Har kommit till en punkt i livet där typ inget betyder något. Känner varken sorg eller lycka, bara typ tomhet, ensamhet, hat.
Ett exempel är när min mormor gick bort i cancer för en vecka sen, typ 40 år förtidigt så grät jag en skvätt men det kändes typ bara klyschigt och det bara tog slut så. Samma sak med alla andra när dem dött. Eller när mamma stack från allt, har inte gråtit på grund av att lämnat oss utan mer pga att jag varit så fruktansvärt jävla arg, arg på att en människa som betytt så mycket för en kan lämna och det knappt blivit spår av det heller.
Det ända jag vet är att jag inte vill vara ensam, vill bli uppskattad och göra något som sätter mig på kartan.
Jag är egentligen en bitch oxå, fast bara om jag skulle va det faktiskt är inte låtit allt stanna inom mig. Eller bitchig kanske är fel ord att använda snarare jävligt självisk. Allt jag vill är att va störst (inte bokstavligen, men du förstår), bäst och helt fabuless! Vill va rik ha allt jag vill ha och kunna ha ensamrätt på människor.
Som flickvännen skulle jag nog kunna vara ganska svartsjuk men även där bör jag kunna hålla igen.. I hope😇
Jag vill bara vara en så amasing människa som alla bara avgudar! Men antar att man inte kan begära det... 🖕
Vill oxå bara kunna tala om till folk vad som är fel på dem och kunna göra underverk med alla så att alla kan tänka klart, se fantastiska ut och bara sluta vara fullständiga idioter.

Har så mycket hat i mig av nån outgrundlig anledning och ja jag ser mig så mycket bättre än alla andra, men hopps ingen märkt det för det är inte så jag vill se ut hos folk, bara vara det var en anledning.

Skulle kunna skriva en roman om detta och det kanske jag gör när alla kommit underfund med vd jag egentligen tycker om mig själv och andra! Då ska jag skriva en bok om alla idioter i denna värld. Men i guess thats never gona happen✌

Peas out for this time!✌

Likes

Comments