Instagram: sofiaaniilsson
Det är kewlt, alla har det.

 

Kommer ut ur garderoben om mina bröst

Jag klippte av allt mitt hår en gång, när jag var 6 år.
Jag klippte av allt mitt hår som gladiatorn Etna och jag klädde mig i kläder som kom från den avdelningen i klädaffären där folk med fittor egentligen inte brukade hänga.
Jag var inte könsförvirrad då, jag var en tjej som var lycklig i sitt kön!

Sen började folk i skolan kalla mig för kille, jag hade klippt mig som en kille och hade killkläder.
Det var då jag blev förvirrad, varför har de tagit över det korta håret och de svarta kläderna med ninjor på?
Varför kallar mina kompisar mig för pojken när jag är flicka? Är det för mitt hår? Mina kläder?
Förvirringen tog lite hårt och jag bestämde mig för att ta den lätta vägen ut - bli en tjej.
Klä mig som en tjej, bete mig som en tjej, ha tjejdeodorant, tjejplånbok, tjejborste, tjejboll och kollade på tjejfilmer.

Jag tror inte många av mina vänner kommer ihåg det, jag kommer knappt ihåg det själv.
Det enda klara minne jag har är "Tjena snubben" som killen jag var kär i kastade ut sig i matsalen och klassfotona från när jag var sju. Tjejerna stod där i fina flätor med stora leenden och klänningar.
Jag hade kort hår med en hård min och en enorm munktröja, nu när jag kollar på den kan jag se hur icke normativ jag ser ut bland de andra. Passade inte in bland tjejerna, men såg inte ut som en kille.
Jag är fortfarande förvirrad, men en sak har jag alltid varit säker på; jag är en kvinna.

Jag är en kvinna, med en fitta, bröst, livmoder och ljus röst.
Jag kan inte relatera till mycket av det könsstereotypiska men så som det ser ut nu så behöver jag inte det.
Det finns inte folk som kallar mig "snubben" eller säger att jag inte får se ut på ett visst sätt, Sverige har ändå kommit rätt långt på 12 år.

Dock finns det en sak som jag fortfarande inte kan relatera till, en sak jag har förtryckt så otroligt länge att förmodligen ingen jag känner vet om det.

Jag, ciskvinna, vill inte ha mina bröst.

Det handlar inte om någon smalhetsnorm eller att de är tunga eller i vägen, de är hur vackra som helst.
Men jag känner mig ful, obekväm och äcklig med mina bröst.
Jag kan inte relatera till kvinnliga bröst, inte på mig själv.
Jag vill vara plattbystad.

Jag känner att vi har kommit så långt med unisex kläder och what's hers is his, men jag är så rädd att folk kommer tro att min kvinnlighet sitter i mina bröst. Det är inte så att jag byter ut min klänning mot kavaj, jag vill göra mig av med mina stora bröst.

Tyvärr, så krockar mitt missöde med hippien i mig och jag vägrar lägga mig under kniven, jag vill inte gynna skönhetsindustrin. 
Men hur i helvete lär man sig att leva med något som stoppar en från att vara sitt riktiga jag?
Och hur får man folk att förstå att det inte är ett skönhetsingrepp, för det låter ju ruskigt mycket som det.



 

Blogga med din mobil - Nouw har kanske Sveriges bästa blogg-app - klicka här!

Likes

Comments

Mos Mosh


 

Likes

Comments

Rädda världen eller frihet

Världen är rätt så orättvis, så långt kan vi hålla med varandra.
Vi alla vet vad det är som förstör, det är våra mänskliga vanor och påhitt för det mesta. Det enda jag kan tänka mig djur gör som stjälper är väl kobajs kanske, men det ska ju till MYCKET kobajs innan det förstör miljön lika mycket som vi gör på en daglig basis.

Vi vet vad vi kan göra för att förändra på det.
Sluta äta kött, sluta överkonsumera, sluta stödja barnarbete, sluta stödja snabbmatsrestauranger, sluta vara rika, sluta vara sexister, sluta vara rasister osvosvosvosvosv.
Självklart önskar jag med hela min kropp att köttindustrin inte fanns, att materialism inte var en grej och att man inte gjorde 9 åriga flickor gravida.

Men å andra sidan, och denna är en tuffing, så kan jag inte bestämma vad folk ska tycka eller inte tycka.
Självklart är det absolut fruktansvärt med en människa som stödjer en industri som massmördar oskyldiga djur, men skulle jag försöka bestämma över en annan människas mat så hade ju jag varit den onda.

Människor är så otroligt egoistiska, allihopa! Inklusive jag.

Därför finns det bara två alternativ:
1. Rädda världen tillsammans, under en jävligt PK diktator
2. Vara ganska så fria, ( jag menar jag får fortfarande inte knulla en tjej i Ryssland ).

Samhällsdepression suger och frihet är mer eller mindre ouppnåeligt.

 

Likes

Comments

Blazersjukan


 

Likes

Comments

Johnnys Bird

FUCKING amazing.
Jag vill hitta fotografen och ge henom en enorm jävla kram.








 

Likes

Comments

Party pop of color

 

 

Likes

Comments

Irriterande katt

Medan jag ligger här och försöker blogga på min väldigt oaktiva blogg så försöker Fisse (den minsta katten) hoppa upp på mig och kela med mig.
Känner mig väl aningen taskig som puttar bort henne, men halv ett en söndag är jag inte riktigt på humör för att sluta upp med vad jag hittar på och klappa en katt som nafsar och stoppar röven i ansiktet på mig.

Å andra sidan, så är hon ju jävligt söt nu när jag kollar på henne.
Hennes ögon är enorma.

Hur som helst så tänkte jag skriva lite här, då och då!
Endast för att hålla min svenska levande i skrift. 
Jag har en ny rumskompis som bara snackar engelska och på min andra blogg skriver jag på engelska, så jag känner typ att jag inte vill låta bloggande på svenska försvinna helt.
SÅ HÄR HAR NI MIG, svenska Sofia!

 

Likes

Comments

Sluta gråt ikapp med mig - skillnaden mellan att vara försiktig och vara en idiot

För några år sedan fick jag "diagnosen" panikångest, personligen tycker jag inte att diagnoser är något en kan sitta och dela ut hur som helst till folk och de flesta psykologer får vissa diagnoser att låta som hinder och ärligt så har jag valt att inte se min "diagnos" som en diagnos. 
Visst finns det dagar då jag får undvika någonting eftersom att risken för panik är stor och panikångestattacker är inte vackra. 
Jag uppskattar hjälp, peppande och lite tippande på tå när jag mår dåligt.

MEN.
Snälla, sluta behandla folk med psykisk ohälsa som misslyckanden som inte fixar någonting själv.
I vissa fall kanske fallet är lite jobbigt, att en är oförmögen till att ta initiativ och liknande, men analysera mera.
"Är det verkligen bra om du gör detta, med tanke på att du är sjuk."
"Du borde inte göra si, för du är ju inte riktigt frisk."
Vi ska inte ens börja prata om när välmående människor utan någon som helst examen i psykologi säger:
"Du borde nog gå till en psykolog."

Sedan är det, för mig, väldigt viktigt att folk ser skillnad på min psykiska ohälsa och saker jag gör och är som inte är normativt.


Att jag inte har någon bh på mig, någonsin, har ingenting med min panikångest att göra.
Att jag inte skamlägger någon, någonsin, har inget med min panikångest att göra.
Att jag eventuellt är polyamorös har ingenting med min panikångest att göra.
Att jag har sex, gillar sex och pratar gärna om sex har inget med min panikångest att göra.
Att jag hatar att diska, vägrar gå ut på promenader och är allmänt lat, har inget med min panikångest att göra.

Nu när jag inte har bh, jag har disk i min vask, inte går på promenader, intresserar mig i BDSM, inte haft något problem med ifall mitt barn hade velat bli porrstjärna, kanske vill vara gift med 2 personer och spenderar mycket tid vid datorn - så blir jag näst intill tvingad till en psykolog. 

Det absolut värsta någon kan säga till mig, det som gör mig absolut mest deprimerad och det som skulle kunna göra mig psykiskt sjuk är att faktiskt säga till mig att jag är psykiskt sjuk.
Vilket för många, för nära människor har gjort på senaste tiden.
Trots att en UTBILDAD psykolog skickade hem mig, för att jag är frisk och glad.
Och jag var frisk och glad, tills en välmående outbildad människa sade till mig att jag inte var det.

Det enda folk med psykisk ohälsa vill är att någon ska tro på en, behandla en som en jämlike, förstå, peppa och lita på att hen kan klara sig!

Snälla lita på mig när jag säger att jag är frisk, jag blir sjuk av att höra att jag är just det.
Sjuk. 

 

Likes

Comments

The quitter

Maybe I should start doing make up again.
I've just kind of lost it, I always do when it gets darker outside.

What do you think? You want more of this?



 

Likes

Comments

My morning routine

First, wake up.

Say good morning to my mother, hear about how she's going to the beach and shit...
Feed my cats, clean their litterbox and curse the entire time I'm doing it.
Eat, get dressed and decide what I'm going to do for the rest of the day.

And do all of it while listening to Familjen - När planeterna stannat

There's no other way to start the morning, without Familjen I would be a mean grumpy cat for the rest of the day.
But now I'm genuinly happy.

 

Likes

Comments