Header

Åt resterna från igår. Men vi tog potatissallad idag istället.

Dock mår jag illa, väldigt illa. Jag har inte varit direkt hungrig idag eller mått så bra så mat har varit de sista jag varit sugen på.

Men att tvinga i kroppen mat just nu är väl inte så där jättesmart men sambon ville jag skulle få i mig något. Och jag förstår honom. Äta bör man ju ändå..

Smsat med E, annars chillat med sambon. Han är på bolaget nu, han körde dit någon kompis som ville handla lite. Är ju fredag nu som sagt..

Hoppas ni får en fin fredagkväll 😊

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Inom mig pågår just nu ett krig. Något jag inte vill kriga emot men jag vet att jag måste. Jag kommer inte dela med mig utav det, heller inte berätta vad eller varför. Det är mitt krig, fatta någongång. Ingen annan behöver ta del utav det här kriget eller har med det att göra. Jag känner att bara jag ska göra det här själv. För min skull, för att det är mitt krig.

Dag in och dag ut finns det alltid något som vi kämpar emot, och som vi kämpar för. Ni vet den känslan, den kämpaglöd vi känner. Visst, vi gråter, skriker och känner ångest, ja vi klamrar oss fast för att inte tappa taget om just de saker som vi kämpat så sjukt mycket för, som får oss starka, som vi redan har tagit itu med. Som fått oss känna att vi duger som vi är. Men tappar man fotfästet så måste man ta itu med allt igen. Jag vägrar göra det. Vägrar gå tillbaka till ruta ett.

Jag måste gå den här vägen. Det är jobbigt men jag har inget val. För mycket står på spel. Jag måste. Jag inser att jag måste klara det här. Även fast det hugger i magen, och att det känns som att någon har tagit strypgrepp om min hals. Kan inte andas, vill skrika och gråta. Men en sak är jag säker på;

Jag fixar det här. Jag bara vet det. Jag bara måste det. 

Likes

Comments

Ja jag som älskar paket och jag älskar eBay ☺️ Visst ibland köper man skitsaker som går sönder direkt och ibland värsta kapen.

Hur har det blivit för er när ni har handlat på eBay/swish?

Gud vad spännande, vet inte/minns inte vad jag har beställt. 😉

Likes

Comments

Fick ett samtal igår, ja allt kommer att ordna sig. Jag känner sakta hur ångesten släpper, men den är inte borta helt. Men både det här och en annan sak har hemsökt mig under flera nätter - kanske därför jag har haft marddrömmar? Men jag vet att det avtar snart. Psyket behöver tid, jag behöver förståelse. Kärlek.

Men tänk så skönt att bara få släppa allt, ni vet bara släppa taget om allt och låta det rinna av mig. Som vatten från en gås. Sen att förevigt få må bra. Känna sig trygg och stadig. Men snart, är allting över - den dagen ska jag ta en cosmo, sitta på balkongen, låta solstrålarna nudda mina ögonlock, sen låter jag tårarna rinna. De tårar av smärta, sorg som kvävt mig under flera års tid. All smärta ska ut. Jag är redo.

Jag ska slippa oroa mig, känna ångest och rädsla. Det jag känner här, det har jag aldrig känt förr. Vilket skrämmer mig som fan. Denna trygghet och styrka. Den gamla Tess kommer tillbaka, den som har varit gömd i så många år. Jag känner att jag är hemma, psyket känner att min hemby inte är långt ifrån. JAG känner att hembyn är nära och det gör mig lugn och trygg. Min kontakt som jag pratade med igår sa ..-"att det är den personen man är, håller sig gömd under traumatiska upplevelser men som kommer fram när allting har lugnat ner sig". Men jag tror helt ärligt, att många gånger så dör delar av den personen man en gång har varit, för jag är inte den personen, jag är inte samma tjej som jag en gång var, då jag bodde i Vuollerim eller då jag först flyttade till Boden. Det var där den gamla Tess började dö, bit för bit. Idag känner jag inte igen mig själv vissa gånger. Men för det så ska jag ska ingenstans, jag låter ingen skrämma bort den gamla Tess igen. Det är ju den gamla Tess som mår bra, som kan vara sig själv. Förr kunde jag prata på som bara fan när det kom till nya människor, jag var så självsäker och framåt men nu efter alla svek, intriger, drama, bråk och rykten så kommer korta meningar som "-Jo jag mår bara bra, själv?" eller svara kort på frågor. Jag vågar kanske inte släppa in nytt folk på en gång. Det har ingenting med att jag är dryg att göra, eller inte vill lära känna folk. Det vill jag, men tar det i min takt att lära känna, våga lita..

Ja, visst skrämmer det nya livet mig, de människor som har börjar dyka upp. Helt underbara människor som bara vill en väl. Men jag vet att allt kan försvinna under en dag, efter bara ett par ord som kan göra mer skada än nytta. Folk har gjort mig så illa förr, ljugit, skadat och utnyttjat. Man vill inte uppleva mer trauma, man vill ha lugn och ro. Ett hem full med kärlek, respekt, skratt, omtanke, gemenskap. Ett hus någonstans, där hundarna kan springa ut och in när de vill, råttorna få ha ett eget rum att utforska, där jag kan dela mitt liv med T och bara vara.

Tilliten finns till folk men den är svag än så länge men allt börjar landa. Allt blir bra i slutändan. Det vet jag. Saker och ting måste man ta tag i först innan allt blir helt bra. Lägenheten är helt tömd. Ska bli så skönt när allt är över. Där och då slipper jag se mig om. Att blicka bak mot det förflutna skadar bara dig, om du tillåter den göra det. Framtiden kan bara bli bättre, den kan hela dig från det som har hänt förr.

Hundarna mår också bättre här. Men har märkt att när vi åkt tillbaka till gamla lägenheten, känner de min ångest och de blir skälliga, oroliga. De vill inte heller vara där. För mycket skit som hänt där. Vi behöver ett avslut här och nu, jag tänker främst på de, de ska inte få uppleva bråk, och skit. Nu ska vi få lugn och ro, oavsett vars framtiden bär oss.

Huvudsaken är att jag är hemma igen. Även om Gällivare inte är min hemstad, så är det mer hem än någonting annat. Det är på tiden att jag flyttade hem, och jag säger bara en sak; det finns en mening med allt.

Innan jag träffade T, så frågade min kontakt hur mina framtidsplaner såg ut. Och jag sa; att mina planer är att dra härifrån, hem till min hemby eller någon by därikring. Jag vill komma på fötter igen, börja jobba som undersköterska, eventuellt skaffa hus framöver med en fin kille, ta körkortet och bara leva mitt liv. Leva livet ut, utan bråk, drama och tjafs. Där man vet att man har gjort misstag så det räcker, men att det bara är att lära av de och gå vidare. För ja, det är dags att börja om helt. Och jag har bara börjat..

Likes

Comments

Dags att kliva upp. Har sovit så där, har haft en drös med skumma drömmar nej inte läskiga hemska bara skumma. Visst påverka de mig så jag är lite ledsen men man får tänka att det bara var en dröm.

Nu upp och dricka kaffe och äta något. Svinhungrig 👌🏻 Sen hoppas jag på rolig post idag. Håll tummarna!

Likes

Comments