För er som uppskattar en lättläst bok med mycket humor - läs!


Malin Wollin och jag är i två olika generationer men trots detta finns det mycket som framkallar minnesbilder från min egen tonårstid. Sökandet och osäkerheten som huvudkaraktären Stella upplever i kombination med samhällsstrukturer som ständigt präglar de olika faserna i tonåren som en tragglar sig igenom. Språket i boken fullkomligt älskar jag, det är frigörande att Malin skriver på sitt eget vis, utanför svenska grammatikens ramar. Författarens val att böja ord hejvilt skapar humor till karaktären och jag tycker att det ger boken en djupare nivå.

Om en nu ska rekommendera boken till en specifik grupp så skulle jag säga att både mammor och döttrar bör läsa boken. Boken skapar förståelse för båda sidorna. Både för oss döttrar men även för mammorna. Inte bara för att hon i snabba kliv skildrar en ung kvinnas uppväxt utan också för hennes inlägg till hennes dotter. Trots avsaknaden av barn i mitt eget liv ger Malin med dessa personliga brev en inblick i en mammas känsloliv till en dotter som är påväg att äntra vuxenlivet och den distans den skapar.

Boken präglas av en feministisk anda även om jag inte skulle jämföra boken med Caitlin Morans böcker, som vissa kritiker har gjort. Boken är inte en feministisk klassiker men läsvärd.

Likes

Comments