med ångest följer en del grejer

som typ att jag hela tiden tror att min kropp ruttnar (en dutt depression på det och så har du panik lol) eller att jag äter för mkt/för lite

Åt frukost som vanligt, gröt o macka liksom. Sen till lunch åt jag bara några skedar yoghurt och en banan så nu går kroppen ner i stressmode för att mina knän värker. Heja

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Det är svårt att skriva uppsatser när huvudet inte riktigt sitter där det ska. Tankarna liksom flyger iväg, kan inte fokusera på målet med uppgiften och kan inte strukturera mina tankar så min lärare kanske blir lite förvirrad när uppsatsen väl kommer in.

Jag är obekväm överallt. Depressionen har lättat så jag känner mig inte tung och ledsen, mest vilsen och tom.

Försökte ta mig till skolan i morse, snubblade på mållinjen. Så nu sitter jag här fullt sminkad utan ork att göra något. Ska göra lunch men orkar inte så jag går mest och småäter.

Det har blivit värre i skolan på senaste tiden. Mitt humör går upp och ner som fan och jag blir alldeles för sensoriskt påverkad av omgivningen, vill krypa ur min egen hud oftast. Har inte självskadat mer sen den gången och har inte riktigt haft de impulserna heller, kanske en självmordstanke här och där men inget stort. Känner mig lite fast.

Sam


Likes

Comments

tänkte att det här skulle bli lättare om jag skrev om det

jag bär på något tungt

Likes

Comments

here's to you

you miserable fuck


 borde nog alltid länka vilka låtar jag lyssnar på medans jag skriver, det beskriver mitt Mood ganska bra.

jag har oro ut i fingernaglarna idag, ut i slutet på varenda hårstrå, varje liten ögonfrans

depression och ångest går hand i hand som två älskare, de river ner världen om och om igen. Blinda för allt annat än sig själva. nykära och förjävliga

jag lider

i tystnad för det är det mest barmhärtiga jag kan göra, mot mig själv

mina händer bär röda märken och tungan sitter fast i gommen, jag stirrar och står ut

igår målade jag magnolior, tänkte att nu jävlar ska ledsamheten få sitt slut


jag sitter vid min egen grav, hopkrupen på min kalla gravsten. 

väntar på nådastöten som ska få mig att falla

Likes

Comments

​det är en sån dag

varenda stavelse som någon uttalar tyder på att jag är värdelös, varje blick och varje inbillad tanke hos andra handlar om hur äcklig jag är. Inklusive mina egna

Jag klarar inte av överflödiga ord i onödiga konversationer, skrik och småskämt.

Jag har så mycket ångest och spänningar att jag knappt kan göra någonting, har enorm mensvärk men klarade inte ens av att hämta en ipren pga självmordstankar så jag åt en massa skit och sen flöt livet på igen. Tog tabletten och sitter nu och skriver en uppsats. Heja mig


Likes

Comments

Jag känner mig vuxen. Det är skumt med tanke på hur liten jag brukade känna mig men nu stod jag här och gjorde kaffe och tittade ner mot bordet där jag satt datorn och insåg att det är såhär det kommer vara nu.

Jag har vant mig vid min kropp, är mer bekväm i den jag är och vad jag gör. Såg boken jag har börjat läsa, jordnötssmörsburken med en gaffel i (och kanel för det finns inget bättre sätt att äta det på än att hälla lite i en nästintill tom burk), arbetsbladet till engelskan och dokumentet med uppgiften på datorn.

Det är det här jag har velat hamna i, lugnet. Att äntligen vara trygg med världen och sin omgivning. Jag har längtat så efter att växa upp och sluta känna mig som en alien i min ålder.

Jag har börjat läsa igen.

Jag har börjat dricka kaffe igen.

Jag har börjat lyssna på the Wombats igen.

Ler när solen lyser, blir glad av vissa dofter och av saker som händer runt omkring.

Jag är tillbaka men varför? Till vilket pris?

(När faller allt igen?)

Sam

Likes

Comments

iJag sitter här, fyra år senare.

Mamma frågade mig igår om jag hade någon jag kunde berätta allt för, ocg´h jag överrASKasw mig själv genom att sähga nej. JAg har ingen längre.

Alla mina vänner har prbolem vilket innebär att hag inte kan berätta allt jag vill föt dom utan att känna rädsla för att jag ska trigga dem.l

90% AV TIDEN spenderar jag flytandes inuti min kropp, avkopplad frå allt

resten av tiden är jag rädd

slängi lte känlro av hopplöshet så är du snart på mijn nivp

jga önskar att mina fingrar inte snubblade på tagentbordet, att de inte var så tunga, arr min hjärna hängde med i vad jag skriver ¨

Sam

Likes

Comments

Jag har fått en förkylning, eller jag vill kalla det en förkylning för det här känns som ett tillfälligt virus.

I tre dagar har jag velat dö, och inte jag som i min hjärna utan det är som om min kropp har gett upp på mig. Jag matar den och tar hand om den och allt den gör är att sträcka sig efter kniven.

Tre mornar har jag vaknat upp svettandes med en dröm i bakhuvudet. Låt mig förklara, jag drömmer inte. Och jag kommer oftast inte ihåg mina drömmar heller. Plus att jag nästan sov i tio timmar.

Mina axlar spänner sig utan att jag kan kontrollera det, jag är spänd och stel och lealös.

Jag tänker fortsätta leva.

som jag sa till någon: my meat doesn't want to live anymore

det är bara min kroppsliga gestalt som inte vill mer. Hjärnan är iallafall någorlunda med i matchen.


Sam

Likes

Comments

Jag är ett svart hål

KÄNNER MIG SÅ JÄVLA SKYLDIG OCH ÄCKLIG OCH FRUSTRERAD

Om jag faller tillbaka ikväll så det det ingens fel

jag tänker inte låta någon äga mina känslor

de är mina och bara mina och jag gör vafan jag vill med dom


vi ses imorgon i skolan

jag kommer behöva titta på dig och titta på alla andra

förtroendet jag hade till dig har spruckit

det går inte att vara vän med ett destruktivt monster utan att själv skadas

jag trodde vi kämpade tillsammans

jag trodde det var du och jag mot världen

Likes

Comments