Det är lugn och ro. Är på besök hos syrran. Utgång ikväll. Det ska bli skitroligt! Känner ingen ångest. Helt otroligt!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det kan nog bli bättre. Jag slappnar av i det jag befinner mig i. Försöker se det positiva med att han bor kvar ett tag till. Det är faktiskt lättare att hjälpas åt. För nu är det så att barnen kräver en del. Vi är inte ovänner han och jag. Det har gått några månader sedan beslutet och den värsta ilskan har lagt sig. Kände ju ett tag att jag levde i ett vakuum för att jag inte fick vara ifred. Men mitt beslut står fast. Jag vill fortfarande skiljas. Det har inte ändrats.

Likes

Comments

Den här helgen är jag alldeles ensam. Hade det lite svårt först. Men det är så här det kommer bli sedan.

Pratade med syrran igår. Hon tycker att jag ska gaska upp mig. Se till så jag inte hamnar nere i deppet. Så fort jag känner mig nere ska jag se det glada och positiva i det jag upplever (mina barn, att solen skiner, att jag är på väg. Vägen är inte lätt men det kommer bli bra till slut. Jag vet, jag vet...

Likes

Comments

Är på jobbet idag. Känner att det går sådär. Mitt tålamod är inte det bästa men jag biter ihop. Det blir nog bättre ju längre dagen går.

MEN jag känner att jag håller på att gå under. Självkänslan i bottnen och jag tycker inte att jag är värd någonting. Hur i ... ska jag komma ur detta?

Likes

Comments

Jag känner att jag överger honom. Överger honom i allt det jobbiga vi har haft i alla år. Alla de knipor han har satt oss i. Men jag orkar inte. Jag bara orkar inte. Jag orkar inte med det sättet vi skött saker och ting. Jag vill inte veta hur han tänkt lösa allt. Jag vill bara att han ska flytta.

I natt då jag redan kommit i säng för alldeles för sent kommer han in på mitt rum och vill förklara. Förklara varför han blev så arg då jag hade försökt berätta en sak som kändes jobbig. Vad jag förstår av det hela så vill han inte komma i dålig dager inför mig. Det hela slutade med att jag låg där och grät och han skulle trösta mig. Men jag klarar inte av sånt. Visst att man vill ha en tröstande kram då man är ledsen, men kanske inte av den man man håller på att skilja sig ifrån.

Likes

Comments

Jag borde vara glad för andras skull att de vill ha det fint omkring sig i sitt hem. Allt ska matcha i möblemang och färg. Det ska helst se ut som om ingen bor där. Kliniskt rent och det mesta i vitt. Men jag undrar. Hur mår dessa människor? Är de osäkra, mår de dåligt? Måste de genom det yttre i sitt hem visa att de är de mår bra? Att de är något? Mår de bättre för att ytan är fin? När jag växte upp på 70-talet med en mor som städade jämt, fixade och trixade i hemmet kändes det bara jobbigt.

Jag har blivit en sådan person som mår jättedåligt av att vara i en sådan miljö. Men som sagt jag mår även dåligt om jag inte har det fint omkring mig. Det skapar en sådan ångest så fort det ska städas eller plockas iordning. Jo jag mår bättre så fort jag har fått det gjort. Undrar nu vilket som är bäst. Hur mår våra barn och ungdomar i ett samhälle där bara ytan är det viktiga? Ja jo, där kommer även den personliga kroppsliga ytan in. Min dotter som snart är 7 år går och kollar sig i spegeln hela tiden. Hon byter kläder åtskilliga gånger per dag. När jag fotar henne då man vill spara ett minne, som när man sitter och äter något gott. Om hon skapat något fint. Ska hon kråma sig och lägga huvudet på sned. Var kommer det ifrån? Hur får man bort det? Jag vill inte att hon ska tro att det viktiga i livet är hur man ser ut. Man kanske ska slänga ut datorn, mobiltelefonen och tv:n så de inte sätter en massa griller i huvudet på henne? Men såklart handlar det om hur jag som förälder beter mig. Jag vet ju att så fort man får besök så tokstädar man innan. Skulle inte släppa in någon i mitt hem om det var stökigt och skitigt. Så fort nån fotar dig så ska man greja med håret och le det där vackra leendet. Innan man ska iväg hemifrån provar man kläder några gånger och kollar sig i spegeln. Man sminkar sig, fönar håret, plattar håret, allt framför spegeln... Min osäkerhet, dåliga självkänsla smittar av sig på dottern. Jag vill inte att det ska vara så...

Likes

Comments

Är hemma från jobbet idag. Ångest from hell. Fattar inte hur jag ska klara av allt. Paniken river i kroppen. Vet att det är måndag men det är bara så här. Klarar inte att ha helg. Varför kan man inte jobba på helgerna? Låter nog helskumt men det är förändringen jobb till helg, helg till jobb som är jättejobbigt. Fast helst skulle jag nog vara ledig jämt. Eller så är det just i den situation jag befinner mig i som gör allt så jobbigt. Men har man varit gift i snart 17 år och innan dess sambo i 10 är det svårt att se nåt annat.

Det som är jobbigt är att man inte vet något annat. Man är så van vid varandra. Men jag orkar inte leva så här längre. Ändå måste man fortsätta leva då här. Precis... Han hittar ingen lägenhet. Jag vill bara gå vidare Börja med mitt liv. Vill helst inte ha någon kontakt alls. Men vi har ju barn ihop... Sa till syrran i helgen att hade det inte varit för att mina barn så hade jag inte åkt hem igen. Hade lämnat allt och inte sett tillbaka. Det är så mycket tankar i mitt huvud. Därför är det så skönt att ha denna blogg. Här skriver jag av mig allt det jag behöver er ventilera. Ingen vet vem jag är. Förhoppningsvis.

Likes

Comments

Just nu sitter jag i syrrans sköna soffa. Jag har kört 11 mil med min skruttiga bil. Ångest för att jag åkte från mina barn. De har det bra. De är med sin pappa. Jag behöver vara bara mig själv för en dag. Så nu då jag är här  känns det bättre. Vi ska gå ut i kväll. Det ska bli kul.

Likes

Comments

Det är skönt att det är helg. Vila och återhämtning. Gutt. Han jobbar i natt. Skönt att slippa hans vädjande blickar. Men vad ska jag göra... Kan han inte hitta något boende snart. Jag måste gå vidare med mitt liv.

Imorgon ska jag åka ner till syrran. Ska bli jättekul.

Likes

Comments

Han är så ledsen. Jag klarar inte av det. Jag vill ju inte göra honom ledsen. Jag är orsaken. Vad jag tvivlar. Det hade varit så lätt att bara säga: Vi skiter i skilsmässan. Så enkelt att bara fortsätta. För det är bättre nu. Han är så snäll. Gör allt i stort sätt. Han gör sig oumbärlig. Det känns som han gör så här för att jag ska känna att jag inte klarar mig utan honom. Men tyvärr. Det räcker inte. Det har gjort för ont i så många år. Jag vill inte tillbaka i det. Känslorna för honom finns inte. Han är värd nån som älskar honom på det sättet.

Likes

Comments