View tracker

- Johanna, kom ner nu! Frukosten är färdig och skolan börjar om 1 timme!!
- Jag kommer mamma!

Namnet är alltså Johanna. Det är jag. En 15år gammal tjej som precis flyttat till närheten av centrala Göteborg med sin mamma Gunilla. Inga vänner kvar sedan flytten hit och jag börjar nu alltså i en ny skola. Det betyder alltså att jag kan skaffa mig en massor med nya snygga, coola och populära tjejkompisar! Men nej. De lär dock aldrig hända.. Men men strunt samma.
Jag ska ta bussen till skolan och bara låtsas som om jag gått där i flera år innan. Hoppas ingen märker av mig..

Väl framme på skolan fick jag en konstig känsla. En känsla av att allt kommer förändras. Skolan var fin inget speciellt direkt men jag antar att det är elever och lärare som avgör mest om skolan är bra eller dålig.

- God morgon allihop, hoppas helgen varit bra för er! Själv har jag varit på kräftskiva i helgen tillsammans med mina barn och barnbarn. Detta är föresten Johanna Svensson, hon är ny i klassen och jag hoppas att ni alla välkomnar henne med öppna armar.

Där satt dem, två och två vid olika bänkar. Min klass. Som jag misstänkte fanns det massa snygga tjejer.. Men det fanns mer snygga killar. Skönt för vem vet snart är det kanske dags med pojkvän och dessutom är jag fortfarande oskuld.
Dem stirra. Allihop. Nervöst och jobbigt på en och samma gång.

- Sätt dig bredvid Oliver där borta sa hon och pekade på stolsraden näst längst bak.

Oliver alltså. Han såg bra ut. Bruna ögon, brunt och mellan långt hår och så himla fint leende. Fastna för honom har jag redan gjort..


- Hej jag heter Oliver.

- Hej, Johanna.

- Hehe, jag vet ju det redan de sa Oliver med ett flin.

- Eh aa juste sa jag och jag kände hur svettdropparna rann ner på ryggen.

För jag menar på min förra skola prata jag typ aldrig med killarna och jag har ju dessutom aldrig haft ett seriöst förhållande. Ja ordet ``seriöst´´ för jag har haft ett förhållande tidigare. När jag var 5 och ``gifte mig´´ mig med Oskar Lindblom. Han gav mig en bunt blommor och gick ner på knä och sa;

- Vill du va min fru?


Inte så jätteromantiskt men jag var desperat när jag var yngre. Jag är nog lite desperat än, jag vill ju verkligen ha en pojkvän! Men inte så desperat som jag var när jag var 5.. Hoppas jag iallafall.


- Jag kan hämta papper och penna till dig sa Oliver och smet iväg.

Framför vårt bord satt det två stycken killar. Uppenbarligen tvillingar. Likadana ansiktsformer, likadana hårfärger och jag som sagt väldigt lika.

- Hej jag är Nick och det här är min tvillingbror Richie.

- Tjena babe sa Richie och jag kände hur svettdropparna blev allt fler och fler..

- Hej sa jag och låtsades som om jag inte brydde mig om han sa babe eller inte till mig.

- Richie! Sluta flörta med henne för i helvete du kommer fan få skit för det om Danne får reda på det fattar du väl?!

- Jaja okej ta det lugnt sa Richie och blinka till mig en sista gång innan de båda bröderna vände sig framåt mot tavlan.


- Så nu har jag fixat material till både dig och mig sa Oliver och la ner pennan, collageblocket och till och med en mattebok fixa han så jag slapp att be fröken om en själv.

- Tack så mycket sa jag och log tillbaka.


Efter att ha suttit snällt och lyssnat på fröken i mer än 20min pallade jag inte mer. Jag måste fråga vem Danne är och varför fick inte Richie flörta med mig pga han. Jag vänder mig mot Oliver och tar ett djupt andetag och viskar med snabba ord;

- Vem är Danne?

- Va? Vem Danne är?

- Ja vem är det?

- Eh det han där borta sa Oliver och pekade mot raden näst längst fram till höger. Där satt det en kille, mycket muskler, snyggt hår och han såg faktiskt riktigt bra ut! Vem jag förstår ändå inte.. Han har väl ändå inte paxat mig? Sånt gjorde man väl i tredjeklass? Eller?


Lektionen var slut och efter en och en halv timmes matte var min hjärna död typ. Jag följde med Oliver ut ur klassrummet och han visade mig mitt skåp och gav mig materialet jag behövde till de andra lektionerna.

- Får jag titta på ditt schema sa Oliver och sträckte fram sin öppna hand.

- Ja visst sa jag och gav honom det.

- Åh, fan också vi har inte samma schema. Vi har ett system på skolan att du går med många olika personer på olika lektioner. Men du delar alltid exakt samma schema som 5 andra i klassen. På ditt schema står det Anja, Josefina, Chris, Samuel och Danne.

Danne? tänkte jag för mig själv. Ska vi ha samma lektioner varje dag? Rätt bra alltså för jag vill faktiskt veta vem han är.

- Va fan tror du att du håller på med?! skriker en argsint kille och trycker upp Oliver mot väggen.

- Inget ta det lugnt jag visar bara den nya tjejen runt! skriker Oliver i ren rädsla.

- Du flörtar säkert med henne din jävel och du vet ju vad jag sa tidigare i veckan. Så låt henne va!

- Jaja jag ska hålla mig borta.

- Bäst för dig det sa han och släppte taget om Oliver som gick snabbt där i från. När den argsinte killen vände sig mot mig såg jag genast vem det var. Danne.


- Hej bruden, skit i honom han dum i huvudet. Du kan hänga med oss istället sa Danne och tog tag kring min midja och sedan gick jag, han och hans två kompisar ut på skolgården tillsammans. Även fast jag tyckte synd om Oliver gillade jag verkligen Danne. Skit snygg och medan vi gick runt där på skolgården såg det ut som om alla stod och dreglade.. Killar och tjejer.

- Killar snälla ni kan gå nu säger Danne och vänder sig mot kompisarna som så snällt går iväg.

- Var kommer du ifrån då säger Danne då vi stannar och sätter oss på en bänk på skolgården.

- Jag kommer från Stockholm och jag flytta hit med min mamma för några veckor sedan efter min pappas bortgång.

- Är han död?

- Aa, den 24 juli 2015.

- Ledsen att höra det men du behöver inte vara ledsen du har ju mig nu sa Danne och blinkade till mig.

- Tack Danne sa jag och blev generad..


Efter några timmar till i skolan visste jag det mesta om Danne. Han heter egentligen Daniel Pettersson och han är lika gammal som mig. Han älskar att åka moppe och gymma. Han gillar att ha mysig hemmakvällar på vardagarna och på helgerna festar han. Jag tror jag gillar han redan..

- Ska jag följa dig hem sa Danne och vände sig mot mig med ett blinkande.

- Visst det får du gärna göra sa jag och vips hade han armen runt min midja igen.


Del 2 kommer om ett litet tag om ni vill förstås?

Kram, Blizzie



Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

View tracker

Real beauty exists on the inside..

Jag har i nog haft ca.2-3 stunder i livet då jag verkligen vart nöjd med mitt utseende om jag ska vara helt ärlig. Jag har alltid hatat min kropp och mitt ansikte. Hatar mina kurvor och min ansiktsform. Ja, jag vet att ``hata´´ är ett starkt ord men det är exakt varför jag använder det nu. Jag blev mobbad som yngre och fått höra saker som``du är äcklig´´, ``du är dum i huvudet´´och ``du är så jävla tjock´´. Japp så var det alltså och att få höra sånt när man var i typ 9års åldern tog väldigt hårt på mitt självförtroende och tack vare dessa kommentarerna kämpar jag varje dag med att få tillbaka mitt självförtroende. Alla kommentarerna gjorde också att jag själv börja tycka att jag var ful och inte räckte till. Hemskt var det och när det var som värst försökte jag skada mig själv.

Ska det behöva gå så här långt? Nej ABSOLUT INTE! Till alla er som sagt/skrivit elaka kommentarer till mig eller någon annan vill jag bara säga, väx upp. Seriöst. Tänk dig en situation där du retar en tjej i din klass och du bara står där och slänger ut massa fula kommentarer som ``Fy fan vad ful du  är, jävla slyna´´och massa annat. Du gör det såklart för att dina vänner är där och de gillar inte tjejen du retar. Du gör det för populariteten. Du gör det för det ``roliga´´. Du gör det för ``coolheten´´.  Men tänk då såhär nästa gång du tänker säga eller skriva något fult till henne:


Tjejen du precis retat och sagt massa fult till hon är nu påväg hem. Hon vågar inte ta bussen för hon vill inte visa sina tårar och hon är rädd för att just du ska sitta på bussen. Hon går några kilometer och på vägen hem forsar tårarna. Precis innan hon öppnar ytterdörren till sitt hus sträcker hon på sig, sätter på sig sitt falska leende och torkar tårarna, allt för att hon är rädd att hennes föräldrar ska se det och ringa rektorn. Rektorn skulle då prata med dig och tjejen skulle skämmas så mycket och hade aldrig gått till skolan igen pga skammen. Väl inne i huset ropar hon bara hej och springer sedan upp på sitt rum. Hon låser dörren till hennes rum och sedan sätter hon sig på sängen. Och där sitter hon med klump i halsen och nu går det inte längre att hålla inne tårarna. Hon blundar och viskar till sig själv ``Vad ska du göra nudå? Dö eller leva?´´


Det ska ALDRIG behöva förekomma en sådan sak! Du ska aldrig behöva ha tanken i huvudet att det kanske är bättre att dö. Du ska leva ditt liv och vara nöjd med dig själv i ALLA lägen.

Så nästa gång någon säger något fult till dig, samla dig och ta ett djupt andetag. Efter det går du. Du bara går där i från för att visa att du är bättre än att käfta emot. Säg till dig själv minst 10-20ggr, ``jag är vacker, på utsidan och insidan´´. 

Vet att det är svårt att tycka bra om sig själv om det känns som om ingen annan gör det men vi MÅSTE försöka. En dag kommer allt bli bra! Jag lovar dej. En dag kommer allt bli bra och du kommer bli lycklig. 


Stå på er och glöm aldrig av att du är vacker.

Kram, Blizzie

Likes

Comments

View tracker