Tisdag morgon och dags för nya äventyr... Lite segt att gå upp klockan 8 efter knappt tre timmars sömn, men allt går bara man vill. En snabb dusch, ner med allt i väskan och sen ut på jakt efter en bankomat. Tror vi provade 4 stycken olika innan vi lyckades få ut några pengar. Inte mycket tid till frukost så köpte en omelett att ta med. Tillbaka vid lägenheten var det bara att kila upp för att hämta våra väskor och i samma stund som vi kom ner var vår transfer buss på plats. Väldigt skönt dom första 10 minuterna då vi hade hela baksätet för oss själva, men det ändrades snabbt. Alla säten i bussen blev fyllda så inte mycket extra space där inte. Lite svårt att förstå att det när man kör på en asfalterad väg kan vara så många "bumps", var rejäla gupp om och om igen så försöka sova var inte det enklaste. Efter ett par timmar i en trång och varm van stannade vi för chauffören skulle äta lunch. Skönt med frisk luft, men samtidigt ville vi bara komma fram till vår destination. Äntligen framme i Conceiaco de Jacarei hade vi endast en knapp timmes båtfärd kvar innan vi slutligen nått Ilha Grande, jeeeiijj.
Cirka 15 minuters promenad från hamnen till vårt hostel, var inget idealiskt underlag för rullväska, dessutom uppför större delen av vägen men väl där så var vi nöjda och glada, ett mycket trevligt ställe. Regnet började så smått droppa ner, men inom bara några minuter förvandlades dropparna till ett ösregn. Gaaaah, är det så här det ska vara när man kommer till en paradisö?!? Kändes inte alltför lovande. Softade en stund, duschade och begav oss sedan iväg för middag. Hittade ett mysigt ställe på stranden, det roliga är att här i Brasilien (än så länge) har alla ställen menyer med rätter anpassade för två personer. Man kan beställde en halv rätt, men det är den dubbla portionen som finns angiven på menyn. Trots att vi delade på en rätt så blev det tillräckligt mycket mat kvar för att ta med hem att äta till lunch dagen efter. Medan vi satt där i godan ro under ett parasoll på stranden började än en gång regnet hälla ner. Blev efter en stund "räddade" av en servitör som kom med ett paraply så vi kunde ta oss in under ett större parasoll, regnade mer eller mindre från alla håll och det vi satt under från början var inte mycket till skydd i det vädret. När regnet avtog promenerade vi hem via affären som skulle vara öppen till 21, men tydligen var det inget folk som handlade eller vad anledningen nu kunde vara men det var redan stängt trots att klockan var 10 minuter före stängningstid. Jaja, får ta en kort morgonpromenad för att inhandla frukost imorgon. Tillbaka på vårt ställe satt vi uppe och pratade en stund innan vi crashade i sängen.

Charlotte satt redan ute och jobbade när jag vaknade så lät henne fortsätta med det medan jag gick och handlade och sedan fixade till frukost. Hade frågat efter bacon i affären och fick en påse med tjocka skivor fläsk, stekte upp dom krispiga och till det äggröra med tomat och självfallet chiafrön med frukt och ett par koppar kaffe. Blev sittande på vår lilla terass större delen av dagen, hann till och med äta lunch, hade som sagt rester från gårdagens middag, innan vi tog oss iväg och strosade runt på stan en stund. Provade en sjukt snygg bikini, men innan jag slog till ville jag tänka lite på saken. Börjar anpassa mig efter den sydamerikanska standarden mer och mer. Bikinin från Ecuador har ganska liten bakdel, men denna ännu mindre. Är iofs i Brasilien nu, så det är väl så det ska vara. Får se om jag slår till på den längre fram. Hittade en mexikansk restaurang där vi käkade en god middag, dock inte alls som övriga ställen med massa mat utan nästan lite snålt på tallriken, men knallade hemåt igen hyfsat mätta och belåtna. Jag var sjukt sugen på att få gå ut och dansa och hade fått veta att det fanns ett hostel där det varje kväll var nån typ av "fest" så var inställd på att gå dit senare. Charlotte var dock inte alls så sugen så försökte få med en liten fransyska som bodde på samma ställe som vi. Hon var väldigt sugen, men reste med sin mor och bror och skulle upp tidigt dagen efter för äventyr så hon bestämde sig för att stanna hemma. Jag blev sittande på vår terass och pratade med Charlotte och fransyskan ända fram till klockan blev halv ett innan jag kom till skott och gick iväg. Inte så förtjust i att gå ut själv, men tänkte att det är bra träning. Än en gång ett litet kliv utanför komfort zonen. Satte på lite bra musik i lurarna och knallade smådansades iväg. Kom ner till stranden och insåg att det var en liten bäck som måste passeras, väldigt svårt att avgöra hur djupt det var och om det gick att gå över utan att blöta ner alla kläder. Satt ett gäng på stranden med en liten brasa så frågade dom. En kille var så snäll så han kom med och skulle gå över med mig för att visa var det var bäst att gå, men insåg att det nog var för djupt. Blev kvar på stranden istället, supertrevligt och fick träna på min spanska, jeeeiij. Dom var alla från olika delar av Sydamerika och bodde numera på Ilha Grande. En sjukt lyckad kväll trots att dansen uteblev. Trillade hem alldeles för sent (eller tidigt beroende på hur man ser det) men det får jag nog säga att det var värt. Ett lyckat försök att ta ett steg utanför min komfort zon!

Torsdag morgon och dags för utflykt. Köpte en tour till Lopez Mendez, som ska vara en fantastiskt fin strand, via vårt hostel. Båten gick 11.30 så ingen brådska vilket var skönt med tanke på viss brist på sömn. Knatade ner till hamnen och hittade vår båt, först på plats, men som vanligt fylldes det på till sista sittplats. En båttur på ca 45 min, sen 30 minuters promenad i mer eller mindre stekande sol. Väl framme slängde vi oss ner på stranden och sen i havet för ett svalkande dopp. Rejäla vågor och en hel underströmmar så gäller att vara lite försiktig. En lång, lugn och skön dag. Hade tänkt att surfa, men fick inte riktigt feeling när jag var där så släppte den tanken. Måste dock se till att surfa nån mer gång innan det är dags för hemfärd. Tillbaka i "stan" gick vi till ett litet gulligt café vi spanat in tidigare. Blev sittande där ett par timmar, åt tapioca och drack kaffe, supermysigt. Efter en dusch och lite piff styrde vi kosan mot Kebab House, några av killarna jag träffat kvällen innan jobbade där. Bli nu inte lurad av namnet, vilket vi blev när vi passerat det innan, men maten var fantastiskt god, inte alls kebab som jag skulle se det. Ett fantastiskt gott grillspett med en massa goda tillbehör. Satt kvar till stängning och sen gjorde vi killarna sällskap till piren en stund innan vi gjorde ett nytt försök att gå till Aquarios, hostelet med party. Kan konstateras att det inte var mycket att hänga i julgran så blev inte alls långvariga utan tog vägen förbi stranden och ännu en kväll med bonfire och den här kvällen levande musik. En kille som satt och spelade gitarr och sjöng helt grymt bra... Vilken röst!! Hade tänkt gå hem mycket tidigare, men ville inte alls lämna när det var så bra stämning och musik.
Fredagen blev lite segstartad men tillslut tog vi oss ner till den lilla stranden som finns bredvid hamnen. Inte så mycket att hurra för, men åtminstone sand och hav. Njöt i skuggan ett par timmar innan vi gjorde en favorit i repris, tapioca och kaffe på vårt café. På väg hem passerade vi en restaurang med levande musik, visade sig vara killen från brasan kvällen innan så slog oss ner på stranden utanför och lyssnade en stund innan vi knallade hem och åt lite småplock. En tidig kväll vilket var mer än välbehövligt.

Lördag hade vi bestämt oss för att ta en tour, fanns ett gäng olika att välja mellan men hade dagen innan spanat in en båttur med totalt 5 stopp. Gick ner nån timme innan för att köpa biljett och medan vi väntade på att båten skulle gå gick vi tillbaka till den lilla butiken där jag provat den fina bikinin innan. Provade den en gång till och bestämde mig för att slå till. Kommer komma väl till användning här, oklart om jag kommer vilja använda den hemma med tanke på den minimala bakdelen men å andra sidan så är bikinisäsongen resten av tiden här förmodligen bra mycket längre än den korta tid man använder bikini i Sverige. Dags att ge oss av på vår lilla tour, det var vi och 12 st till som klämde oss ner i en schysst spead boat, eller klämde ner oss var nog lite fel uttryck, var ganska gott om plats. Det var som sagt 5 stopp under dagen, dom två första kallades blå respektive gröna lagunen. Det var stopp för snorkling, jag testade på det än en gång men nja, inte riktigt min grej. Å andra sidan var det inte så jättemycket att se så det kan ju göra sitt till också. Satte mig på en sten på stranden och njöt av solen och att titta på dom som var i vattnet. Ett helt gäng med båtar som stannat på samma ställe så det kändes ganska så turistigt. På vägen tillbaka till båten lyckades jag trampa på nåt som avyttrade en lång svart tagg långt in i min stortå. Charlotte försökte med en operation direkt på båten, men dessvärre saknades rätt verktyg så fick leva med en öm tå för några timmar, värre saker har hänt så inget större problem. Efter våra två lagunstopp var det dags för lunch, dessvärre inget direkt värt att nämna men gott med mat. På tillbakavägen var det strandstopp, första stranden hette kärleksstranden, såg ingen större kärlek där och sen den sista stranden som inte heller var så märkvärdig. Det var en härlig dag, men blev dessvärre inte jätteimponerad av våra stopp, gillade dock båtåkandet. Än en gång ett besök på vårt lilla café för kaffe och tapioca med nån timmes softande. När vi var tillbaka hemma igen var det dags för riktig operation, så fram med tändare, desinfektion, pincett och nagelsax. Fem minuters grävande och klippande med krampaktigt hållande i armstöden på stolen och diverse små skrik pga viss smärta var äntligen den 1 cm svarta långa svarta taggen ute. Tack Charlotte, vilken befrielse!! Till middag blev det favorit i repris, Kebab House och en väldigt god sallad innan vi gick hem igen för att packa ihop alla våra grejer inför avresa till Paraty nästa dag.

  • 56 readers

Likes

Comments

Charlotte dök upp runt 22-tiden, välkomnade henne med lite småplock; prosciutto, ost, ananas, melon och chips. Satt och pratade en bra stund innan vi tillslut crashade i sängen. Blev en lång skön sovmorgon och sen ett långt mindre skönt sökande efter nånstans att äta. Klockan hade nog hunnit bli närmare ett så var rejält hungrig. Tillslut valde vi ett ställe som såg hyfsat bra ut, blev ingen frukost den dagen satsade på lunch direkt. Efteråt tog vi en promenad ner till stranden och sen till vår lägenhet för att softa lite. Slutade med att vi hängde kvar i lyan resten av dagen och slappade, förutom ett varv till affären och bankomaten. Vet inte riktigt hur det gick till, men kom inte iväg förrän efter elva nån gång. Sen frukost/lunch och ännu senare middag.. Hade blivit rekommenderade ett ställe som heter Jobi och ligger i området Leblon. Hade en jäkla tur och fick ett bord direkt, beställde mat och en caprinha, är ju ändå i Brasilien... När vår servitör kom in med maten insåg vi att portionerna var enorma.. Han kom in med en måltid i taget, och la upp maten fint på tallriken. Tog sen med resterande tillbaka till köket och när det började ta slut på tallriken var han snabbt tillbaka igen och serverade mer, vilken service! Tyvärr orkade ingen av oss äta upp allt, önskade att vi skulle åka tillbaka hem direkt så vi kunde ta en doggybag, men tanken var ju att hänga kvar och kolla in området så fick mot vår vilja lämna en massa mat. En får hoppas att den tillföll nån behövande. Tog ett varv längs "bargatan" vi också blivit tipsade om, men verkade rätt dött så gick tillbaka en stund till Jobi innan vi beställde en uber och åkte hem och sov.

Hittade ett fantastiskt litet café för frukost dagen efter, låg precis runt hörnet från vår lägenhet och de hade en massa nyttigheter samt gjorde reklam för att allt var utan gluten, toppen!! Efter frukost blev det ett antal timmars strandhäng, så fantastiskt härligt. Lite smått crowded men det får man väl leva med i en stad som Rio. Kan tänka mig att det här bara är en försmak på hur det kommer vara under karnevalen... Promenerade runt själv en stund efteråt för att hitta nåt att äta, Charlotte var inte hungrig så hon blev kvar i lägenheten. Hittade en marknad i parken som låg precis bredvid vår lägenhet där de sålde tapioca extremt billigt, underbart, passar min plånbok alldeles utmärkt. Satt ner och käkade lite innan det blev en stunds vila och sen middag på en lokal restaurang vid samma park. Testade Fajioada, en typisk brasiliansk rätt. Ris, svarta bönor, kött och korv samt nåt grönt spenatliknande som var inlagt med vitlök, gott som tusan, men vågade inte äta för mkt med tanke på vitlöken. Än en gång gigantiskt mycket mat.

Måndag och dags för att turista lite, Charlotte vaknade tidigare än jag så gick ut på en promenad men vi bestämde att ses på samma fik som dagen innan. När jag väl kom dit var det stängt, hmmm, vad gör jag nu.. Bör ju vara nånstans i närheten med tanke på att vi måste hitta varandra och inte har nåt att kommunicera med. Hade tur, fann ett annat ställe på samma gata. Fick mig en omelett och açaí och lyxade till det med två koppar kaffe. Dom är så extremt snåla med kaffet här. En halvfull plastmugg.. Vill ha mer än så till frukost. Charlotte dök upp efter en liten stund, fick också i sig mat innan vi skulle dra iväg till Christo. Insåg att vi kanske borde kolla upp hur vi bäst tar oss dit så gick tillbaka till lägenheten och gjorde lite research. Tog sen en uber till tågstationen, Corcovadia, hade tur att ett tåg gick strax efter vi kom dit som vi lyckades komma med. Hade läst på tripadvisor att man skulle sitta på vänster sida för bäst utsikt. Vi var tydligen dom enda som hade koll på det för alla andra satte sig på andra sidan. Logiskt sätt hade jag gjort detsamma, sätena på höger sida var riktade framåt och vänster sida bakåt. Men så fort vi började rulla insåg vi att det var helt korrekt. Du vill ju kunna se nedåt samt att den mesta utsikten var åt vänster. Sista biten tog vi trapporna upp. Hade tur att det var klart väder så utsikten var fantastisk, blev en hel del fotande sen tog vi tåget ner igen. Blev inte alls så långvariga. Tillbaka i stan tog vi ett dopp i havet och softade en stund där innan vi gick hem för att styra upp inför kommande dag med att boka transfer till Ilha Grande och dyl. Tog sin lilla tid, men lyckades tillslut få bekräftat att vi skulle bli upphämtade dagen efter mellan 11-12. Skönt att ha det avklarat.

Måndagkvällar ska tydligen vara kända för samba i Pedra do Sal, så det fick vi ju inte missa. Tog en uber dit, dock var han på väg nån annanstans en stund men ändrade riktning när vi dubbelkollade att han förstått rätt. Än en gång gigantiska portioner mat, kan bli att vi nästa gång delar på en rätt, känns ju verkligen fel att lämna så mycket. Sen var det dags att spana in samban. Nejmen hej!!! Vilken kväll! Live musik, dans, fullt med glada människor. Träffade en himla massa härliga människor, men också en del mindre härliga. Tydligen så tror alla män att det är fritt fram att kyssa vem dom vill, så fick värja oss en del under kvällen. Vissa var mer "försiktiga"'och frågade först, men långt ifrån alla. Jaja, man lär så länge man lever. Underbar stämning hur som. Hade väl inte riktigt tänkt att det skulle bli en sån helkväll men var inte hemma igen förrän närmare 5... Blir inte många timmars sömn eftersom vi måste checka ut vid 10 och innan dess duscha, äta frukost, packa väskor och ta ut pengar....

  • 124 readers

Likes

Comments

Innan jag åkte iväg på min resa hade jag blandade känslor, kändes som att 6 månader var lång tid och att jag skulle missa så mycket därhemma. Även om jag rent logiskt vet att sex månader går oerhört fort och mestadels hinner inte så mycket hända. Okej, tar tillbaka att inte så mycket har hänt, har ett antal vänner som fått barn, ett par som är gravida, födelsedagar jag missat, för att inte glömma kollegor som slutat och nya som börjat. Vissa saker känns självfallet mer viktiga än andra, ser så mycket fram emot att träffa alla mina vänner igen, nytillkomna små guldkorn och självklart min älskade familj!

Min plan med resan var att komma iväg för att få egentid och komma fram till vad jag vill med mitt liv. Har blivit lite egentid men blev mer fokus på resandet. Kanske lite för mycket "hattande" för min del, men sökandet efter den perfekta platsen att stanna längre tid på nådde aldrig målet. Efter att ha spenderat en månad i Mompiche som jag blev totalt förälskad i, var det svårt att hitta nåt som kunde mäta sig med det stället. Var många olika faktorer som bidrog till att tiden där var så bra. Boendet var oslagbart, en härlig bungalow några meter från stranden med fantastisk utsikt. Alla locals jag träffade som var till stor hjälp att lära mig spanska, dessutom superhärliga och genuina att hänga med. Ska inte glömma att nämna även de genomresande fantastiska människorna jag träffade där. Några av dem har verkligen blivit vänner för livet!!

Man tror verkligen, vänta nu, låt mig omformulera det, Jag trodde verkligen att jag skulle hinna med så mycket på sex månader, visst har jag hunnit med mycket, men det är ju bara en bråkdel av vad jag vill se. Även om jag spenderade 3 månader i Ecuador så missade jag massa godbitar som bör besökas o ses, min 1,5 månad i Colombia täckte in ett gäng ställen, men även där finns så mycket kvar att upptäcka, mina två veckor i Peru behöver väl knappast nämnas... Haha, även om det var två riktigt härliga, lugna och sköna strandveckor så har jag ju inte sett nåt alls. Att försöka täcka in Brasilien på en månad är ett skämt, Rio de Janeiro och Ilha Grande är än så länge det som är bokat och bestämt. Får se vad vi hittar mer för härliga ställen längs vägen...

Livstankar; jaa, det finns det gott om! Snurrar för fullt i knoppen, resan har satt igång många olika tankar men helt utkristalliserat är det inte riktigt än. Får väl se om jag lyckas nå ända fram min sista resande månad, om inte så har jag ju ett helt liv på mig. Stressa fram nåt lär aldrig fungera så tar det som det kommer.
Även om min resa inte blivit som "planerat" innan avfärd så har allt sin tid och plats, har haft det underbart och ångrar ingenting! Finns en hel del saker och ställen som jag önskar att jag gjort eller besökt, men det finns alltid fler chanser. Planerar och hoppas på att jag kommer leva ett antal år till...

  • 213 readers

Likes

Comments

En månad kvar och nu på väg mot Rio de Janeiro
Min chaufför var på plats redan 1.40 vilket var skönt, lite mer tid på flygplatsen om det skulle strula. Väl framme träffade jag på en kille från Venezuela utanför, äntligen fick jag prata lite spanska igen. Behöver verkligen träna mer, blir får se till att boka in mig på en spanska kurs när jag kommer hem. Tydligen lyckades jag inte så bra med att vara flytande efter min resa, med tanke på att jag sista månaden kommer befinna mig i ett land utan spansktalande människor så lär det väl inte bli så mycket övning här. Köade en stund för att checka in, väl framme vid disken så visade det sig att min biljett var blockerad av nån konstig anledning. Då mannen bakom disken inte kunde speciellt mycket engelska och obefintligt med spanska så förstod jag inte riktigt vad problemet var. Hade nånting med mitt mastercard att göra så fick lämna fram det igen för nån dubbelcheck, han gick iväg för att ringa ett telefonsamtal och kom sedan tillbaka med tummen upp, det var väl för väl. Hade inte uppskattat att bli kvar här i Manaus. Blev sittande en bra stund på flygplatsen då flyget blev försenat, skulle lämnat 3.40, ny avgångstid 4.58. Hmm, har ett byte i Brasilia med 1,5 timmes marginal, kan bli riktigt tight. Frågade flygpersonalen som sa att det inte kommer vara några problem, skönt. Började bli hungrig så gick på jakt för att hitta nåt att äta, endast bröd överallt!! Dock såg en del ut som att det kunde vara majsbröd eller liknande, försökte ställa frågan på både engelska och spanska utan resultat. Hade dock tur då det var en väldans gullig tjej som precis kom och skulle handla så hon hjälpte mig fråga om det fanns nåt utan gluten, nope!! Okej, ligger lågt ett tag, ingen lust att sitta på ett flyg ett antal timmar med en mindre bra mage. Satte mig ner igen för att vänta och tänkte passa på att skicka lite mail o dyl, tji fick jag. Wi-fi var endast gratis i 30 minuter... Jaja, inte mycket att göra. Den gulliga tjejen passerade förbi och gav mig två nötbars som hon hade där det dessutom på förpackningen stod utan gluten. Så himlans omtänksam! Spelade yatzy en stund på telefonen, men höll på att somna så insåg att det var bättre att gå omkring lite. När klockan var 4.50 hade vi fortfarande inte börjat boarda planet, väldigt tveksam till att jag kommer hinna med mitt plan till Rio...

Sov hela flygresan, vaknade inte ens när det delades ut snacks, skit!! Hade jag verkligen velat ha. Hann inte heller fråga nån om min flight då lampan för bältet hade tänts så bara att gilla läget. Klockan var dock bara 7.40... Nåt som inte stämmer här. Har helt glömt att kolla upp eventuella tidsskillnader, tänker ju att det borde vara samma tid i hela Brasilien. Men det låter ju lite för bra för att vara sant. Skulle innebära att vi flugit in typ 2 timmar. Slutligen meddelades det i högtalaren på planet att klockan var 9.45, kan nog glömma flighten 10.10. Tur att jag inte har nån tid att passa i Rio!!! Frågade en flygvärdinna när jag gick av planet och hon sa att jag fortfarande hade en chans att hinna, skeptisk dock. 20 min till avfärd. Kom ut ur planet och hittade nån som talade mindre bra engelska att fråga, han bad mig vänta där en stund. Blev sen hänvisad vidare till några kvinnor som stod några meter bort, dom kollade på min biljett och tog den sedan och pekade att jag skulle stå där, tror dom menade det iallafall. Men tanke på att de tagit min biljett tänker jag inte röra mig en millimeter. Tillslut får jag en ny biljett med boarding tid 10.45... Min flight skulle ju gå 10.10 så tydligen har de bokat om mig. Försökte ställa några frågor på engelska resp. spanska, men än en gång utan resultat. Jaja, har en nu flight och jag kommer definitivt ta mig till Rio. Skönt att kunna sitta ner en kortis och äta nåt. Blev bacon och ägg på McDonalds, skäms för att säga det men det låg bra till. Dock serverades det i bröd, skulle skippat att äta brödet men var så hungrig nu så det åkte med av bara farten. Boarding time och jag hamnade bakom ett illskrikande barn redan innan avgång, bara att plugga in lurarna och lyssna på lite skön musik. Barnet tystnade dock väldigt snabbt när det fick nån tecknad serie eller film att titta på, skönt. Men alltså, portugisiska är helt omöjligt att förstå, dessutom är flygpersonalens engelska så dålig så förstår inte vad de säger när dom pratar engelska heller. Förmodligen inget viktigt som jag inte vet sen tidigare... Kände mig pigg större delen av resan så lyssnade på musik och spelade yatzy, glassigt! Bjöds på nån liten kakpåse och ett glas vatten längs vägen, tog tydligen väldigt mycket på krafterna att äta det för efteråt kunde jag knappt hålla ögonen öppna. Dessvärre endast en kort stund kvar innan landning så blev inte mer än några minuters slumrande. Oklart vad som händer nu, annonserades ut något på portugisiska som de ej hade den goda smaken att översätta till engelska, så står här i gången som ett fån och väntar på att nåt ska hända. Är iallafall framme i Rio (hoppas jag).

Yes, Rio de Janeiro!! Gick smidigt att få väskan sen var det jakt på taxi. Hade fått ett ungefärligt pris av killen vi hyr lägenhet av vilket jag är väldigt tacksam för. Fanns en taxiservice innan man gick ut som tog 130 reis, tänkte jag inte gå med på, han hade sagt 85, så knallade ut och får chansa och hoppas på tur helt enkelt. Var gott om bilar utanför och ganska snart min tur, frågade om priset; 70 reis, taget!! Smidigt värre, väl framme fanns portvakten på plats och jag fick nyckel och tillgång till lägenheten direkt. En dusch och sen ut för jakt på mat. Så hungrig!! Ville ha ett ställe med wi-fi då det saknades lösenord i lägenheten, behövde maila och fråga. Fick svar med vändande post, han hade missat att lämna lappen i lägenheten. Åt en rätt tråkig ceasarsallad, promenerade ner till stranden en kortis, sen till en supermarket för lite shopping. Har dock ingen spis i lägenheten, en stor miss!! Hade så gärna velat laga mat, framförallt frukost! Efter shoppingen däckade jag i sängen, har väl fått en så där 3 timmars sömn så välbehövligt. Inväntar nu Charlotte som bör vara här vilken sekund som helst....

  • 218 readers

Likes

Comments

Äntligen framme i Manaus. Så skönt att komma av båten efter 4 dagars resa. Skulle få sällskap av Fanny och Cecile, mina nya franska vänner, till mitt förbokade hostel och även Kieran hade bestämt sig för att göra oss sällskap. Så tacksam för det eftersom jag inte förstår ett ord portugisiska. När jag äntligen börjar få grepp om spanskan så är det dags för ett nytt språk, hmm, får se hur det går. Har dock ingen ambition att lära mig portugisiska flytande, självklart ska jag försöka mig på lite baskunskaper men får nog räcka med det denna gång. När vi kom av båten fanns ett gäng taxis i hamnen, men ville ta extremt mycket betalt så vi gick ut till gatan och haffade en istället, halva priset. Det var en bra bit att åka, men taxichauffören sa att det var ett bra område och dessutom väldigt nära flygplatsen så då kan det vara värt det. Väl framme fick vi slå oss ner i sofforna en stund för att invänta att allt skulle bli klart, alla fyra var lyckliga att få tillgång till internet igen. Hade lite saker som behövde styras upp och fixas. När rummet var klart flyttade vi alla tre in i mitt privata rum, även om det är nice med eget så har jag inget emot när det är trevligt sällskap. En dusch, lite piff och Kieran blandade en varsin drink åt oss. Började dock bli riktigt hungriga men innan vi kunde ta oss ut nånstans var vi tvungna att bestämma var och när då vi skulle möta upp Frauka som bodde på ett annat hostel. Fick lite tips av ägaren och tillslut hade vi kommit fram till ett bra ställe att ses, klockan hade hunnit bli elva innan vi beställde mat tror nog att vi alla var på bristningsgränsen vid det laget, hade inte ätit sedan lunch klockan 10.30 så var några timmar sen. Efter en burgare och riktigt goda strips var det dags att dra vidare, Fanny kände sig inte helt hundra så tog en taxi hem och vi andra åkte till Vieira Alves, ett område som Jone, ägaren, rekommenderat. Hoppade ur taxin vid första bästa ställe som såg hyfsat ut och i samma sekund såg vi att dom plockade ihop allt och stängde, typiskt! Men inte behövde vi oroa oss speciellt länge, en brasiliansk kille kom fram och började prata lite med oss vilket resulterade i att han frågade om vi ville följa med till nåt ställe där vi kunde få dansa, por que no?!? Han hade en merca som var riktigt snygg, såg inte billig ut, körde som en biltjuv som alla andra i Sydamerika än så länge. Stället han tog oss till först var stängt så han vände om och körde till ett nytt. Inte jättemycket folk men spelades Live music och blev en hel del dans fram till klockan 4 när dom stängde. Tillbaka på vårt hostel satt vi uppe och pratade till klockan 8 på morgonen, så klockan hann bli runt ett innan jag vaknade till liv igen.

Blev inte mycket vettigt gjort denna dag, satt mest och pratade om livet och resandet. Tog en promenad till närmsta supermarket, hur stor som helst eller ja nu överdriver jag, men jämfört med dom flesta tiendas man är van att handla i numera... Älskar stora supermarkets med en massa skoj utbud så strosade omkring därinne en bra stund. Lite kockande när vi kom tillbaka, sen var det dags för cecile och Fanny att dra vidare. Själv fick jag veta att man fick använda tvättmaskinen här gratis, vilken lycka!! Första gången jag tvättar kläder själv i maskin på drygt 5 månader... Dessvärre fanns ingen plats på tvättlinorna utomhus så fick dekorera rummet. Har fått byta rum från privat till dorm eftersom det privata rummet var bokat. Känns dock helt okej, endast jag och en tjej till i ett stort rum med 7 sängar. Hur mycket plats som helst, ett stort dressing room där det finns en hårtork, har jag inte heller använt på 5 månader. Badrummet är enormt, helt fantastiskt. Även en strykbräda finns på rummet, kommer ej användas dock även om det kan behövas... Efter att ha dekorerat större delen av vårt dressing room och delar av sovrummet var det dags för sängen. Trodde jag skulle komma i säng tidigt men klockan han nog bli närmare 12, kollade nån film som var på tv, har engelska kanaler här så riktigt lyxigt!

Sista dagen i Manaus
Gjorde i ordning en riktigt god frukost; omelett med tomat och skinka och till det chiafrön med melon och mango. Hann även med ett antal koppar kaffe innan jag tog mig in til duschen. Sen bar det av till en mall för lite shopping. Nytt försök att hitta flipflop, sandaler och bikini. Fick sällskap av kieran och en tysk tjej som kom sent igår kväll. Startade med en "lunch", tapioca (tror jag det heter) fylld med kött och mozzarella. Sen började jakten. Dom andra ville hänga i bokaffären så jag spurtade runt själv för att hinna checka av så mycket som möjligt på en timme. Skulle ses och stämma av läget då. En himla massa skobutiker, men inget som föll mig i smaken, lämnade ju kvar mina sandaler i leticia efter att ha limmat ihop dom ett flertal gånger kände jag att det var dags att ge upp när dom än en gång gick sönder. Dåligt med bikinibutiker, får helt enkelt lämna sandaler och bikinishopping till Rio! Fanns iallafall en havaianas butik, tur var det för mina gick sönder när vi kom tillbaka till vårt hostel.
Bjöd Kieran och Kristina på middag, hade köpt lite för mycket mat så kändes bättre att bjuda bort det än slänga. Sen blev det ett par timmars kortspel med Leona och Liam, ett engelskt par som tog över mitt privata rum... Sitter nu och väntar på art klockan ska bli 2 då jag blir upphämtad för att åka till flygplatsen. Mitt plan går 3.40, underbar tid att flyga på!! Men så går det när man väntar alldeles för länge med att boka sin flygbiljett.

  • 208 readers

Likes

Comments

Vaknade tidigt då mitt rum låg i direkt anslutning till köket och alla var uppe för att göra frukost innan dom skulle iväg på olika Tourer i Amazonas. Tog en lång kall dusch, inte så härlig som gårdagens men misstänker att duschmöjligheterna kommer vara begränsade på båten så bäst att passa på när rinnande vatten finns. Väntade sen in att Philip skulle vakna då han dagen innan berättat om ett bra frukostställe som jag gärna ville prova. Väl värt väntan! Omelett med skinka och chorizo och en massa ost på toppen, fruktsallad och en helt ok kaffe för att vara Colombia. Rätt nervös inför min båtresa, men det värsta som kan hända är väl att vi välter och det är ju inte direkt så troligt så försökte tänka positivt att det är ett äventyr. Slutligen var det dags att rulla iväg mot hamnen. Fick hjälp att beställa en tuctuc som körde mig dit med ett kort stopp på gränsen för att växla resterande pesos, och även de soles jag haft kvar från Peru, till brasilianska reis. Hade innan läst att det var en fördel att komma tidigt till hamnen för att få en bra plats för sin hammock, men ignorerade det och dök upp vid 12-tiden. Var bland dom sista som kom tydligen, Jaja, det lär väl lösa sig.

Spanade in en blond tjej så gick fram och pratade en stund med henne, en trevlig, väldigt lugn tjej från Holland. Strosade runt lite och stötte på två tjejer från Frankrike, Fanny och Cecile, dom reste tillsammans med ett litet gäng. Kieran från England, en journalist som bott i Chile fem år och Diegos, två colombianska killar som var på väg på långresa runt Sydamerika. Dom hade en bra mycket bättre plats än jag i kön så de tog min hammock för att spara en plats åt mig, nice med ett härligt gäng att hänga med. Innan det var dags att gå på båten hade vårt gäng utökats med ännu tre personer, Fernando, också från Colombia som även han reste runt Sydamerika men varit ute på äventyr ett tag samt ett par från Brasilien/Colombia. Var en lång väntan....

Båten skulle gå klockan 15, men när klockan blivit 15 hade polisen ännu inte dykt upp. Alla väskor skulle kollas av innan vi fick kliva på båten. Nån timme senare kom dom äntligen och två poliser med varsin hund gick varv efter varv runt väskorna för att kolla av så ingen hade med några droger, en rad i taget. Lite nervös även om jag inte hade något alls som kunde vara möjligt till olagligt, men alltid lite skakigt när det är en massa poliser, särskilt poliser som inte pratar samma språk. Var nu i Brasilien så inte ens min knaggliga spanska funkar. Självklart var det inga problem så äntligen fick vi alla rad efter gå på båten. Synen som väntade när jag kom in var inte riktigt vad jag väntat mig. Visst jag hade läst och hört att det skulle vara trångt, men alla hammocks hängde mer eller mindre kors och tvärs och även över varann. Kommer bli en spännande resa. Kvällen tillbringades på övre däck, några argentinare (utan crocs) hade en gitarr så det spelades och sjöngs lite, på spanska förstås.

När klockan var runt 22 blev vi nerkallade till "sovvåningen", polisen skulle komma på båten igen för att kolla allas väskor. Den här gången kände jag mig faktiskt helt lugn. Jag befann mig dock mitt bland alla colombianer och tydligen är dom det största "hotet" för smuggling... Fick frågan om vi reste tillsammans och svarade ärligt mer eller mindre, träffades i hamnen. Dom kollade min lilla ryggsäck, dock bara facken som ej var låsta, erbjöd mig att låsa upp men det var tydligen lugnt. Blev sen muddrad av en kvinnlig polis som var väldigt noggrann, letade och kände runt överallt, en ny upplevelse...

Efter nån halvtimme var de klara så vi gick upp en stund igen innan jag runt elva tiden bestämde mig för att det var dags att försöka sova. Såg verkligen inte fram emot att sova i hammock, tidigare gånger har inte varit dom bästa.. Tyvärr var det inte bättre den här gången heller. Ligger som en banan och dessutom så fort man försöker röra lite på sig stöter man emot personen bredvid då det var så trångt. Vaknade ett antal gånger under natten, men ingen idé att gnälla, bara att gilla läget. Strax innan sex blev vi alla väckta av att det skreks ut att det var frukost. Serverades kaffe med en massa socker i, blä, vitt bröd med smör och små bitar av platano. Hoppas min mage håller för detta, måste ju få i mig nåt.

Efter frukosten tog jag min lilla nackkudde, sarong och en sjal och gick upp på övre dock och la mig på en mindre skön bänk för att vila. Hårt och håligt, men åtminstone plant. Lyckades sova ett par timmar. Fanny kom upp och väckte mig vid halv elva för att tala om att det var dags för lunch. Dessa tidiga mattider... Bara att ställa sig i kön och gilla läget, bäst att passa på att äta medan det finns mat. Blev positivt överraskad, riktigt god lunch. Serverades kyckling med ris, pasta och bönor. Fanns även kryddor och sås på bordet. Som sagt, över förväntan!

Blev sittande på övre däck och pratade en stund innan det började regna så gick då ner och la mig för att skriva lite i min hammock, somnade efter 5 minuter. Blir så trött av att göra ingenting. Vaknade av några rejäla smällar och undrade vad tusan som hände. Hade precis lagt till i ännu en hamn, varit många stopp på vägen med personer som gått av och på, tydligen firades båtankomsten med smällare. Såg även ett par delfiner i floden. Tyvärr var de lite för snabba och alldeles för långt bort för att fånga på bild.

Tillbringade ännu några timmar på övre däck, men denna gång i solen innan det var dags för middag. Serveras mellan 17-19. Jag var mer eller mindre först på plats, så hungrig efter att ha ätit lunch tidigt. Fyllde på tallriken som om jag aldrig sett mat förr. Fick jag ångra efteråt, proppmätt var bara förnamnet men kunde inte med att lämna nån mat med tanke på att alla väntar och önskar äta så bara att tugga i sig, ris/spagetti med köttfärs och sallad. Än en gång en lyckad måltid. Kunde knappt röra mig efter maten, men blev nån timmes kortspel innan vi avslutningsvis, jag och mina nya franska vänner, lekte "jag har aldrig" eller som dom kallar det piccolo. Efter ett par timmar byttes Fanny ut mot Fernando och vi började om från början igen.... När klockan var elva stängde kiosken/baren på övervåningen igen och det var dags för sängen. Eller jaa, säng är ju synd att säga, hammocken. Kan tilläggas att vi under resans gång än så länge stannat till i varenda liren by vi passerat, vädret har ändrats så många gånger från stekande het sol till ösregn, storm med åska och blixtar, tillbaka till strålande sol igen. Varierande resa på många sätt, men samtidigt så händelselös.

Ny dag nya äventyr... Blev väckt vid 5-tiden av att båten stannade och en massa nytt folk klev av och på, borstade tänder och pratade högt. Vad tusan, kan dom inte låta vanligt folk sova. Lyckades somna om nån timme eller så innan det var dags för frukost igen. Vitt bröd med smör och kaffe med socker... Varför ska de förstöra kaffet med socker?!?! Måste tillägga att jag denna natt sovit så mycket bättre, kom på att jag kan använda min nackkudde under baken för att jämna ut bananen i hammocken, så mycket bättre. Lyckades faktiskt sova riktigt bra.

Efter frukost blev det en stunds "göra ingenting" på övre däck innan jag anslöt till Diegos som hade nån typ av träningsgrupp. Hoppade lite hopprep, armhävningar, situps och visade lite kul övningar från Ruffie. Tog min första dusch på båten efter det. Blev positivt överraskad, det var inte alls så illa som jag trott. Även om man står mer eller mindre på toaletten och försöker undvika att vidrörda nånting annat än golvet så kändes faktiskt duschen oväntat fräsch. Lunchen var även idag imponerande god, kött som var mört, hade förväntat mig sega bitar men icke, så lämnade lunchrummet mätt och belåten. Tog en lång nap efter maten, hade tänkt mig en timme men blev närmare tre. Man blir verkligen trött av att göra ingenting.

Dags att plocka ögonbryn och manikyr. Underbart när man har så mycket tid över. Vet inte om jag nämnt det innan, men maten serveras i ett litet rum där kanske 20 personer får plats samtidigt, så det innebär lång kötid för mat och medan man äter så är det mer eller mindre knäpptyst. Alla fokuserar på att äta sin mat för att sedan gå därifrån snabbare än kvickt. Dessutom får du inne i matrummet sätta dig på första bästa lediga plats vilket innebär att även om du kom i sällskap med någon så kommer du troligtvis sitta bredvid nån helt annan. Blev dags för middag och efter det häng på övre däck tills det var dags att för sista gången, förhoppningsvis, krypa ner i hammocken och försöka sova. Hoppas verkligen att det inte blir några stopp denna natt, vill få sova ut och vakna upp utvilad.

Inga stopp men en jäkla storm, Diegos hammock svingade in i min mer eller mindre hela natten, försökte flytta min hammock närmre Fernandos men hans väska var i vägen så fick den i baken istället. Försökte flytta väskan utan resultat så bestämde mig för att det var bättre att ha Diego bumpandes in i mig än en hård väska petande upp underifrån. Lyckades somna om och blev sen till frukost så allt bröd var slut, fanns bara kex kvar. Kanske lika bra, brödet gör inte min mage så glad.

Efter frukost blev det en stund i hammocken för att lyssna på musik och spelade yatzy på telefonen. Sen dags för mat igen, dagens höjdpunkter när det serveras mat. Dock rätt skrattretande att se samma personer som köar redan innan köket öppnat. Men det är väl som alltid. Såg till att vara på plats innan maten tog slut denna gång. Endast några timmar kvar nu enligt utsago. Hoppas de har rätt, längtar efter fast mark, ett eget rum och variation av maten. Visst har den varit god, men man tröttnar på att äta samma sak hela tiden....

Likes

Comments

Om jag nån gång ska råna en bank och behöver en chaufför kommer jag lätt ta mig till Sydamerika för att hitta en.. Alla kör som biltjuvar här... Vaknade upp halv sex och tog en skön varm dusch med fantastiskt bra tryck i duschen, tänk vad man kan uppskatta det lilla. Gratis transfer från hotellet till flygplatsen med en mycket trevlig liten chaufför. Eftersom min flight dagen innan blivit inställd hade Kiwi, resebolaget, bokat mig på en annan flight med ett bättre bolag än vivacolombia, fick flyga med Latam airlines denna gång, vet inte om det är så stor skillnad egentligen men låtsats att det är lite lyxigare... Kom i perfekt tid för incheckning och hann köpa mig en empanada med kött innan det var dags att boarda planet. Somnade redan innan säkerhetsgenomgången var klar och sov mer eller mindre ända fram till vi landade. Blev upphämtad på flygplatsen av en tjej från mitt hostel, känns alltid lite lyxigt när man ser sitt namn på en skylt. Innan man fick gå ut från flygplatsen var man dock tvungen att betala en slant, har för mig att det var 30000.

Väl framme på mitt hostel Anaira tog jag reda på vad som behöver göras innan jag kan ta mig vidare från Leticia till Manaus. Var några fler som skulle göra samma resa som jag, men några dagar senare så tog sällskap för att uträtta våra ärenden. Promenerade först tillbaka till flygplatsen för att bli utstämplad från Colombia, tog sen en taxi tillbaka och vidare över gränsen till Tabatinga och Brasilien för att få en stämpel in i landet. Väl där visade det sig vara stängt och jag kom på att jag glömt växla pengar för att köpa båtbiljett. Fick taxichauffören att köra tillbaka (kostade 10' mer) så jag kunde växla pengar, sen vidare till hamnen för att köpa biljett. Inte heller det lyckades så bra. Var tvungen att ha en stämpel i passet innan jag fick köpa biljett. Bara att gilla läget.. Tillbaka till polisstationen och vänta.. Öppnade igen klockan 14, klockan var 13.20 så "bara" 40 minuters väntan. Vår taxichaufför väntade så klart med oss utan extra kostnad. Stämplade och klara blev det ännu en runda till hamnen för och den här gången kunde jag utan problem köpa min båtbiljett för att ta mig vidare till Manaus. Jeeeiijj. Nästa uppdrag var att köpa hammock, rep och hänglås. Slog till på första bästa ställe och lyckades få ner priset från 25' till 23' då via var fyra stycken. Rep checkades av på samma ställe och lyckades direkt efter hitta ett ställe som sålde hänglås. Checkat av allt det nödvändigaste så satte oss i en bar och firade med en öl. Efter att ha vandrat runt en stund i byn inser jag att det känns som att man färdats 30-40 år bak i tiden. Hade dock önskat att jag kommit en dag tidigare, passerade förbi en hel massa affärer som sålde kläder och skor som inte såg alltför hemska ut. Kvällen tillbringades med Philip, en kille från UK, åt en hyfsad middag på stan och satt sen på vårt hostel och pratade ett par timmar innan läggdags.

  • 231 readers

Likes

Comments

Under vår filmkväll ser jag att jag har ett missat samtal från ett colombianskt nummer. Hmm, nåt känns inte helt rätt, har ett flyg torsdag morgon klockan 7... Kollar min mail och har fått ett meddelande om att mitt flyg är inställt! I samma mail föreslår de en ny flight kl. 5.25. Har ett anslutningsflyg till Leticia från Bogota kl. 9 så det finns inte så mycket att fundera på. Måste dock ringa och bekräfta att jag godkänner att de bokar mig på den flighten. Har tyvärr inte skaffat nåt colombianskt nummer så bara bita i det sura och ringa från mitt svenska nummer, nästan gratis, not!! Damen jag pratade med hade även den goda smaken att sätta mig på hold 5 minuter!!! Bekräftade min bokning tillslut och allt kändes bra. Bad vårt hostel om hjälp att boka om min taxi från 5.30 till 3.30... Underbart! Väntar nu bara på en ny bekräftelse via mail.

Äntligen kom mailet, men det var ingen bekräftelse utan ett besked om att det inte fanns nån plats på flighten 5.25. Dom kan boka om mig till 14.35 Medellin till Bogota och en flight från Bogota till Leticia morgonen efter, resebolaget står för hotell i Bogota. Blir en stund efter uppringd av Kiwi (resebolaget) igen, bekräftar att jag godkänner ändringen. Har inte så mycket val, måste ta mig till Leticia för att ta en båt genom Amazonas till Manaus för att ta nästa flyg till Rio. Får se det från den ljusa aidan. Behöver inte gå upp innan solen och jag får dessutom en natt i Bogota....

Känns lite vemodigt att lämna tjejerna och Medellin. Även om jag insett att jag föredrar små Beachstäder så har verkligen medellin, speciellt stadsdelen Poblado, gjort ett riktigt bra intryck. Och har blivit van vid att ha mitt gäng omkring mig, underbara människor! Kommer verkligen sakna dom!
Bokar ett hotell i Bogota som erbjuder gratis transfer från flygplatsen, perfekt. Får låna en telefon från vårt hostel för att kunna ringa hotellet i Bogota och styra upp det. Damen som svarade kunde ingen engelska, men tycker mig ha lyckats med det hela på min spanska. Får dessutom ett mail jag svarar på med alla korrekta uppgifter kring ankomsttid, flightnummer och dyl som behövs. Skönt då var den biten klar. Får sen hjälp att beställa en taxi från hostelet i medellin till flygplatsen. Chauffören var supertrevlig och pratade på hela resan, bra spanskaträning för min del. Kom i god tid till min flight och inga problem vid incheckningen, trots att jag inte checkat in via webben och saknade boardingkort, så flöt på utan problem. Äntligen! En knapp timmes flight till Bogota, var dessutom 15 min tidiga... Väskan kom på bagagebandet och väl ute var det bara min chaufför som skulle ta mig till hotellet som saknades.

What the fuck!! Är det nån del av denna resa som ska gå smidigt?!? Väntade i 45 minuter men ingen dök upp så fick ta en taxi. En kort resa, men kostsam då det skulle varit gratis. Det enda tjejen i receptionen sa när jag kommenterade att ingen kommit för att hämta mig var, que pena... Hmm, Jaja, värre saker har ju hänt. Försöker agera som en colombian och vara glad över att jag är framme i Bogota iallafall. Är nu i ett shoppingcenter för att inhandla lite nödvändigheter. Går omkring i mina flipflop då jag inte får ha skor på, känns helfel när jag ser mig omkring, alla har vinterskor här och det är inte alls varmt.. Ville dessutom hitta ett par nya sandaler och bikini, men verkar svårt här. Endast vinterskor i butikerna och dom få bikinis jag sett är inte riktgt vad jag tänkt mig... skulle även behöva köpa en hammock och en filt för min båtresa genom Amazonas men verkar vara dåligt med det också. Bara hålla tummarna att Leticia kan leverera i det avseendet.

  • 339 readers

Likes

Comments

Vad jag älskar att ha mitt eget rum med eget space! Även om omständigheterna inte var dom bästa. Blev en hel massa sömn så vaknade upp och mådde så mycket bättre. Fick i mig några ägg och kaffe, kanske inte det snällaste mot magen, men man tager vad man haver. Då Mel och en kompis till henne, Chris, redan var i medellin incheckade på annat hostel beslöt vi oss för att flytta dit. Dock hade nu Fabienne drabbats av magproblem så hon var svag som få. Tog en taxi över till inMedellin som det nya stället hette, mer som lägenhetshotell fast med en dorm. Första natten fick jag o fabienne dela rum med ett gäng italienskor som var mindre sociala, men skulle från dag 2 få sällskap av Mel och Lara i rummet.

Efter att vi checkat in la sig fabienne för att vila och jag styrde upp att möta Mel och Chris. För att underlätta resan tog jag en taxi till metron för att sedan ta ett tåg till San Antonio där jag behövde byta linje för att komma till San Javier för att möta upp gänget. Kul med lite stadsäventyr... Väl framme vid San Javier tog jag mig ut för att leta upp Mel och insåg snabbt att jag tagit fel uppgång. Skit också!!! Försökte mig på att få komma in genom spärrarna igen, men icke! Fick snällt betala ännu en biljett för att korsa perrongen och äntligen möta upp Mel igen!! Dom hade även sällskap av ett par från Nya Zeeland som skulle följa med på vidare upptäcktsfärd. Tog en buss ca 10 minuter bort där vi började med en lunch. Soppan var utan tvekan god, men resten av maten var mindre lockande, ris med segt kött. Efter maten promenerade vi upp för en trapp och sen vidare med rulltrappor för att se en massa fräck grafitti och även race'a i en rutschkana, man blir aldrig för gammal för att leka! På vägen från metron sprang vi på ett par som både jag och Mel träffat tidigare, Mel i Cusco och jag i Mancora. Världen är allt bra liten ibland, bor numera i medellin och säljer sina egentillverkade smycken då killen är därifrån

På kvällen gick vi över till mitt gamla hostel för salsa lektion, var ett gäng på 10 personer, kul men hade gärna tagit det ett snäpp mer avancerat för att lära mig mer. När klassen var över gick vi ut för att leta upp ett ställe att fortsätta öva våra kunskaper, dessvärre var stället vi hamnade på mindre kul men det kompenserades med trevligt sällskap! Köpte oss en pizza på vägen hem och somnade sen riktigt gott!

Sovmorgon och nya äventyr. Startade med en god frukost på ett mysigt litet café. Fabienne drog iväg för shopping, medan jag och Mel bestämde oss för ett besök i Parque Arvi, hade beställt ett armband från Freddy, smyckestjejen från igår. En promenad till metron, ett par byten och sedan en relativt lång kabinbana... Hade en kabinbana kvar för att ta oss ända fram och det visade sig att den kostade en massa och stället stängde om ca 40 min så skulle inte hinna med mer än upp och vända. Tog ett snabbt beslut om att strunta i det och åka dit en annan dag istället. På vägen tillbaka slog vi oss ner i en park och bara tittade på folk och softade innan vi shoppade med oss mat hem. Lara hade precis kommit så det blev ett glatt mottagande och härlig reunion. Till middag blev det quinoa med grönsaker och en god köttbit. Blev ett bra gäng som samlades upp på vårt hostel innan vi drog ut vid 1-tiden. Hade alldeles för trevligt hemma så var svårt att komma iväg. Stället vi blivit rekommenderade denna kväll var så mycket bättre. Träffade dessutom på lite folk vi kände från innan, salsa läraren från mitt gamla hostel, killarna från Madrid som vi träffat på i Cartagena kvällen jag blev dålig... Alltid kul med lite kända ansikten.

När stället stängde ville jag vidare och dansa men verkade som att alla ställen som var öppna senare låg inne i city centre så vi gick hemåt istället. Blev sittandes uppe en stund och pratade när fabienne plötsligt insåg att hon lagt ifrån sig sitt tomma cigarettpaket med leg och pengar utanför klubben vi var på tidigare. Blev ett nattligt litet äventyr med promenad tillbaka till stället, paketet med både pengar och id låg kvar tack och lov!! På vägen tillbaka stannade vi till i en lekpark och testade alla olika aktiviteter, som sagt, man blir aldrig för gammal för lek! Blev där påhälsade av ett par shemales som försökte ragga på oss alla... Hade med oss en kille från Holland som sprang fortare än kvickt så fort de närmade sig. Hahaha... Dom var mindre trevliga dock, följde efter oss en bit på vägen men tröttnade efter en stund.

Söndagen passerade förbi utan några större utsvävningar. Letade upp en park inte långt från där vi bor där vi tillbringade några timmar. På vägen hem fastnade vi i parque llegas då det finns fri wi-fi där. Väldigt imponerad av att det är fri wi-fi i nästan alla parker runtom medellin. Fabienne försvann iväg på middag med en vän och vi sprang in i Morten som jag o fabienne träffat tidigare på Isla Barú. Det blev en mexikansk middag med Mel, Lara och Morten innan vi gick hem och kollade film. Blev dock inte så mycket kolla film för mig, försökte boka min flight från Manaus till Rio men kunde inte registrera mig då Sverige inte fanns som alternativ där det var dags att välja land. Frustrerande!! Satt med det hela i över en timme utan resultat! Hoppas verkligen det löser sig inom kort.

Måndag och nya äventyr, denna gång botaniska trädgården. Inte så värst imponerande dessvärre, men ändå en trevlig och lugn dag... Hade en tid att passa på kvällen klockan 18 så begav oss tillbaka i god tid. Passerade en liten texmex restaurang på vägen, mexikanskt är ju vår favorit så varför inte lyxa till det idag igen. Kom till studio 13 fem minuter i sex, perfekt! Fick dock en undrande blick och en försiktig fråga varför vi var så tidiga. Fem minuter är väl inte så tidigt svarade jag... Men vi hade tydligen fått vår tid framflyttad till 19 utan nån som helst notifikation... Hahaha, jaa vi är ju i Sydamerika... skönt ändå! Gick tillbaka hem en stund, lämnade av matlådor och andades för några minuter innan vi gick tillbaka igen.

Måndagskvällen tillbringades sen tillsammans i studio 13 fram till klockan 1. En annorlunda men mycket trevlig kväll. Får dock inte använda skor på en dryg vecka... Tur man är i ett relativt varmt land.

Tisdag var det dags för Real City Tour, en guidad tur genom staden. Vår guide var helt fantastisk! Till en början var jag rätt skeptisk, känns som man är på skolresa och ska gå runt i grupp o lyssna på nån som babblar på om staden. Men Camilo som vår guide hette var toppen, allt han sa fångade vårt intresse, han la fram både de bra och dåliga sakerna om Colombia och Medellin. En sak som verkligen satt sig fast var hur han berättade om en granat som exploderat för 15 år sen, men ingen kommer ihåg eller bryr sig om vem som är den skyldige. Då det förekommit så mycket negativa saker fokuserar man på det bra, att man överlevde. Han tog upp ett flertal olika exempel kring detta och måste sägas att det är en sak jag verkligen uppskattar med de människor jag mött runtom, fokus ligger på att uppskatta och värdera det man har här och nu, inte lägga tid på det som är dåligt eller kunde varit. Väl värt 4 timmar av mitt liv!

Min sista "riktiga" kväll så ville verkligen gå ut och dansa. Hade bestämt att möta upp några från vår tour i parken vid 22, gick så där för vår del. Kom dit närmare 23. Letade ställen att dansa på utan resultat så slutade med att vi satt i parken och snackade. Fick sällskap av ett gäng killar, varav en från Sverige. Kul att få prata lite svenska som omväxling. Blev en otroligt sen kväll, eller snarare tidig morgon....

Onsdag vaknade vi runt 12, vet inte när det hände senast... Lara drog iväg på en lunchdate. Jag, fabienne och Karlee bestämde lunchträff med en tjej från gårdagens tour. Blev extremt sen lunch (och frukost) planen var shopping efteråt. Behöver verkligen en ny bikini och nya sandaler... Men var alldeles för trött för att orka med shopping så blev hemgång, film och mys.

  • 289 readers

Likes

Comments

Ännu en underbar dag på stranden. Vaknade tidigt av att det var så varmt, inte för att jag vill klaga på värmen, får skylla oss själva då vi inte satte på fläkten. Startade dagen med ett dopp i havet, bästa sättet att vakna till liv. Fabienne låg fortfarande och sov, mer död än levande. Å andra sidan vilade hon inget på stranden igår, jag gjorde ju inget annat än att sova. När hon vaknat upp tog vi en promenad längs stranden för att hitta nåt trevligt nytt frukostställe. Hade tidigare spanat in ett ställe som såg trevligt ut, så riktade in oss på att gå dit. Träffade på en belgare som bodde på stället, kan tyvärr inte minnas namnet då det var nåt väldigt annorlunda. Men han styrde upp frukost åt oss och agerade en väldigt bra värd. Hade förvisso föredragit att få välja min egen frukost, men det var ändå en hyfsad tallrik som kom ut. Skramlade ägg med tomat och lök, toast och frukt. Hade gärna bytt ut brödet mot mer frukt, men man kan inte få allt. Njöt ända in i det sista innan vi var tvungna att gå till bussen som skulle ta oss tillbaka till Cartagena och El Viajero.

Blev en glass från McDonalds när vi kom tillbaka till stan. Sen checkade vi in på vårt hostel igen, en lång skön dusch. Kallt vatten men dock rinnande från en kran, tänk att man kan tycka att det är en lyx. Blev sittande en stund i baren på vårt hostel och snackade med lite nya människor. Slutade med att vi tog sällskap ut för att äta. Tog oss till Plaza del Trinidad där det beställdes streetfood. Portionen var inte av denna värld, så mycket mat och vad som var i kan jag inte svara på. En blandning av sallad, chorizo, kött, kyckling, ost och diverse annat. Efter att ha ätit en femtedel kändes det som jag hade fått mer än nog. Var nåt som inte kändes helt hundra i kroppen. Gjorde en god gärning och gav bort mina rester till en passerande man som verkade i stort behov av mat.

Träffade på ett litet gäng från Madrid så gjorde följe med dem för att spana in en bar men halvvägs dit kändes det som hela jag vändes ut och in. Fick mot min vilja tacka för mig och vända tillbaka till vårt hostel. Kan väl sägas att det var tur. Känslan när jag åt min mat tidigare var rätt, inte alls bra! Har aldrig velat ha eget rum så mycket som nu. Att ha övervåningen i en våningssäng med delat badrum för 8 personer när man blir matförgiftad känns så där. Mycket klättrande denna natt kan sägas. Snacka om att gå utanför min komfortzon!! Inte mycket sömn denna natt, dessutom ett plan att hinna med dan efter, det här med att flyga med ostabil mage har man ju gjort förr, inte det roligaste... men man gör det som måste göras.
Måste nu också nämna min goda gärning att skänka bort matresterna, hoppas verkligen den gamla mannen har en järnmage, förmodligen kan han stå emot det mesta bör vara van vid att äta mindre "bra" saker.
En lång väntan på flygplatsen, planet var nästan 3 timmar försenat så blev en del sömn på plaststolar där. Tacksam att fabienne var med så hon kunde hålla koll på våra saker.
Väl framme på vårt hostel hade jag för första gången på länge bokat ett privat rum med eget badrum, så skönt!! Fick i mig lite pulversoppa innan jag däckade i sängen igen.

  • 325 readers

Likes

Comments