Det ska vara nytt och gammalt. Svindlande höjder av Emily Brontë publicerades 1847 och har länge setts som en av de främsta böckerna inom engelsk litteratur. Jag läste kursen engelsk litteratur förra året och även om detta inte var en av de böcker som ingick i litteraturlistan så sörplade jag i mig den.

Svindlande höjder utspelar sig år 1801 i ett trött och grått engelskt landskap, där en man med namnet Lockwood kommer i kontakt med sin hyresvärd för Thrushcross Grange, Heathcliff, som bor i Wuthering Heights (svindlande höjder). Lockwood frågar sin hushållerska Nelly om den här mannen efter att han under ett oväder hamnat där och mött en väldigt barsk man.
Nelly berättar historien om när hon jobbade på Wuthering Heights som en betjänt och barnflicka. Hennes husbonde heter Mr Earnshaw och en dag efter att han åkt iväg så kommer han tillbaka med en pojke. Heathcliff. Mr Earnshaw hade sedan tidigare två barn, den äldre pojken Hindley och den yngre flickan Catherine. Hindley och Heathcliff kommer inte överens så deras far skickar iväg den äldste på internatskola.
Berättelsen handlar om Heathcliff och Catherine, deras förbjudna kärlek och vänskap och att överleva i ett väldigt strikt hem som helt och hållet riktat in sig på att Heathcliff är av lägre slag. Mr Earnshaw går bort och Hindley får ta över hushållet. Han tvingar sin yngre bror, numera sedd som en tjänare, att arbeta på fälten och göra allt som tjänarna gör medans han fokuserar på att tygla sin vilda och enligt mig mentalsjuka syster Catherine. Hindley har även med sig en fru, Frances, och när hon dör i barnsäng fördjupar han sig i alkoholism och misshandel av allt och alla i hushållet.
Catherine är en väldigt speciell kvinna och jag har hemskt svårt att gilla henne. Hon är konstant upprörd över obefintliga petitesser och om inte all uppmärksamhet läggs på henne bryter hon ihop. Så trots sin kärlek till Heathcliff förlovar och gifter hon sig med Edgar Linton för att nå högre upp i klassamhället och "det hon förjtänar". Det är en tragisk berättelse, de är så otroligt kära i varandra men de kan inte vara tillsammans.

Slutet på boken griper i hjärtat, men det tror jag alla böcker jag läser gör. Det verkar dyka upp som ett mönster.





Likes

Comments

För dig nära är den tredje och sista boken i trilogin om Eva Tramell och Gideon Cross. Jag avslutade den igår och blev stumt besviken när boken abrupt slutade. Lite som den första Hobbit-filmen lämnade besvikelse när Bilbo såg över ett berg, sedan kom eftertexterna.

Deras historia har svindlat om min tillvaro, men likväl som den första boken var lite långdragen var även denna det. Den andra boken För dig sedd var mer dramatisk och det var uppståndelse över Gideons tidigare fästmö Corinne Giroux, en mentalt störd, besatt och otroligt vacker kvinna som står lite i deras väg. Precis som 50 Shades, Christian och Anastasia, så är det här en bokserie om ett par som är helt galna i varandra. Det finns ingen riktig BDSM i den dock, det är för det mesta helt casual sex med lite busiga twister. En annan skillnad är att både Gideon och Eva kommer från traumatiserade förhållanden och jag tror inte någon av dem mäter våglängden för vem som är mest problematisk. Det här är på alla sätt en bok man inte lägger ifrån sig, jag läste den fördelad på två kvällar, även om jag helt ärligt skippade en och annan sexakt.
Det intressanta för mig i dessa bokserier är inte den erotik som det faktiskt är, utan den problematik som ligger i bakgrunden. Gideon Cross är precis som Christian en väldigt dominant m
an med stora kontrollbehov. Gideon äger mycket tack vare hans pengar och följer Eva vart hon än går. Han är inte alltid där, men han vet alltid vad han gör. Han äger byggnaden hon jobbar i, huset hon bor i, barerna hon besöker... Och gör han inte det så gör han det snart.
Eva har problem med sin mor som på samma sätt som Gideon utövar extrem kontroll över henne genom att bugga hennes klocka och få henne övervakad. Detta är som resultat av att hennes mor inte kunde skydda henne från det trauma som drabbade henne.

Det här är på alla sätt en romantisk bok. Det är det jag tycker om med den. Den lämnar inte mig med en konstig känsla i magen, även om Sylvia Day några gånger fick mig att snabbläsa mig igenom för att få reda på vad Gideon verkligen höll på med. Men många saker har hon inte avslöjat för ens i nästa bok. Det om något får mig att läsa vidare. Det här är den tredje boken i vad som uppgavs vara en trilogi, men hör och häpna, det kom en fjärde bok. Jag var så arg när jag avslutade den här boken då jag trodde att det var den sista. Det är ju en trilogi enligt författaren.
Slutet av den här boken är lugn och bitarna börjar falla på plats, men det är så mycket man som läsare ännu inte fått veta. Så otroligt många saker man väntar på att få höra.
Jag rekommenderar hela den här bokserien till dig som inte hade tillräckligt stark mage för att läsa 50 shades, men ändå har en känsla för det där extrema.





Likes

Comments