Jag inser mer och mer att mamma till bebis beteendet växer fram!

När sexåringen, min H var liten så kom jag på mig själv stå och dra kundvagnen på icamaxi fram och tillbaka (inget barn i)...

Men nu fortsätter resan med mini dockan, vår N.
Ikväll nynnar jag på BLOSSA-låten för att lugna henne (tillägger där att jag inte är någon jul människa och längtar enormt efter sommarens varma dagar).
Nästa steg är när jag står ute på balkongen och gungar med höften sida till sida (inget barn i famnen).

Ja... min vardag helt enkelt och nu har jag dessutom blossa låten på huvudet totalt!!! Suck.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Så kom vi till vecka 7 i Novalie tid och hon följer sin egna lilla kurva utan konstigheter 😊

Likes

Comments

Rocka sockor hit och rocka sockor dit, randigt-prickigt-enfärgat och allt vad ni har att erbjuda i bilder idag!
För mig känns det här bara så dubbelt. Att å ena sidan firar vi att vi gillar annorlunda och å andra sidan använder vi fosterdiagnostik för att sortera bort annorlunda.
Är de inte bra konstigt egentligen? Att de ska behövas finns en dag där ni helt plötsligt vill få fram att personers olikheter existerar och står upp för människor lika värde när de egentligen är ett rent faktum av självklarhet.
Dagen är jag inget emot men samtidigt borde ni "rocka sockorna" varje dag! Jag tycker att det är ett fantastiskt fint initiativ för att minska stigmat kring bland annat Downs syndrom.
Men för mig blir det väldigt konstigt när vi å ena sidan rockar sockorna för att vi gillar olika. Och å andra sidan använder man fosterdiagnostik bland annat för att sortera ut barn med Downs syndrom. Barn som kan ha varit önskade och välkomna av sina föräldrar... tills det stod klart att fostret hade en extra kromosom.

Likes

Comments

Morgonen har gått i ett, multitasking på flaskmatning, kräkning, tvättmaskinen är full och igång, kaffet rinner i strupen kopp efter kopp, min pappa har varit på morgonkaffe vid 9 och nu sover mini så gott på en filt nedanför mig som sitter med ytterligare en kaffe i handen!
Puh, nu är man vaken iallafall...

Men fy så min kropp skriker efter något. Mitt huvud går fortfarande i ett himla tempo och jag känner hur "bra" jag mår men de gör jag egentligen inte för jag vet att de är huvudet som lurar mig.
Sjukdomen slår till med kraften av inbillning och de kan låta konstigt för en annan men för mig själv är jag rätt van nu! Att ha dessa manier är rätt skönt säger jag nu men inte sen. Jag låter mig inte luras av min sjukdom som så otroligt många andra gånger!
En kamp inombords.

Idag står de egentligen ingenting på min lista, men jag ska ta tag i garderoben, häng om kläder, lägga undan och gå igenom och skapa en släng hög.
Vad gör du idag?

Likes

Comments

De finns ett stort gammalt träd en bit utanför stan där vi bor. Trädet är ett jätteträd som uppskattat kring 50ton som är liggandes på marken.
Kring de här trädet har de byggts upp som en lekplats med klättring, balans, labyrint, däckklättring och massor där till.

Dit åkte vi hela familjen igår, de var lite små kyligt då solen inte var fullt med oss varenda minut och självklart låg de en kylig vind precis i riktningen på oss också men de gjorde ingenting.
6åringen lekte för fullt, mini sov i vagnen och tillslut for även sambon upp på dessa enorma däck!

Efter allt lek och bus blev de mat och inhandling av fikabröd för en fortsatt tur åt andra sidan stan till minis farbror och kusin! 6åringen och W lekte för fullt både inne och ute innan de var dags att åka hemåt.
Väl hemma svirrade sambon om till lite finare kläder och for iväg på partaj!
Och jag myste ner mig i soffan med mini i famnen tills dess att hennes fina stämma började och jag gick runt i hemmet fram och tillbaka för att få henne att tillslut tystna och somna gott för natten!

Du & jag mini, du & jag

Likes

Comments

Trött och mörk under ögonen åkte jeansen på, sminket smetades på, håret fick vara i en "bulle" och sen hinkade jag kaffe under förmiddagen...
Eftermiddagen kom och jag satte mig i bilen med mini för att hämta min farmor för en sväng på stan.
Nästa storlek ska planeras och friskluft behövdes i mängder!!
När de varit lite inhandling så togs nästa steg, kaffe kaffe med både min farmor, lillasyster och faster vilket var väldigt trevligt.

Ja, nog blev de en utflykt minsann. Nu soffläge med mini i famnen som halvsover i väntan på sambon som borde vara hemma när som helst!

Har ni haft en bra dag?

Likes

Comments

Tabletterna blir som en frihet.
Med tabletterna blir allting tyst.
Med tabletterna kan jag andas in och ut.
Med tabletterna försvinner värken.
Med tabletterna mår jag bättre.

Tabletterna är som en riktigt bra vän...
Dom finns där jämt, i ur och skur.
Dom finns där när jag behöver dom, när ingenting annat hjälper.

Men så tar tabletterna slut...
Ångesten kommer
Värken kommer
Krampen kommer
Paniken växer
Telefonsamtal efter läkare börjar

Och jag inser att jag är tillbaka,...
Tillbaka hand i hand med tabletterna.

Jag skäms
Jag mår skit
Jag vill inte ta dom men mitt missbrukar huvud säger att jag behöver dom
Jag måste hitta styrkan igen, att sluta, att stå ut!

FANHELVETESJÄVLASKIT!

Likes

Comments

En dag full av mötet och flaskmatning med inkludering av kaffe till mamman.

Om en stund ska jag klä på mig och bege mig till psykiatrin för att träffa överläkaren, sen blir de möte med familjesekreterare för att prata och förbereda papper inför de som komma skall.

Vad gör ni idag?

Likes

Comments

I mitt liv är de ingen hemlighet för alla vet om de men jag har inte blottat den delen av mig själv här på bloggen.
I veckan var jag på Familjefrid som jag skrev i ett inlägg tidigare och de fick mig att bestämma mig för att berätta för er. Blotta den delen av mig för de är nog den sista pusselbiten ni inte har av mig.
Varför jag inte har skrivit om detta tidigare är för att de har gjort så otroligt ont och än idag gör de ont, de tar väldigt mycket av min tanketid, energi och de vissa så väldigt många tillfällen där jag gråter även om de tyvärr blir mildrade med tiden.

Jag är inte två barns mamma, jag är en tre barns mamma.
Jag har inte bara två döttrar utan jag har tre döttrar.
Jag har min egna stora prinsessa H som blir 7år om bara en månad, jag har vår lilla docka som snart är 2månader sen ... har jag en dotter till, fina M som bor vid sin pappa, pappan är han.. han som behandlade mig illa, han som var aggressiv, han som psykiskt och fysiskt misshandlade mig. M är idag 4år och hon bor ingenting vid mig i nuläget. Varför inte tänker du nu, du tänker säkert kommentera och fråga men du ska veta de att innan du ens tänker dom tankarna så kom ihåg att han, han som är hennes pappa inte är som alla andra.

Jag vill att du håller i respekten nu och inte kommer med några påhopp.

Jag kämpar varenda dag med de här, jag har kontakt med både socialtjänsten i hans kommun angående dottern, jag har familjerätten inkopplad och snart inväntar tingsrätten med advokater. Han är ett hopplöst fall, han straffar mig ännu och han straffar mig genom att använda M som ett vapen. Jag har fått hör så många meningar från honom angående vår dotter, att jag är en dålig mamma, han har bett mig om pengar i stora summor och när han inte får dom så är jag en elak mamma som inte ger mitt barn de hon vill ha. Han vägrar att jag får träffa henne eller att hon ska få vara hos oss här med hennes lilla familj på min sida och de säger han enbart för att han fortfarande har en hållhake på mig i att jag mår träffa honom, att jag får komma dit och träffa henne.

Min lilla M, jag har haft en telefonkontakt och hon mår bra. Dessutom skickar dagis personalen bilder på henne emellanåt så allting är väll egentligen under kontroll.

Med de skrivit gråter jag som vanligt och återkommer med en uppföljning! ❤

Likes

Comments