​De senaste dagarna har det inte hänt mycket. Det ända jag har gjort är att sitta hemma ensam. Det känns som om mina kompisar är arga på mig, men jag vet inte varför. En kille som jag länge har varit med blev lite sur på mig förra veckan och det känns som om han ännu inte släppt det. Varje gång han varit borta en längre period träffas vi alltid när han kommit hem men det ända jag fått från honom på snap är svarta bilder. 

Det gör ont att veta att han är arg och jag vet inte hur jag ska lösa det. Jag är för feg för att skicka och fråga om han vill träffas. Rädd för att få ett nej. Så jag tror det bästa jag kan göra är att vänta och låta han tänka igenom saker och sen när han är redo prata med mig. Tills dess kommer jag spendera mina dagar i min säng med netflix. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Igår var det min födelsedag. Många längtar till sin födelsedag men jag längtar alltid tills den är över. Varje år händer samma sak och igår var ingen rolig dag.

Dagen börja med att jag fick en utskällning precis när jag vaknat och klivit in i vardagsrummet. Fick höra att jag var en lat och jobbig människa som aldrig bidrar med något hemma och hon fattar varför jag inte har några kompisar. Kanske hon har rätt. Jag har ju inga kompisar som jag kan berätta allt för. Kanske det beror på att jag är så jobbig som hon påpekade. Jag gick iallafall tillbaks till min säng och låg där en stund och höll in tårarna medan jag hörde min familj i vardagsrummet fortsätta prata om mig.

De åkte sedan iväg utan att jag ens fick ett "hejdå" ännu mindre ett "grattis". Det ända jag fick var att de sa att jag inte fick åka hemifrån för de skulle komma hem igen och få min "jäkla" present som de så fint sa det. Så där var min dag förstörd. Jag kunde inte åka träffa kompisar, för jag visste inte när de skulle komma hem igen. Så jag spendera större delen utav dagen i mitt rum i min pyjamas. Jag ska inte ljuga och säga att jag inte var ledsen för det var jag. Jag kände mig så ensam och kanske det beror på mig.

Jag är inte den mest sociala människan. Jag har mina närmaste vänner som jag fortfarande inte pratar med allt som pågår i mitt liv med. Jag har killen som alltid funnits där för mig. Han vet saker som jag inte har berättat för någon innan. Saker som hände när jag bara var några år. Det gör mig rädd. För jag vet inte vad han och jag är. Gillar han mig, gör han inte det. Det gör mig så stressad att veta att han vet dessa saker om vi någon gång skulle tappa kontakten.

Iallafall min familj kom hem och ropa på mig att jag skulle komma och när jag gick in i vardagsrummet stod där en burk med kakor och en bok som de troligtvis nyss varit och köpt. Jag satt mig i soffan och var glad för det jag fick och sa tack. De satte på tv:n och där var konversationen slut och jag gick åter in på mitt rum och undra vad jag kan ha gjort för att de ska ogilla mig så mycket som de gör. Men jaja jag får bara leva med det. Jag har överlevt alla år innan så jag överlever ett par till.

Likes

Comments

Jag gillar inte att prata om jobbiga saker som sker i mitt liv och detta leder ofta till att tankar stannar kvar i mitt huvud länge. Jag vet att om jag bara pratar om det så försvinner de men det är väldigt jobbigt. Jag har väldigt svår att öppna mig för människor. Det händer väldigt ofta att jag ljuger för att passa in eller för att slippa människor. Jag gillar att vara för mig själv men just nu önskar jag att jag hade människor i mitt liv som jag skulle kunna prata med om vad som helst med. Men det har jag inte...

Jag är en människa som övertänker allt. Allt som sker under dagen, alla människor jag möter, alla konversationer jag har kommer jag ligga och grubbla över på natten. Även saker som hände för flera år sedan kommer tillbaka till mig under nätterna och jag får väldigt svårt att släppa det när tankarna väl har startat. Jag saknar sömnen jag hade för några år sedan. Då jag kunde somna på några minuter och inte behöva känna att tankarna håller på att ta över.

Så denna bloggen är till för just det. Att försöka rensa tankarna med att skriva ner det som befinner sig i mitt huvud just här och nu. Jag hoppas att det hjälper för just nu känns det bara alldeles för fullt där inne. Med allt som pågår just nu känns detta som en bra lösning när jag inte har någon att prata med.

Jag hoppas verkligen att detta kommer hjälpa annars vet jag inte vad jag ska göra.

Likes

Comments