Jag är så sjukt dålig på att skriva här. Dessutom läser väl ingen. Plus att det blir så himla rörigt, bra öser ur mig när jag kommit igång. Sorry för det. Tillbaka till nuet då. Är vid morfars gamla ställe i Finspång, av alla ställen i hela världen. Varit här en natt, är väl skönt, fast har inget nätverk. Åker hem imorgon tyvärr. Fast sov sjukt dåligt igår, vakna hela jävla tiden. Lite irriterande om ni fattar. Har inge nätverk, så lägger upp det här när jag kommer hem imorgon. Såhär då, jag ska berätta om en sak. Jag crushar/crushade på min bästas pojkvän. Vet inte riktigt om det gått över, känns svårt att veta. Hursomhelst, det där har väl pågått sen i höstas typ. Sen snackade vi och han vet ju att jag crusha på honom och då sa han att han gilla mig i typ dec-jan, ungefär när han och min kompis blev ihop då. Och vi har liksom pratat men mest på sistone och det har blivit lite över gränsen om ni fattar vad jag menar. Asså jag har ingen jävla aning om vad jag ska göra, vet vad jag borde göra men det är så jävla svårt, vet inte hur. Och min bästa är i Tyskland, fan. Träffa han i torsdags, ljög för mamma vad jag gjorde i stan, liksom sa bibblan men dom slängde ut mig och vi skulle träffas hursomhelst, men lyckades precis komma tillbaka tills dess att hon hämta upp mig. Sån jävla tur. Liksom vi drog till Ica gjorde inget mer, skulle köpt glass men det blev inte så och det är jag glad för. Han skicka ju bild på mig till min bästa, trodde hon skulle va förbannad på mig, men nä. Han har en grej för att göra henne förbannad, en sån jävla skitstövel är han. Min andra kompis hatar honom, tycker han ä pervers. Asså lite sant då. Längtar fan tills jag kan hata han. Lite svårt nu. Å satan vad långt det här blev.

puss o gonatt darlings

(PS den där pajen va ser så himla Tumblr ut)

(PS2 asså rubriken då. Såhär va det, jag trampade på en geting och det gjorde ont som f*ck. Det dunkar fortfarande i foten. Ajaj som min älskling säger😩)

Likes

Comments

Det är så sjukt mycket grejer som var längesen. Det var längesen vi träffades.
Det var längesen det där hände.
Det var längesen jag förlorade hoppet och sen fick tillbaka det.
Det var längesen jag skar mig.
Det var längesen.


Är ju sjukt glad på ett sätt, fyller år imorron och skit. Min älskling och gullet kommer då och hur jävla kul somhelst ska vi ha. Va i Göteborg ons-tors, det va rätt skönt. Bodde på världens lyxhotell mittemot Liseberg som vi va på på torsdag. Det var bra, och umgicks lite med min familj. Känns som om vi glidit isär. Mina föräldrar fick reda på mitt självskadebeteende för några veckor sen. Va i skolan och var livrädd. Ville inte åka hem, så när jag var påväg hem stack jag in i skogen, och prata med en person. Det hjälpte, för hade ju världens panik. Och möter morsan på vägen när jag samlat mig och hon säger saker, hon och hennes jävla utläggningar och liksom jag fattar att det ksk va mitt fel, men det var erat oxå. Ni fattade inte. Ni tog min mobil när jag behövde den för att ha nån att prata med. Du sänkte mig, sa att jag "måste börja träna" och försämrade hur jag såg på min kropp. Det är ditt fel. Jag vet att jag aldrig pratar med er om sånt här, jag är ledsen. Men mådde hur jävla kasst som helst. I höstas trodde jag att min bästavän inte ville va med mig längre. Jag gillade en kille som inte gillade mig tilbaka. ( crushar fan fortfarande på honom, han har flickvän och skit, men kan förklara senare) Jag hatade mig själv, jag var ensam och hade ingen att prata med om det. Jag stängde till mig själv. Jag ångrar det som fan, för nu kan jag inte bada med min familj pga mina ärr. Dom vet om dom på handleden men inte dom andra. Jag vill bara ha någon som kan hålla om mig och säga att det blir okej, någon som förstår. Det här börjar bli djupt deppigt, sorry. Tänkte skriva några inlägg om olika personer i mitt liv. Blir lättare att förklara. Jävlar vad messy det här blev. Sorry darlings.

Likes

Comments

Ja ni, här sitter jag i min säng och kan inte sova. Eller jag kan men vill inte, för tänk allt man missar, allt man inte hinner göra. Tänk all tid som bara försvinner, utan att man kan göra ett skit åt det. Jag var ledsen förut, och jag har ärr att bevisa det med. Att dom skulle försvinna eller aldrig funnits där önskar jag varje dag. När föräldrarna fick veta, fan jag stack nästan. Ville inte åka hem efter skolan, ville inte gå hem. Känner så ofta, och undrar hur det skulle va om jag faktiskt stack. Hur det skulle va, att bara behöva ta hand om mig själv. Å nu är det sommarlov och jag är fast hemma, för det går typ två bussar om dan. Vad gör man liksom. Vad deppigt det här blev då, fast pessimistisk är jag. Äsch, vad hade jag förväntat mig? Klockan är nästan halv fyra på morgonen. Jag vet att jag blir lite deppig då, men fuck it.

pussss o gonatt darlings.

Likes

Comments