View tracker

Nu har man en vardag, en egen vardag där vi bor i vårt eget och har egna rutiner. Himla skönt faktiskt! 
MEN, jag kämpar otroligt mycket med att hitta energi, energi till att träna, energi till att få bort dessa extra 20-25 kilon som jag vill ha bort... Energin tycks ändå bara finnas för Ebba, men nu testar jag att promenera varje dag och se vad de ger.. kanske frisk luft kan hjälpa lite. 
Alltså jag kan vad som är rätt och fel, vad jag ska inte äta och vad som är bra, vad träning är och vad jag kan göra, men alltså ingenting är roligt, jag vill ju att det ska vara roligt att träna, inte bara träna. Jag har ju mål på att komma ner i mina gamla kläder, för jag älskar dem, dem kläderna är JAG, nu är det halvpösiga tröjor och inget som är riktigt jag... HUR och VAR hittar jag rolig träning?? Kanske viljan tar över snart, viljan att tappa dessa förbannade och äckliga extrakilon!! UUUURRGH!!! 
FRUSTRERAAAAAAAAD!!!!..... Hatar denna känsla, att känna sig ful, tjock och äcklig hela tiden... blir snart desperat och testar dessa piller som de har skrivits så mycket om, garcinia nånting.... Jag vill va nöjd någon gång!!!! 

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

2014, hur ska man summera detta år?
Ett år med otroligt mycket glädje, chock, sorg och tårar. Vi har gjort en otrolig resa detta år, i januari fick vi reda på att vi vänta barn och vi var överlyckliga, samtidigt lite oroliga för framtiden tillsammans, då vi inte hade någon bostad ännu... Lyckan fortsatte fram till andra ultraljudet, som gjordes i gravditetsvecka 19, där tog det stopp, förkrossade över att vår dotter hade något som kallades för diafragmabråck, som vi aldrig hört talas som och hade ingen aning om vad det var. Vi var livrädda och visste verken ut eller in... Vidareslussade till Karolinska i solna med fortfarande mycket förvirring och chock, fick vi för varje ultraljud mer klarhet i vad vi hade att göra med och vi vågade åter igen hoppas på en framtid tillsammans med våran dotter. Den 8 september 2014 är en dag vi kommer för alltid att komma ihåg, då föddes vår dotter med ett planerat kejsarsnitt. Vår otroligt tuffa resa som vi gjort under hösten tog sin början....
Bara 8 dagar gammal så opererades vår dotter och tack och lov gick allting bra. Att bo på sjukhus är inte de lättaste, det tär på en och man mår inte riktigt bra, framför allt för att vår dotter låg på intensiven men också att bo i sådan miljö är inte hälsosamt. 7 veckor spenderade vi våra liv där och äntligen efter 7 veckor fick vi komma hem med våran dotter. Vi har gråtit och skrattat, men framförallt så har vi lärt oss vad som är viktigt här livet och vi kunde inte vara lyckligare nu, snart flyttar vi till eget boende och får äntligen börja vårat familjeliv tillsammans.
Vi vill tacka våra familjer som har varit så stort stöd genom denna resa och stöttat oss när det har varit som värst, vi vill även tacka våra vänner som också har stöttat oss genom detta.
TACK SÅ HIMLA MYCKET!

Likes

Comments

View tracker

Ja nu har vi varit hemma i två (tre) veckor från sjukhuset. Nu när man har kommit hem och fått landa lite så har tankarna börjat gå och jag tänker tillbaka på allt som har hänt från dag 1 med kejsarsnittet, till att hon blivit av med respirator och vi har fått börja bo med henne. 
Det är nog många som undrar vad vår prinsessa hade för fel och vad som egentligen hänt/hände. 
Så jag tänkte berätta från dag 1. 
Vår dotter hade ett redan känt diafragmabråck, som upptäcktes på ultraljudet i graviditetsvecka 19. Det blev som en käftsmäll och man förstod inte först vad det handlade om och när sjukpersonalen började prata om att vi skulle överväga att avsluta graviditeten så förstod man att var allvarligt, tårarna bara spruta när vi lämna ultraljudet och det kändes rent ut sagt så JÄVLA jobbigt. Den glädjen vi hade känt för att få en liten bebis, den försvann och man kände en sån förtvivlan. Även nu känner jag att gråten sitter i halsen när jag tänker tillbaka på hur det kändes då. MEN det var inga tvivel om att vi ville fortsätta, vi ville ge henne en chans! vi blev vidareslussade till karolinska sjukhuset i solna där vi gick på ultraljud en gång i månaden fram till födseln och även några till besök. Dagen D fick vi inte veta förrän i Augusti, det blev den 8 september. En dag som kom att minnas som en mycket känslosam dag och mycket nya upplevelser. graviditeten i sig var problemfri, minus en himla ryggont med en foglossning från h....
7 september och tankarna snurrar så snabbt att allt runt omkring en inte existerar. Det blir en natt med ytterst lite sömn och mycket tankar istället. 
8 september, dagen D är här.. Går upp vid fem för att duscha mig ren inför snittet, men jag har redan legat vaken sen halv fyra... åker hemifrån vid sex på morgonen och i bilen är man helt uppjagad och inte alls närvarande, hjärtat bultar allt mer och även om man är frånvarande så vill magen ändå ha mat, men det får man inget inför kejsarsnittet. 
Vi åker upp till BB där jag förbereds med nål och kateter (extremt obekvämt i början med kateter, det bra är att man slipper gå på toa.) 
inne på operation så får jag ryggmärgsbedövning, så jag kan inte röra benen och det är otroligt obehaglig känsla i början innan jag har vant mig. Plötsligt så hör vi ett litet gny och vi inser bakom skynket att hon är född. Jag ligger kvar (som om jag ändå kunde röra mig, or not) medan Daniel går med Ebba in i ett annat rum där dem utför HLR och sätter diverse slangar och tuber i vårat lilla knyte. Jag är ytterst tacksam för att slippa se när dem höll på med Ebba där. Jag blir ihopsydd och körd till uppvaket, där jag får ligga ensam ett tag innan Daniel kommer. Här är känslorna obeskrivliga, bara en mamma vet hur det känns i detta läge. 
Endast 8 dagar gammal och Ebba blir opererad, allting går bra och återhämtning och läkning kan börja på riktigt! 
Det tar ett tag, men hennes återhämtning går som förväntat och hon kommer upp på vårdavdelning, för två dagar, sen kommer bakslaget.... Åter igen känns allt förjävligt och man orkar med någon eller något, knappt att man vill äta... MEN hon återhämtar sig och får komma till vårdavdelning igen, där hon ligger drygt två veckor efter 3 veckor på intensiven, sedan blir det en vecka som vi får flytta ihop med henne och bo med henne på sjukhuset. Och äntligen får vi komma hem på permission som varade en vecka och sedan blev hon utskriven! 
Hela den här resan är nog svår att förstå hur det har känts för oss och så, men jag har ett sätt att förklara det på. 
Tänk att du har bokat in dig på en drömsemester där du har bokat och köpt allting, du ser verkligen fram emot resan och hur roligt och mysigt det ska bli. kläderna inhandlade, solkrämer inhandlade och div. småsaker kvar som du ska handla också. 
Men plötsligt så blir du tvungen att boka om resan då den har blivit inställd och förväntningarna rasar och du har ingen aning om vart du är på väg och vad som ska hända. Hela resan är ett stort frågetecken och du reser men vet inte vart. 
i slutändan när du kommer hem så tänker du bara, gud vad skönt att komma hem och att resan blev lyckad! 

Nu har du säkert suttit och undrat vad är diafragmabråck, nå jag tänkte att jag bifogar en länk där du kan läsa om du vill, vad det är och vad det handlar om. 
http://kongenitaltdiafragmabrack.se/index.php?opti...

Likes

Comments

Hej hopp! 
Bebislivet har börjat! 
Nu är vi hemma med våran lilla prinsessa och hon är utskriven från sjukhuset, äntligen! Nu har vi hemsjukvård bara, vilket är riktigt skönt då vi slipper åka fram och tillbaka till sjukhuset :) Dem kommer till oss! 
Trött som bara den, men gör inte mycket på dagarna heller, sover när hon sover ;) Och kanske en promenad om vädret tillåter. 
Hon är nu 7 veckor gammal och snart 8 veckor, helt sjukt vad tiden går fort :)

puss och hej

Likes

Comments

Nu är det flera veckor sedan jag skrev senast, men nu känner jag att jag har tid och ork att göra det! 
Mycket har hänt, lilla Ebba har tillfrisknat bra och är vaken, pigg och hungrig! Nu har vi fått bo med henne på sjukhuset och denna vecka har vi fått permissioner från sjukhuset och bo lite hemma, vilket är otroligt skönt! Nu börjar de riktiga bebislivet. Som vi har väntat! 
Hon får fortfarande lite mediciner och har fortfarande sonden kvar, men hon käkar ändå en del genom munnen, så de är på god väg. Just nu sover hon sött, vilket börjar bli rutin på eftermiddagarna ;-) 
Jag får aldrig nog av henne! 
My baby girl <3

Likes

Comments

Nu, äntligen är hennes operation genomförd och allting gick bra, har precis varit nere och kollat till henne och klappat på henne. Hon sov så sött och reagerade lite när vi var där, kramar ens finger och rör på munnen lite. Nu kan hon börja återhämta sig och bli bättre, få vakna upp någon gång ur hennes "törnrosa" sömn, som vi kallar det. Snart kan vi få hålla henne, snart kan vi få ta hand om henne, mata henne, byta blöja och klä henne ❤ 

Likes

Comments

Nu har det snart gått en vecka sedan vår lilla prinsessa kom till världen och vi kunde inte vara lyckligare! 
Allting gick bra under förlossningen och mitt snitt har läkt fint under veckan som gått. Vår flicka har skött sig bra, hon har blivit bättre för var dag och hennes operation ser ut att bli på tisdag, så nu hoppas vi på det! 
Vi längtar bara så otroligt mycket till att få hålla henne, vi har bara fått hålla hennes hand och klappa på henne vid sängkanten... Känns otroligt frustrerande att inte få hålla sin bebis! Vill inget annat än hålla henne, mata henne och ta hand om henne...
Hon ligger där bara och sover sött, med en massa slangar i sig dock... Men hon är en fighter och vi otroligt stort hopp för att hon ska klara det här och bli som vilken annan bebis som helst! 
Nu bor vi även på sjukhuset, så har nära till vår lilla prinsessa! Känns skönt, men skulle vara så mycket skönare om man hade närmare hem och få bo hemma, vilket vi kan men det är en bit att ta sig fram och tillbaka till sjukhuset. 
I övrigt mår vi rätt bra, väntan är bara det mest frustrerande och jobbiga just nu... 

Likes

Comments

Vad hände med tiden riktigt?! Den försvann bara, nu är det bara EN vecka kvar....
mycket nerver och mycket tankar som snurrar, denna vecka blir en förberedande vecka både mentalt och det praktiska inför den säkert långa sjukhustiden som komma skall... Allt som vi kan tänkas behöva är inhandlat och så, så det är skönt, ska packa väskan och bara ta det allmänt lugnt denna vecka, kommer behöva all energi till måndag, för det kommer vara otroligt energikrävande och mentalt krävande för oss båda! Dock har min kära kille inte den lyxen att bara vila och ta det lugnt denna vecka, han måste jobba in i det sista stackarn :/ 
Under denna vecka ska vi även föreviga min mage i form av en gipsning, vilket vi enkelt gör hemma med ett kit inhandlat från panduro! Det blir spännande och fint säkert att få se magen efter hon har kommit ut! 
Kanske inte blir något inlägg på ett tag nu, så får se när det blir nästa gång... Då har hon säkert kommit ut!  

Likes

Comments

Idag är det 4 veckor kvar till snittet, jag längtar bara så himla mycket till att hon kommer ut! Vill så gärna bara hålla henne, mata henne, klä henne, ja bara ta hand om henne, jag är redo! Jag ska bli mamma! Dessa månader som har varit har verkligen gett mig tid att förbereda mig mentalt och mogna ännu mer i rollen som mamma, jag har slutat tänka på vad jag vill ha och börjat tänka på vad som är bäst för henne. För inget annat kommer vara viktigare än henne och hennes behov, jag älskar skor, kläder och väskor, men jag har verkligen så himla mycket så det räcker för ett par år! Allt handlar inte om det materiella, jag känner inte alls samma behov av det längre nu när jag har den mest underbara kille och blivande far till vårat barn. Love is enough. 
Jag hoppas veckorna går fort nu så hon kommer ut! 
Jag måste ge en stor eloge till Daniel, pojkvännen och fadern till vårat barn, han må inte vara perfekt, men vad glad jag är att han inte är det! för vem är egentligen perfekt? Han har varit med på alla sjukhusbesök, stöttat mig genom allt från illamående, tårar och ryggsmärtor från helvetet! Jag har inga tvivel på att han kommer bli en underbar pappa till vår prinsessa och han är det bästa som har hänt mig ❤

Likes

Comments

Veckor och dagar bara flyger iväg nu känns de som! Plötsligt så är det ca 5 veckor kvar till förlossning... 
What just happened?! Jag var i Finland förra veckan med fam. och pojkvän, hälsa på släkt och chillade galet i den extrema värmen på 30-32 grader och gassande sol... Det var någorlunda skönt när vi var vid stranden, då fläkta det lite och man kunde kyla ner sig i havet, som för övrigt var drygt 24 grader varmt! Resa söder ut, njaaa de är bortslösade pengar ;) 
Nu har jag i alla fall kommit hem och varit hemma sen måndags :) Igår var det ultraljud åter igen, det gick bra, goda nyheter angående det alldeles för mycket fostervattnet, nu var det bara en aning för mycket, så de kändes bra! Slapp ta ut fostervatten, jippii! 
Sedan har vi även fått preliminärt datum för kejsarsnitt, det blir 8 september, konstigt börjar de kännas när man plötsligt inser att snart är hon här i världen och inte i min mage längre... känns så himla overkligt och samtidigt lite läskigt måste jag erkänna! delvis nervositeten för hur hon kommer må när hon kommer ut och även för hur det kommer vara när hon kommer hem (om hon kommer hem). 
Vi har fått gå igenom en del redan innan hon ens fötts, tänk sen vilken cirkus de blir när hon kommer ut, längtar samtidigt som jag bara vill sätta huvudet i sanden och försvinna. Mycket blandade känslor nu och det kommer nog bli än mer ju närmare vi kommer! 
Så de är som är kvar nu är magnetröngen, ett till ultraljud och ett besök hos min vanliga barnmorska, sedan smäller det typ?! 
aaaah, känns bra fast skrämmande som fan, livrädd men ändå så glad! allt på en och samma gång nu.... ojoj. 
"vad har jag egentligen gjort?"  

"vad har jag gett mig in på?!" 

"tänk om jag tar sönder henne?"

"jag är lyckligaste tjejen i världen" 

"det kommer gå bra, det löser sig"  

Likes

Comments