Misc

Genom åren har jag intervjuat ett stort antal människor som har sökt komplexa generalisttjänster (ofta lärare som ska in i redaktör/projektledarroller där förväntansnivån är att man inom något år leder produktutvecklingsprojekt som är sexsiffriga investeringar).

Mitt bästa tips: Drakar och demoner-tekniken* :-).

Låt större delen av Intervju 1 bestå av ett steg-för-stegcase, som du skapar tillsammans med dem på firman som jobbar med och i rollen.

Upplägget ska syfta till resonemang, inte rätt/fel, och det är viktigt att förklara det för kandidaten.

Utgå t.ex. från en vecka eller ett år i rollen. Berätta om realistiska konkreta situationer som uppstår. Använd detaljer och namn, och använd presens och direkt tilltal. ("II april har vi säljkonferens. Den är ... och syftar till att ... Vår säljchef Anna behöver din hjälp med att ... eftersom ... . Hur löser du det?")

Se till att varje "stopp" i caset dels berättar något relevant om tjänsten, dels har ett specifikt syfte/tema (problemlösning, affärsmässighet, kreativitet, konflikt etc.)

Idealiskt ska svaren i varje situation återkopplas ("Du valde X i det här läget – det fungerar ofta bra. Man kan också lägga till Y och Z eftersom vi på Firman ...").

Det finns många fördelar med den här metoden jämfört med att utgå från ett batteri av generiska frågor ("brukar du ... är du en sån som ....").

De två största är att man verkligen pratar om kandidaten kontra tjänsten, inte generellt om kandidaten, och att det blir lättare att se skillnader mellan kandidater.

Dessutom är det en genuint skojig metod i alla dimensioner: när man skapar caset, när man intervjuar (har hittills aldrig haft en kandidat som inte har återkopplat positivt) och när man utvärderar.

... och nej, är man väl förberedd och ser till att leda intervjun/caset så tar detta INTE mer tid än "ett vanligt samtal". Jag hävdar att man vinner både tid och kvalitet sett till hela processen.


Vilka favoritmetoder har ni? Berätta!

* ett bra case har lite samma upplägg som ett bordsrollspel

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Misc

... är utan tvekan alla finfina visitkort, fakturor, kuvert och post-it:ar etc. man får av barnboksillustratörer i olika sammanhang. Jag har anledning att tro att 100 % av alla i skrået är sjukt trevliga – har hittills aldrig träffat på en som var ens småsur.

Den här kommer från en av favoriterna, Catarina Kruusval (Lilla Tulla får en potta kommer som En bok för alla i höst). Hon tyckte hon var sen med att skicka originalen – jag tycker bara att lappen är ljuvlig :-).

Likes

Comments

Misc

Det gör mig kanske till en självrättfärdig språkrättshaverist, men jag förbehåller mig rätten att tycka att det är illa, på gränsen till skandalöst, att vi har slutat lära ungar stava.

Fina exempel på stavningsläget i landet får man i Catarina Grünbaums språkspalt då hon kommenterar Nutidsorienteringen, DN:s tävling i omvärldskunskap. Utifrån förra årets svarsskörd drog hon slutsatsen att man ”kan låta hoppet fara” när det gäller grundskoleelevernas förmåga att stava rätt: ”Om jag påstår att en på tusen stavar simning rätt överdriver jag inte: så gott som alla skriver simmning”.

Men Nutidsorienteringen rättar ändå svaren precis som alla andra numera rättar skrivna svar, nämligen med god vilja och genom välvillig (och rikssvensk, antar man) ljudning – på en fråga får man rätt för korillor men däremot inte för skinnpannser eller arongatanger.


Givetvis är inte ungar dummare nu för tiden, men vi vuxna (som ofta, eller åtminstone oftare, kan stava) väljer att låtsas att stavning är en förlegad språklig tvångströja. Orsaken är dels en snedtänd respekt för dyslexi och dåligt ordsinne, dels föreställningen om det nya digitala kunskapssamhället. Det förstnämnda är godhjärtat men halvtänkt. Det sistnämnda är bara enfaldigt.Den som ska göra ett arbete om Carl von Linné kan googla Kal fån Lene till domedags otta och kommer ändå inte att finna ett enda ”fakta”. Den som vill komma in på skornalisthögskolan har antagligen lärt sig att det kvittar hur man stavar för det finns så bra hjälpmedel, men webbsidan till institutionen ifråga kommer likväl inte att ge sig till känna.

På varje person med dyslexi går tusentals ungar som har det svårare än nödvändigt för att vuxenvärlden kramar ”skrivglädje” och ”lustfyllt språkande” för hårt . För min del är jag övertygad om att vi kan ha en modern, elevaktiv, kommunikativ, kreativ, tillåtande och demokratisk skola – och svenskundervisning – som lika förbländat lär folk stava. Jag vägrar tro att jag är ensam om den övertygelsen.

***

Det här är en gammal text (och Grünbaumtexten är ännu äldre, från 2008). Under en tid i livet hade jag med jämna mellanrum nöjet/äran att skriva krönikor i den alldeles eminenta Språktidningen. Redan första gången jag träffade chefredaktören Patrik Hadenius (som bortsett från att han är tidskrifternas kung Midas också är en allmänt skön snubbe som jag blir glad av) och tidningen bara var en glimt i sin faders öga kände jag att det var en megahit som väntade på att hända. Och där hade jag onekligen rätt (Årets Tidskrift 2015 m.m.). Och det är fortfarande en alldeles, alldeles underbar tidning.


Likes

Comments

Misc

"Pyret fixar frukost" – en liten fining från Vombat Förlag. Pyrets pappor bara sover och sover, så vad annat kan man göra än att stiga upp och börja rigga frukost fast man kanske inte är jättevan?

En bok av Sara Berg, Karin Frimodig och Johanna Arpiainen för alla som minns hur det var att själv få den lysande frukostidén (jag tror alla har fått den nån gång i den ålder då man är lite för liten för att i konventionell mening riktigt klara av uppgiften ...) och för alla som känner nån som ba' "nu har jag väckt alla, nu går jag och knyter mig igen" <3.

Likes

Comments

Misc

Det finns en Wikipediaartikel om mig* som konstaterar att "Ett av Marie Carlssons kännetecken som krönikör är hennes återkommande sammanställningar av citat, under rubriken Bakom flik 2 i Filofaxen".

Jag är glad att den som skrev texten tänkte så, för de spalterna hade jag förbannat roligt med själv och kring dem hade jag min mesta och skojigaste läsardialog, di kallar't.

"Bakom flik II i FIlofaxen" var rubriken på en sorts spalt som jag med jömna mellanrum körde på den tiden jag var krönikör i Nerikes Allehanda/Vestmanlands Läns Tidning/Motala Tidning.

Tiden har sprungit ifrån allt i den rubriken: jag minns inte när jag senast hade en Filofax och det jag gjorde i dom spalterna gör jag i realtid på Facebook och Instagram numera, men "Bakom flik II" var alltså samlingar av språkliga s.k. grodor. När jag ramlade över felsyftningar, ofrivilligt gapskrattsframkallande formuleringar och roliga språkfel överhuvudtaget antecknade jag dem just bakom flik II, och emellanåt tömde jag så att säga samlingen ut i spalten.

En benhård princip var att jag bara fick ha med sådant som jag själv hade sett i original, och eftersom det här som sagt var decennier före Facebook var det mest Lasse Anrell i Aftonbladet som jag tampades med där: sånt som han hade publicerat på Floskeltoppen fick alltså icke gå i en Flik II.

Nedan återfinns en av Flik II-spalterna. Jag tänkte att jag kan väl lika gärna köra dem i repris i det här sammanhanget. Tillräckligt märkliga syftningar never go out of style, liksom.

* Det tog mig många år att få reda på vem som har skrivit den det visade sig vara en av mina mest vördade ... jag antar att termen är "exläsare"


BAKOM FLIK II I FILOFAXEN – SNUSKMUNKSPALTEN

Hovrättsdom för snusk med munkar

Denna rubrik fick jag mig tillsänd per post alldeles lösryckt, så jag vet inte vad texten handlade om. Jag väljer att tro att det inte alls hade att göra med gatukök och flottyr, det blir skojigare så.

Läs en tjusig tidskrift med expertråd om ett land som medföljer en dagstidning utan kostnad!
Ett litet land, antar man, som lätt går att vika in i en tabloid. Andorra?

På Järntorget i centrala Örebro blev en man attackerad av en okänd gärningsman bakifrån. Mannen fick bland annat ta emot en spark på bakbenet.
Man hade velat se en bild på åtminstone offret. Men nej, det fick man inte.

Äkta svenskt smide
Inte så humoristiskt i sig, men milt roande som beskrivning av ett servettställ i furu.

Känslan av lejonpäls väcker liv i goda minnen från X X:s barndom på en bondgård i Andersböle.
Detta handlade om någon sorts sensorisk träning för utvecklingsstörda barn, men mest ställer man sig frågor om bondgårdarna i Andersböle.

Paret förgiftades i sommarstuga – döda i flera dagar
I det här fallet hände det alltså inget alls på den tredje dagen, men ”flera” antyder trots allt att det blev action något senare.

I onsdagens utgåva av ”Om ett ord” förekom ett stavfel. Matjessil ska stavas med två s och inget annat.
Jo … helst med två l också.

En av systrarna hade visserligen inte glasögonen på så hon såg klart.
Frågan är varför hon någonsin väljer att ta på dem?

Man luktade sprit och körde på bil
En variant av den klassiska rubriken ”Man bet hund”, kan man säga.

Välkänt ansikte fyller 80 år
”Att även kroppen bör gratuleras denna dag ägnar man tydligen inte en tanke”, upprörs den inskickande läsaren Kalle.

Våra underleverantörer är lyckligtvis helt kapabla att klara kraven vi ställer på dem.
Detta är inte ett gapskratt, det är bara så föredömligt tillbakahållet för att vara reklam. Dom har inte ”branschens bästa underleverantörer”, dom är bara glada och lite förvånade att ha hittat nån som klarar kraven.

Obehörig sov i källarförråd
"Vem utfärdar tillstånd" I: … för att gå och knyta sig i källarförrådet?

Stop för rattfyllerister vid idrottsplatser
"Vem utfärdar tillstånd" II: … för denna ytterst olämpliga utskänkning?

Namnet primula är en ihop skrivning av de latinska orden ”herba primula veris” som betyder ”vårens första ört”.
1) Nej, det är det inte. 2) Är det för mycket begärt att folk åtminstone inte särskriver ordet ihopskrivning?

Knullborgarmärket läggs ner – Victoria tänker inte vara tyst
Jag ber om ursäkt för – tja, världen i stort; det är inte jag som har alstrat detta första ord … men detta är en tämligen intressant kombination av (av varandra egentligen helt oberoende) rubriker från en webbtidning.

Nyttiga idioter åt fullfjädrade ideologer i kulisserna
Detta är en intressant rubrik även om man inte, som jag, målar upp ett kannibaldrama för sin inre syn.

Samlandet fortsätter.

Likes

Comments