Här ekade det tomt på inlägg. Theo har varit bökig flera nätter i rad nu och sömnbristen är ett faktum. Inatt valde han dock att sova i 5,5 timme (dock lite oroligt som gick att trösta lätt). Varje gång vi fått en någorlunda bra natt och man tror det ska vända så brukar det gå nästan en vecka och mer innan vi får ännu en natt som är helt okej. Så jag vågar inte hoppas på en bra natt inatt utan är inställd på en sömnlös natt där jag isåfall blir glatt överraskad.

Att sova med en liten hos sig flera nätter i rad känns i kroppen då man ligger som på nålar och sover. Han är väldigt mammig fortfarande och i behov av mycket närhet. Att lägga honom i sin bedside finns inte på kartan. Det enda stället han somnar på utan närhet är i vagnen eller i babyskyddet.

Den fina granen ni ser på bilden har den ännu finare vännen och gudmodern till Theo @carolinalexandra plockat med sig från en visit i Småland. Kan det bli bättre? Älskar den.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag blir vår Theo en hel månad gammal. Kan inte förstå att det redan är en månad sedan vi var på förlossningen och han kom till världen. 27e oktober, 20.50. Det är helt ofattbart att jag gått igenom en förlossning och att jag varit gravid känns som en lång dröm. Tänk då hur de känns att hålla i honom och inse att det är vår son. Vårt kött och blod. Kommer nog ta ett tag för mig att förstå, om jag någonsin kommer göra det.

Jag trodde jag visste hur man älskade innerligt innan Theo kom till världen. Jag kommer göra allt i min makt för att han alltid ska må bra, känna sig älskad och behövd.

Likes

Comments

Så var en ny vecka påbörjad och vi är redan i slutet på veckans tredje dag. Igår blev det en sväng till BVC för vägning och mätning. Theo har nu gått upp till 4175gram och mättes till 55,5cm. Min bebis börjar bli stor. Hittills är fortfarande kläderna i storlek 56 lite stora för honom så det är inte dax för storlek 62 än iallafall. Men jag får lite lätt ångest över hur snabbt tiden går. Han är snart en månad gammal. De känns verkligen som det var igår vi var inne på förlossningen.

Tobias steg nyss in genom dörren och jag tänkte försöka städa lite medan lillen för en gångs skull sover i sovpölen utan att behöva min närhet. Tror han går igenom en fas nu för han är väldigt mammig och i behov av närhet. Mysigt men samtidigt väldigt jobbigt för man får inte ett dugg gjort när man ska ha honom i famnen hela tiden. Måste införskaffa en bärsele snarast. Och bara för att jag skrev det så vaknade han nu.

Likes

Comments

Amning. Det ska vara så fantastiskt, mysigt, enkelt och allt ska bara funka från den dagen att du lämnar BB. Men om de inte gör det då?

Jag fick inte igång min amning på BB och vi åkte hem efter 18h då jag kände mig stressad och ville få igång det hemma istället. Vi åkte hem och jag kämpade på med amningen som inte riktigt kom igång förens Theo var tre dygn. Något som visades på 48h kontrollen då han hade gått ner 6% av sin födelsevikt. Ännu mer stressad av att få igång den så kom den igång bättre och jag började pusta ut. Efter ca en vecka började jag undra om det verkligen skulle ta över 2h att amma. Han tramsade vid bröstet och blev lätt frustrerad precis som om han aldrig riktigt blev nöjd. Men där kom mjölk, jag såg ju det. Men om där kom tillräckligt var en fråga som skavde i bakhuvudet.

Vi åkte till BVC för viktkontroll och mätning. På 5 dagar hade han gått upp 90 gram vilket var på rätt håll men ändå så låg han ett steg under kurvan och jag kände hur den frågan som skavde i bakhuvudet började skava ännu mer. Vi kom hem och jag sa till Tobias att vi skulle köpa ersättning för att se. Jag lät bli att amma honom på 12h och det jag fick ut var knappt 130ml när jag sen pumpade. Vilket är vad han ska äta som ett mål och han äter var tredje timme.

Det känns tungt att inte kunna amma mitt barn samtidigt som de känns som en lättnad. Det har verkligen varit ett stressmoment sedan den dagen han kom ut. Varför propsar alla på att man ska amma, amma, amma men pratar inte om de som inte kan eller har särskilt mycket mjölk? Jag känner mig otillräcklig och har väl inte riktigt smält det faktum att jag inte kan amma honom. Givetvis så ger jag honom den mjölk jag producerar men de andra målen måste jag ge honom ersättning. Tack och lov så har jag en barnmorska som stöttar mig och en sambo som är mer än förstående. Tobias ser det positiva i de hela och menar på att han nu kan avlasta mig på ett helt annat sätt än om jag hade helammat.

Till det ännu bättre så var vi på en ny kontroll hos BVC idag och Theo har nu gått över sin födelsevikt. Från att ha gått ner till 3460 från sin födelsevikt på 3702 till att gå upp till 3550 i torsdags förra veckan så väger han nu 3795gram. Mitt mammahjärta hoppar jämfota och jag känner mig lättad över att det går på rätt väg.

Likes

Comments

10 dagar har gått och idag är dagen jag gått och haft lite ont i magen för de senaste dagarna. Tobias har idag återgått till jobbet och min mammaledighet har börjat "på riktigt". Bebisbubblan är numera vår vardag och jag ska själv ta hand om den blonda lilla kalufsen ovan. Inte för att jag icke är kapabel till att ta hand om mitt eget barn på egen hand men de känns aningen vemodigt. Tänk om jag gör något fel eller glömmer något? Hemska tanke.

Hittills har dagen rullat på utan problem. Vi alla tre började den med en runda inom stan för att skriva på faderskapspapperna. Vid nio lämnade Tobias mig och Theo hemma igen och sedan dess har det sovits, bajsats, ätits och kräkts. Vädret är superfint men jag har faktiskt ingen ork till att ta mig ut idag. Det får bli en extra lång runda imorgon när jag och Theo ska till BVC för mätning och vägning. Jag håller tummarna för att vår kille börjar närma sig födelsevikten och växt lite mer än de ynka 0,5cm han hade växt på förra besöket.

Likes

Comments

Jag har varit väldigt dålig på att uppdatera den senaste tiden. Dels för att all tid och fokus läggs på Theo men även för att jag haft tankarna på annat håll sedan i torsdags.

Torsdag morgon lämnade min farbror jordelivet 49 år gammal i en hjärtinfarkt. Han lämnar fru och två tonåringar efter sig och jag blir så frustrerad över hur orättvist livet är. Vi går och firar livet i samband med att två blivit tre samtidigt som en familjs värld rasar samman på bara ynka minuter. 49 år är ingen ålder och som tonåring ska man inte behöva gå igenom livet utan sin pappa vid sin sida. Mitt hjärta blöder dels för att jag förlorat min farbror men även för att mina kusiner ska behöva växa upp utan sin pappa.

Rickard var en bror, en son, en pappa, en make, en farbror, en gudfar, en vän, en kollega. Han lämnar en stor sorg och saknad efter sig. Livet är skört och jag har verkligen fått upp ögonen för hur viktigt det är att berätta för sina nära och kära att vi älskar och uppskattar varandra.

Likes

Comments

Då många är nyfikna och jag vill kunna gå tillbaka i arkivet och läsa om detta äventyr när jag vill och minnet kanske börjat svika en så tänkte jag skriva från de att vattnet gick.

Onsdagen 25/10 var jag och Tobias en runda på väla. Hann vara där i knappt en timme när jag plötsligt fick en sammandragning som hette duga. Tänkte inte mer på det än att det var 16 dagar till bf och någon gång skulle ju kroppen börja förbereda sig då jag inte hade känt av något tidigare. Påväg ut till bilen ca en halvtimme efter första sammandragningen kom en till som till och med gjorde ont. Fick andas mig igenom den samtidigt som jag kramade Tobias hand hårt.

Väl hemma hade den avtagit och jag gick på toaletten för att kissa. Där märker jag att min slempropp har gått (OBS för er som ej vet vad det är, googla inte haha). Var inte särskilt insatt i vad det innebar när den gått så jag googlade och kom fram till att det vanligast kan ta 1-7 dagar för en förlossning att starta efter den gått men även längre tid än så. Jag duschade och satte mig i soffan för att starta repris av bonde söker fru med Tobias.

Ca 1,5h efter slemproppen gått lutar jag mig fram för att ta mitt vattenglas och känner hur de känns som jag kissar på mig. I ren chock ställer jag mig upp med en kupad hand mellan benen och de känns som någon häller en spann med vatten mellan benen på mig som inte slutar rinna. Mitt vatten hade alltså gått och nu var jag medveten om att inom 48h kommer vår bebis vara här.

Jag sätter mig i badkaret då vattnet fortsätter att rinna trots de kändes som allt kom på en och samma gång. Ringer förlossningen och får en tid för kontroll dagen efter då mina värkar inte startat.

26/10 kl 11.30 kommer jag in för kontroll. Det kallas för CTG-kontroll och då mäter man bebisens hjärtfrekvens i samband med mina värkar. Dessvärre hade mina värkar fortfarande inte startat och jag hade enbart lätt molvärk så vi skickades hem i väntan på att värkarna skulle starta. Vid 19 började värkarna lite lätt och under natten hade jag såpass ont att jag låg och kräktes. Ringde förlossningen och fick en ny tid för kontroll 08 dagen efter.

27/10 08.00 var vi på förlossningen för kontroll. Hade haft riktigt ont hela natten och påväg in till sjukhuset hade jag ordentligt med värkar men när jag väl ligger för min tredje CTG-kontroll så avtar givetvis värkarna och barnmorskan undrade nog vad jag var för bölröv då jag var enbart 1cm öppen. Med tanke på att de då var ca 34h sedan mitt vatten hade gått så började det närma sig igångsättning (48h efter vattnet gått måste man starta en förlossning om den inte kommit igång med tanke på infektionsrisk för barnet). Som tur var så tyckte läkaren att man lila gärna kunde sätta igång mig när jag ändå var på sjukhuset istället för att skicka hem mig i tio timmar för att sen komma tillbaka igen.

Vid 11.00 fick jag min första shot (har glömt vad läkemedlet man använder sig av heter) och jag frågade hur många jag behövde ta innan de skulle starta. Fick svaret att de var inviduellt och kunde ta dagar för vissa. Duktigt besviken försökte jag slumra till en stund men värkarna började så smått redan där. Halv två fick jag ännu en shot och efter de så startade det ordentligt så jag behövde aldrig fler än två. För att få igång mig ännu mer så gav man mig dropp som satte fart på det riktigt ordentligt. När man satte i droppet vid 15/16 tiden var jag 3cm öppen och jag fick börja använda mig utav lustgas. Sen vid 20.00 var jag äntligen fullt öppen och redo för att krysta.

Under själva krystandet stoppade man droppen då bebisens hjärtfrekvens var ojämn. Den gick från 80-200 och därför fick en läkare komma in för att ta prov på hans hjässa. Allt var som tur var bra så vi kunde fortsätta förlossningen. Kommer ihåg att jag krystade för glatta livet och barnmorskan sa till mig att jag var tvungen att vänta in mina värkar och har i efterhand fått höra av Tobias att det blev fart på henne när jag lite frustrerat fick fram "men jag har ju inga värkar". Med tanke på att droppet stoppades när man skulle ta prov på hans hjässa så avtog även mina värkar. Men jag var så inställd där och då på att bebisen skulle ut så jag struntade i om jag hade värkar eller inte.

Kan nu med facit i hand säga att jag är imponerad av mig själv och vad jag klarade av. Hade sagt att jag helst inte ville använda mig av någon annan smärtlindring än lustgas men tänkte väl att jag skulle behöva det ändå. Men jag klarade mig alldeles utmärkt på lustgasen även om de inte var särskilt mycket effekt inkopplat på den. Tror mer de handlade om att få fokusen på något annat än att man hade ont som underlättade. Det är verkligen en av de häftigaste upplevelserna jag varit med om. Och oavsett smärta så är det så himla värt det i slutändan, vi har fått vår lilla kille hos oss och kan inte vara lyckligare.

Likes

Comments

Tänk att man kan älska någon man knappt känner så mycket att hjärtat de värker i bröstkorgen på en. Kärleken växer sig verkligen större för varje dag men jag har älskat honom sedan första ögonblicket. Helt ofattbart att han är min, vår. Denna lilla kille är så ofantligt lik sin pappa på många sätt och vis. Jag väntar med spänning för att se vad han har fått från mig. Hittills har vi mest sett likheter från Tobias.

Dagen har gått i lugnets tecken. Var inte så mycket sömn för mig inatt då lillen börjat vilja amma i en timme och ibland längre så. Därför blev det en längre powernap i samband med att han sov i eftermiddags. När vi sen vaknade och han hade ätit lite så packade vi ner honom i vagnen och gick bort till affären. Det luktar verkligen höst utomhus nu vilket är så himla mysigt. Efter vi kom hem så fick han sitt första bad och nu myser vi i soffan. Inväntar så mycket bättre med tända ljus och Theo i famnen. Kan det bli en bättre lördag än så?

Likes

Comments

De sägs att man blir ett känslovrak under en graviditet. Något jag inte alls märkte av. MEN de får jag igen nu när jag ammar. Jag har blivit så blödig så de finns inte. Kan sitta och titta på vårt knyte och hysteriskt börja gråta utan att egentligen veta varför. Jag antar att de är för att jag är så himla lycklig. Jag är så kär i vår lilla minimänniska och kan inte tänka mig en värld utan honom.

Barnmorskan var på hembesök hos oss idag och allt var superbra. Lillen som hade gått ner från 3702gram i födelsevikten till 3420gram på 48h kontrollen har nu gått upp 40gram igen. Kom inte riktigt igång med amningen förens i tisdags men nu känns de som att det är på rätt väg. Tycker både att han känns piggare och mer sugen på mat nu.

Vi fortsätter att leva i vår bebisbubbla som nog många märkt. Allt från omvärlden via telefonen är så långt ifrån intressant. Tiden finns där men de känns inte särskilt relevant. När han sover så är de antingen förlorad sömn att ta igen eller så är de att ägna tid till mig och Tobias. Namnet fortsätter vi att klura lite på men är nog ganska inställda på att de är en liten Theo.

Likes

Comments

I fredags 27/10 kl 20.50 valde vår lilla kille att titta ut, 14 dagar innan beräknad förlossning.

Jag vet inte var jag ska börja för allt känns så himla overkligt. Tänkte skriva ett inlägg om hela processen som startade redan i onsdags i ett annat inlägg men just nu så vill jag bara pussa, lukta och titta på vårt lilla knyte. Då vi var bensäkra på att vår pojke var en liten Inez så har vi ännu inte bestämt oss för ett namn. Men som tur är så kan vi bestämma oss i lugn och ro.

För övrigt får han mig redan att skratta. Pussmunnen han gör på ovanstående bild fick mig att skratta så jag grät. Förmodligen bara jag som en stolt mamma som tycker de är jättekul. Nu ska jag hoppa in i vår bebisbubbla igen.

Likes

Comments