Det är dags för en till bokintervju! Förra gången ställde jag frågor till Tilde. Den här gången är det Zacke som blir utsatt för mina frågor. De tre första frågorna ställde jag via sms, när han befann sig i New York, men sen försvann hans internet. Resten av frågorna har jag alltså ställt nu på morgonen, sittandes i pyjamas med honom och hans syster Esmeralda i deras kök. Ni märker säkert skillnaden. Buckle up!


HEJ! Har du det bra där borta?
Hejhej! Jag har det bra, NYC är den coolaste staden någonsin.

Fan va najs!! Läser du nåt just nu?
Hehe nej jag är för upptagen med att vandra gatorna.

I get it. Har du hittat nån bra bokhandel där?
Yes ett par faktisk! Mysiga trånga secondhandställen.

Åhh vad avis jag blir. Men om vi fokuserar på böcker du läst - vilken är den bästa bok du läst i år?
The Martian. Delvis för att du inte tyckte om den (och inte gav den en chans).

Du är lite bitter.
Inte bitter! Det vara bara synd att du inte tyckte om den.. och inte läste mer än 40 sidor..

Har du läst någon bok på sistone som du verkligen inte tyckte om?
Dvärgen av Per Lagerkvist. Jag tyckte den var tråkig och jag uppskattar inte hans stil. Det kändes som att storyn bara var där för att göra poängen av hur ond och ilsken den där dvärgen var.


Vad får dig att gilla en bok?
Att skrivstilen är underhållande är oftast viktigare än att själva innehållet är det. Jag vet inte om det stämmer helt, men ah.

A Game of Thrones såg ganska ledsen ut när du hade lånat den. Har du några no-gos när det gäller böcker? Typ hundöron eller liknande?
Nej, everything goes asså. Fuck böcker. Nejmen skriv att jag tycker att det är mysigt när böcker ser lästa ut.

Förstår ändå vad du menar (fast jag har böcker i en plastpåse i väskan). Vilken bok skulle du helst vilja vara med i?
The Martian, som bara en bystander som ser allt på TV. Nej, det är ett tråkigt svar. Ta frågan igen! Kanske någon Kurt Vonnegut-bok. Nej, bara definitivt inte någon Game of Thrones-bok.

Vad hos en bok lockar dig? Omslag, titel, baksidestext, det jag sagt om den (hihi)?
Ah inte det du har sagt om den. Du läser ju inte ens 50 sidor i en bok innan du bildar en åsikt. Bara omslaget, jag dömer bara böcker efter ytan.

Vilken är din favoritgenre?
Action. NEJ. Finns det ens actionböcker, som actionfilmer? Du borde recensera en sån. Typ en adaption av en Michael Bay-film, med beskrivningar av varje explosion. Är Vonnegut en egen genre? I så fall Vonnegut. Eller typ medeltida-alternate-history-gritty-fantasy-politiska-draman. Sånna böcker gillar jag.

Men hahahahaha, subtle. Vilken genre vill du absolut inte läsa böcker ur?
Är böcker du rekommenderar på din blogg en egen genre? Nej, sorry. Young adult fantasy.


Sist men inte minst: vilka böcker vill du tipsa alla som läser det här om?
A song of ice and fire av George RR Martin och Slaughterhouse 5 av Kurt Vonnegut.

Esma: Dock borde man läsa en annan Vonnegut-bok innan man läser den. Det är ett sånt stort avbrott mellan den och hans andra böcker, så man känner inte smärtan på samma sätt om man inte läst de andra. När en person med humor blir seriös så känns det jobbigare och det krävs liksom.

Zacke: Okej, alla Vonnegut-böcker då.

Har du några fler?
Jag vill inte säga The Martian, men jag tyckte om den. Det är liksom den som kommer upp hela tiden, men det är för att jag läste den senast.


Tack söta rara du för endless support till din här bloggen <3

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Jag har läst typ 30 sidor sen jag läste klart Sista boken från Finistère. Just nu är det Emma Asps novellsamling Du är nog speciell men närmare än såhär kommer du inte, som är minst sagt speciell. Superintressant dock, jag ser fram emot att läsa klart den.

Livet har stagnerat lite just nu, det känns som att den här veckan står och trampar på stället. Imorgon kommer dock Zacke hem från USA (<3) och på fredag är jag ledig (!!) så det ska nog bli fart på mig snart. Uppkommande planer för bloggen är en bokintervju med Zacke, recension på Emma Asps bok när jag läst klart den, samt en till författarintervju som kommer inom kort! Är ni taggade? Det är jag.

För att avsluta den här mörka onsdagskvällen tycker jag vi tar och lyssnar på Bodil. Hon är bra.

Likes

Comments


Börjar ni tröttna på mina ständiga kärleksförklaringar till Bodil Malmsten? Inte? Bra, för det är dags för en till.

Sista boken från Finistère är den fristående uppföljaren på Priset på vatten i Finistère, som var den andra boken jag läste av Bodil Malmsten. Jag älskade den, precis som jag älskar den här. Precis som jag älskar allt hon skriver. I den här boken sörjer författaren den annalkande flytten från sitt älskade Finistère och jag sörjer med henne.


När den tiden kommer gråter jag nästan. Jag har också förälskat mig i Finistère, kämpat mot mullvadarna, konverserat med Madame C. Det är nästan löjligt hur snabbt jag tar åt mig av Bodils ord, berörs av hennes glädje, ilska, kärlek och sorg. Jag vill befinna mig i Finistère, även om hon skriver att hennes Finistère inte finns på riktigt. Låt det bara finnas, för min skull. Det är en sån vacker och trygg plats.


Jag älskar hur hon blandar in franska ord hela tiden. Hennes franska tillvaro känns så genuin, så närvarande.


Vet ni någon tuffare kulturtant än Bodil Malmsten? Det gör inte jag. Jag samlar på mig alla hennes livsråd, alla hennes berättartekniska knep. Jag inbillar mig att jag blir lite klokare för varje Malmsten-bok jag läser. Klokare och starkare.


Sist men inte minst, Madame C. Fantastiska, uppiffade, franska Madame C. Jag funderar på om Madame C finns på riktigt eller om hon bara är Bodil Malmstens alter-ego, motsatsen till allt som är Bodil, som kontrasterar. Vad hon än är så är hon en så bra krydda i Sista boken från Finistère.

Som vanligt när jag skriver om Bodil Malmsten så är jag totalt onyanserad och biased, men vad skulle jag annars vara? Hon är så jävla bra.

Sista boken från Finistère finns att köpa på Adlibris och Bokus. Här kan du läsa min recension på hennes bok De från norr kommande leoparderna. Glad tisdag på dig <3

Likes

Comments

Måndag! Jag tänkte att någon där ute kanske är lite småsugen på att kolla in min bokhylla. Själv ääälskar jag att rota runt i andras bokhyllor och försöka lista ut vad de är för person baserat på det. Sorterar de i bokstavsordning? Färg? Inte alls? Och framförallt: vilka böcker anser de värda en plats i deras hylla?

Jag gjorde min bokhylla generad och tog en jäkla massa close-ups. Egentligen önskar jag väl att den såg ut typ såhär , men det här är verkligheten. Fritt fram att döma mig som person baserat på mitt urval nu!


Det här ser jag när jag vaknar på morgonen. Min vänstra, riktiga bokhylla, som från början var sorterad efter färg men nu bara är lite halvsorterad, och stringhyllan till höger. Vi zoomar in på bokhyllan!


Här har vi lite allt möjligt. Bara 7 av 23 på den här hyllan är lästa, resten.. väntar på mig. Tålmodigt.


Hyllan där under rymmer lite allt möjligt, men framförallt Tolkien. Så. Jävla. Mycket. Tolkien. I de flesta bokhyllor i huset har någon av hans böcker smugit sig in.


Min lilla, lilla musiksamling! Patti Smith, mina drömmars kvinna. Och två knarkkillar.


Här har vi den stökigaste hyllan - lånehyllan! Det är en blandning av biblioteksböcker, min svensklärares böcker och annat jag lånat av folk. Mycket kärlek, mindre stil.


Man skulle kunna kalla det här fantasyhyllan, men "George RR Martin och allt som blev över plus mina linser"-hyllan passar nog bättre.


Vi är framme vid vår slutdestination - stringhyllan! Den här hedersplatsen är reserverad för Murakami, min husgud. Fyra ryska noveller från Novellix pryder också hyllan, mest för att det ser snyggt ut.

Det var allt från mig, mitt halvordnade hyllsystem och min grumliga mobilkamera. Hur har ni ordnat era bokhyllor? Berätta!

Likes

Comments


The children act av Ian McEwan handlar om Fiona, en brittisk domare i övre medelåldern. De mål hon dömer i är familjerelaterade - skilsmässor, vård av barn, familjedispyter och liknande. Medan hennes egna äktenskap håller på att falla isär blir hon ombedd att döma i ett svårt mål. En 17-årig pojke, tillhörande Jehovas Vittnen, kommer dö om han inte får en blodtransfusion, något som sekten förbjuder. Fiona besöker pojken på sjukhuset och måste ta det svåra beslutet om hans liv.

Det här är verkligen inte min typ av bok. Bara omslaget är rätt off-putting; den liknar mest en deckare. Anledningen till att jag plockade upp den var för att min mamma pratat så varmt om den, och om Ian McEwan, så jag hade ganska höga förväntningar. Den största anledningen till att jag inte var överförtjust i den var nog att jag var så ointresserad av Fiona och hennes privatliv. Jag tror helt enkelt att en 50/60-årings relationsproblem flög lite över mitt huvud. Avsaknaden av sex i ett svalnat äktenskap är så långt ifrån min verklighet att jag bara blev uttråkad. Dessutom är Fiona en rätt kall karaktär och jag fick aldrig något riktigt grepp om henne.

De bitar av storyn som faktiskt engagerar mig är intressanta, och lyfter läsupplevelsen något. Fionas relation med Adam, den döende 17-åringen, är välskriven, om än inte så känsloväckande som förväntat. Även alla inblickar i domaryrket är spännande, men bitvis lite tråkiga och långrandiga.

McEwan är en duktig skribent och det märks att han är en erfaren författare. Språket jag vanligen faller för är lite mer poetiskt, lekfullt, fåordiga eller enordiga meningar blandade med stream of consciousness. The children act är skriven på ett mer klassiskt sätt, som jag ibland kan tycka är lite tråkigt och enformigt, men det är ändå fint. Dock imponerade det inte tillräckligt på mig för att jag, som jag brukar, skulle bokmärka något stycke och fota det till recensionen.

The children act är ändå en spännande, välskriven och intressant historia, men inte riktigt min kopp te. Jag kan tänka mig att den passar för folk i, well, min mammas och huvudkaraktärens ålder. Citaten ur tidningsrecensioner som täcker bokens fram- och baksida är otroligt varma, så jag gissar att jag helt enkelt inte tillhörde bokens rätta målgrupp.

Finns att köpa på engelska och svenska på Adlibris!

Likes

Comments


Lördag igen, prisa gudarna. Jag laddar upp inför dagen med storfrukost och Ian McEwans The Children Act, som jag verkligen bara vill läsa ut nu. Hittills lever den inte alls upp till mina förväntningar, men jag gissar på att den helt enkelt inte är min typ av bok. Mer om den imorgon!

Snart ska jag studsa iväg och träna med Roos. Känns som en bra start på helgen. Efter det laddar vi upp med brunch/lunch/fika. Sen hem igen för en kort paus innan jag ska ta en kvällsfika med ett gäng tjejer som förhoppningsvis blir en bokklubb. Jag är så jäkla taggad! Ingen av oss känner varandra sen innan, men jag tror att vi kan bli ett riktigt mysigt gäng!


I veckan landade de här två godingarna i min brevlåda, från The Book Depository! De har legat och lurat på min To-Read-lista på Goodreads ett bra tag nu och när jag inte kunde hitta någon av de på nåt av Stockholms bibliotek klickade jag hem dem. Så najs att bara få hem böcker sådär. Mmmm.


Högre upp på Att-Läsa-listan är dock Sista boken från Finistère och Aftonland. Jag fick med mig båda hem från jobbet i torsdags och som biblioteksanställd känner jag ändå skyldigheten att läsa de snabbt och snabbt lämna tillbaka dem.

Bodil Malmsten får nästan alltid följa med mig hem från jobbet. Vad jag än läser längtar jag nästan alltid efter att läsa henne igen. Det är så tryggt att återvända till hennes böcker.

Jag har faktiskt inte läst något av Therese Bohman innan, men min kära moder säger gång på gång att jag måste läsa Aftonland, så nu tänker jag lyssna. Det ska bli spännande!

Ska du läsa eller göra nåt kul i helgen?

Likes

Comments

Det har blivit dags för den första författarintervjun här på bloggen! Flora Wiström är en 23-årig författare och bloggare från Stockholm. I september förra året gav hon ut sin debutroman Stanna. Jag har ställt 14 frågor till Flora och fått 14 spännande svar. Häng på!


Vad fick dig att börja skriva?
Svårt att säga. Jag började blogga som tolvåring (10,5 år sedan!) i ett rus av kreativitet och rastlöshet. Jag var tolv år och behövde ha något att göra efter skolan medan jag åt mellis. Jag började skriva skönlitterärt på allvar när jag pluggade kreativt skrivande efter gymnasiet. Jag har alltid läst mycket och när jag insåg att författare inte var gudar som satt uppflugna på piedestaler, utan vanliga människor, så blev skrivandet mer tillgängligt.

Varför tror du att läsning är så viktigt för många?
För att få vara någon annanstans. För att hämta inspiration, kunskap. För att få uppleva ett liv i likhet med sitt eget eller något som är tvärt emot. För att känna.

Vilken/vilka författare inspirerar dig?
Nu senast Agneta Pleijel. Men mina ständiga favoriter är Chimamanda Ngozi Adichie och Jonas Hassen Khemiri. Av dem plöjer jag allt.

Och vem i din vardag inspirerar dig mest till skrivandet?
Min vän Yrsa Keysendal.

Vad är det svåraste med att skriva för dig och hur tacklar du de utmaningarna?
Situationer jag inte upplevt själv, eller ens varit i närheten av att uppleva. Då krävs det stor tankemöda och research för att kunna skriva ner det. Men det kan också släppa mig fri i skrivandet – att jag får fritt spelrum att hitta på och mejsla fram. Så det kan vara både en fördel och en nackdel. För att skriva de scenerna brukar jag göra intervjuer med folk, vistas på de platserna och läsa böcker eller artiklar för att hämta information.

Och hur tusan hanterar man skrivkramp?
Jag brukar låta bli att skriva sådana dagar. Men det här är en balansgång, för ju längre jag låter bli att skriva desto mer ångestfylld blir skrivkrampen. Så jag tror på att stänga ner datorn någon dag eller två, men sedan försöka hitta tillbaka till texten. Det kan vara genom att börja skriva en helt ny scen, utgå från ett ord du slår upp i en bok eller ställa en klocka på 30 minuter och TVINGA sig att skriva. Då brukar jag komma in i det efter ett tag.

Stärker ditt bloggande ditt romanskrivande och vice versa?

Absolut. Att hela tiden hålla igång språket gör skrivandet lättare.

Har du något tips till andra som vill skriva?

Gå med i Facebookgruppen Skrivgäris för att få skrivpepp och plugga skrivande på Folkhögskola! Roligaste jag har gjort. Att hitta andra som skriver, som du kan dela text med, är guld.

Du skriver ju på din andra roman nu, right? Vill du berätta något om den?
Det är en historia om en syskonskara i kris, skulle man kunna säga. Den utspelar sig till stor del i en simhall!


Om man kollar i kommentarsfälten på din blogg hittar man en massa kärlek och uppskattning. Vad är det finaste någon sagt om din roman Stanna?
Jag fick ett mail från en tjej som har läst min bok flera gånger, och som alltid bär den med sig. Det tycker jag var ett så oerhört fint betyg. Började gråta när jag läste.

Jag vill kort och gott bara berätta för dig - om du lyckats med konststycket att undgå det - hur jävla fantastiskt fenomenal din bok är. Bara så.

Jag snodde STANNA av min syster på ett hotell utanför Oslo för några veckor sen, sträckläste ut den på en kväll. Och läste om. Och läste om. Två veckor senare; alltså idag. Satt jag på tunnelbanan och åkte över Skanstullbron och Stockholm glittrade och det är vår och varmt och du vet hur fint det är just sekunderna när tunnelbanan rasslar fram över bron och STANNA ligger tryggt i min väska jämnt och ständigt när den inte är uppslagen.”

På din blogg är du väldigt öppen om ditt privatliv, men också din psykiska hälsa, vilket jag tycker är fantastisk modigt. Hur gör du för att våga dela med dig på det sättet?
Jag vill förvalta min röst på bästa sätt, jag vill skicka stöd och pepp och få mina läsare att känna igen sig. Och då måste jag släppa in dem, även när livet känns pissigt. Jag kan liksom inte bara fota avokadomackor, hur skönt det än vore. Jag vill visa att livet är på riktigt. Och så tror jag att jag har skjutit mina gränser väldigt långt framför mig. Inget är särskilt läskigt att prata om längre.

Händer det att folk ser din roman som självbiografisk bara för att du annars är så öppen med ditt liv? Hur ställer du dig till det?
O ja! Många har ju läst min blogg, som är skriven i förstaperson, länge. Så när jag skrev Stanna som också är skriven i jagform så tror jag att många direkt läste in mig som Ester.

Tolkningen tillhör ju läsaren, men för mig har det varit viktigt att understryka att Ester inte är jag. Att man som läsare alltid ska skilja författarjaget och bokjaget åt (det är något av det första vi lär oss i skrivarskolor).

Det finns många likheter med Esters liv och mitt, när jag skrev boken så utgick jag från en frågeställning jag själv känner till: hur ska jag finnas till för den jag älskar? Utifrån den så byggde jag en berättelse där jag kunde ta mina egna erfarenheter spetsa till dem på alla möjliga vis, så att dramaturgin får svänga.

Esters relation till sin lillebror Nick var nästan det jag gillade mest med Stanna. Vad var dina tankar kring deras relation? Är den baserad på en relation du har med syskon/släktingar? Jag är supernyfiken!
Vad fint att du känner så! Nick och Ester är väldigt viktiga för varandra. Åttaåriga Nick har det ju tufft med kompisar och Ester kämpar med sin relation, och båda finner värme och stöd hos varandra. Kanske är det det jag gillar mest: hur syskonrelationer kan vara stöttande utan att man nödvändigtvis ska ”ta i tu med” eller ”prata om” det som är jobbigt. Man kan bara kura upp i soffan och käka godis och känna att allt är lite normalt för en stund. Det är mina erfarenheter åtminstone.

Jag älskar också Nick. Jag älskar ungar i allmänhet, älskar hur ofiltrerad deras kärlek är. Jag har själv småsyskon (dock mycket yngre) och när jag tvivlar på saker så vet jag att känsloyttringarna de visar är äkta. Det är häftigt. Jag har alltid haft många barn i min närhet, vi är en kusinskara på 15 stycken, och jag tycker att det är en sådan rikedom att umgås med personer som är yngre. Det är lekfullt och roligt och fyllt av värme.

Det här är ju trots allt en blogg vars främsta syfte är att inspirera andra till läsning. Vilka fem böcker vill du tipsa mina läsare om?

Spådomen av Agneta Pleijel

De kommer drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru

Ett liv för lite av Kristofer Ahlström

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie

En bön för de stulna av Jennifer Clement


Här kan du besöka Floras blogg och här kan du läsa min recension av Stanna! Tack så hemskt mycket för din medverkan, Flora <3

Likes

Comments


På den otroliga bokhandeln Hodges Figgis i Dublin hittade jag i somras A general theory of oblivion. Jag blev oerhört lockad av baksidestexten, den färggranna framsidan och faktumet att den utspelar sig i ett land jag knappt hade hört talas om - Angola, som ligger i södra Afrika. Jag köpte boken och tänkte börja läsa den direkt, men den hamnade av någon anledning i min bokhylla i några månader. Häromdagen plockade jag upp den igen och tyvärr blev jag lite besviken.

På baksidan beskrivs handlingen som centrerad kring Ludo, en kvinna som, i rädsla för kaoset utanför, murar in sig själv i sin lägenhet och bor där i 30 år. Hon livnär sig på grönsaker som växer på balkongen och duvor som hon dödar och bränner möbler och böcker för att hålla sig vid varm. I anteckningsböcker skriver hon ner sin historia och sina tankar och när anteckningsböckerna tar slut börjar hon skriva på väggarna.


Det är en så jäkla bra idé och till min stora förvåning är Ludo och hennes situation baserad på en verklig historia! Helt galet ju. Haken är dock att majoriteten av boken inte handlar om Ludo, utan om olika personer som egentligen inte är direkt relaterade till hennes historia. Det är synd, för jag hade verkligen sett fram emot att läsa mer om Ludo, hennes tankar och hjärnspöken. De korta bitar som faktiskt är centrerade kring henne är vackra, ibland mer poesi än prosa. Om större delen av boken hade varit skriven ur Ludos perspektiv hade jag troligen älskat den.

Det som kommer fram av att läsa om de andra personerna i boken är situationen i Angola. Precis när Ludo murar in sig håller landet på att bli självständigt från Portugal. Det är lite spännande, men jag tyckte det var synd att de flesta av huvudpersonerna var portugiser i Angola och jag tror inte att någon av karaktärerna var ursprunglig Angolan. Problemet med den icke-Ludo-centrerade storylinen var att jag aldrig riktigt fastnade för någon av karaktärerna eller fick en ordentlig uppfattning om vilka de var. Det sänker läsupplevelsen för mig.


Jag tyckte ändå mycket om A general theory of oblivion. De delar som faktiskt handlade om huvudpersonen är fina beskrivningar av att inte veta var man hör hemma. Med sina 240 sidor, varav en del bara innehöll några få ord, gick den snabbt att läsa. Under läsning var jag dessutom väldigt inne i boken, men den största anledningen till att jag läste vidare var att jag ville läsa mer om Ludo, därav besvikelsen när jag knappt fick det. José Eduardo Agualusa har dock ett fint språk, men det räckte inte riktigt hela vägen. Även om det var en trevlig läsning så hade A general theory of oblivion så mycket potential som inte utnyttjades.

Finns att köpa här och här.

Likes

Comments

De flesta boktips jag får lägger jag direkt till i min To-Read-lista på Goodreads, men ibland flyger de bara förbi. Jag bestämde mig för att samla ihop de boktips jag fått av personer i min närhet på sista tiden, så kan ni också ta del av dem!


Jag satt och pluggade och drack te med världens bästa, peppigaste Anna igår när hon slängde ett boktips på mig. Hennes entusiastiska beskrivning av Malin Persson Giolitos Störst av allt lockar väl vem som helst?


När jag jobbar och ställer upp böcker har jag inte tid att skriva ner alla spännande böcker jag hittar, så jag fotar de istället. Snabbt och smidigt. Vissa av de här bilderna är från i somras, så jag minns inte riktigt varför jag ville läsa dessa. Men det viktiga är väl att jag nån gång velat?


Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats av Eli Levén står högt upp på min att-läsa-lista. Jag är SÅ svag för långa, fina titlar och enkla, snygga omslag. Jag har även fått för mig att handlingen kretsar kring hbtq-personer, vilket är så jävla viktigt för mig. Ge mig alla era queerboktips, tack!


Min kära, nördiga pappa kastar dagligen boktips på mig. Just nu verkar han vara inne i en serie-fas och serieböcker är väl inte riktigt min grej så det är lite pärlor för svin. Dock la han in två böcker på mitt rum igår: Uncanny stories av May Sinclair och Confessions of an English Opium-Eater av Thomas De Quincey. Rådiggar titeln på den sista!


Noel (som vägrat läsa min blogg men kanske kan tänka sig göra det när han får medverka) verkar vara inne i en galen Kurt Vonnegut-fas. Själv har jag bara läst två av hans böcker, Slaughterhouse 5 och Galapagos, men jag är så taggad på att läsa fler. Zacke har försökt få mig att ge The Martian, som jag rådissade, en andra chans. Han har varit så jäkla ihärdig att jag kanske måste göra det. Hm.

Har du något boktips åt mig? Jag är alltid hungrig efter fler böcker - tipsa mig!

Likes

Comments

Glad måndag! Efter en vecka av ledighet är livet igång igen med matteplugg och marinbiologiuppsatser, men också allt det mysiga som jag får i skolan. Typ att jag aldrig behöver gå på toa ensam (<3) och har 30 kramgoa människor omkring mig. Jag är dock lite småstressad över livet, så dagens inlägg får bli ett gäng bokfrågor! Jag rotade runt lite på google efter någon rolig bokenkät och hittade denna från 2015 hos Johanna . Den snor vi!


Vilka är de fem författarna du har flest böcker av i bokhyllan?
Det låter lite konstigt för en bokbloggare, men jag har inte SÅ överdrivet mycket böcker i min hylla. För det första lånar jag många av de böcker jag läser, för det andra rensar jag ganska ofta och skickar iväg gamla böcker till myrorna. JRR Tolkien (11), Haruki Murakami (9), George RR Martin (9) och Bodil Malmsten (3) är de författare jag har flest böcker av. Patti Smith och Tove Jansson har två böcker var i min hylla.

Vilka fem författare av de du har i bokhyllan uppskattar du mest?
Oj, uppskattar många. Alla nämnda i förra frågan är stora favoriter, särskilt Murakami och Bodil. Jag har en oläst Kallifatidesroman liggandes på lur, och honom uppskattar ju något enormt.

Senast köpta inbundna bok?
Jag är student och inbundet är dyrt. Det var säkert MINST ett år sen jag köpte en inbunden bok och då antagligen på ett presentkort. Kanske Flora Wiströms Stanna som jag köpte för ett år sen? Eller Dangerous Women av George RR Martin & Gardner Dozois. Inbundet = dyrt och tungt.


Senast köpta pocketbok?
De från norr kommande leoparderna av Bodil Malmsten köpte jag i torsdags för 50 spänn på Rönnells Antikvariat vid Östermalm. Hur fint som helst, som ni ser på bilden ovan, men jäkligt otrevlig personal tyvärr.

Favoritgenre?
För några år sen skulle jag självklart svarat fantasy. Nu för tiden läser jag mest "vanliga" romaner, men allt förutom deckare funkar prima!

Ultimata längden på en bok?
Typ 250-400 sidor, men det beror ju självklart på boken. Jag plöjde gladeligen igenom Game of Thrones-böckernas hundratals sidor, men uppskattar också Kallifatides 170-sidorsböcker. Allt funkar egentligen, så länge innehållet är bra.

Köpa eller låna böcker?
Låna!! Jag ÄLSKAR att botanisera i andras bokhyllor. Älskar när någon, vem som helst, räcker mig en bok och säger att jag måste läsa den. Det är så fint. Dessutom kan jag ju låna mycket på jobbet, mer än vad jag läser egentligen. Heh.

Inbundet, pocket eller e-böcker?
Pocket! Jag har alltid minst en skönlitterär bok i väskan och ofta får den sällskap av min dator, en vattenflaska, skolböcker och annat, så då vill jag att boken ska väga så lite som möjligt. E-böcker är inte riktigt min grej, jag är gammaldags på den fronten. Vill bläddra, lukta, känna boken. Mmm.


När på dygnet läser du helst?
Morgon och eftermiddag, på kollektivtrafiken. Jag åker så galet mycket kollektivtrafik, till och från skolan, till min kille som bor 1 1/2 timme bort, till kompisar och alltalltallt. Vissa dagar kan jag trycka minst 100 sidor på SLs olika fordon.

Tre böcker du inte läst än men som du ser fram emot?
Mitt liv och ditt, Majgull Axelssons senaste, har jag lånat hem från biblioteket men inte hunnit börja på än. José Eduardo Agualusas A general theory of oblivion köpte jag i Dublin i somras på väärldens finaste bokhandel, men den har blivit stående i hyllan. Den måste jag få i mig! Sen är jag också väldigt sugen på A little life av Hanya Yanagihara.

Vilken bok har du läst flest gånger i ditt liv?
När jag var liten läste jag Harry Potter och hemligheternas kammare typ 15 gånger, no kidding! Sen har jag även läst Jellicoe Road av Melina Marchetta typ 5-6 gånger. Den har en speciell plats i mitt hjärta.


Om ni tycker att någon av frågorna är extra rolig - svara på den i en kommentar vettja! Kramar och pussar

Likes

Comments