Nu börjar det dra ihop sig till hemflytt😆

Känns så gött, har lite att se fram emot, redan till helgen ska vi byta ut lite möblemang hemma, ska hämta lite teak möbler.

Sen är jag nästan flammigt fånigt pirrig då jag funnit en loppis på gräshagen med enligt bilderna jag sett på vad de har att erbjuda är det rena paradiset i allt från möbler till tyg,kläder, burkar och andra inredningsprylar.

Nåja, nog om allt detta vackra med sina år på nacken *suckar*

Lillbjörn har suttit i matstonen idag och varit världens gladaste bebis.

Igår va jag på möte i skolan angående Neo och Tess det va roligt att höra allt bra de åstadkommer, då sträckte jag på mig lite extra även om det faktiskt inte är min förtjänst så jättemycket (tyvärr) villa fina ungar jag har egentligen! Menar inte så som alla mammor tycke om sina barn utan verkligen verkligen fina som människor så ödmjuka inför världen.

Ska kolla Dr Phil nu om en samlare, usch att man kan samla så, jag förstår principen besitter själv den egenskapen då jag är totalt pryltokig men det går inte ha allt framme samtidigt och som samlare har de allra helst i högar överallt, och dessutom måste man väl inte vara skitaktig bara för man är ha-galen och har kattskit, mögel ,gammal mat och prylar till taket. För mig obegripligt.

Nåja,jag får ju nått o skaka på huvudet åt och känna mig att en diskhög ibland och några dammråttor kanske inte är så fartigt trots allt, jag har ju blivit manisk på städning, alltid gillat o städa men nu retar några futtiga brödsmulor mig.

NI får ha en mysig kväll,glöm inte svenska hollywoodfruar med psyko-skitzo-idiot-Gunilla-jäveln! !

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

vagnenNu har vi varit hemma sen i måndags, så skönt det varit! Man har gjort sig så pass hemmastadd att det känns konstigt och väldigt jobbigt att behöva åka tillbaka.


Visst det handlar om några futtiga dagar, till fredag.

Har Hur mycket som helst inplanerat i veckan ändå så kommer nog gå relativt fort.

På måndaghar jag möte i skolan ang. Mina två stora barn, på tisdag är det möte med socialen inför hemflytten och sen är det bara onsdag, torsdag kvar för fredagsmorgon flyttar vi hem för gått.

Ska bli så skönt så det finns inte, okej som jag sagt innan så är det bra personal där, underbara barn som man knutit band till och kommer sakna och några väldigt fina mammor så visst en viss känsla vemod finns det där.

Under veckan har vi fått mycket uträttat och bara levt på som vanligt typ, tvättat, städat, handlat, lagat mat och anpassat oss till den vardagslunken.

Har givetvis klämt in en loppisrunda också och införskaffat oss en ny större lampskärm,en icecoffe taVladimir till köket och så har jag gjort en tavla av en schysst duk,en canvas tala och häftpistol och tadaa så har vi kvarterets grymmaste tavla den är äckligt snygg riktigt 70-tal.

Det riktigt störande med loppisar nuförtiden är att det blivit så jävla 'inne' att allt 50'70tal som jag vill ha har är skyhöga i priserna.

Minns när jag va typ nytvättad hemifrån och gick på loppis av ekonomiska skäl då kostade ju ett par 70tal gardiner eller en blommig kastrull typ en 10:a nu får du plocka fram stora plånboken.

Och teakmöbler ska vi inte tala om. Jag som vill ha enbart dett, svårt att hitta också. Funkar med andra träslag också bara det inte är såndär 'slutet på 90 talet-början av 2000 talet furu' det är SÅ fult, i mina ögon då.

Köpt lite ljung också och gjort det lite mer trivsamt på balkongen.

Jag vill även ha en ny-gammal sittvagn till Lo vet att det är väl tidigt ännu men eftersom det är sjukt svårt att hitta just 'den där' vagnen som flirtar med hjärtat så är det lika bra att vara ute i god tid.

AntinGe är de magiska men för dyra eller så har de diverse skavanker jag inte har lust eller kunskap att åtgärda, fick jag välja fritt ur min hjärta/mitt hjärta så är det en typ emmaljunga knäpp eller i den stilen iaf från 70talet helst i galon gärna orange,grön,röd el gul men de flesta färger funkar intrånget får gärna vara blommigt el mönstrat , shassit blänka och vara rost och repfri :) drömma får man😉

Lo har börjat få in rutiner vilket känns skönt hon somnar ganska tidigt på kvällen ca 18-19 och sover till 1-2 på natten sen äter o somnar om vaknar vid 4 snåret och proceduren upprepas och sen sover hon till 6.30-7.00 nånting så synd att klaga, hon har även börjat upptäcka sin förmåga att få fram diverse olika ljud och tonåren. Hon är en fantastisk liten tjej är så tacksam att få vara hennes mor och få följa henne genom livet, precis som jag är med de andra barnen.

I måndags var jag ju på universeum med morsan och neo och tess va fantastiskt roligt och en underbar dag jag alltid kommer minnas men skrev ju om det sista.

Nu sa jag puffa till kuddarna i soffan och lägga mig raklång med huvudet i världens bästa Daniels knä och bara mysa ♡

Har jag berättat att Lo får en kusin på pappas sida? Kommer skilja 8 månader bara och de kommer ha gränslöst kul ihop hoppas de kommer känner som 'syskon' vore kul vet hur kul Tess har med Tyra (sin kusin på pappas sida även där 8 mån mellan dom fast de är födda samma år) är så ledsen att mina syskon bor i Stockholm hade velat få vara en viktig del i deras barns liv syrrans pojk är 1.5 (lite mer) år och brorsans jänta är 1.5vecka äldre än Lo bara så de hade varit perfa men men livet blir inte alltid som man vill.

Som jag nyss sa så blir de lördagsmys på alla tänkbara sätt nupp och jag hoppas ni alla som läser får en lika fantastisk kväll!!

Likes

Comments

Jag fullständigt älskar retro prylar har alltid gjort det, som yngre va jag frälst i 80-talets förlovade land och fullkomligt dyrkade den typen av inredning och saker tilochmed modet i viss utsträckning.


Nu de senaste åren har jag förälskatagit mig i 50- 60 men främst 70-talet (gillar fortfarande 80talet), blir helt nipprig när jag är på en secondhand hand och hittar just 'den där' prylen, tror de flesta vet ungefär vad jag pratar om även om man inte är en retro människa. Tror att det främst är ett kvinnligt fenomen (inte enbart givetvis)

Jag vet med mig att jag är duktig på att samla på mig så är väldigt noggrann med hur mycket jag har framme samtidigt även fast man så gärna vill ha alla dessa vackra prylar man är så stolt över framme på samma gång,det går ju faktiskt  att byta ut mellan varven.

Jag älskar ju inredning och blir liksom aldrig klar utan när jag är 'klar' med ett rum går jag på nästa och sen börjar det om även det här med olika teman i rummen gillar att ha olika teman som skiljer rummen starkt åt och så lägger jag en stor dos Johanna i allt jag gör så det blir personligt.

Jag har ju en ofandlig tur att ha en karl som jag kan dela det intresset med för inredning och det retro, vi kan gå i timmar som två kids på julafton med stora ögon och kika på loppisar (hade spanat på sådana hur rik jag än va) en jag måste säga att jag är snäppet vassare på att förutspå hur det kommer se ut när prylen står på plats i vårt hem, det är inte jätesällsynt att han säger "näääee usch så ful den va.." & sen efter övertalning och betalning säger ''shit va fint det blev".

Det tråkiga är att det blivit en fluga nu, lite inne o ballt med retro så nu är man inte riktigt likan säregen längre plus att priserna skjutit i höjden.

Minns när jag va på en loppis som ung vuxen (skämdes lite också för att jag av ekonomiska skäl va tvungen) stod o kikade på kastruller och såg en sådan ball en från 60-talet i orört skick med stora orange blommor på tyckte för mig själv att den va SÅ vacker och kostade 10kr nu när jag har en hel uppsättning sådana från olika ställen vet jag att de kostar allt från en till flera hundralappar visst har värdet på valutan stigit men inte så pass, så gammal är jag inte ännu 😉

Nä dags att väcka lillmadame som sovit utomhus en timma nu, och säger ska jag tvätta upp all tvätt så det är gjort för denna gång också! Ha en kanondag i höst-kylan nu allihopa!!

 

Likes

Comments

Har varit skitkass på att uppdatera mig sista tiden, kan säga att det varit mycket av allt, förra veckan hade vi ju mycket möten av alla slagit sen när fredan äntligen kom hade vi fadder-tid med vår fantastiska fadder Camilla då skulle vi åka till Jönköping och käka nått viket vi gjorde , på rosegarden som kan för övrigt rekommenderas..fantastiskt gott käk men efter det skulle vi åka till magasineringen där jag och min kära exmake i omgångar magasinera prylar och möbler.

Tanken var att hämta 2 stolar jag har dör men blevi ju såklart mycket mer, hittade massa av barnens gamla grejer det väckte massor av känslor så lät det stå kvar har inte psyrke ännu att börja riva i det, dock tog jag med lite av Liams kläder till Lo, det va däremot lite kul att de kom till användning igen.

Sen hittade jag lite kläder till mig själv inte mycket som passade dock och spela blev de lite småpratar som nån ljusstake o lite småplock till lägenheten. 

På väg till lägenheten med allt ringde Sofia Liams familjehems-mamms och pratade lite och frågade om jag nästa helg  (den kommande) ville haka på till Leos Leksand och det ville jag såklart , behöver jag säga hur mycket jag längtar till helgen? ! 

Sen va vi hemma hela helgen och gick och plockade i hemma tog bort mkt så det inte var "to mutch" av de goda (försöker med all min kraft ha de organiseran i hemmet och garderober/förrådet har alltidag varit bra på att ha det rörigt i mina hem) sen bar vi ner till förrådet och bokade tvättid,  fick va hemma till måndag pga att vi hade soctid igår så kändes döskumt igår att det va måndag och även idag så denna vecka kommer springa iväg så snart är det helg och dags att åka hem igen. Älskar att vara hemma.

Men kan med handen på hjärtat säga att fick jag med den vetskap jag har idag om tiden på fredriksdal chansen att göra om allt, så finns det inget jag skulle gjort annorlunda.

Visst klart man helst vill va hemma, i synnerhet när man har en nyfödd men med att vara hemma kommer också massa måsten som hushållsarbeten,möten, tvätta, handla osv och det är inte det att vi inte hade fixat det galant utan på fredriksdal behöver du inte mer än städa ditt rum,tvätta dina kläder och nått möte på stället i veckan.

Vi har vår medicin på plats,får maten lagad och finns bara gullig personalla som vill dig märkbart väl så man har bara behövt fokusera på sin lilla bebis och att knyta an.

Som jag sa så hade det blivet bra hemma med men tar man vara på chansen och utnyttjar den till fullo så kan jag garantera en bättre anknytning. En bättre start i det nya livet som familj helt enkelt.

Det känns bra i mig att vi tagit vara på vareviga dag med Lo-björnen sen hon föddes♡

Likes

Comments

Skrev ju sist att vi skulle ha socmöte, det gick faktiskt förvånansvärt bra vi fick massa beröm allt ifrån att vi är fina med Lo, att vi samarbetar fint och är kärleksfulla mot varann till att vi inte tenderar det minsta åt missbrukshållet ​vi är ovanliga då vi inte tjatar mediciner så fort vi har ont nånstans eller om höjningar på de substanser v har utskrivet.

Däremot blir jag less på deras ständiga betoning på eventuellt framtida missbruk (att vi börjar igen) jag är medveten om faran om de nu skulle inträffa (även om det känns låååångt borta och VET att så inte kommer bli) inga barn ska behöva leva med missbrukande föräldrar runt sig, och jag vet att de menar väl de vet att sjukdomen besitter en sån ofantlig kraft men anser det räcker att säga det EN gång möjligtvis två eller kanske tillochmed tre, men inte hela tiden.

Man kan inte bara komma med hypoteser "tänk om..." man måste ta vara på det bra och bygga runt det, vi skulle aldrig komma undan med det ändå om vi startade igen vi är granskade med lupp.

På tal om att ta vara på det bra så borde socialsekreteraren/barnhandläggaren jag har med de större barnen också ta sig en tankeställare, får man ha en bebis borde man få ha sina stora barn på 10 & 12 också över tex en helg.

Dom är så stora att de förstår hur allt ligger till och borde få vara med sin mamma när det går bra så kan de få skapa lite fina minnen att leva på om det mot förmodan sen skulle gå mindre bra.

Huh det är ett heltag företag att förhålla sig till när det gäller sina egna barn, att det är som det är kan jag aldrig beskylla någon annan än mig själv för men för barnens bästa borde de jobba för att återförena barn och förälder så mycket det bara är möjligt förstår att de kanske aldrig kommer komma hem igen, de har skaffet ett nytt liv där de är och är allt annat än snolltid att bara rycka upp dom och de har det mer än BRA där de är nått annat kan jag inte säga.

Nog om det, det river bara upp massa i mig att prata om.

Helgen har spenderats hemma i Jönköping,  så skönt. Fia (Daniels systerdotter) har åkt 70 mil för att träffa Lo-björnen även Anna va här igår (Daniels lillasyster) och så kikade morsan med gubbe in och tog en kaffe och lämnade dammsugare då de köpt ny, och en kaffemaskin, ni vet en sån där lyxig grej man stoppar i en sån kapsel så brygger den det finns en uppsjö med smarriga smaker.

Idag åker vi tillbaka, så trist!

Hoppas ni alla haft en soft helg 👍

Likes

Comments

Har sen ganska lång tid tillbaka haft värk i min handled/leden under tummen (minst 1 år tillbaka) jag tillröd kategorin som helst inte gnäller och är väldigt smärttålig dessutom hittar man egna sätt och stragedier hur man lyfter och rör handen, till slutet för man det bara per automatik.

Daniel har legat på att söka för det och sista tiden har värken blivit värre och värre så sagt och gjort igår ringde jag och idag fick jag tiden hos arbetsterapesten.

Innan jag skulle bege migen ska jag slänga på mig jackan sådär 'smidigt' i farten, knak säger det och jag lyckas (fråga inte hur) vrida handleden, just den onda på nått skumt nästan dubbelvikt sätt så jag fick åka medit värk från helvetet till tanten på vårdcentralen, va ju visserligen rätt dag att skada sig på.

Så nu har jag en stukad handled och inflammation i ledbandet/senan under tummen det hette nått fint på latin men la de inte på minnet.

Nu är jag ute i härliga höstvädret i skogen vid fredriksdal och promenerar med min Björlings och står samtidigt i kö till skatteverket på högtalarna, 24 min förväntad kötid *suck*

Imorgon har vi uppföljningsköter med underbara soc/barnhandläggarna, missuppfatta muggar rätt, känner inget agg pga att jag/vi är satta på utredningshem tvärtom förstår det fullt ut dessutom trivs vi väldigt bra och har bara fått fin kritik, så pass fin att vi slapp ha mappning (ett möte med utredaren på hemmet och fadder där man går igenom det positiva och negativa inför uppföljningsmötena m soc) anledningen är att vi är så jämna, vi har varit likada med Lo hela tiden och finns inget mer att tillägga/reflektera över och sist va det enbart bra grejer att vi tillgodoser lo's behov fint och möter upp henne på rätt sätt,ända negativa va att vi va lite reserverade men det va även positivt då vi skyddade Lo mot smittor från de andra barnen.

Så det borde ju kännas bra då tänker ni men våren ena handläggare på soc är så nitisk och har total okunskap om missbrukan så trotroligt dokumenterad drogfritt i ett år och fina referenser från fredriksdal så känns det som vi aldrig kommer bli fria från dom, ändå va det vårt förslag att åka hit.

Nåja, inte vara negativ i förväg den som lever får se! Uppdatering om det imorgon!

Likes

Comments

Är ute och går medet lillbjörn och funderar febrilt på vad man kan skriva om idag, är helt urblåst i hjärman idag och har fulländad skrivtorka.

Är skönt med promenader jag brukar rensa hjärmkontoret då och få inspiration till det mesta.

Idag är det inte så. Återkommer bara till hur bisarrt mitt liv va för lite mer än ett år sen, jag levde för dagen allt va bara en ända jakt på nästa fix (händerna såg ut som två boxningshandskar)

Fick jag i mig mat va det bara ett plus i kanten, jag va bostadslös och bodde runt lite varstans där det fanns värme och sovplats. Allt handlade om droger,mediciner/piller,substanser överlag

Minns så väl när jag satt på Sofiahuset och pratade om att jag vill säga upp min del av kontraktet hakarp/gula huset och ha en vanlig lägenhet då sa hon "tyvärr så är det uteslutett ingen vill ha dig som hyresgäst och ska vi vara realistiska huruvida du kommer bli drogfri så är det ju ingenting vi längre tror och det bästa är att vi tar och sätter ett lvm emellanåt för att hålla dig vid liv"

Med den kommentaren i mitt bakhuvud så la jag i princip av att bry mig, jag tog vad jag kom över dog jag så dog jag slutade existera för anhåriga blev omöjlig att få tag på.

Slutade leva gjorde jag flera år tidigare jag överlevde bara.

Men då nådde jag botten totalt men tror nånstans (kan låta hårt för dom som har anhöriga i missbruk) att man måste nå botten för att börja ta sig uppåt igen, såvida man överlever så långt då. Det är min bittra erfarenhet iallafall.

Men det tar tid att nå toppen och tålamod är ett måste. Jag är inte färdig än på långa vägar. Är på väldigt god bit och tänker inte se mig om för saknar det inte det minstatt, jag va egentligen färdig i det livet för några år sen men hade inte riktigt hittat kraften.

Men när jag efter lång tids överungande tog modet att skiljas så växte drivet jag skulle fanimej inte överge mina barn mer. Såg hur de växte och kom mer och ner till ro inte sina nya familjer och jag stod kvar på samma plats, och mitt i allt så träffade jag en person med ungefär samma dystra erfarenheter, samma sjukdom (missbruk) samma synsätt på livet, samma åsikter, samma tankegång och en längtan efter "svenssonlivet" och det sa klick vid första ögonkastet och jag va såld.

Det konstiga är att vi rört oss i samma kretsar,har mängder gemensamma vänner och bekanta har tagit samma droger ändå har vi aldrig sett innan.

Vi bestämde oss ganska tidigt in i förhållandet för att vi ville vidganska våra vyer och se nått annat en pundarkvart, droger och de där äckliga sprutorna så vi gav oss in i den kampen och så fick vi veta att vi väntade barn , vi blev överväldigande av lycka! Kan låta oansvarigt eftersom vi va utan boende och inne i en kamp mot missbruk och kriminalitet men det skulle bara gå.

Och efter massa kämpande så gick det vi skaffade lägenhet (och den har vi verkligen kämpat för) vi tog oss igenom rättegångar och fick ordning på mediciner.

Nu lever vi i visionen som kändes långt borta av småbarnsåren, blöjbyten och vaknatt nätter men vi är ett sånt sjuhelvetes brad team jag ljuger inte när jag säger att vi knappt aldrig bråkar vi komuniversitet på ett fint och respektfullt sätt, vi äger inte varann utan är fria människor givetvis med (sund) svartsjuka, skillnaden åsikter och irritatinte ibland men man väljer sina strider.

Vi är verkligen som gjorda för varann och jag kunde inte fått någon bättre.

Han är den bästa pappan man kan tänka sig han tar 50procent av allt med sin dotter. Sin lilla juvel. Han Är så förälskad i henne och det är så fint att se.

Vi försöker inte se problem utan hitta lösningar, vi avlastar varann när den ena är trött och vi tar vara på varann istället för att gnabbas. Är Det nått så tar vi det direkt så slipper det bli nått av det..

u låter jag som en sån där trist jävla bloggare som har de perfekta livet men det är nästan perfekt och tänker njuta så länge det varar sen har jag mina hjärnspöken som är tunga att tänka på tex mina andra 3 fina barn.

Sånt gör ont, och oförlåtligt men ibland måste även jag få leva kan inte förändra det förflutna bara göra framtiden mycket bättre och ge min minsta det liv hon förtjänar!


Likes

Comments

På nått sätt är det ganska skönt att vara äldre säger äldre då order gammalr så relativ beroende på åldern på den som läser.

Att ha lite erfarenhet när det tex kommer till att bli mamma (jag har ju gjort det 3 gr innan) det ger en lite kött på benen, jag struntar i andras goda råd om jag inte är beredd att hålla med (annars är bra råd alltid välkommet man blir aldrig fullärd) jag gör vad som är bäst enligt mig för mitt barn, så får andra göra det dom tycker är bäst för sina. Jag sitter inte på nån barnteater med en 5 månaders bebis för att bevisa att jag aktivera mitt barn, jag får Heller inte dåligt samvete för att jag varit "tråkig" en dag. Vi njuter varje dag av varan lilla bebis och det är sant, vi gullar och gosar och försöker stimulera och lära henne saker anpassade efter hennes ringa ålder.

En annan sak som är skönt är att man med åldern lär sig acceptera den man trots allt är. Både bilringarna kring magen och egenskaper som att man har en mun som ständigt pratar och att man är föga förvirrad och glömsk. Låt det vara så då och finn strategier att leva med det istället för att ständigt leva i ett försök till förändring.

En annan sak är att man lagt en slags acceptans kring hur lever blev, det går inte förändra ändå. Försök försonas med saker du inte styrde som tex din barndom och ge tillåtelse att förösta det du själv strulat till Annars kör du fast. Jag har förlåtit det mesta förutom att jag strulade till det med mina barn det är fortfarande en process jag lever med men jag kan se att jag lärde av mina misstag och aldrig gör om samman utan ger Lo allt de jag efter lång tids objektivt studerande och tänkande önskar jag gett mina andra tre barn och blir en betydligt lugnare och harmoniskare mamma till Lo men även till dom i den mån jag får chansen till.

Med ålder blir man bara coolare. Man tar livet lite med en klackspark.

Min kamp mot ständig livslångt ångest är så gott som besegrad,har sällan ångest eller jag har det men inte i den grad som innan och bara det i sig är en seger. Jag känner mig föga ödmjuk inför livet och tar inte glädjen för givet,

Jag har ju fått hjälp med myrket av detta av min bästa vän,sambo,trolovade och livskamrat. Fick kyssa många grodor innan jag tilslut fann min prins men det va det värt, han ger mig ett inre lugn. Kan tyvkas klyschigt men mitt liv är nästan en saga. Jag har inte mycket pengar, inget slott och ser absolut inte ut som nån prinsessa men jag har en familj och kärlek massa massa kärlek det räcker för mig. Att gå runt med sin jämlike i en mysig bebisbubbla och få dela såväl föräldraskap som tankar och funderingar är nytt för mig och jag älskar det.

Så att åldras är inte nödvändigtvis bara dåligt :)

Likes

Comments

Så var det dags igen, för att blogga. Kan helt enkelt inte låta bli!!

Så here we gool

Likes

Comments