Misc

Jag vet inte vad det är, men jag är vansinnigt förtjust i författar- och idétävlingar (den väldigt trevliga Fröken Europa av Kerstin Gavander kom till på det sättet en gång i en tävling på Liber om att skapa en modern Nils Holgersson).

En "open pitch"-tillställning är att ta den tanken ett steg längre och bättre, typ. GUD vad jag skulle vilja vara bisittare/auskultant där och GUD vad jag ska göra liknande grejer på nästa förlag jag startar :-) ...

... och alla som har en idé om en hälsobok som borde skrivas, buss iväg till Sveavägen med er den 31 maj!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Misc

Väggen är, precis som det står, en bok man minns tio år efter att man har läst den (och tjugo, och trettio).

En kvinna som har följt med sin kusin och hennes man till en avlägsen stuga i de österrikiska Alperna stannar en dag hemma medan de andra två beger sig ner till byn.

När hon är ute och går stöter hon plötsligt på ett motstånd – en liksom helt transparent glasartad vägg.

Världen utanför har stannat av. Alla levande varelser har stelnat i rörelsen.

Kvinnan är avskuren från omvärlden tillsammans med en hund, en ko och ett par katter.

Hon har papper och pennor, och hennes anteckningar om livet hon efterhand inrättar åt sig bakom väggen är hela den här alldeles fenomenala boken. Läs!

Likes

Comments

Misc

Bästa läxorna: dom när hon ska läsa högt för oss. Jag är djupt engagerad i hur det ska gå för Asta, Bea och Cesar nu i slutklämmen.

Tänk om folk förstod hur mycket läromedelsförfattare rockar. Det är ju kul att Arne Dahl skriver bra, men det är liksom centralt att (i det här fallet) Mats Wänblad gör det eftersom han lär tusentals ungar att hantera språket.

Likes

Comments

Misc

(Texten publicerades första gången 2013 i webbtidningen 24i Bergslagen. Jag tycker fortfarande likadant.)

Om det ser ut som om jag sitter och guppar med benet när jag nedtecknar dessa rader så beror det på att vi har stegtävling på jobbet igen. Nå, kanske är guppandes en lätt överdrift, men det är sant och visst att det gör något med den tävlingsinriktade att få en liten mackapär på höften som genom någon sorts lös rörlig del som skramlar när man skakar den – ”det är väl nåt holländskt”, som Gösta Ekman sa – pliktskyldigt räknar alla steg man tar under en dag.

Principen i övrigt är att man delar upp sig i lag och kämpar för att få ihop flest antal steg på en månad.

När ett par veckor har gått kommer vi att vara i ett läge där somliga går två gånger om dom ska hämta en penna och ett block samtidigt ur samma materialförråd. Jag misstänker att det finns dom som går i omgångar för att p*nka och tvätta händerna.

Jag joggar trekvart några gånger i veckan, men man lär sig snabbt att det är andra saker som ger bästa utslaget. En verklig rekorddag under förra tävlingsomgången var då jag plöjde igenom öl- och whiskymässan i Nacka. Öl och whisky får alltså anses vara bevisat nyttigare än löpning, eftersom dessa tävlingar har nån sorts övergripande folkhälsomål och eftersom den lilla klickande höftmanicken är den enväldiga domaren.

På samma sätt är det hälsobefrämjande att ha kort snäv kjol och hyfsat höga klackar, helst samtidigt.

Under tävlingen i höstas var vi ett gäng som var på bokmässan i Frankfurt (alla hade stegmätare så mässor är alltså generellt väldigt hälsosamma även om det stundtals känns precis tvärtom). Den som fick oöverträffat flest steg var hon som hade dräktkjol och snyggskor – hon tog kortare kliv och mätaren klickade glatt ihop rekordnoteringar.

Jag gillar stegtävlingar. Absolut. Men jag funderar ändå över varför det är så självklart att det är just motion man ska hetsa till, förlåt främja. Det är i allmänhet ett jävrans tjat om fysträning i arbetslivet. Anslagstavlorna är proppfulla av prospekt för löptävlingar. Chefstidningarna är proppfulla av artiklar om höga potentater i multinationella företag som kör Ironman (dom är alltid samtidigt fyrabarnsfäder och man undrar om dom har skruvnyckel i ryggen och faktiskt är nån sorts metallgubbar på riktigt). Samtiden är, på det hela taget, proppfull av uppfattningen att en sund kropp – tja, räcker.

Intresset för själen eller intellektet eller överhuvudtaget resten av mänschan är samtidigt påtagligt svalt. Så länge syreupptagningsförmågan och blodtrycket ser hyggligt ut är det inte direkt så att samtiden bryr sig om resten.

Tänk er en värld där arbetsplatserna påhejas av nån sorts folkbildande motsvarighet till Korpen till att anordna bokcirklar kring James Joyce och Kerstin Ekman.

Tänk er om poesi smällde lika högt som Tjejvasan.

Alltså – tänk er att nån brydde sig, bara lite sådär emellanåt, om den där sunda själen eller om vad folk har i huvet.

Jag tror jag ska vanka lite planlöst av och an här hemma i vardagsrummet och begrunda det. 10998 steg hittills i dag duger knappast.

Likes

Comments

Misc

... Tigern har vaknat och är på sin vakt ..."

Magda Korotynskas och Rod Bengtssons Simsalabims Stockholms-ABC har den goda smaken att placera taxen, det förnämsta av djur, på den plats i boken som ligger närmast där jag bor.

Rod är dessutom en av medlemmarna i EBFA:s eminenta referensgrupp, ett gäng eminenta bokmänschor (bibliotekarier/författare/kritiker m.m.) som hjälper oss med urvalet av titlar. Heja!

Likes

Comments

Misc

Kommer att uppskattas av Assistenten (familjens kortaste medlem, kvart i åtta år) även om det var ett tag sen vi läste böckerna.

... om jag inte börjar ha henne – Lilla Lena – i ryggsäcken permanent. Gillar uttrycket.

Likes

Comments