Okej, jag är en babblare. Hela denna bloggen kommer vara jag som babblar för mig själv, ungefär som en öppen dagbok. Tror jag ska försöka skriva några korta noveller här och hoppas faktiskt någon uppskattar det förutom jag själv. 

Men vidare till saken jag tänker på just nu - Jag kan sitta har och skriva en massa bra saker om mig själv, men också många negativa. Och på något sätt är det alltid som det negativa är tyngre, att det är mer än vad det positiva kan mäta upp till. Särskilt när det kommer till mig. Jag har extrem social ångest, ett jävla humör med många svängar, en depression som aldrig verkar gå över, och till och från dåligt självförtroende. Men de positiva sakerna då? Hur svårt ska det egentligen vara att se bortom det negativa och uppskatta sina positiva sidor? Jag har ingen jävla aning men är bestämd på att jag ska ta redan på det innan jag fyller arton. 

Vad är positivt med mig? Jag har ett väldigt öppet sinne, är alltid ärlig, älskar att ta hand om folk, tror på friheten, har för det mesta bra självförtroende, stark vilja och förståelse för andras situationer. Hade jag läst detta om någon annan hade jag säkert älskat den människan även för deras brister, så hur kan jag inte göra det när jag vet att detta är jag? Har alltid trott på att man ska vara den människan man själv vill träffa och bli vän med, någon man själv ser som cool. Men jag tror att jag har en förmåga att alltid sätta för höga krav på mig själv. Det kan ju vara grunden till att jag inte alltid kan älska mig själv.

Tillbaka till det positiva, namnet Björre. Jag har alltid sett mig själv som en mamma björn som mer än gärna tar hand om alla. Och när mina vänner höll med om det och att det smeknamnet passade mig kändes det som jag lyckats. Lyckats med att vara den personen jag själv önskar jag kunde träffa.

Vet inte hur jag riktigt ska avsluta detta förutom att den där frågan ska jag ta reda på svaret till.

 -Signing out , Björre

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments