Jag har blivit nominerad av @6barnochfru i Five things challenge

Beskriv din man med fem ord?

*Lugn

*Kärleksfull

*Fantastisk människa

*Omtänksam

*Snygg

Jag älskar dig!

Nu utmanar jag:

@OnwardsAndUpwards

http://viktoriabergh.se/

@FamiljenNorrsen

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Igår var de en dag i skogen, rally stod på schemat och hela min lilla familj åkte iväg tidigt på morgonen! Första sträckan vi stod på somnade mini vagnen redan efter någon sekund och sov så gott genom hela tiden, sjuåringen var frågvis som vanligt och tittade.
Förra året var de mycket varmare på de här rallyt, då hade vi allihopa solglasögonen, tunna jackor och kände inte av någon kyla alls. Iår blev de lite annorlunda, solen sken men de var kallt i vinden och solen var inte så stark att solglasögon behövdes så med vantar, sambon hade långkalsonger under jeansen, sjuåringen hade överdragsbyxor och mini hon låg bland flis i filt och åkpåse i vagnen.
Efter en lunch på stan så fortsatte vi till sista sträckan för dagen och där drog allting ut på tiden. Sjävklart en olycka så nästan två timmar bara var vi där i väntan och hade en väldigt rastlös sjuåring som lekte i skogen men också spelade lite "Allan" med oss.
Men vi hann se bilarna vi ville och senare drog vi oss till bilen för att åka hem, hem och låta sjuåringen klä om för att åka iväg på födelsedagskalas hos en klasskamrat.
När hon väl var där la vi föräldrar oss på soffan och tittade på band of brothers och tog de lugnt. Min huvudvärk var rejäl och mini var inte på bästa humöret under kvällen sen heller..

Hade ni en bra Lördag?

Likes

Comments

Idag, en dag då jag inte alls ville gå upp och se dagensljus samtidigt som jag inte ville sova eller var speciellt jätte trött heller. Sköt av med att hela förmiddagen nästan tillbringades i sängen, sjungandes och mysandes med mini innan vi klev upp och försökte göra något av resterande dagen.
Halva dagen har nu gått, sambon har kommit hem ifrån jobbet för att följa med mig till psykiatrin om en timme då jag har en känsla inombords av att jag inte vill dit idag men jag måste.
Idag på psykiatrin ska vi återuppta mitt mående igen, prata om nya medicinen, ta ett blodtryck och egentligen bara prata..

Solen skiner iallafall idag, så lite energi kanske jag får när jag går utanför dörren?

Likes

Comments

Efter ledighet kommer vardagen, ja nu är de tisdag och de har varit långledigt för allihopa i påsk! Men inte har man vilat upp sig för de? Men inte har man tagit tag i någon städning för de?
Nä de har varit något att göra hela tiden och här sitter jag i soffan, mini i babysittern och jag inväntar nog energin.. energin till att ta tag i min vardag? Städa och fixa här hemma.
Tvättmaskinen startades redan vid 6 imorse och torktumlarn är nu igång för fullt, någon mer tvätt idag blir de nog inte men de ska diskas, soporna ska slängas, dammsugas, moppa golvet, putsa fönstrarna, bädda i nytt i alla sängar och någonstans ska jag även försöka tänka på mig själv.. för jag har varken lust eller ork idag men som sagt vardagen kallar och de finns alltid något att göra i ett hushåll.

Igår kom de stora härligt fina snöflingor också, jag som tycker om den "riktiga" vintern blir inte så förtjust när de små faller lite hit och dit. De var de jag älskade med Jämtland, när de var vinter så var de vinter på riktigt, när de kom snö kom de ordentligt med snö, när snön var där så låg den där och de var en stark skiftning till vår för när våren kom så var våren där samma sak gällande sommaren och när vintern kom igen!

Nä fy va jag är negativ!! Men att ena dagen ha de skönt ute med promenad i ynka tröjan till att dagen efter skrapa rutorna på bilen och från skön vårkänsla till snöfall? Nä någon måtta får de ändå vara!

Likes

Comments

Jag föll pladask, som ett frittfall med en ynka liten liten kant på vägen som jag lyckats stanna på men jag balanserar varenda minut.
Jag har så mycket tankar och min ögon bara fäller tår efter tår efter tår oavsett vad eller situation.
Men jag försöker stå ut och balanserar för att inte ramla ännu längre ner, men de är svårt! Fruktansvärt svårt.
Påsk helgen är full igång, jag är dock ingen påsk människa direkt så inget påskpynt här hemma faktiskt.
I torsdags var de skärtorsdagen, min stora tjej var kanin och vi åt mat med barnen mormor och moster på stan och sedan blev de aktiviteter som arrangerades i vår stad.
I fredags var de långfredagen, då firade vi med släkten eftersom prinsessan fyllde sju år för några dagar sedan och släkten hade inte fått fira ännu. Jag vart helt slut i huvudet och är så glad att barnens mormor och morfar drog de lasset med fikat åt mig för jag är inte kapabel till de nu i mitt läge.
Jag och sambon, tillsammans med lilla N åkte hem tidigare för att mitt huvud bara snurrade, jag lyssnade på samtalen samtidigt som jag hörde barnen på övervåningen, jag försökte koppla ifrån kaffebryggarens läte och hundarnas tassande på golvet men tillslut tog de stopp, jag var så nära att bryta ihop att vi åkte hem. Hem för en paus och mat för lilla N. Sambon skulle iväg, grilla med grabbarna i garaget och jag vågade inte vara ensam hemma pga mina tankar så jag åkte med. Jag var där, tyst och bara var med.. självklart fick jag höra att jag såg trött ut och många förstod nog att de fanns något som inte stämde riktigt. Väl hemma så vart jag helt slut och ångesten tillsammans med paniken växte fram framåt natten över att svärmor kom på besök av sina söner.
Lördagen kom, påskafton och efter att ha hämtat stora prinsessan gjorde vi oss iordning för att fara iväg på familjemiddag med svärmor och alla sambons bröder, en massa barn och ett himla ståhej. Jag mådde inte alls bra, ville bara fly och mina tårar var i ögonen hela tiden men jag lyckades hålla emot för att inte släppa tårarna och låta dom åka ner för kinderna. Väl hemma pustade jag ut... att umgås med svärmor var tufft igår och alla barnen som iförsig hade väldigt roligt höll också ett himla liv så jag vart helt slut.
Så kom vi till idag, söndag självaste påskdagen! Natten var hemskt, jag vände och vred på mig flera gånger och sov riktigt illa med mardrömmar och tankar över livet, varför man lever? Varför förtjänar jag att ha så fina barn? Varför älskar han just mig? Jag kom på mig själv flera gånger att knipa mig i låret, att sätta naglarna rakt in i mitt skin och jo de gjorde ont men jag reagerade inte?! Läskigt värre... men morgonen kickade igång tillslut, jag hann upp och borsta tänderna och ta tag i en kaffemugg så ringde svärmor på dörren... ja, de är rätt intensivt när svärmor är på besök i vår stad!!!
Under eftermiddagen har jag mest gråtit till och från, jag är helt slut, vill inte va vaken, vill inte känna något. Mitt hjärta slår dubbla slag och jag mår skit rent ut sagt!

Hoppas ni haft en bra påskhelg?
Själv ska jag ligga här i sängen en stund till nu, skakar som en asplöv och gråter så ska återhämta mig för att sedan ta kväll, umgås med barn och krypa ner till sängs tidigt ikväll.. tror jag?

Likes

Comments

Jag blev utmanad av @florasmatte


Vilka fem saker stör du dig på:

1. Personer som är falska

2. Människor som lägger sig i andras liv och gärna vill styra upp de

3. Att de inte redan är hål i pappret på fakturorna man får hem så de smidigt bara är att sätta i en pärm

4. Dom som utnyttjar orden som knyter an till psykisk ohälsa, "jag känner mig så deprimerad" och sen fnissar till är ett exempel

5. Folk som kör som idioter i trafiken, inte blinkar, kör sakta eller som inte reagerar i rödlysen!


Jag utmanar
@FamiljenNorrsen
@Asfaltsblomma
@Yayas
@Maddelito


Likes

Comments

Idag var de tid för granskning, en gång i månaden träffar jag överläkaren på psykiatrin och idag var de dags.
Dags för en bedömning av mitt läge och som vanligt få höra att min egna bedömning inte stämmer överrens med läkarens.
"Jag mår bra, nästan toppen och min senaste månad sen senaste läkarbedömningen har varit såhär och såhär"
Ja, de var mina ord.
Min läkare svarar såklart precis som vanligt "men Mikaela, du är ju dålig även om du mår bra för egentligen mår du inte bra"

Jag börjar nog bli van av att få bedömningen om att mitt egna sett att se på mig själv sällan stämmer men de är lika tufft varje gång ändå!
Att bli granskad på ett sånt sätt, att han kan titta på mig, se mitt utseende, mitt tal och beteende och sedan kunna dra sina slutsatser. Jo de är hans jobb och de här väll till min verklighet att oftast ha fel gällande mig själv, kanske?
Jag gillar inte detta, tycker inte om att bli granskad. Varför ska en läkare behöva bestämma mitt utseende och beteende och skriva de i en journal?! "Sminkad, ordning fixad klockan 9.15 på morgonen, sover knappt, sköter medicinen enligt henne själv, svår ögonkontakt, pratar väldigt fort och osammanhängande, pysslar med fingrarna, kan knappt sitta still" de var bara ett exempel men också några av meningarna som brukar stå på läkarintygen som ska till chef och försäkringskassan...
Varför har dom en rätt att granska mig från topp till tå för?

Ja... jag må vara psykiskt sjuk och är uppvarvad i en mani sedan en tid tillbaka, jo! Men kan man inte bara låta mig få slippa bli nertryckt av mediciner? Jag vet ju att depressionen kommer snart.. sen efteråt.. när jag varvat ner!
Borde inte min uppvarvning vara positiv med småbarn? Jag orkar ju med jobbiga nätter med mini, jag håller igång och är ingen zombi dagen efter?

Fast nä... jag vet, jag skriver och tänker nog lite ur min mössa nu! Jag vet ju att jag inte kan vara såhär hur länge som helst och jag vet hur mycket som redan gått fel..
Jag hat både handlat, fått utbrott, tålamodet är i botten, jag är irriterad, endel tar avstånd pga mitt uppjagade beteende, min sambo tar mycket stryk, jag sover knappt och jag mår egentligen skit fast min hjärna lurar mig.

Hur som helst, dagens granskning blev de konstaterat ny medicin igen... tjohooo de var ju inget ovanligt!
Tänk om forskningen kunde vara bättre inom min bipolära sjukdom så de fanns EN medicin man visst fungerade klokt!
Jag önskar ingen den här sjukdomen!!!

Likes

Comments

20 ungar som sprang runt i lokalen, dom lekte lekar, åt tårta, dansade, och hade de roligt i två timmar.
Min numera sjuåring var super nöjd över sitt kalas som hon hade för sina klasskompisar och en nöjd tjej la sig på kvällen.

Jag och sambon var helt slut på kvällen kan jag informera er om och jag somnade väldigt fort igårkväll.

Puh, vilken dag de blev. Idag är en ny dag, ny vecka och snart påsk så jag hämtar energi från kaffe och laddar om på nytt!

Likes

Comments

Vad är de för en dag? Är de en vanlig dag? Nej de är ingen vanlig dag för de är min dotters sjuårsdag, hurra hurra HURRA!

Tänka sig så fort tiden går, idag har jag varit mamma i hela 7år och jag är så tacksam att jag fick just min H till dotter. En riktig Gullunge, omtänksam, sprallig, trevlig, mysig och ett riktigt lite charmtroll och spegelapa!

Likes

Comments

Jag tänker väldigt ofta tillbaka i tiden, tiden där jag var ju omedicinerad, hade inte ens fått någon hjälp ännu.
Alla älskade mig, jag har väldigt väldigt många vänner och folk uppfattade mig som en väldigt sprallig och härlig tjej som alltid hade idéer, for runt överallt, hade alltid något på gång till helgen efter skolan och allting. Vännerna hörde av sig varje dag och ville umgås.
Jag var manisk då under en väldigt lång tid.

När jag sedan drogs ner i depression, när jag inte kunde sätta fingret på vad de var som var fel festade jag, jag drack mängder med alkohol och tog mina smärtstillande och fortsätta att vara den spralliga och härliga tjejen som min omgivning älskade.
Sen tog jag mina nätter för mig själv, jag tog mig ut mitt i natten med block och penna, tog mig till en berg där jag grät och skrev ner mina tankar och känslor. De var ingen som visste att jag satt där på nätterna, och än idag är de en favoritplats för mig, en plats för jag står mellan himmel och jord, en plats där jag enkelt kan avsluta mitt liv eller fortsätta. De är en underbar plats men också en trygghet för mig.

Men ju äldre jag blev ju mer drog depressionen tag i mig, och jo man kan växa ifrån varandra och jag vet att jag blev mer åt de "galna" hållet i mina maniska skov också.
Men egentligen, vart tog alla dom personerna vägen när jag behövde dom som mest?
Varför slöt dom acceptera mig, skrämdes jag så mycket utan medicinen? Vad gjorde jag för fel egentligen?
Jag skulle så gärna vilja ha dom svaren men svaren kommer alltid stå obesvarade tyvärr.

Jag är glad för mina vänner idag, både nya och gamla för endel äldre står kvar trots min sjukdom och jag är väldigt glad över min omgivning idag för den är kanon!
Men tanken river mig just i funderingen kring varför vände ni mig ryggen när ni kunde ha hjälpt mig?

Likes

Comments