View tracker

Gårdagen började i princip med ett läkarbesök. Stack mig massor i armen (13 gånger för att vara exakt) men resultatet visade att jag inte är allergisk mot något! (nu menar jag katt, hund, häst, hö, pollen osv. Har fortfarande allergier vad gäller saker att äta). Mina reaktioner mot pollen, katt osv beror på damm. Jag är så dammkänslig att jag inte ens klarar av att det är pollen i luften haha. Så bara att hålla ännu lite renare runt mig och undvika djur så mycket som möjligt under fällperioder så borde det bli bättre.

Det negativa med besöket: det visade sig att jag bara har 60% lungkapacitet. Och när jag tänkte efter lite till igår. Det innebär ju egentligen att jag andas som om jag bara hade haft en lunga nästan? (Tänker ju att en lunga är ju 50%..)

En stund efter läkarbesöket åkte jag hem till en kompis. Drack te, åt popcorn, hälsade på hennes 2 supersöta hundar (tyvärr hade hennes tamigelkottar gömt sig så fick inte se dom den här gången) och bara snackade en massa välbehövlig skit! Super trevligt. Ännu skönare att inte behöva bry sig, kunde åka dit osminkad o se ut som ett troll och hon mötte upp mig i gårdagens smink och mjukiskläder. Precis så livet ska vara! Enkelt, bekvämt, "bara få va".


Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Hade tänkt att skriva ett inlägg igårkväll. Var iväg hela dagen och tänkte att det vore ju perfekt att varva ner med datorn i knät och en kopp te.
Så blev det inte riktigt, utan träffades av ett plötsligt illamående och yrsel så gick och la mig tidigare än vanligt i ett försök att kanske sova bort det.

Men gick inte att somna på flera timmar, sen sov jag jätte dåligt. Vaknade hela tiden. Något som lät, kudden var inte skön, täcket låg fel, nån äcklig dröm jag ville vakna upp ur osv. Det här kan ha varit den längsta natten någonsin! Klockan tickade aldrig framåt.

Vaknade sen dyngsjuk. Dock så syns det nästan aldrig på mig när jag är sjuk. Jag blir inte snorig och hostig som andra människor. Mina förkylningar sätter sig lite som dom själva vill i kroppen (yes, förkylningar kan vandra runt. Googla på det om ni inte tror mig. Jag blev inlagd på sjukhuset och nästan opererad pga av detta för några år sen då förkylningen hade satt sig i lymferna i magen på mig.) Det som kan avslöja mig i så fall är att det ser ut som att jag gråter/har gråtit när jag är sjuk haha.

Febrig, huvudvärk, ögon som rinner, ingen ork i kroppen, yr..
Tur jag hade lilla Charlie att krypa ner och gosa med en lång stund imorse!





Likes

Comments

View tracker

Hittade 3 dyngsura ponnysar i hagen imorse. Men inte var dom ledsna för det!
Var tyvärr för mörkt för att ta någon bild ute på själva övningen vi gjorde. Men dagens träning för dom alla var att fortsätta att vänja inför att dra vagn i sommar! Så använder 2 trästolp som hästarna får dra för att vänja sig vid att ha något på sidorna om kroppen (som motsvarar skaklarna på vagnen).
Kolla bilden nedan på Edward från innan snön kom så förstår ni.

Idag fäste jag ett däck bakom stolpen så det blev lite mer vikt. Både Edward och Dexter tyckte att det var superkul att få dra lite tyngre! Edward försökte till och med att gå längre än vad jag planerat.

Jimmy är inte lika långt fram som dom andra. Vi var med om en olycka för 2 somrar sedan och efter det har han varit livrädd för allt som heter vagn, sele, ljud osv. Så har verkligen fått börja om från början och lite till med honom. Så från att vara rädd för allt, till att idag låta mig få dra med stolpen på hela sidorna och rumpan på honom, flera gången, och dessutom gå en bit samtidigt som jag drog ena stolpen bredvid honom! Såna enorma framsteg, jag vill nästan gråta av lycka! Nu känns det inte alls långt till att kunna dra vagn med honom igen!

Lille Edward som drar stolp, och en blöt Edward från imorse.

​Jimmy och Dexter. Ifall det skulle vara någon som läser som inte vet det så ja, Edward och Jimmy är bröder. 

Likes

Comments

Yoga, träning, lååång sovmorgon (efter jag kom hem från utsläppet i stallet), bananplättar till frukost, lasagne till lunch, sett serie, ordnat lite med plugget, klippt klorna på kaninerna och gjort så mycket som möjligt på en beställning (porträtt målat i kol). Ungefär det är vad jag hunnit med idag. Helt okej ändå för att ha varit dödstrött hela dagen.

Vi har motionerat 2/3 större kaniner ute (Lucifer hatar snö och har dessutom inte samma behov av att göra av med energi som Charlie och Duracell. Lite synd, för han är ganska söt min kritvita kanin när han sitter i snön med sina röda ögon).

Stora Charlie och lilla Duracell


Vi testade även att väga kaninungarna. Man tager vad man haver, så vi satte dom i en glasskål på en köksvåg haha! Se så söta dom är!

Tydligen väger Bäbis (ja han heter så) ca 40 g mer än Vitöra. 600 g ca, inga stora kaniner det där inte!


Nu är det dags att krypa ner i säng, upp tidigt för ännu ett utsläpp i stallet imorgon!
Först ska jag bara äta upp världens godaste godis (förstå min lycka när jag upptäckte att mitt favoritgodis faktiskt var veganskt!!) Godnatt på er!

Likes

Comments

Jag har under nästan hela mitt liv fått höra att jag är underviktig. Skolsyster var på mig i många år om att jag skulle äta mer. äta mer? HUR kunde jag äta mer på den tiden? Jag gjorde inget annat än åt. Och tro mig, det var knappast sallad. Jag levde på socker, grädde, godis, snabbmat, halvfabrikat.. Mamma försökte tex göra hemmagjorda köttbullar, jag föredrog ändå alltid färdiga från affären. Föredrar fortfarande pulvermos framför hemmagjort potatismos..

Mitt bmi har legat på undervikt i stort sätt hela mitt liv. Och vet ni vad? JAG MÅDDE BRA. det var inga fel på mig. Jag gick upp 6-7 på morgonen, var i stallet, gick i skolan, var med kompisar, gick på fester, eller satt hemma och hade filmkväll och åt upp en påse chips själv. Vi åkte och badade, cyklade, eller spelade kortspel hemma. Jag somnade nån gång runt 23 för att vakna av mig själv vid 6-7 igen.

Så såg mitt liv ut. Jag mådde bra, jag blev aldrig sjuk, var aldrig trött..
Här är några bilder på mig mellan 2008-2012. Tycker ni att ni ser en sjuk människa på bilderna? en olycklig tjej? En som inte mår bra fysiskt?

Jag är 164 cm lång. och på alla bilderna väger jag under 50 kg.
JAG MÅDDE BRA! jag hade ett aktivt lyckligt liv. Var som sagt aldrig sjuk och åt precis vad jag ville, när jag ville. Min familj var aldrig oroliga, jag har ju följt MIN PERSONLIGA VIKTKURVA HELA LIVET.


2012 var året sjukdomen slog till utav helvete. Från att vara aktiv, lycklig person så låg jag mestadels på soffan och såg serier eller sov. Om jag inte var ute och festa. Och hur kan man orka festa om man har ont? Jo, alkoholen bedövar smärta som nog alla vet så det var tyvärr enklare än det kanske borde ha varit..
Min hjärna SKREK efter att få röra på mig, cykla, umgås med vänner, orka vara flera timmar i stallet.. Men jag kunde inte.
Ingen motion och alldeles för mycket alkohol fick mig att gå upp till 60 kg.

Enligt alla viktgrejer som finns så var jag nu på "min idealvikt". Till min längd, kön o ålder så är 59-61 kg perfekt på mig.
En deprimerad tjej som övervägde att ta livet av sig inte bara 1 eller 2 gånger.. (inte pga av vikten utan hur mitt liv hade blivit pga sjukdomen.)

Så visst, bilderna ovan kanske visar HUR JAG BORDE SE UT. Finns säkert många av er som läser som tycker att jag är snyggare med lite mer vikt på kroppen.
Men för att vara i den kroppen, för att ha "rätt idealvikt" krävs det att jag aldrig rör på mig och super skallen i bitar flera gånger i veckan..
Är det ett hälsosamt liv tycker ni?


Idag väger jag 51 kg igen. Av en enkel anledning. Jag rör på mig. Jag har lärt mig min sjukdom, mina begränsningar, vet när jag kan pusha kroppen och ignorera värken och när jag måste backa mig själv. Jag orkar vara i stallet igen, träna alla mina 3 monster. (Jag behöver visserligen hjälp ibland för att orka med träning av hästar + stallskötsel. Men jag tar mig dit och är där och gör mycket mer än innan!). Jag har börjat gå mer, skolan fick mig mera aktiv igen. Jag har något att göra om dagarna. Jag har kommit igång med träningen, som jag måste sköta för att hålla sjukdomen i schack.
Och vet ni vad? JAG MÅR FAKTISKT BRA IGEN. Jag mår bra psykiskt, fysiskt känner jag att kroppen orkar lite mer varje dag även om det är kämpigt. men som sagt, det går framåt. jag blir starkare och piggare igen och värken i lederna börjar redan dämpas. 


Så det där med idealvikt. Alla vi syskon är väldigt smala. Har alltid varit. Min släkt är smal. Mina gener fungerar så. Ligger jag inte på soffan hela dagarna så hamnar jag på "undervikt/lågt bmi på normalvikt".

Vi kanske skulle se lite till varje person istället? Hur VÅRA kroppar fungerar.
Det finns dom personer som absolut inte kan väga lika lite som mig trots samma ålder och längd, för det krävs att dom knappt äter något och springer från morgon till kväll. FÖR ATT DERAS KROPPAR FUNGERAR SÅ. och då är DEN PERSONENS IDEALVIKT 10 kg mer än mig. För det är då den personen mår bra och är frisk.


Det är jätte bra att det finns riktlinjer, att oftast bör man inte ligga under 18 i bmi eller över (tror det är) 26.
Men vissa går emot normerna. Då kanske man som skolsyster inte ska skälla på den stackars ungen som redan blir retad varje dag för något hon inte kan rå för. Som kompisar kanske man inte ska påpeka en undervikt hos en person som man faktiskt ser äter mest av alla i hela kompisgänget.

Så innan ni påpekar min vikt, eller någon annan persons vikt. Så titta en gång till på personen. Ser den sjuk ut? Ser den olycklig ut? Eller är det kanske så när du tänker efter så påminns du om att under era filmkvällar så delar ni alltid en påse chips. Din kompis äter minst lika mycket som dig. Helst med gräddiga såser till maten. Ni skrattar ofta, går på fester ibland, åker o badar på sommaren.. Kanske är det så att din vän helt enkelt bara är naturligt smal och faktiskt mår bra. 


Likes

Comments

Hade utsläppet i stallet imorse. Jisses vad segt det gick, tur jag hade sällskap med mig upp idag för annars hade jag aldrig blivit klar haha! Var så fruktansvärt trött.
Så när jag kom hem la mig mig i sängen för att sova bara en timme.. stängde av alarmet när det ringde och sov ytterligare 2 till hahaha.

Men men, nu är jag uppe! Har kört igenom mitt 30 minuters yogapass. Så nu blir det att fixa sen frukost, titta på ett avsnitt av American Horror Story och sen efter det ska nog kaninerna få busa runt lite i snön idag!

Varje morgon, innan yogan, så ställer jag mig på mitt wii balanceboard för att kolla min balans och vikt/bmi. Kul grej jag och Jesper kör med för att se både vad träningen ger för resultat men oxå väldigt nyttigt att veta hur ens balans i kroppen egentligen är, det påverkar ju hållning, muskler och allting!

Jag lägger fortfarande lite för mycket vikt på mitt vänsterben när jag går, men det blir bara bättre och bättre för varje dag! och så börjar det redan synas resultat på magen efter 11 dagars daglig träning. yeey!

Likes

Comments

Jag tycker det är kul att blogga (rättare sagt, att skriva. det är roligt. sen är bloggandet kul när man kan få sätta in bilder för att visa hur underbara vissa stunder i livet är osv) och jag tycker det är kul/intressant att läsa andras bloggar.
Men jag tar ju aldrig tag i det. Hade en period jag skötte bloggandet och det var uppskattat, många som läste och kom fram främlingar på krogen som sa "Hej, jag läser din blogg". Var både kul och skrämmande på samma gång haha!

Jag tänker ofta att det vore kul att köra på igen, men så bara nae.. mitt liv suger. Har inget att visa upp.

Men egentligen, vem tävlar jag mot? och vem har det perfekta livet? Den som reser ofta? Som springer på en miljon möten om dagarna och tar snabba fikor och luncher där emellan med kompisar. Eller kanske det är småbarnsmamman som försöker få ihop sin vardag med jobb och ungar? Där kan jag nästan lova att deras dagar ser ganska likadana ut. På ett sätt. Om man inte gör varje dag till ett äventyr!
Eller så tävlar jag inte mot någon annan än mig själv, och den tävlingen kan istället gå ut på att hitta mina små äventyr varje dag. Att lära mig inse allt jag faktiskt GÖR, och inte det jag inte längre kan göra (sluta jämföra mig med alla andra!).

Jag har tagit tag i så mycket annat i mitt liv, så varför inte ta tag i det här oxå?
Jag menar, hur svårt är det att minst en gång om dagen dra ihop ett inlägg? Sätta mig i soffan på kvällen och varva ner en stund för mig själv framför datorn? Läsa lite andra bloggar.. Jag sitter ändå bara och glor på facebook så då kan jag väl göra något av lite mera nytta.

Oj, nu blev det ett långt inlägg! Hoppas någon orkar läsa hahaha


Likes

Comments