man lämnar sitt hem. Men åxå om upplevelser, sköna människor jag träffar och kanske 1 eller 2 tips på saker som kan vara bra att veta INNAN man flyttar över halva jordklotet med typ 2 par shorts och en cykel. Kommentera gärna men försök hålla en tillräckligt "trevlig" ton så jag slipper leka Kuba.

Dvs tänk först skriv sen. (för jag kan det inte)

Likes

Comments