Här har det varit en tung vecka med mycket motgångar -åtminstone arbetsmässigt.

Redan i måndags gick potatisupptagaren sönder och först i torsdags fick killarna rätt delar för att kunna laga eländet. Dessutom har de haft en trasig utgödsling att kämpa med under flera dagar -vilket inte är den mest glamorösa delen av att vara bonde.

Själv har jag varit hemma ett par dagar med förkylda barn.

Men livet är ju så. Ibland rullar allt på och man har ett bra flyt. Ibland tar det emot ordentligt. Nu känner vi oss lite pressade att få upp de potatis vi har kvar nästa vecka -så hjälp oss hålla tummarna för fint väder och att upptagaren håller!

Idag har det blivit lite hemmafix med städning, gräsklippning och biltvätt och efter det är det extra härligt med ett glas vin och en brasa. Kvällens efterrätt får bli en äppelpaj. (Recept finns bland tidigare inlägg.)

Hoppas alla får en skön lördagskväll!

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det verkar som om jag fått ta över den alldeles otroligt allvarliga förkylning min man led av förra veckan. I tider när det ska plockas potatis är det inte direkt tid att sjukskriva sej, men nu är det snart dags att krypa upp i soffan med nya avsnittet av Outlander! Det har jag sett framemot hela dagen.

Hoppas alla får en mysig kväll!

Likes

Comments

Efter gårdagens väldigt moderna kulturform återgår jag idag dit jag trivs allra bäst -till 1800-talets England (1700-talets Skottland duger såklart också).

Med en kopp av mitt favoritte (Södergrön hittar ni tex på 24 kvadrat i Sölvesborg) kurar jag upp mig i soffan en stund idag med en av tidernas bästa böcker! Förmodligen har de flesta sett filmen. Om ni gillade den rekommenderar jag verkligen boken.

Jane Austen är kvick och (faktiskt) väldigt humoristisk. Trots att jag läst Stolthet och fördom tidigare tål den att plockas fram igen.

En nyutgåva gör förmodligen boken lite mer lättläst och även om man använder lite gamla uttryck är boken inte på något vis tung att läsa. Jag läser ganska mycket, men det här är verkligen en favorit som tål att läsas om då och då.

Jag skulle dessutom tro att de flesta moderna kärlekshistorier kommer av inspiration från Stolthet och fördom och Jane Eyre som är en annan favorit.

En kärlekshistoria när den är som bäst och helt klart en bra kompis en höstdag som denna.

Likes

Comments

Tubecon mina vänner. Häromdagen blev jag idiotförklarad av sonen för att jag inte visste vad det var. ALLA vet vad Tubecon är! (Jag som precis fattat vad guldtuben är...)

I förmiddags bar det iaf av mot Helsingborg och Tubecon som är en Youtubemässa. Kidsen får träffa sina idoler från nätet och vi vuxna står som de fån vi är. Roligast tyckte vår son det var att man fick möta sina favoriter från Youtube i FIFA.

För den som inte har koll är det omöjligt att veta vem som är känd och vem som är besökare. Många av kändisarna är i ålder med mina barn, den som passerat tjugofem är gammal.

Något som är lite skönt med Youtube är dess mångfald. Man behöver liksom inte se ut eller vara på ett visst sätt, Youtube rymmer många udda fåglar och oavsett om vi vuxna begriper det eller ej så är de här människorna långt mer kända för våra ungar än Ola Rapace och Helena Bergström.

Dessutom är många av dem fantastiskt ödmjuka och gulliga mot sina små fans vilket man som förälder såklart uppskattar alldeles extra!

Som tur var fanns här gott om plats för trötta föräldrar att vila benen, medan ungarna köade.

Vuxna kunde även fördriva tiden med ett föredrag om ungars nätvanor vilket i ärlighetens namn inte bjöd på speciellt mycket nytt. Det är väl så enkelt som att det inte är enkelt! Det enda sättet att ha koll på vad ungarna gör på nätet är att själv vara aktiv och intressera sej för det de tittar på. Visst är det mycket som verkar korkat och fördummande för oss vuxna, men i ärlighetens namn var mina föräldrar inte överdrivet förtjusta i Ronny och Ragge. Det gäller klart också att tidigt lära dem att vara schyssta på nätet. Många sk youtubers trakasseras både på nätet och verkliga livet, men det sjuka är att de som är värst är barn mellan 8-12 år. Alltså småungar! De sitter bakom sina skärmar och skriver alldeles otroligt grova grejer (som de många gånger säkert inte ens förstår själva). Källkritik är också viktigare än någonsin! Vem som helst kan säga vad som helst och presentera det som en sanning för sina små tittare. Det är en enorm utmaning både för oss föräldrar och våra barn att hjälpa dem vara källkritiska.

Så efter en dag med ganska mycket väntan för min del ä vi nu påväg hemåt. Jag föredrar alla gånger fotbollscuper och hopptävlingar, men även det här gör man såklart för ungarnas skull och huvudsaken är att de är nöjda!

Hoppas alla får en riktigt skön lördagskväll!

Likes

Comments

God morgon lördag!

Idag bär det för min del av mot dotterns ridklubb där det är fixardag. Dottern får såklart också följa med och hjälpa till -det är ju inte mamma som rider.

Bonden tar med sonen för att plocka utsädespotatis (alltså de potatis som vi ska sätta nästa år).

Jag är verkligen inte speciellt duktig på att baka och enda gången jag gör det är när ungarna tjatat tillräckligt mycket. Paj är något helt annat! Det är snabbt och enkelt. Dessutom är det ett bra sätt att att ta tillvara alltifrån bär till rabarber och äpplen.

Här kommer mitt favoritrecept.

Du behöver:

Åtta-tio äpplen (fallfrukt är nästan godast), två tsk socker, en tsk kanel, en nypa flingsalt.

125 g smör, 1,5 dl socker, 1 dl havregryn, 2 dl vetemjöl, 2 tsk flingsalt.

Skala äpplena och skär i mindre bitar. Krydda med socker, kanel och flingsalt.

Blanda resten av ingredienserna i en bunke tills de blir en smulig massa. Fördela över äpplena och kör in i ugn på 200-225 grader tills pajen fått fin färg.

Godast tycker jag pajen är tillsammans med vaniljglass. Saltet gör att smaken på den här pajen sticker ut litegrann. Det blir liksom inte för sött. Havregrynen ger en god crunsh. 

Den här pajen är för god för att inte testas! 

Hoppas alla får en riktigt skön lördag! 

Likes

Comments

Så var det fredag igen och den här veckan har passerat i ett rasande tempo.

Det mesta har under veckan kretsat kring sådden och mitt uppdrag har varit att förbereda marken för detta.

Det är alltid lite extra stressigt när man ska så, speciellt eftersom det väntas regn på söndag. Dessutom ska såmaskinen vidare till vår kollega så det är liksom inte läge att dra benen efter sej.

Dagarna har varit långa för bonden, som jag mest träffat i förbifarten. Ibland undrar folk om det inte är jobbigt att arbeta tillsammans med sin man. De skulle "inte stå ut med att gå och trampa på varandra hela dagarna". Mitt svar brukar bli ett skratt. Om man sitter i varsin traktor på varsitt skifte är det inte direkt så att man tjatar ihjäl varandra.

Igår började han tex jobba 04.30. Vi sprang på varandra en gång på gårdsplanen, för övrigt sågs vi inte förrän klockan nio på kvällen. Jag kan inte direkt säga att det är en normaldag för vår del, men det händer då och då att det är så. Kanske hjälper det lite att själv vara aktiv i företaget när man är gift med en bonde... Jag vet lika väl som han vad som måste göras och förstår därför hur viktigt det är att vissa moment blir utförda i tid. Sådden har redan blivit försenad pga allt regn i september och när man har ett arbete som helt styrs av vädret blir det ibland så att man måste jobba otroligt intensivt under en period, annars kommer det helt enkelt inte in några pengar.

Det kan vara otroligt tufft under perioder, speciellt när man har små barn. Nu börjar våra bli lite större och så sitt vis är det många saker som blivit enklare. Att natta barnen är inte ett projekt, de kan äta och duscha själva.... Å andra sidan är det mycket skjutsande och planerande. Men för alla andra bondfruar med småbarn därute kan jag trösta med att det blir lättare när barnen blir mer självgående. Jag har också brutit ihop fullständigt över att vara ensam med en gråtande bebis som vägrar somna medan storebror passar på att vända upp och ner på huset -det kommer inte alltid att vara så, även om det känns så just nu.

Min pappa var också egen företagare och jobbade väldigt mycket, jag tror kanske att det gör det lite lättare för mej. Man är liksom inte van vid att man äter middag klockan fem när familjen är samlad. Däremot åt vi alltid middag tillsammans, även om det blev sent. Det gör faktiskt vi också, allra oftast. Eftersom våra åkrar ligger samlade runt gården kan bonden ofta svänga inom och äta med oss andra även om han jobbar sent. Inte alltid, men oftast.

När det är som den här veckan kunde man varit dubbelt så många anställda. Allt måste rulla hela tiden för att man ska hinna med. Det är ju inte bara till att så. Marken måste bearbetas i omgångar innan man fått bort rester från de gamla grödorna, eventuell gödsel ska myllas ner, sten plockas och så ska allt jämnas till. Jag är inte så värst bra på att köra rakt, min grej är att köra jämnt. Därför är jag alltid lite irriterad vid höstsådden när det inte är tid till finlir. Det gäller liksom bara att köra på.

Hur som haver, nu är allt i jorden och det är minsann värt att fira tycker jag. Glöm inte bort att fira ibland. Det är vi alla värda!

Trevlig helg på er!

Likes

Comments

Jag läste nyligen om barn som är för trötta för att orka med skolan på grund av alla sina fritidsaktiviteter. Det är tydligen inte heller ovanligt att föräldrar prioriterar barnens träning framför läxorna. Men det såklart, Zlatan tjänar mer än en läkare.

Samtidigt har man inom fotbollen tagit bort tävlingsmomentet för barn. Vid en cup eller ett seriespel för barn upp till tretton år räknas inte längre resultat. Och det här är en fråga som delar fotbollsföräldrar i två läger. Barnen ska kunna ta en förlust menar vissa, andra tycker att det är bra att resultaten inte räknas -det är ju trots allt en lek. Man behöver kanske inte vara Nobelpristagare i psykologi för att räkna ut att det är föräldrar till de bästa ungarna som tycker att man ska kunna ta en förlust och att de vars barns lag just blivit överkörda med 0-11 som tycker att det är bra att det inte är så allvarligt. Men ungarna själva fattar. De kan både räkna och ta en förlust, det är de vuxna som är problemet.


För några veckor sedan var vi på ett seriespel med sonens lag. En situation är något svårbedömd för den (gissningsvis) trettonåriga domaren som beslutar att det blir målvaktens boll. Då händer det pinsamma: tränarna i motståndarlaget börjar gapa och skrika om att det ska vara hörna. De går hårt åt den stackars domaren (som är ett barn!!!) och på planen står tio nioåriga killar och bara gapar. De fattar liksom också det konstiga i situationen. Den modige domaren står på sej och vi är nog många som står redo för att gå ut och stötta honom, men målvakten finner sej ganska snabbt och rullar igång spelet så situationen dör ut. På väg hem kan jag inte annat än berömma sonen och berätta att han och de andra ungarna uppförde sej väldigt mycket bättre än de vuxna. Domarens beslut gäller, oavsett om det uppfattas som rätt eller fel så accepterar man.

Det finns väldigt många fler exempel, ofta kring några lag man ofta stöter på där såväl föräldrar som tränare tar det hela på lite större allvar än vi andra, men inlägget skulle bli väldigt långt om jag drog alla.

När jag berättar för andra om hur våra veckor ser ut med ungarnas träningar, tävlingar/seriespel/cuper är det många som suckar och undrar hur vi orkar? Och varför vi gör det. Orkar gör vi för att det är det roligaste ungarna vet och när barnen mår bra gör föräldrarna också det. Någon gång när regnet piskat från sidan har jag frågat sonen om han verkligen vill åka på träningen i det där vädret. Han har tittat helt oförstående på mej och sagt att han självklart vill träna! Det är ju det roligaste han vet. Han har träning två dagar i veckan och under säsong är det matcher varannan (ibland varje) helg. Varför vi gör det? Självklart av samma anledning. Jag tror alla de som sett lyckan i vår dotters ansikte när hon just klarat ett nytt moment på träningen eller när det gått bra på tävlingen förstår att man som förälder skulle gå genom eld för att ge sina barn den glädjen. Hon tränar också två gånger i veckan, men tävlingarna kan vi välja att inte ta riktigt lika ofta eftersom hon fortfarande är så liten. Visst blir det många träningspass för mej som oftast står ensam för att skjutsa i veckorna, men barnens scheman tycker jag är lagom i förhållande till deras ålder.

Så var det då det där med skolan. Jag tänker såhär: vilken dag mår man som vuxen bäst? Är det den dagen man startar med en rask promenad/cykeltur eller när man inte hinner med det? Sover jag bäst om jag hållit igång under dagen eller när jag suttit med telefonen eller datorn precis innan jag gick och la mej? Jag tror det är precis likadant för ungarna. Efter ett träningspass äter man ordentligt och sover bra. Fysiken förbättras vilket i sin tur leder till att man orkar studera. (Även om de såväl som vi vuxna mår bäst av allt som sker med måtta.) Ser vi sedan till de fantastiska rid- och fotbollstränare vi har får man också lära sej en hel del om ordning, respekt, att följa instruktioner och att vara en god kamrat.

För att knyta ihop den här lilla uppsatsen menar jag då att vi vuxna med barn inom idrotten har ett enormt ansvar! Vi har ett ansvar för att inte pusha våra barn för hårt och vi har ett ansvar för att visa dem hur man beter sej inom idrotten: som sonens fotbollstränare i helgen. Ungarna spelade cup och de vann alla matcher ganska stort -utom en. Det finns kanske de som hade känt sej frestade att toppa laget och placera ut de som var säkrast på respektive positioner för att kvittera. Men de gör inte det! Alla får vara med, alla får spela lika mycket och alla ska få chansen att göra mål genom att få vara lägst fram. Fotboll spelar man för att det är roligt och man ska lära sej att hantera en förlust. Då tycker jag att man föregår med ett alldeles utmärkt exempel! Hade alla gjort likadant hade man kunnat räkna resultaten av den här cupen utan att nioåringar riskerat petas från laget för att man lyckats värva en bättre spelare från grannklubben. För de barn som har tur och omges av vuxna med sunda värderingar kan idrotten vara den största gåvan! Och den hoppas jag kunna fortsätta att ge mina ungar.

Likes

Comments

Här i lilla Sölvesborg har vi många fantastiska butiker! Fria från stora kedjor, unika i sitt sortiment och med en väldigt serviceminded personal! Ni som bor här, åk in en sväng i vår egen stad innan ni åker till större ställen för att handla. Kolla om det ni letar efter finns här istället för på Internet. Ni som inte bor här, åk hit en lördag. Strosa på de mysiga gatorna, ta en fika på något av kondisen (Chokladtårta på Ritz är mitt hetaste tips) och avsluta med en promenad till andra sidan viken över vår fina gångbro.

Efter att ha storstädat bad- och sovrum behövdes lite nytt. Här kommer lite av dagens shopping:

Ernstkrukor med grönt från Dennis blommor.

Tvål från Lilla Bruket (luktar precis som på SPA, mmm) är köpt på Smaralda.
Kruka och kaktus från Dennis blommor.

Fynd från Dollarstore kruka/ljuslykta för endast 50:-.
Grönt från Dennis blommor.

Ha en trevlig fredagskväll!

Likes

Comments

Alla som känner mej vet att jag är förvirring personifierad. Därför bjuder jag på en liten lista med saker jag glömt under dagen:

1. Stamtavla och vaccinationskort när jag besökte veterinären för att vaccinera hundarna.

2. Pengar för att betala veterinären som vaccinerat hundarna. Vilken tur att jag glömt lägga tillbaka min makes plånbok sedan sist jag lånade den så den låg kvar i bilen.

3. Att hänga in sadeln i transporten efter dotterns träning. Vi var nästan hemma innan hon lite försynt påpekade att den hängde på flaket -igen.

4. Att skriva en "handlingslista" som bonden kunde ta med sej när han veckohandlade mat. (Det kunde rättas till relativt snabbt, dock fick jag ringa honom och komplettera med några livsnödvändiga saker jag glömt: grädde, glass och Marabou Japp.)

5. Att berätta för klassföreståndaren att jag glömt ändra sonens tandläkartid imorgon, vilket innebär att han behöver sluta skolan lite tidigare... Tror jag ska göra det nu direkt, innan jag hinner glömma det.

Förmodligen har jag glömt mer, men inget jag kan komma ihåg...

Over and out!

Likes

Comments

Började dagen med en härlig cykeltur ner till havet. Som vissa av er vet har vi ytterligare en labrador, Wilma, som jag ställer ut ganska mycket och nu efter sommarens behagliga dagar behöver hon bygga upp lite muskler. Därför börjar vi numera dagarna med en ganska lång cykeltur.

Jag tänker ganska ofta på hur vackert vi bor. Även om jag ibland kunde önska att vi bodde liiite närmre havet så är det inte så fasligt långt bort -egentligen. Efter en tur över åkrarna, genom grannbyn, ligger det mest fantastiska lilla fiskeläge.

Jag är verkligen ingen morgonmänniska och hade jag inte haft någon annan än mej själv att ta hänsyn till hade jag med största sannolikhet sovit ett par timmar till, men till och med jag får erkänna att det är fantastiskt vackert, både över åkrarna och havet de här första ljusa timmarna.

Vidare hem till det som just nu är min favoritfrukost: grekisk yoghurt med jordgubbar!

Dagen har sedan fortsatt på åkrarna. Förmiddagen ägnades åt att förbereda marken för sådd. Det har kommit lite mer regn än vad som är önskvärt nu och bitvis gick det ganska tungt.

På eftermiddagen kom tröskan för att ta åkerbönorna som är det sista vi tröskar för säsongen. Även bönorna blir foder till våra egna grisar.

Jag fick till och med det OERHÖRDA förtroendet att tippa bönorna själv i torken eftersom bonden satt i ett möte. Nervöst värre, men det gick! (För den oinvigde kan man i värsta fall sätta eld på hela gården (typ) och om man vill ställa till det lite lagom kan man skapa många dagars reparationsarbete.)

Men nu håller jag kväll. En god middag, sen lite soffmys med ungarna.

Ha en mysig kväll alla!

Likes

Comments