Jag kan berätta om ett guilty pleasure jag har. Det är otroligt cheesy men jag måste berätta ändå. Jag älskar att kolla på stjärnhimlen. Den har verkligen hjälpt mig i stunder när jag har behövt det. Den finns i och för sig inte alltid där, men när den väl gör det kan jag kolla på den i en evighet. Alla ens problem sätts typ i ett annat perspektiv. När jag kollar på stjärnhimlen förstår jag hur stor välden är och hur mycket mer som finns där ute. Helt plötsligt är det inte världens undergång att jag råkade dricka för mycket och säga konstiga saker på den där festen, eller att jag känt mig sviken av en vän, att jag tidigare låg och grät i sängen över olika störiga saker, eller vad som helst egentligen. För en liten stund försvinner allt sådant. Det går liksom inte att tänka på allt det när man är helt uppslukad av hela universum. Och just den stunden är så himla underbar.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

“You can destroy your now by worrying about tomorrow.” - Janis Joplin

Vad jag har gjort hela tiden typ. Har dock blivit bättre på att inte göra det så mycket nu. 


Likes

Comments

Från min dagbok 13/04-2014:

"Jag har pratat med x och båda vi tycker att det är bra att få lite träning innan man träffar den perfekta killen, så man är expert då. Man vill ju inte skämma ut sig och suga totalt haha. Direkt efter vi hade övat på att strula kände jag mig ändå rätt duktig, men nu i efterhand så känner jag mig osäker igen. Jag hade velat öva med en kille också. Flera gånger. Men det lär ju inte hända haha. Aja, ska kolla på mad men nu. Är på season 6."

Minns det här så himla bra. Kampen om att bli expert på att strula (säger någon ens det längre?). Jag minns hur stressade vi var eftersom att vi inte hade gjort det med en kille än. Och man ville ju vara expert på att kyssas när man väl skulle göra det med en kille. Min första gång blev tyvärr inte sådär perfekt som jag hade hoppats. Vill minnas att våra tänder slogs ihop lite i början och att det mest var slajmigt och rörigt efter det. Just då gjorde det dock inte så himla mycket. Jag var mest i extas över att det faktiskt hade hänt. Att jag hade kysst en kille. Min allra första kyss.

Likes

Comments

Den 21:a februari 2015 hade jag en dålig dag så jag googlade "perks of being ugly". Jag hittade då det här citatet som jag fastnade för:

"Once you've accepted that you're a random, uninteresting person that the rest of the world doesn't care about, you can begin to move on in life and do things that your self-consciousness or doubt would hold you back. Cause once you see yourself as a random guy, rather than some special person who has a built up reputation, what have you got to lose?"

Det här var ungefär 2 år sen och jag tycker lika mycket om citatet idag. Tyvärr skrev jag ner det och sen glömde jag bort det... Tills jag hittade det idag igen. Den här gången ska jag ska skriva upp det någonstans och inte glömma bort det. För jag tycker verkligen att det är så himla viktigt.

Likes

Comments

Från den 13:e april 2016:

Tänk på de bra stunderna. Tänk på allt det som varit bra. Egentligen finns det hur många bra stunder som helst. Om jag tog alla de bra stunderna och satte ihop dem skulle det inte vara så illa faktiskt. På något sätt är det alltid de dåliga som finns kvar, och det är de dåliga minnena som tar plats. Tänk om man bara kunde ha allt det bra och alltid få värmas upp i kroppen när man kollade bak i arkivet. Bada i månskenet med x och x. Titta på solnedgången. Bli full på hemmafester med mina bästa vänner. Skratta så mycket att magen gör ont. Hitta på äventyr. Gå runt i skogen. Bada varje dag. Hoppa studsmatta med x. Rymma. Drömma om att åka bort. Gå på konsert. X. Lyssna på bra musik med x. Alla bra minnen, tänk om de var det enda som fanns där.

Ni vet när man känner att man snart kommer gråta? Den där obehagliga känslan man får i halsen när man verkligen försöker kväva den. Gråten alltså. Fy fan för den. Över allt annat så vill man inte gråta. Jag vill inte gråta, inte då i alla fall. Allt känns bara så himla fel, man vill typ bara lägga sig ner och aldrig mer titta upp. Bara ligga där i all ångest. Det är som en tyngd i kroppen. Nästan som att den är helt slutkörd, den orkar liksom inte ta mer, kroppen orkar inte mer. Hur mycket mer tål den, hur mycket mer tål jag? Ibland är saker så jävla skitigt. Fy vad deppigt. Spyr på mig själv. Åh.

Vad gör man när man verkligen inte bryr sig? Eller nej, det var fel. Vad gör man när man bryr sig och man trots det inte gör något. Vad gör man när man inte gör något längre? När man har gett upp på att försöka intala sig själv att man kommer göra saker, bara lite senare, och istället bara vet att det aldrig kommer hända. Vad gör man när man vet att man inte bryr sig och ändå är okej med det. Eller kanske inte okej, men man bryr sig bara inte. Fast alltså jo, det gör jag ju. Tur det. Herregud vad jag är dålig på att förklara.

(Tog bort vissa saker om de minnen jag ursprungligen skrev om och skrev x istället för olika namn) 

Likes

Comments

Från och med idag ska jag verkligen försöka bli bra igen. Det kommer vara svårt och jag kommer vilja ge upp och bara gräva ner mig i ett mörkt hål igen eller något, men jag ska verkligen försöka. Jag ska bli bra igen för mina vänner. Så småningom hoppas jag att jag kommer vilja bli bra igen för mig

Likes

Comments