View tracker

50 dagar efter lårskadan var det dags för ett efterlängtat lopp. Benet skulle få ett test och formen prövas. Mitt 10e halvmaraton tror jag. Det blev också mitt jobbigaste och i särklass det sämsta.

Varmt och soligt. Perfekt väder om man inte ska springa långt, då blir det lite varmt...

Jag har sprungit Max 8 km i lågt tempo de senaste 50 dagarna så förväntningarna var därefter.

Hyggligt tempo första 5, och andra 5. Sen blev det tungt,... Snavade och föll raklång på Söder Mälarstrand, inte riktigt optimalt, men låret gick inte sönder. Kom i mål 21 minuter långsammare än förra årets tid.

Jag kastade inte in handduken. Det är jag glad för. Och benet höll. Det är bra. Och nu är det flera månader av träning till Stockholm maraton - det är good news!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Det självklara svaret är ju NEJ. Trots det möter varje antydan om att jag behöver fler skor av höjda ögonbryn.

Jag träffade en gitarrsamlare som bara köpte svarta gitarrer. Hustrun kunde då inte så lätt inte märka om det kom en ny gitarr till samlingen. Som synes på bilden är jag inte lika smart!

Efter förra året hade jag en hygglig samling skor för olika behov. Vad händer när man blir äldre och man tränar intensivt - jo fötterna blir större... från storlek 10 till 10,5. Bara att rensa skoförrådet och börja om. Tur att de genom löpargruppen i En utsträckt hand kunde fått ny användning.

Bilden visar i stort vad jag nu använder:

Icebugs med bra dubbar, fixar alla underlag galant, vinterfavoriten.

Innov 8 terraclaw 270. Sköna rejäla på stig och i terräng, låg drop

Adidas Supernova - trygghetspråmar som klarade maran 2015.

Adidas Boston, lätta snabba men lite mer svårflirtade. Fina på halvmara.

New Balance Zante, väldigt röda, lätta, mjuka, bekväma, vid tåbox, lägre dropp. Gjorde maran 2016.

Outsidern Mizuno Ronin. Lätta tävlingsskor som jag mest använder på bana.

Min tanke är att muskler och fötter mår bra av att man roterar mellan olika skor. Dessutom är det naturligtvis bra att ha skor anpassade till underlag och distans.

Genom åren har jag fått lite koll på vad jag gillar och vad som passar mig. Jag går gärna till en affär som kan löpning (som ligger på Regeringsgatan). När de får någorlunda fria händer och jag får prova lite fördomsfritt kommer jag ofta hem med skor som jag inte ens funderat över men som visar sig vara helt rätt.

Visst finns det utrymme för fler par skor?


Likes

Comments

View tracker

sommarens träning har äventyrats av två fåniga skador. Först skulle jag tvunget försöka vågsurfa. Jo, det var kul, ända till brädan hämnades och tryckte sig in i bröstkorgen. Alla som skadat revben vet precis hur ynklig man blir. Genomförde ändå långpass med TSM i det skicket. Nästa då - en tå i alla konstiga färger efter att ha sparkat ett stolsben. Visade sig att det gick att springa också i det skicket.

Häromdagen träffade jag en sten i spåret, i en utförslöpa, muskelbristning av det värre slaget i vänster baksida och där låg jag i båbärsriset. Första tanken var, det här gör xxx ont, jag har ingen telefon och kan inte ens komma på fötter. Andra tanken, snart börjar vår gemensamma träning i löpargruppen, Stockholm halvmaraton och Lidingöloppet är runt hörnet. Ser inte bra ut alls. Tredje tanken, min resa till fjällen i veckan går åt pipan, längtar dit.

Nu stapplar jag fram hemma ynklig och irriterad. Måste träna upp muskulaturen bättre för att minska skaderisken, inga genvägar. Denna skada var bara tidsfråga.... Alla ev tips om rehab efter muskelbristning är välkomna.

Likes

Comments

En liten introduktion till mig och min löpning

jag är inne i mitt andra löparliv. Det första var enklare. 25 år yngre flera kilo lättare och färre måsten i livet. Det var oförskämt lätt att nå resultat. Tider på halvmaraton som jag bara kan drömma om nu, trots en nu mycket seriösare inställning till träning kost och rökning(!).

Nåväl, nu är nu och vi kan bara göra något åt nuet och framtiden!

Mitt andra löparliv då. Startskottet gick väl på allvar när jag efter 11 km träning kom till start i Stockholm marathon 2014. Nej det var inte så jag planerat det, det blev bara så. Jag genomförde loppet, jo det var jobbigt och det gjorde ont. Men den främsta känslan var jublande. Detta måste jag göra igen, många gånger, och bättre.

Jag gick med i en löpargrupp i Täby. Får där en massa bra träning, men framför allt många nya vänner, med löpningen som gemensam nämnare.

Det har nu blivit två halvmaraton till och ytterligare två maraton.

Jag mår bättre (frånsett skador), väger mindre och är en mer harmonisk person, i jobbet och hemma.

I denna blogg tänker jag skriva om sådant som är viktigt för mig som löpare, snart 55 (det är bara en siffra), en del är kul annat mindre kul. Kanske intresserar detta bara mig, men kanske också dig som hittat hit!

Likes

Comments