Ibland tar man en perfekt bild och undrar hur man lyckats..

Bilden är tagen 3 maj 2014 av mig

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

SKILLNAD MELLAN RIKTIGA VÄNNER OCH INTE

Jag tror att många har olika tankar på hur en riktig vän ska vara eftersom vi alla har olika behov. Så detta är mina tankar om en eller flera riktiga vänner...

Det är viktigt att man kan lita på varandra och kunna prata utan att det ska spridas. Jag har två riktiga vänner som aldrig skulle hugga mig i ryggen. Jag kan alltid ringa dom och är det något så kommer dom om dom kan. De skulle aldrig tillåta att någon var taskig mot mig eller sårade mig. Vi har fått en bra relation för att vi har hjälp varandra när det har varit svårt. Vi har stått upp för varandra emot de som inte har vetat hur de ska uppföra sig. Mina bästa vänner är en tjej och en kille. Min tjejkompis ringde mig igår och frågade mig en fråga hon trodde att jag skulle tycka var konstig. Hon frågade mig om det var okej om hon ringde mig om det var något. Jag svarade henne (Det spelar ingen roll om jag är i skolan eller hemma du kan alltid ringa mig och det är 99% säkert att jag kommer svara.) Detta är för att jag vet att hon inte skulle ringa mig om det inte var något viktigt. Ibland kanske hon är lite ner över något eller så ser hon att jag är det, då kan hon komma in i klassrummet eller söka upp mig bara för att hon vill ha en kram. Jag tycker att det är fint eftersom jag älskar kramar och det visar att hon litar på mig.

En dag mådde jag skit i skolan för många av mina dåvarande vänner behandlade mig som skit. Då skickade hon mig det finaste smset en kompis någonsin har skrivit.. {HEJ MIN FAVORIT JAG VILLE SKRIVA TILL DIG EN SAK, DU ÄR SOM EN SYSTER FÖR MIG. DU GÖR MIG GLAD HELA TIDEN NÄR JAG SER DIG. JAG FINNS HÄR FÖR DIG ALLA SEKUNDER I DITT LIV, DU FINNS I MITT HJÄRTA. INGEN KOMMER ATT FÅ GÖ DIG ILLA SÅ LÄNGE JAG LEVER. MÅNGA STORA KRAMAR FRÅN MIG} Jag kan inte beskriva hur mycket den texten betydde för mig i det läget. Där insåg jag att dom andra inte är värda ett skit när jag har en vän som henne.

Sen min bästa killkompis är mer som en bror för mig. Vi pratar om allt och han litar på mig lika mycket som jag liter på honom. Vi får alltid varandra att skratta vad det en är, och vi har roligt ihop. Vi får ofta höra folk som retar oss för att dom tror att vi är tillsammans. Vi bryr oss inte längre eftersom vi vet att det inte är sant. Det är lite kul eftersom tonåringar är så omogna (inte alla men typ hälften utav dom JAG känner). Det är precis som att om två personer av motsatt kön kramas så måste dom vara tillsammans och då ska man hålla på och retas. Är det för att dom är svartsjuka eller vad är det?

Vid jullovet hade jag två till vänner som jag har haft länge och vi var riktigt tajta. Det jag en kille och en tjej. Killen har jag skrivit om i ett annat inlägg. Tjejen slutade helt svara mig och när skolan började så ignorerade hon mig. Det ända hon skrev var att jag var dryg och att jag hade förändrats. Sen killen var en nära vän och vi hade varit tillsammans två gånger innan. (Han var min första kille så han betydde mycket). Men sen hände det något och han började skriva taskiga saker till mig och pratade skit om mig till andra. Sedan dess har jag inte pratat med någon utav dom. Killen har efter några månader av agitation faktiskt håligt upp dörren för mig två gånger och låtit mig gå på före i bussen. Jag blir lika förvånad varje gång men samtidigt glad och lättad.

Jag är en person som har ganska lätt för att förlåta och lägga saker bakom mig men dessa två dom jag skrev om i slutet kommer nog aldrig kunna reparera det dom har sårat..


FÖRLÅT FÖR ETT SÅ LÅNGT INLÄGG :)

HOPPAS NI FÅR EN MYSIG HELG ALLA FINA//

KRAM

Likes

Comments

Du är perfekt

Jag är så trött på människor som hela tiden ska bestämma eller stoppa en från att göra det man vill. Det förekommer personer som står i vägen för en hela tiden, och man måste våga stå upp för sig själv även om det inte alltid är så lätt. I mitt liv har det kommit i människor hela tiden som har försökt att ändra på mig och få mig till en annan och bättre person. Visst dom har hjälpt mig till den jag är idag men det spelar ingen roll. För att ett barn måste ibland få gå sin egen väg och inse sina egna fel.

När jag var mindre för kanske bara sådär tre/fyra år sedan var jag en helt annan person emot var jag är idag. Min klädstil har ändrats mycket vilket jag är glad för idag men vägen hit har inte alltid varit så rolig. Dessa människorna har påpekat min klädstil och försökt få mig att klä mig i annat som i deras ögon va skyggare. Detta har varit jätte jobbigt för mig eftersom jag tyckte att ju dom kläderna jag hade var snygga (vilket jag inte gör idag). En idag påminner folk mig om min gamla klädstil och skattar åt mig för att dom säger att det är tur att jag växte ifrån det men dom glömmer en viktig detalj att det fortfarande är mig dom pratar om. Nu för tiden bryr jag mig inte om när folk påpekar mig eller mina kläder eftersom jag respekterar att alla är olika och alla inte tycker om samma saker. Men ibland hade jag önskat att de andra också hade fattat att alla har sin egen stil.

Jag var väldigt blyg som barn (VÄLDIGT). Jag sa typ inte hej till någon och när jag träffade nya människor va det som om jag inte fick fram ett ljud. Än idag är jag blyg men inte alls på samma nivå. Nu är jag en person som talar för mig själv och står upp frö det jag vill. Jag har fått upp mitt självförtroende mycket vilket gör att vissa holk oftast tycker att jag är väldigt jobbig. Men jag har insett att dom enda som tycker att jag är det är dom som inte har något självförtroende själva.

Det är en talangjakt/sångtävling snart som jag har tvekat länge på om jag ska vara med på eller inte. Enad anledningen till att jag har tvekat på att vara med har varit för att jag har varit rädd för vilka som skulle komma och vad dom skulle säga. Men sen tänkte jag... { JAG KAN JU INTE LÅTA ANDRA STOPPA MIG FRÅN DET JAG TYCKER OM}. Så jag anmälde mig och det är drygt två veckor kvar.

För bara några veckor sedan har folk som jag känner och några har till och med stått mig väldigt nära pratat mycket skit om mig och att jag sjunger dåligt och andra saker som inte riktigt hör till detta. Jag har tänkt på det väldigt mycket och kommit fram till att det inte spelar någon roll vad alla andra säger. För att alla kan inte tycka om en och det som kanske låter bra i den enas öra liter kanske lite sämre i en annans. Livet är inte lätt och alla är olika. Sen om det finns folk som vill förstöra för en för att dom mår så dåligt så att dom inte kan uppföra sig så får man helt enkelt strunta i dom.


TILL ALLA DÄR UTE SOM HAR VARIT SOM JAG HAR VARIT ELLER ÄR DET!

STÅ UPP FÖR ER OCH TRO PÅ ER SJÄLV FÖR DET KAN INGEN TA IFRÅN ER! ALLA ÄR UNDERBARA OCH PERFEKTA PÅ SITT SÄTT GLÖM INTE DET

Likes

Comments

NÅGON SOM KÄNNER IGEN SIG?

Vi alla gå eller har gått i skolan någon gång. Beroende på hur gammal man är. Jag tror nog att de flesta kommer känna igen sig i det jag skriver. I en klass finns det många olika personer som förekommer i alla klasser oavsett skola.

Det finns till exempel den där tysta och ensamma personen som inte pratar med någon och alltid är själv. Det kan finnas många anledningar till att en person aldrig pratar. Antingen är personen blyg eller så kanske personen är ledsen över något. Oftast är det svårt att veta eftersom personen inte vill prata, men jag tycker att det är viktigt att man tar hänsyn till de tysta och blyga för man vet aldrig hur dom har det.

Sen finns det dom som är "mobbare" i klassen. Oftast när man säger mobbare tror jag att de flesta tänker på såna som slår klasskamraterna eller trycker ner deras huvud i toaletten, men det finns många andra slags mobbare. Det finns många osynliga mobbare som man själv kanske inte ens lägger märke till. Mobbning är något som sker dagligen och ofta, till exempel taskiga eller kränkande kommentarer. Eller så kan det vara mobbning över nätet. Ibland vet inte mobbarna själva att dom mobbar någon, dom kanske tror att dom skojar och att personen förstår det. I nästan varje klass finns det en eller flera sådana personer.

Den finns nästan alltid en som är klassens clown. Som försöker vara rolig och bland kan den också vara lite irriterande. Klassens clown klarar sig oftast ifrån läraren och gör oftast saker bakom ryggen på någon. Till exempel härmar läraren eller vad som helst. Oftast är den snäll men gör sig lite rolig på andras bekostnad.

Sen tror jag att alla känner till den eller de personerna som ska kommentera allt man gör och dissa en. I min klass har jag en perfekt person som passar in på detta. Personen ska alltid lägga sig i och vara taskig eller låssas vara perfekt. Det är lite kul för att personen i min klass kan störa sig på att man kanske viskar lite och sen skriker hen över hela rummet och stör lektionen. Personen är också väldigt sträng med att man inte ska avbryta hen men sen avbryter den personen en ändå. Sånt kan jag störa mig på väldigt mycket. Man kan ju inte säga en sak och sen inte göra det själv.

Sen finns det klassens polis som alltid rapporterar allt dom ser och hör. I vissa fall kan det vara bra med en eller flera små poliser som håller koll. Men ibland kan dom bli väldigt hatade i klassen eftersom det inte är så många som tycker om tjallare.

Det finns många andra slags individer i en klass, så om ni tyckte om detta inlägget gilla så kan jag ge er fler exempel på olika personer som man nog känner igen. Han en underbar dag!


Likes

Comments

Ibland måste man kanske tänka lite mer utanför boxen

Hej! Idag tänkte jag skriva om en lite hemlighet jag har.(Eller det är ingen hemlighet direkt men inte så många vet.) Det är en kille som jag tycker om lite mer en än vän. Vi har varit tillsammans en gång innan och det var toppen. Det började med att han och jag började smsa lite och skoj bråka lite då och då. Varje gång han såg mig så log han på ett sånt där gulligt sätt. På min födelsedag följde han mig hem och vi stod ute och pratade ett tag och sen kramades vi lite. Sen pratade vi lite till och sen så..... kysste han mig. Jag saknar den stunden när man kände sig helt mållös och lycklig.

Vi träffades några gånger och de stunderna var toppen. Vi var ute och ibland gick det förbi några gamlingar som tyckte det var gulligt när vi satt på en bänk och kysstes. Men sen så ändrades det... jag tyckte att han verkade helt ointresserad på oss.Så jag sa till honom att vi skulle ta en paus vilket jag ångrar idag. Vi smsar och pratar man det känns ändå som att jag har lämnat honom när han behöver mig. Jag själv är ledsen över att det blev så, Han har och mår dåligt över saker han inte kan säga till mig och det gör mig lite orolig. Men å andra sidan så vet jag att han hade sagt det om han kunde. Jag ångrar att jag bara gav upp honom och jag vet inte hur jag ska ta mig till med denna situationen. Det är inte så lätte att prata med honom när han är med sina kompisar och jag träffar nästan aldrig honom. Vilket gör det väldig svårt att prata med honom men jag saknar honom. Så om jag hade kunnat spola tillbaka tiden hade jag gjort det.


Anledningen till att jag skriver detta till er är att jag behövde få ur mig det. Hoppas att ni förstår. Hoppas att ni har haft en toppen dag för det har jag haft.



Likes

Comments

Följs de mänskliga rättigheterna?

Ibland undrar jag hur Sverige fungerar! De säger ju att vi ska var så bra med de mänskliga rättigheterna och att alla är lika mycket värda. Men det funkar ju inte. Jag känner en kille (eller känner inte honom så bra man har träffat honom ganska många gånger eftersom han känner min mamma lite granna). Han flydde ifrån Nigeria för att dom kom på att han var homosexuell vilket inte var tillåtet så dom kom för att döda honom. Då flydde han till Ungern och sen direkt till Sverige för att söka skydd. I lagen står det att flyktingar som kommer hit för att dom är dödshotade för att vara homosexuella eller något annat ska få stanna för sin säkerhet. Men ändå ås funkar det inte. Alla i migrationsverket visste att han var homosexuell och hans advokat hjälpte inte honom alls. Det stod på papperna att han kom för att han flydde som homosexuell för att inte dö vilket han kommer att göra om dom skickar tillbaka honom. Så när Sverige vet detta och inte alls bryr sig om hanns rättigheter så bryter dom mot de mänskliga rättigheterna och de paragrafer som jag tar med är paragraf 1 och 3 och det är inte ens i närheten om alla.

Paragraf 1 [Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.]

Paragraf 3 [Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.]

Jag är 15 år och jag tycker att det är förfärligt hur vi har det i Sverige och på tala om hur det är utomlands. Tror dom att folk flyr för sitt liv för att det är kul? Visst vi tillhör ett av de länderna som har kommit längre men ändå det är mycket kvar att utveckla. Jag kan inte fatta varför det ska vara så svårt att behandla alla människor lika bra och se till att alla har det bra och har tillgång till mat och tak över huvudet. Det kan väl inte vara för mycket begärt eller!

.

Likes

Comments

Gymmet

Ni som går på gym vet nog vad jag menar. Jag vet inte om det bara är jag som ibland reflekterar på de andra som gymmar. Det är inte så att jag sitter och tittar på andra men det finns vissa saker som man bara inte kan missa att lägga märke till. Till exempel så finns det dom som bara står och kollar sig i spegeln och tycker att dom är så snygga. Är det bara jag som kan tycka att det är lite roligt att se eftersom då ser man hur egenkära de flesta människorna är. Jag är själv en lite egenkär person och jag tror nog att alla är det fast man kanske inte vill erkänna det. Ibland så känner man bra att man vill stå framför spegeln och beundra sig själv. Men det är lite intressant att vissa göra det hela tiden på gymmet. Sen finns det människor som inte riktigt vet vad dom ska göra så dom bara går runt och kollar på de andra. Vet inte om det bara händer på mitt gym men det känns som att det finns många sådana. Sen finns det dom som är helt sjuka. Som tar typ det tyngsta tyngderna utav att se ett dugg trötta ut och sen springer på bandet i full fart och i full uppförsbacke. Själv står man där och undrar hur fan de orkar.

Lite intressant fakta om mig är att jag är en väldigt pinsam tjej på gymmet. I början ville jag inte alls gå på gym för att jag tyckte att det var för vuxna. Men sen så tjatade alla på mig och jag började tänka "vad är det värsta som kan hända? Det skadar ju inte att testa.". Så jag drog dit och jag skäms en idag. Det är inte så att allt händer på en gång utan det händer saker hela tiden när jag är där. De flesta sakerna kanske är vanligt att man för fel men jag tycker att det är lite kul i alla fall. Jag har bland annat trillat ner ifrån tränings-cyklarna två gånger när jag har försökt att sänka sadeln. Man kan ju tycka att man lär sig efter första gången men ändå så händer samma sak två gånger. (cyklar aldrig på gymmet mer, haha gav upp). Sen har jag fastnat med benen i situps bänken (vet inte vad den heter egentligen). Haha fastnade med ena benet och låg där och såg lite lätt dum ut medans folk tittade snett på mig. Jaja brukar jag tänka och sen skratta lite åt mig själv. Tänk vilken skillnad man kan göra i världen med att bara få folk att skratta och le. Sen så skulle jag använda maskinen för mage och ländrygg och trodde att plattan där man har fötterna satt fast men det gjorde den inte. Så den åker hela vägen ner och låter så högt att jag tror inte att någon missade det. Då kände man att det blev lite väl varmt helt plötsligt när alla vände sig om hastigt och stirrade. Detta är bara lite saker som har hänt mig på gymmet. Har trillat ner ifrån lite maskiner för att jag inte har fattat hur dom har fungerat och "ibland" inte orkat hålla mig uppe. (tur att man gymmar så att man inte kommer vara lika klen hela livet. Haha är faktiskt ganska stark för att vara en tjej på 15 år, men jag är däremot inte så smart) De mest pinsamma situationerna har jag inte ens nämnt en så det blir en annan gång. EN LITEN HEMLIS....... Ibland säger jag bara att jag har gymmat fast jag egentligen bara satt och chillade i bastun.

HOPPAS ALLA HAR EN UNDERBAR MÅNDAG!


Likes

Comments

Alla har nog bråkat med någon någon gång. Ett sånt där bråk som kanske förändrade allt. Ibland kan de stora bråken leda till att man aldrig pratar med den personen igen. Personen kanske var ens bästa vän eller en familjemedlem. Men det man måste komma ihåg är att man oftast är två eller flera i ett bråk. Det är semlan det är en person. Oftast är man arg eller ledsen på den andra och tycker då bara att det är den andras fel. Men sen kanske det går ett tag och man börjar inse vad man själv gjorde för fel och att man kanske till och med saknar den andra personen. Jag har själv hamnat i den situationen där jag har förlorat en utav de bästa vännerna man kunde ha. Bara för att vi båda gjorde fel och aldrig kan prata om det. Ni vet den där känslan när man vet att man aldrig kommer att få tillbaka personen men ändå önskar det hela tiden.
Både när man är ung eller vuxen så händer sådana här bråk hela tiden. Ibland finns det inte så mycket man kan göra åt det, men oftast handlar det bara om att man är rädd för att säga förlåt och inse vad man själv har gjort fel. Anledningen till att jag skrev detta är för att jag vet hur ofta folk bråkar och jag vet också hur svårt folk har för att säga förlåt.
Om jag hade fått chansen att säga förlåt och få prata med min kompis så hade jag både mått bättre och jag hade kunnat sluta sakna en av mina vänner. Men nu vet jag ju att livet inte är så lätt. Men om ni har några råd hur man pratar med en som förmodligen hatar en skriv gärna det. Det kan vara bra för inte bara mig utav andra som har samma problem.

Hoppas alla har en toppen dag så länge💗

Likes

Comments

Tonårslivet är alltid svårt i början eftersom det är nu man försöker hitta vem man själv är. Det kommer alltid finnas folk i ens liv som vill förstöra för en eller få en att må dåligt. Men det viktigaste är att man står upp för sig själv och inte bryr sig om dom. Livet är fullt med motgångar man får bara lära sig hantera dom på rätt sätt. Jag själv är 15 år och vet hur det är att vara tonåring eftersom jag hör hur mina vänner mår och jag vet hur jag mår. Denna bloggen kommer handla mycket om hur man lär sig hitta sig själv och hur man lär sig hantera vissa situationer. Jag är en tjej på 15 år som rider, åker båt,sjunger och älskar att skriva.

Likes

Comments