View tracker

Försöker att bara gå in i mig själv på djupet... inlagd på sjukhuset och försöker fokusera på enbart de viktiga!

Telefonen och allting struntar jag i nu och försöker bara att må bra!

Likes

Comments

Jag ska göra något nu som skrämmer mig. Jag ska försöka förklara vissa saker som är extremt svårt att sätta ord på och det kan verka konstigt för många. Du kanske inte ens kommer kunna relatera till något av de, jag vet inte. Du kanske inte ens bryr dig, vilket är mest troligt!

Jag skriver ner det här mest för mig själv, även om jag lägger ut de så att världen kan se. Men också för folk som inte kan få ett grepp om vem eller vad jag är. Jag skriver inte detta för att få medlidande eller sympati i någon form. Jag vill bara försöka förklara.

Jag vill först ber om ursäkt i förväg för de kommer troligen att vara väldigt långt, troligen innehåller de ord av en hårdare natur, och kanske inte ens följer en röd tråd. Så är de med mig!

Jag förstår att 95 % av er som börja läsa detta, inte kommer att läsa igenom det hela. Ni som väljer att läsa hela texten, jag tackar dig, och ber igen om ursäkt.

Jag har många ansikten...

Har du känt att du inte uppfattar världen som "alla andra"? Som om du kan se saker som andra inte ser. Som om du förstår saker men inte på samma sätt som andra. Har du någonsin känt de som om du inte kan stänga av din hjärna för ett ögonblick, och tankar kraschar genom huvudet som en flock av skrämda fladdermöss, förvirrad av vart vi ska? Har du känt att du har gjort misstag i ditt liv som du inte kan skylla på någon annan än dig själv? Har du någon gång känt att du inte har energi att verkligen göra något? Att du måste tvinga dig själv att faktiskt göra det. Har du känt att du har haft en mycket produktiv dag? Har du någonsin varit så glad att du måste berätta för alla om det? Har du någonsin varit så ledsen, att du inte vill prata med någon? Jag antar att de flesta människor känner så ibland, i viss mån. Det är bara den mänskliga naturen, eller hur?

Det här kanske låter konstigt och ologiskt att för mig är alla dessa känslor en ständig kamp. Alla, vid samma tid, hela tiden.

Jag kan inte stänga av hjärnan, inte alls! Fladdermössen jag skrev om, dom tröttnar aldrig, och de är förvirrade. Jag kan nästan aldrig fokusera. Mina tankar är konstant och spridda. Mina känslor är så starka på varje spektrum. I många fall kan jag inte kontrollera dem. Inte ens när jag sover. Dessa känslor kan ändra små saker, och sedan stanna i timmar, veckor eller månader i taget. Jag vet aldrig.

När jag mår bra eller något bra händer så älskar jag med hela min kropp och själ. Jag bryr mig om allt och alla. Det känns som om jag går på droger, på en mycket bra höjd att jag nästan blir oövervinnelig! Jag känner att jag kan erövra världen och inget kan stoppa mig. Jag kan få saker gjorda snabbare, mer produktiva än någonsin tidigare, men så skakas jag om... och jag faller!

När jag känner mig nere eller något dåligt händer, går hela min värld i små små smulor som lägger sig vid mina fötter. Helvete öppnar sin mun och sväljer hela min kropp och själ in i ett mörkt hål. Allt är mitt fel. Jag kan inte se klart. Det finns bara tomhet. Jag kan knappast få något gjort, jag har absolut ingen energi för något. Jag trycker bort folk medvetet, speciellt dem som står mig närmast. Jag kan inte lyssna och ta något råd eller vänliga ord för jag vet redan hur hemsk jag är och ingenting kan ändra på det. Inget kan fixa mig, jag har ingen, jag är helt ensam med många jag kan eller inte kan ha runt mig. Jag kan stå i mitten av ett torg och inte se en enda själ och skulle jag se personer skulle jag bara anta att de alla hatade mig för att vara i deras närvaro, så jag är inte värdig. Jag hatar mig själv, med en våldsam passion. Tankar på vad livet har för mening finns konstant i huvudet, känslan av att det skulle vara bättre att bara få avsluta smärtan och inte behöva känna något. Tänka att det enda sättet den här smärtan kommer nå ett slut är av mig själv genom att inte vara vid liv. Jag gråter mig till sömns, även om det inte syns utåt.

Jag kan ärligt säga att jag vet inte vad riktig lycka är. Ja, jag har känt mig lycklig. Jag har skrattat tills jag gråtit. Men det kommer alltid tillbaka till smärta, förvirring och utmattning. Jag har upplevt och gjort så många saker i livet, att det känns som om jag kunde ha levt det två gånger om redan. Och jag är inte ens halvvägs genom (förhoppningsvis). I de flesta fall har jag alltid förstört något bra aspekt i livet, särskilt relationer till nära vänner och familj.

Jag är så lugn och bekväm med att känna smärta, att det är nästan naturligt för mig. Det är nästan att jag går ur vägen för att få det att hända. Som att gå den extra milen, i fel riktning. För det är vad jag förtjänar. Jag förväntar mig alltid smärtan att komma på något sätt, och det gör den.

Jag förstår om det är något galet med mig. Att du tycker att jag borde bara "ändra mitt sinnestillstånd" eller bara bita ihop, eftersom alla går igenom dåliga tider. Vad jag försöker säga är att jag både mentalt och fysiskt kan inte. Jag vet inte hur många gånger jag har frågat mig om jag är psykotisk eller bara patetisk och svag. Eller att jag inte är "sjuk" nog för att få hjälp, och jag hatar att be om hjälp! Igen, det här är inte jag som frågar efter någon slags hjälp, medlidande eller sympati, jag vill bara försöka förklara min uppfattning av min egen verklighet.

Jag är utmattad, mentalt och fysiskt! Jag vill stänga av min hjärna för bara 1 minut så att jag kan få en liten stund av fred för att se vad det skulle vara.

Jag heter Mikaela och jag är tydligen psykiskt sjuk... en sjukdom jag aldrig kommer bli frisk ifrån.

Jag lever. Jag är inte frisk men jag är här idag, just nu. Jag är inte död. Inte just precis nu i alla fall. Jag är Mikaela. Jag har haft en barndom utan trauman. Jag har en sambo som jag vill leva med, massor av fina vänner och jag har ett jobb men är sjukskriven ofta och flera gånger i långa perioder. Jag gick ut med bra betyg från gymnasiet och är en bra mamma. Jag är öppen, driven och social. Jag tycker om att shoppa, fika och ta ett glas vin.

Jag är Mikaela... och jag är tydligen psykiskt sjuk. Men det är inte allt jag är.

JAG ÄR MÄNNISKA OCKSÅ!

Likes

Comments

Ibland tror jag att jag funderar lite för mycket.. ikväll är typ en sån kväll, en kväll där jag riktas med tankar kring mig själv, jag som sjuk och alla egentliga frågor!

*varför blev just jag sjuk?

*varför föddes jag med sårbarheten för att utveckla sjukdomen?

*kommer mina barn en dag ärva den här sjukdomen?

*varför kan jag inte få va som alla andra?


Många tankar har jag, men inga svar... svar finns inte utan kommer få vara ett grubbel helt enkelt.

Känner bara hur livet kan va så orättvist många gånger!

Likes

Comments

Har du lätt för att bara sätta dig ner och njuta av nuet? Kan du verkligen känna in i benmärgen att du är här och nu, och du känner in varje doft och känsla du har runt omkring/i dig?

Isåfall är jag så avundsjuk på dig!!! Jag vet inte hur man gör, jag kan inte. Jag har försökt så många gånger, i flera år och ibland tror jag att jag inbillar mig de såkallade nuetkänslan men blir påmind strax därefter att nej de var inte den känslan!

Är jag för stressad inombords?

Har jag för mycket tankar jämt i huvudet?

Här har jag suttit nu, helt ensam i över 1,5 timme... inte ens katten har rört på sig än men ändå så förstår jag inte varför jag inte bara njuter de där extra av tystnaden och lugnet på ett sätt som andra gör när dom njuter av sin morgonkaffe helt ensamma utan barn, djur och allt där till..

Jag har ju inte ens hört någon trafik? Utan de har varit helt tyst!

Ja... fundera kan jag iallafall, de är inget konstigt med de!

Likes

Comments

Först handlade allt om "järnbrist" men nu har dom kommit fram till att eftersom inget hjälpt så är de blodbrist... blodvärdena är riktigt dåliga och i gränsfall till inläggning men nu är de sista hjälpmedlet så får vi se hur de går!

Annars mår jag sådär i kroppen, ryggen är fortfarande hemsk och jag har massor med förvärkar och slemproppen har släppt!

Mer än så har jag nog inte att säga just nu om graviditeten faktiskt... vill bara ha mini här nu och min normala kropp och även så psyket kan få funka igen!

Likes

Comments

Första inlägget 2017, bättre sent än aldrig.
Idag är de fredag, och trettondedag jul så dom flesta är lediga. Ute är de snö och kallt så än håller jag mig inne idag innan jag ska ta mig utanför dörren.

Endel men väldigt få av er läsare försöker jag följa era bloggar också men de är väldigt många av er som jag inte ens vet vilka ni är och endel hinner jag inte alls med. Men jag hoppas iallafall att ni allihopa hade en bra nyårsafton trots ångest, familjebråk, dåligt väder, trötta ögon, arbetspass eller vad de nu kan vara för något som står i hinder...

Min nyårsafton spenderades hemma med min lilla familj, vi spelade bingolotto (ingen vinst), åt mat och bara var tillsammans och myste i soffan! Sexåringen som nu i år blir hela sju år var vaken hela kvällen och kröp inte till sängs förs kring 00.30 då raketerna hade börjat tystna och hon somnade på ynka minuter så sött i sin säng.

Vi hoppade över förrätten och högg in på huvudrätten på en gång, med mig i köket och min små hjälpredor runt omkring fixade vi ihop en god middag.
Stekt Entrecote med lite vitlökssmör till, vitlöksbaguetter i ugnen, egna gjorda klyftpotatisar i ugnen blandat med morötter, lökstrimlor och kryddor, en god färsk sallad med feta ost, sparris, bearnaisesås, creamfresh, och tända ljus på bordet så hade vi en jätte mysig timme vid middagsbordet den nyårskvällen. Tyvärr blev de inga bilder men jag lovade att de var jätte gott.
Efter middagen så skulle magen få lugna sig lite. Bingolotto började på tv så de fick bli lite ost och kex framtagna som lite smått å gott på bordet vid soffan.
När de var dags för efterrätt hade sambon bestämt. Jag stod i köket igen och slängde ihop en maräng swish, enkelt och väldigt gott.

Vad åt ni på nyårsafton?

Likes

Comments

Sista dagen på året är nu här, 2016 lider mot sitt slut.
Detta år har varit både på gott och ont, men någon sammanfattning av 2016 blir de inte i detta inlägg.. Nej inte just idag men jag kommer att uppdatera de under nästkommande inlägg.

Idag är de nämligen lite som ska göras, vi ska iväg till Elgiganten innan dom stänger igen för sitt nyårsfirande, de ska lagas mat och ordnas, göras lite nyårsfina både kroppsligt men också i hemmet.

Igår kom de då färg på väggarna, och jag med min sambo är så otroligt nöjda!!! De passade perfekt i vår smak och de gick ihop med köksgruppen jätte fint.
De blev ingen före bild men innan var de vitt i en nyans till ljus ljus grön? Eller något i den stilen, väldigt svårt att beskriva.

Ikväll blir de bingolotto som får stå för underhållningen, vad gör ni på nyårsafton?

Likes

Comments

Så blev klockan 13.00 den 29 December, knappt två och en halv dag kvar på året.
Men inte är vi klara än med 2016? Nä, vi ska ännu göra vår fin putsning av köket. Som ni kanske minns så fixades köket iordning under hösten med nya luckor och bänkskivor? Imorgon kommer fortsättningen och finputsningen som min sambo ska ordna till med hjälp av min pappa, så imorgon blir de upp tidigt för att börja dagen!
Men idag blir de ganska lugnt, är några små mål uppsatta, vissa är måsten och andra är bara för att de behövs göras och därför passar jag på men köket ska plockas ur iallafall de som kommer vara ivägen.

Likes

Comments

Vet ni va? Imorgon är de dags att gå in i vecka 33 och de känns lite skrämmande med tanke på att tiden går så otroligt fort just nu tycker jag men samtidigt ska de bli så skönt att komma ur den här graviditetskroppen och gå tillbaka till min vanliga kropp igen.

Jag växer på iallafall, dock inte riktigt så som barnmorskan vill utan enligt min egna kurva då jag ligger lite lite lågt i kurvan men jag har en kurva som ändå ökar, en bebis som röra sig varje dag, ett litet hjärta som slår så fint och nu kan ingen missa att jag är gravid iallafall för en mage har jag som inte går att undgå på både gott och ont.
Den är enligt mig själv i vägen många gånger och varje dygn som går har jag alltid någon tid där jag har ont i både rygg, nacke, bäcken, och ibland hugger de till och med till i magen.
Jag har väldigt mycket förvärkar och en bebis som ligger väldigt långt ner fortfarande så någon hög mage lär jag då inte få i den här graviditeten utan de kommer nog stanna av där nere och inte växa sig mer uppåt (fast rätt skönt de för då kanske jag slipper sparkarna mot revbenen som tidigare graviditeten gav mig?)

Just nu i vecka 33 så är bebisen omkring 40cm lång och vägen kring 2kg och i slutet av vecka har de självklart ökat.
Så där har ni mig och kulan, liggandes i soffan så skönt för de är nog här jag ligger som mest då jag har stränga order från sjukhuset om vila och så stilla som möjligt så vad har jag för val? En bebis 2016 är inte med på min planering utan de ska väntas tills efter årskiftet men de är ju inte så långt kvar nu som tur är, ynka dagar faktiskt tills vi är framme på 2017.

Likes

Comments

Eftersom Nouws app i telefonen strular något otroligt att jag varken kan se när dom jag följer skrivit inlägg eller överhuvudtaget uppdatera min egna blogg i telefonen så har jag nu satt mig här vid datorn med en kaffe och tänkte skriva ihop lite.

Mellandagsstress? Nja, skulle nog inte vilja kalla de så.
Julstress? Nja, de hade jag nog inte de heller för vår jul skulle vara väldigt lugn.

Hur som helst, hann jag med alla min måsten som jag hade på listan den 23 december alltså dagen innan julafton ?
Svar nej, men jag hann med precis lagom ändå. Dom sista julklapparna inhandlades och dom slogs in, vi handlade de sista vi skulle på Maxi i lugn och ro trots mycket folk. Jag hann inte lägga någon hårinpackning i håret men jag hann duscha och tvätta håret som vanligt. På Kvällen var de julölen med vänner som vi i vanlig tradition hade bjudit in och de var en lyckad kväll där de pratades, skrattades och var så trevligt. Min naglar hann jag inte alls med eftersom tider bara for iväg och naglarna gör jag inte under press så de fick jag hoppa och satsar istället på nyårsnaglar och dom ska jag försöka ordna redan imorgon eller Fredag så jag inte står på nyårsafton och gör dom :).

De blev julafton tillslut, vår fina kiwi (katten) hade sin första jul och rev inte omkull granen och hon hade de lugnt och skönt hemma i några timmar medans vi var borta!
Min sambo vaknade med mig tidigt på morgonen och fick öppna sin julklapp då jag iallafall införskaffat en till honom i år. Han blev väldigt glad och de blev precis så lyckat med paketet som jag hade väntat mig.
Han fick nämligen ett par HTC Vive (VR-glasögon) vilket han verkligen velat ha sen dom släpptes, han ägnar väldigt mycket tid till att titta på Youtube vad de är för något men han själv har varit lite snål med att införskaffa dom själv nu innan vi ska ha en liten och så men nu tog jag mig an och skaffade några och tro mig han var som ett barn på julaftonen.
Dottern öppnade också en julklapp när hon vaknade och självklart fick hon välja bland alla som låg under granen och och hon fick välja en och som barn gör så väljer dom ett stort och de gjorde även min prinsessa.
Så en helt ny docka som heter Ebba låg i de paketet, Ebba kan både skratta, gråta, prata lite och så var de en hejvilt massa saker till henne också så som flaska att mata med, ett flertal ombyten etc etc.

När morgonmyset var över närmade sig klockan lunch och de var dags att få ut alla julklappar i bilen för att åka iväg på firande. Första stopp var lunch vid min sambos pappa där två av hans bröder också var med (resterande bröder var iväg på annat håll i Sverige). Efter jullunchen blev de glögg och sen for vi vidare igen precis som förra året, dock så for vi hem emellan förra året och somnade framför Kalle Anka så inte riktigt som förra året blev de.
I år blev de Kalle Anka med kaffe hos mina föräldrar och där min lillasyster också var med.
När Kalle Anka led mot sitt slut så knackade de på ett fönster...

Så kom den eterlängtade Tomten och när tomten lämnat paketen så delade min duktiga sexåring ut paket efter paket och vi öppnade i lugn och ro.
Endel hade rim och andra inte, och rimmet jag fick av min syster julklapp fick mig att skratta högt och därför är jag bara tvungen att dela med mig av de.
"Du gillar att baka (ibland),
Vi gjorde ofta en kladdkaka.
Här har jag något till dig som blir smaskig"
Ja, min lillasyster är hela 17år nu så därför är de här lite roligt. Jag och min lillasyster bakade nämligen kladdkaka till fika när vi var små väldigt ofta bara hon och jag, och självklart låg de en kladdkaksform i julklappen!

Dotter fick en massa julklappar i alla möjliga slag, hårda som mjuka, tysta som högljudda och hon var hur nöjd som helst.
Efter de blev de kvällsmat, julbordet blev dukat och alla satte sig till bords och där vid bordet satt vi sen, pratade, skrattade och hade trevligt medans min prinsessa lekte med sina nya julklappar.

Men allting lider mot sitt slut och även julafton har ett slut. Vi for hem och självklart satte sig sambon in i den "andra världen". På med VR-glasögonen och lekte i vardagsrummet tills han troligen såg i kors och gick till sängs!

Nu hoppas jag verkligen av hela mitt hjärta att ni mina fina läsare också haft en bra jul?
Jag har inte kunnat läsa era bloggar eftersom Nouw varit så dålig i telefonen så jag har inte läst om någons julafton och jag ska försöka sätta mig under dagen och läsa några av er men jag kommer inte hinna alla!

Kram på er!

Likes

Comments