Hej från 2018. SICK. Hoppas ni haft det riktigt skoj. Jag glömde bort allt med böcker och blogg och saker som kräver tankeverksamhet över jul, jobb och nyår. Nu är jag här igen. Jag har inte läst en enda sida på mer än en vecka. Men nu. Nu jäklar.

Eftersom att det är nyårsdagen och jag sovit cirka 3 uppbrutna timmar får ni ta del av det inlägg jag påbörjade dagen innan julafton, men inte lyckades avsluta. Vi kör:

När jag nu, dagen innan julafton, scrollar igenom bilder från de senaste fyra månaderna finner jag i princip bara bilder på Zacke, olika screenshots och halvsuddiga bilder jag tar i tron om att de kommer vara minnesvärda om två år. Den tredje och sista delen av min årssammanfattning blir alltså mindre sommarglam och mer böcker. Passande ju.


I september var jag söt som socker tydligen. Läste Ännu ett liv med Kallifatides och Written on the body av Jeanette Winterson. Jag älskar ju Kallifatides. Written on the body var 300 sidor kärleksångest, men den var fin på sitt sätt.


Under stora delar av hösten såg jag till att träffa någon i mitt lilla gäng, bestående av Anna, Alma och Tina, minst en gång i veckan. Mitt livselixir. Oktobers första dag spenderades i Annas säng, i vanlig ordning.


I oktober startade jag, efter pepp från Anna, upp den här bokbloggen. Så jävla bra beslut. Hoppas ni också tycker det.

Den första boken jag recenserade var Karl-Ove Knausgårds Min Kamp 1. Strax innan den hade jag också läst Anyurus En storm kom från paradiset i skolan. Lätt en av månadens bästa. Galápagos av Kurt Vonnegut, Ty riket är ditt av Therése Granwald, Lighthousekeeping av Jeanette Winterson och en omläsning av Flora Wiströms Stanna.


I november tog den här bloggen och min läsning fart, kanske tack vare höstmörkret. Intervjuade Flora Wiström och recenserade en jäkla massa böcker. Tio hela böcker:

En piga bland pigor - Ester Blenda Nordström

Mödrar och söner - Theodor Kallifatides

De från norr kommande leoparderna - Bodil Malmsten

A general theory of oblivion - José Eduardo Agualusa

The children act - Ian McEwan

Sista boken från Finistère - Bodil Malmsten

Du är nog speciell men närmare än såhär kommer vi inte - Emma Asp

En vinter i Stockholm - Agneta Pleijel

Norra Latin - Sara Bergmark Elfgren

Ru - Kim Thúy


I december var jag betydligt mer stressad och trött, men läste ändå fem riktigt bra böcker. Bäst var The hate U give och Allt jag inte minns, men Spådomen, Persepolis och Sverige, en (o)besvarad kärlekshistoria var också fantastiska läsupplevelser. Bra månad hörni.

Nu ska jag äta mer skräpmat och börja med bokklubbsboken Hjärtat är bara en muskel. Gott nytt år. Det ska bli fantastiskt, okej?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

När jag hittade Persepolis hemma i hyllan var jag något skeptisk till den, då jag har inte läst serier på ÅR. Nu är jag rätt säker på att det är ett av mina favoritformat.


Marjane Satrapis Persepolis gavs ut i 4 delar, men jag läste Galagos sammansättning av dem i ett svep. Jag är helt drabbad.

Boken är självbiografisk och följer unga iranska Marjane, som redan som sexåring har samtal med Gud och vill bli profet. Med humor, allvar och skärpa leder Marjane oss genom sin uppväxt i en revolutionär familj i ett ständigt föränderligt Iran. Släktingar och vänner som dör, revolution, rädsla, lycka, tonårsrevolt och en aldrig sinande kunskapstörst gestaltas SÅ fint i serierutorna. Det här är en bok jag tänker återvända till. Jag vill inte ge bort för mycket, utan låta er upptäcka den själva. Läs den.

Finns på Adlibris och Bokus. Nu ska jag fortsätta julstressa lite lagom. Kram på er.

Likes

Comments

Hej hörni. Jag har varit lite lagom stressad den här veckan, med dubbla prov, julfix och så vidare. Nu kan jag andas. Just nu läser jag, hör och häpna, en seriebok. Jag kan inte minnas när det hände senast. Imorgon får ni läsa om den spännande läsupplevelsen.

Nu är det bara tre dagar kvar till jul, och jag har inte önskat mig så mycket, men jag har några böcker jag i hemlighet gärna skulle hitta under granen (eller ge som gåva åt mig själv). Vill ni se? Klart ni vill.


Det är en samling böcker jag antingen velat läsa länge och inte fått tag på eller känner är värda att äga. Poesi (Bodil i synnerhet) känns som en sån grej man vill kunna läsa om, plocka ut småbitar ur och läsa när det behövs. Inte direkt lånestoff alltså.

Vad önskar ni er?

Likes

Comments

Jag har snackat en del om att jag inte riktigt upptäckt svenska vuxenförfattare förrän i år. Nu har jag upptäckt en ny guldgruva: Jonas Hassen Khemiri. Jag är kär.


Allt jag inte minns handlar om den stora kärleken och den stora vänskapen. Khemiri introducerar läsaren till Samuel, som vi från början vet ska dö. Genom hans bekantas ögon återberättas historien, i någon slags intervjuformat. I'm not gonna lie, i början var jag sjukt förvirrad. Vänta va, vem sa det? Är det Samuel som är berättarröst? Jag slappnade av, lät det flyta förbi och lärde mig sen att särskilja de olika karaktärernas sätt och berätta. Varje stycke innehöll en liten ledtråd.

Det här är en så skickligt skriven historia. Jeeeesus.


Jag älskar Khemiris språk, de sidlånga stream-of-consiousness-meningarna, slang blandat med ord så träffsäkra att det gör ont. Allt jag inte minns gör verkligen ont. När jag hade läst klart satt jag ensam i köket och tömde mina ögon på vätska.


Det är en så jäkla fin och sann skildring av kärlek. Sån kärlek som tar över allt, men som också brinner ut för fort. Ajajaj.


Det är också en vänskapsskildring. Det vackraste viktigaste. Jag vill ha fler vänskapskärlekshistorier.

Hörni. Jag älskade den här boken. Vi hörs om en månad när jag smält den (kommer ta ett bra tag. Det här är en sån bok som förföljer en länge) och läst alla andra Jonas Hassen Khemiris verk.

Finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Likes

Comments

Hej från söndagskvällen. Hoppas ni haft en svinnajs helg. Jag har hängt hos Zacke, gjort yoga (?), varit på inflyttningsmys, druckit vin och pluggat alldeles för lite. Min kompanjon under helgen har varit Jonas Hassen Khemiri. Allt jag inte minns är så. jäkla. bra. Mer om den imorgon.

Häromdagen sammanfattade jag första tredjedelen av det här året. Efter några peppande ord bestämde jag mig för att göra del två! Here we go again.

Andra tredjedelen av 2017 kännetecknas av resor, lycka och värme. Sommar, helt enkelt. Från maj till augusti spenderade jag en månad till havs, besökte sju länder (??) och läste nio böcker. The time of my life, helt enkelt.


Den trettonde maj flög jag och min klass ner till Belgien för att segla hem skolans segelfartyg till Stockholm. Vi började med att spendera några dagar i galet vackra Brügge.


Sen seglade vi till Ramsgate i England, vilket lätt var bästa stoppet på hela resan. Fyllde arton, hängde med min engelska kompis Lyd, åkte tåg genom gröna landskap.


Älskar England. KOLLA LIKSOM.


Efter det bar det av till Holland, sen Tyskland, Danmark, Västkusten och slutligen Stockholm. Livets resa. Jag tänker att jag kan redogöra för resan ordentligt, om någon är nyfiken, när det närmar sig nästa segling.

När jag pluggade, gick nattvaktspass, lagade mat, utforskade nya ställen och hängde med 29 klasskompisar dygnet runt var det svårt att hitta tid, ork och lust till läsning. Jag läste bara Tove Janssons Resa med lätt bagage den månaden. Älskar Tove Janssons vuxenböcker, men helt ärligt föredrar jag att läsa muminböckerna. Nästa segling ska Pappan och havet följa med.

Vi kom tillbaka till Stockholm den 8 juni. Innan dess hann jag läsa min första Bodil Malmsten-bok, Priset på vatten i Finistère. Världens finaste bok.

Några dagar senare slutade vi skolan, men trots att jag fick sommarlov läste jag inte så mycket mer. Det blev bara Hear the wind sing av Murakami. Jag har läst så mycket Murakami på svenska, så när jag läser en engelsk översättning känns det lite fel. Det var ändå en uppskattad läsupplevelse.


Den första veckan i juli spenderade jag med Tilde i Tropea i Italien. Solade, badade, fick italienskt klotter översatt åt mig och åt typ 78 kulor glass. Det var första gången jag reste med Tilde och det var lite av en utmaning. Inte så mycket själva resandet, utan mer att resa med någon jag aldrig rest med förut.

På stranden läste jag en till Murakami: Pinball, 1973. Slutar aldrig förundras över hans fantasi. Sen började jag läsa Shantaram av Gregory David Roberts, som jag fortfarande inte läst klart. Jag tyckte så mycket om den, men efter att ha storbölat på väg till jobbet så klarade jag inte av att läsa på ett tag. Ska plocka upp den igen. Snart.


Två dagar efter att jag kommit hem från Italien åkte jag till Koster på Västkusten. Först spenderade jag ett dygn med Zackes mamma. Vi hann med grannmiddag, morgonpromenad, morgonbad och heldagshäng innan Zacke kom dit. Riktigt jäkla lyxdygn.


Zacke och jag cyklade runt, myste och njöt efter tre veckor ifrån varandra. Älskar Koster. Vill ha sommar 2018 nu tack.

Tyvärr behövde vi åka hem efter bara några dagar, då vi båda skulle jobba. Jobbade i några veckor och upptäckte Ett nytt land utanför mitt fönster på pockethyllan. Här introducerades jag alltså till Theodor Kallifatides.


I augusti åkte jag och mina päron till Dublin i några dagar! Vi gick på pubar, lyssnade på folkmusik och promenerade runt. Läste My name is Lucy Barton av Elizabeth Strout och fattade inte hypen. Den var rätt trist. Sen läste jag Elena Ferrantes My brilliant friend som jag älskade.

Sen kom jag hem, jobbade lite till, läste mer Kallifatides (En kvinna att älska) och började efter det sista året i skolan, som jag nu är halvvägs igenom. SICK.

Jag har aldrig haft en såhär fartfylld sommar, tror jag. Helt galet. Vad gjorde ni under årets bästa period?

Likes

Comments


Hörni. Det här är årets viktigaste bok. Häng med på en ovanligt lång recension.


I The hate u give av Angie Thomas följer vi 16-åriga Starr. Hon är född och uppvuxen i "problemområdet" Garden Heights, men går i skolan i ett vitt, rikt område en timme där ifrån. Hon lever två skilda liv och det är ansträngande att anpassa sig till två så vitt skilda världar. I skolan tänker hon hela tiden på att prata korrekt engelska och inte vara arg eller upprorisk, för att inte verka "för svart" och hemma i Garden Heights vill hon inte verka som att hon försöker vara vit. Det är en sån sinnessjuk grej bara det, som återigen visar på hur priviligerad man är som vit: jag tänker aldrig på mitt ordval, känner inte att jag måste motbevisa en stereotyp.


Starrs tillvaro vänds helt upp och ner när hon blir det enda vittnet till en skjutning. På vägen hem från en fest skjuter en vit polis hennes barndomskompis Khalil. Genom boken tampas Starr med traumat från skjutningen, rädslan för polisen och rädslan för vad som ska hända om hon ställer upp - eller inte ställer upp - som vittne.


Det här var det första stycket jag sparade i min telefon under läsningen. Mina föräldrar har aldrig behövt förklara för mig hur jag ska bete mig framför en polis. Dels för att jag aldrig skulle bli stoppad av en polis om jag inte begått något brott, dels för att mitt liv ALDRIG skulle vara i fara. Visst, Sverige är bättre än USA, men polisbrutalitet är en verklighet även i Sverige (följ @polisbrutalitetiorten på instagram!). Blir så jävla äcklad.

Jag läser ofta reviews på Goodreads när jag läst klart en bok. The hate u give har det högsta betyget jag sett, 4,7 av 5, så jag var nyfiken på vad de som gett den 1 stjärna hade att säga. I princip alla negativa recensioner klankade ner på hur "poliser svartmålas" i boken. Jag tycker polisen gör ett rätt bra jobb med att svartmåla sig själva, i synnerhet i USA.


Förutom att boken belyser polisbrutaliteten i landet gör den även ett jävla bra jobb med att problematisera de rasistiska och socioekonomiska strukturerna. Jag ser förfärat på Sveriges klasskillnader, utförsäkringar, rasism och orättvisor, men i USA är det på en helt annan nivå. Med det menar jag självklart inte att förminska problemen i Sverige, jag är bara så chockad över att det inte görs mer i USA.

Jag tror att skönlitteratur är ett mäktigt vapen. Häromdagen diskuterade jag med några kompisar att To kill a mockingbird lyckades ta upp rasismen under 1900-talet på ett så sneaky sätt, då få ser skönlitteratur som politik och därför har lättare att ta till sig av budskapet. Även om The hate u give inte är ren politisk propaganda, utan ett fantastiskt skönlitterärt verk med intressanta, välutvecklade karaktärer, så har den ett starkt budskap, som måste ses som politik. Och Angie Thomas har lyckats. The hate u give är på alla topplistor och är en av årets mest omtalade böcker. Med all rätt.


Det är inte bara det otroligt viktiga budskapet som gör att jag älskade The hate u give. På 400 sidor blev jag otroligt fäst vid alla karaktärerna och jag saknar dem redan. Jag läser sällan Young Adult Fiction, för jag tycker ofta att dialogerna känns krystade och det är helt enkelt inte min kopp te. Den här boken har ovanligt mycket dialog, men jag älskar det? Det flyter på så smidigt. Språket i boken är ganska enkelt, det är inte mycket krusiduller utan mer slang, lite som att läsa någons dagbok. Eller nej, det är som att sitta med en kompis som återberättar historien för mig. När jag var mitt uppe i läsningen kändes Starr verkligen som en nära vän. Något annat jag brukar ha svårt för är populärkulturreferenser, men på något sätt funkar det så bra här. Blir så varm i hjärtat av alla Harry Potter-diskussioner och annat.

Nej hörni. Nu ska jag sluta. Jag har så mycket tankar om The hate u give, men det känns som att jag babblat tillräckligt nu. Mitt enda viktiga budskap: läs den. Dels för utbildningen, för att det här är årets viktigaste, mest relevanta historia, men också för att läsupplevelsen är en njutning, rakt igenom. Jag har gråtit, skrattat, lett stort för mig själv på tunnelbanan, mått illa, förundrats. Läs. Jag skulle rekommendera att läsa den här på engelska. Det känns som att många referenser och citat skulle bli klumpiga i översättning.

Finns på Adlibris och Bokus. Köp den i julklapp till dig själv eller till någon annan.

Likes

Comments

Hejhej. Hoppas ni har en bra fredag i decembermörkret. Jag har alltså läst ut och skrivit en recension på The hate u give, men eftersom att jag aldrig är hemma när solen skiner nu för tiden så har jag inte hunnit med att fota och fixa till recensionen. Men imorgon! Då ni! Lördag, förhoppningsvis lite solljus. Då ska ni få se på grejer.

Så länge tänker jag fortsätta det jag påbörjade för drygt två veckor sen. Efter en liten kris då jag insåg att majoriteten av böckerna jag läser är skriven av vita europeer/amerikanare så samlade jag ihop lite boktips skrivna av icke-vita. Med hjälp av facebookgruppen Litteraturgäris och mina goodreads-listor fick jag ihop en himla massa boktips. Här kommer fem av dem!


Chinelo Okaparanta har skrivit Under the udala trees och Happiness like water. Jag har inte hört talas om någon av hennes böcker tidigare men någon på facebook lovordade den förstnämnda. Så här står det om den på Bokus:

One day in 1968, at the height of the Biafran civil war, Ijeoma's father is killed and her world is transformed forever. Separated from her grief-stricken mother, she meets another young lost girl, Amina, and the two become inseparable. Theirs is a relationship that will shake the foundations of Ijeoma's faith, test her resolve and flood her heart. In this masterful novel of faith, love and redemption, Okparanta takes us from Ijeoma's childhood in war-torn Biafra, through the perils and pleasures of her blossoming sexuality, her wrong turns, and into the everyday sorrows and joys of marriage and motherhood. As we journey with Ijeoma we are drawn to the question: what is the value of love and what is the cost?

Dog lite av lycka när jag såg att den låg i kategorin "lgbtq books" på Goodreads. Plus att den är fett jäkla snygg. Vill läsa.


Vi kom över havet / The Buddha in the attic av Julie Otsuka läste jag för flera år sen. Det är en kort liten bok som beskriver ödet som väntar en grupp japanska kvinnor som färdas till USA för att gifta sig med män de inte känner där. Hemsk, fin och fruktansvärt välskriven. Älskade den. Julie Otsuka har även skrivit När kejsaren var gudomlig / When the emperor was divine. Blir så glad när jag upptäcker fler böcker av författare jag läst innan <3


Azar Nafisi har skrivit Att läsa Lolita i Teheran, The republic of imagination och Things I've been silent about: memories. Att läsa Lolita i Teheran handlar om författaren och hennes grupp kvinnliga litteraturstudenter som läser förbjudna västerländska böcker. Den låter så jäkla bra.


Slag
av Lena Bezawork Grönlund handlar om boxning och rasism. Det är en svensk bok som jag aldrig hört talas om, vilket alltid är lite spännande. På sistone har jag verkligen återupptäckt det svenska språket och svensk litteratur. Norstedts beskrivning låter lovande:

Fikirte och hennes etiopiske far håller båda på med boxning, i den förenas de. Med boxningen som fond berättar de växelvis om mötet med Sverige på åttiotalet, om det Etiopien de lämnade och ständigt förhåller sig till, om de historiska sammanhang som format deras öden, om vänskap och kärlek, men också om rasismen de utsätts för. Och naturligtvis om boxningen.


I somras lånade jag The god of small things av Arundhati Roy, men jag hann inte läsa ut den innan någon reserverade den. Så synd. Jag får ta och reservera tillbaka den snart! Behöver ett helt sommarlov till att bara läsa böcker just nu. Såhär står det i alla fall om boken jag aldrig fick läsa på Adlibris:

De små tingens gud blev snabbt en modern klassiker som lästs och älskats över hela världen. Genom de sjuåriga tvillingarna Rahel och Estha kanaliseras södra Indiens historia där släktbråk, kastsystem och politik har byggt murar kring kärleken. Men i bakgrunden finns De små tingens gud närvarande och skänker stunder av gränslös njutning och närhet.

En mäktig släktkrönika såväl som en drabbande kärlekshistoria och ett skakande politiskt drama som bör läsas och läsas om.

Fattar ni vad jag missade eller?

Här kan ni läsa de första fem boktipsen.

Likes

Comments

Glad lucia! Just nu går det långsamt framåt, med läsningen och livet. Jag har en sådär 30 sidor kvar i The hate u give, så en varm, känslofylld recension får ni imorgon. Men. Jag tänkte att vi kan ta och kolla tillbaka på sånt som inte händer i decembersegheten.

Jag startade ju inte den här bloggen förrän i oktober, så jag har inte reflekterat så mycket över min läsning under årets nio första månader. Därför tänker jag sammansatta det här otroliga året, både på bok- och livsfronten. Vi börjar med januari till april:


Jag firade in det nya året i Valencia med Zackes familj. Vi sprang i parken, pratade knackig spanska, lekte med såpbubblor, åt lyxiga frukostar och kärade ner oss i stadskärnan. Vad jag minns läste jag de sista sidorna i Thérèse Raquin, obligatorisk läsning inför en svenskuppsats, och Patti Smiths M Train i Valencia.


Sen tog vi tåget till Madrid. Jag och Zacke hade ett loft för oss själva. Genom det pyttelilla fönstret såg vi ut överhalva Madrid. Första kvällen klättrade vi ut på taket. Jag var helt kallsvettig, men det var så äckligt klyschigt mysigt. Var så himla glad och tacksam för den här resan.


Sen började skolan igen. Satt i hamnkrogen på lektionerna med mina älsklingar allt som oftast. Tydligen hade jag bara tid/ork/lust för en bok till när jag kom hem: To the lighthouse av Virginia Woolf.

Januaris bästa bok var helt klart M Train av Patti Smith. Thérèse Raquin var en jäkla plåga. Inte min grej. Alls.

Jag har ungefär exakt noll spännande bilder från februari, så jag antar att februari var som månaden är mest: kall och trist. Jag läste Främlingen av Albert Camus i svenskan och tyckte den var helt okej. Kari Rosvalls Barnet från ingenstans var sämre. Intressant koncept: självbiografi av ett av nazisternas "experimentbarn" som adopterades av ett svenskt par efter krigets slut. Boken följde hennes jakt på sin historia och jag var så förväntansfull, menyvärr var den fruktansvärt dåligt skriven och föll mig inte alls i smaken. Februari var helt enkelt rätt blaskig.


I mars studsade jag omkring i snöslasket. Ibland var jag otroligt glad, ibland hade jag fysik. Läste inte ut en enda bok men jobbade mig igenom Murakamis tegelsten Fågeln som vrider upp världen. Sakta men säkert.


APRIL! Världens månad. Redan i början njöt jag av solen och skrattade tydligen jättestort med mina råsexiga klasskompisar. Poserade vid havet och började peppa för segling och sommar. Med solen och våren kom även min läslust tillbaka, rapporterar Goodreads.


Över påsken hyrde Zacke och jag ett litet krypin vid Botaniska Trädgården i Visby, vilket resulterade i några av de mysigaste dagarna på hela året. Köket (allting) var så litet att jag fick ställa frukosten i fönstret medan jag fixade den. Skulle ge vad som helst för den lilla lägenheten.


Hängde även ordentligt med mina favvotjejer i slutet av april. Vi firade min 18-årsdag i förskott och Almas i efterskott hos mamma Anna. Vänster till höger: Anna, jag och Ester, Alma, Tina. Älskar dem mer än jag älskar aprilsol och böcker.

Vårväder är bra för läsningen. Läste:

Fågeln som vrider upp världen - Haruki Murakami
After dark - Haruki Murakami
Det är fortfarande ingen ordning på mina papper - Bodil Malmsten
Det mest förbjudna - Kerstin Thorvall
För att lämna röstmeddelande tryck stjärna - Bodil Malmsten
Allt som är trevligt är bra för magen - Tove Jansson

I april upptäckte jag alltså Bodil Malmsten. Blir varm i hjärtat när jag tänker på det. Bra månad. Jag kan meddela att maj var ännu bättre, men det får ni läsa om snart. Om ni uppskattar den här sortens inslag, det vill säga? Är det kul när jag blandar in de färggranna delarna av mitt liv bland alla böcker? Ge mig feedback så blir jag lika lycklig som jag var i april <3

Likes

Comments

Det är den dagen i veckan igen. Jag har försökt vara aspeppad och glad hela dagen, men nu är jag tom. Jag tar mig just nu igenom den fantastiska The hate u give. Hittills har jag smyggråtit på bussen tre gånger och skrivit upp en massa sidnummer i en anteckning på mobilen = tecken på en bra bok.

När jag kom hem kände jag att jag är i behov av lite måndagsinspiration och gissar att ni kanske också är det. Därför smsade jag min storebror Oscar och Zackes tvillingsyster Esmeralda för att få två kulturella syskons tips. Min bror jobbar, precis som jag, extra på bibliotek och pluggar till lärare. Esma läser som en jävla galning och tipsar mig hela tiden om böcker. Nu får ni också ta del av deras tips!


Oscar tipsar:

Catcher in the rye av J. D. Salinger är garanterat rekommenderad, även om alla amerikaner kommer tycka att det är en uttjatad bok... :)

Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk!


Esmeralda tipsar:

Siddhartha av Sören Kierkegaard. Lugn, lycka, och filosofi i en bok. Om det är några stora Kierkegaard-fans därute så kan jag nämna att det är en väldigt fin applikation av hans livsstadier.

Jag har en lapp på väggen där det står ”Läs Siddhartha om livet blir för svårt”. Det borde räcka som beskrivning egentligen.

The true believer: thoughts on the nature of mass movements av Eric Hoffer. En fantastisk non fiction-bok som handlar om hur och varför människor gav upp sig själva och sin identitet för att tjäna nazistpartiet. Så pass fantastisk att jag bytte livsbana till att plugga socialpsykologi för att det är så intressant. Rekommenderar verkligen till alla, den är relativt lättläst för att vara nonfiction och förändrar helt ens perspektiv på grupper och gruppmedlemmar

Barabbas. Pär Lagerkvists bästa verk (du hörde mig rätt Dvärgen). Vacker bok om tillhörighet och religion och vilken roll gruppmedlemskapet har i vårt liv och vad vi saknar utan den. Alla Pär Lagerkvists böcker har små härliga guldkorn av ren sanning i sig som gör att man bara stannar till och blinkar en stund innan man kan fortsätta läsa, i Barabbas är dessa särskilt starka.

TACK Oscar och Esma för boktipsen! Har ni andra några boktips att dela med er av för att förbättra måndagsfeelingen?

Likes

Comments

Det är ändå en del av er som läser den här bloggen som inte känner mig. All kärlek till er alltså. Ni kanske bara är här för böckerna, men jag tänker att någon sitter och funderar över vem jag är, utöver en bokslukare. Jag tycker i alla fall att det är himla kul att svara på frågor och fylla i listor, så jag snodde en lista här och fyllde i den. Ni får veta nåt om mig, jag får babbla om mig själv. Win-win! Blandar in lite bokfria bilder också. Spännande va?


Vad gör du just nu?
När jag fyller i den här är det lördagkväll och jag dricker en kopp te i väntan på att min bror ska ringa upp mig. Han bor på Gotland, alldeles för många timmar bort. Jag har inte träffat honom sen i augusti eller september och råsaknar honom.

Vad skrämmer dig? Klimatförändringar, att åldras, män på kvällen när jag är ensam, hur jävligt folk har det, val i Sverige om mindre än ett år, konflikter, att folk inte ska älska mig och mörker. Säkert massa mer mvh mesen.

Vad peppar dig? Coola, starka människor som vågar och förändrar, ABBA, Cash Machine av D.R.A.M, Paula på måndagsmorgnar och att gå i höga skor. Vill helst ha alla grejerna på en vardagsmorgon.

Vad vill du ha som huvudsyssla om fem år? Jesus det här är svårt. Antingen så vill jag blanda marinbiologistudier med skrivande, eller någon annan sorts studier. Typ litteraturvetenskap eller nåt annat spännande. Det finns så mycket att göra!

Vad får dig att gråta? Det mesta? Även om jag mår prima gråter jag de flesta dagar. Känslor, hormoner, stress, sorgliga videor, söta hundar, orättvisor, ond bråd död osv. Grät för några veckor sen när jag spelade ett frågespel med familjen. Svaret på "Vilken är den mest utlånade boken på biblioteket i fängelset Guantanamo Bay?" var "Harry Potter". Grät i torsdags morse för att jag var trött. Zacke har en video på mig när jag gråter över en anka och en hund som är kompisar. You get the picture.


Vad är det sista du tänker på innan du somnar? Morgondagens frukost oftast mvh alltid hungrig.

Vad måste du ha hemma i matväg? Oatly ikaffe, te, bananer, ägg, morötter, fryspizza (hej lathet) och havregryn.

Vad läser du just nu? The hate U give - Angie Thomas. Älskar!

Vad är skönt? När någon bekräftar att min ilska/smärta är befogad, bli kliad på ryggen, bada i havet, solsken, glass när jag har ont i halsen, att gråta, ordentliga jävla kramar.

Vad gör du när du är arg? Gråter lol. Och tar ut min ilska på konstiga grejer. Får svårt att formulera mig vettigt. Egentligen är jag sällan arg, åtminstone utåt. Jag är rätt snäll (och konflikträdd).


Vad är din vanligaste hälsningsfras på sms? Hej, yo, BABE, hallååå osv

Vad är du avundsjuk på? Folk som flyttat hemifrån och folk som vågar mer.

Vad brukar folk kalla dig? Elimon, Kelimon, mormor, Ellinor (?), hönan, stintan, sötnos (thanks mum).

Vad är det viktigaste som finns? Lycka. Kampen mot sexism rasism hbtq-fobi osv. Kärlek. Text. Vänner. Trygghet. Svar på såna här frågor blir alltid så klyschiga, förlåt.

Vad är ingredienserna för en bra utekväll? Läsa eller lyssna på härlig musik på vägen in till stan, billig öl, goa tjejer i toakön, peppig stämning, promenera från bar till bar hand i hand, sång, att någon ber mig smsa när jag kommer hem (kräver omtanke och kärlek ok) och att jag får krypa ner bredvid Zacke när jag kommer hem.


Vad är det gulligaste som finns? Sjöhästbäbisar och hundvalpar, kompisar som vill hålla handen/klia mig i håret/klia mina armar, min klass på bra humör, gamla tanter som äntligen får gifta sig med varandra. Tycker typ allt är gulligt.

Vad såg du senast på en scen? Hedda Gabler på Dramaten med klassen och min svensklärare. Kan ha råkat somna, jag var jättejättejättetrött.

Vad vill du rekommendera? SÖMN. Sov alla timmar ni kan. + Bodil Malmsten, min husgudinna, och Haruki Murakami, min husgud.

Lista från bästa Josefiné

Likes

Comments