Jaha.. då var det dags att flytta hemifrån.. äntligen är man färdigutbildad (examen 5 juni), ny bil och ett jobb som väntar på mig i sommar! Skall bli skönt att leva på mer än det futtiga studiemedlet som gör att man är luuuuuspank i slutet av varenda månad. Jag och Martina har fått lägenhet i södra biskopsgården... fyra r o k. Flyttar den 1 maj och det skall bli så hiiiiimla roligt! Tänk vad mitt liv har ändrats! Bara för fem år sedan mådde jag piss, hade inga vänner och ja.... hade ett kasst liv. Men nu.. har så många goá vänner omkring mig, en lycklig familj, en underbar Daniel som jag älskar över allt annat och livet leker bara för mig! Jag älskar er allihopa det skall ni veta! Puss på er!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Alla mina underbara vänner! Vad vore livet utan er... alla som känner mig veta att mitt liv inte alltid varit en dans på rosor och att det ibland fortfarande kan kännas asobbigt.... MEN.............. då finns det något såå underbart som vänner som alltid finns där för mig. Det är ni som får mig att må bra. Bara jag är med er så mår jag så himla bra och jag känner mig så glad! Livet är så lyckligt för jag har ju er att festa med, gråta med, skratta med, bråka med, ha bode roligt och tråkigt med, och bara njuta av livet tillsammans med! Hoppas ni aldrig slutar upp med att vara så himla underbara! Puss på er!

Likes

Comments

Jag sitter här nu och har varit tillsammans med Daniel i 1,5 år.. jag som för några år sedan fårr för mig att ingen kille någonsin skulle falla för mig, att jag aldrig skulle bli kär och ffa.. jag VAR inte typen som blev kär.. Nu sitter man här kär och galen på RIKTIGT! Känns som om det är en psykos man lever i, man är inte alltid vid sina sinnens fulla bruk.. jag är riktigt kär.. Kan fortfarande efter 1,5 år bli nervös om jag vet att jag skall träffa honom på kvällen, och när jag väl får syn på honom hugger det liksom till i kroppen. När han rör vid mig så ryyyser jag. Ingenting, ingen annan tanke ingen annan glädje ingen annan människa får mig att känna mig så fri och glad som han! Jag älskar honom för allt som finns! Daniel är inte personen som "springer ner" dörrarna hos mig och han kan vara ganska svårflörtad, och det är nog det som attraherar mig så.. Jag kan inte förklara det, om ni inte kännt så själva, men varenda liten sak hos den personen man är kär i är det bästa som finns. Det som jag tycker är så tråkigt och jobbigt, men som jag inte vill säga till honom, är att han är FNsoldat.. Om en vecka åker han till Liberia och skall vara där till december.. hela detta året har han bara varit hemma varannan helg. Jag FÖRSTÅÅÅR att han inte kan vara med mig hela tiden och att han självklart vill träffa sin familj och sina vänner. Detta har betytt att jag bara en natt varannan vecka får träffa och vara med honom.. sedan på förmiddagen skiljs vi åt och så går det ytterligare två veckor innan samma sak händer igen... Jag får abstinens! Kan nästan inte andas när vi ses så sällan... Ibland (ofta) kan jag vara irriterad på honom, och jag veeet att det är så jävla dumt, men jag kan inte förklara varför. Jag blir bara så desperat för jag vill att han skall fatta att jag faktiskt är lessen över att han åker, och ibland verkar det som om den jävlia militären är det enda som finns i hans huvud!! HAN skall ju åka och ha kul, göra något nytt och pröva sina vingar.. DET är viktigt!! Men samtidigt vet jag att jag har absolut ingen rätt att beté mig hur som heldst för att jag blir desperat... men man är ju inte mer än mänsklig! Jag skall vara ärlig... FAAAAN vad jobbigt det är att jag nästan ALDRIIIG får träffa honom... känns ibland inte som att jag är det första han prioriterar heller (nu gör han säkert det, men ibland är han lite dålig på att visa det)!!!!! Han åker.. min kärlek åker för att hans högsta dröm gick i uppfyllelse, och jag kan inte hjälpa, men jag tycker att det är SÅÅÅÅÅ jobbigt. Han har liksom sitt liv, med sitt jobb, sina soldatpolare osv. Själv sitter man här hemma med sitt vanliga inrutade "göra-samma-sak-varje-dag-liv". Men.... ALLA skall veta att jag unnar honom det för allt i världen, hur ego jag än kan låta! Innerst inne är jag jättestolt över honom och jag är lycklig som fan över att veta att han är MIN pojkvän och ingen annans!! Jag vill inte ha någon annan än honom!! Ingen är som han och ingen får mig att känna så som han gör bara genom att titta på mig! Min kärlek åker... jag får ångest över att tänka på det... men kan inte säga det till honom.. vill inte ge honom dåligt samvete.....

Likes

Comments