Du har nu i 1.5 års tid kallat dig min vän. Du har sagt att du finns för mig och du har sagt att du älskar mig som en syster. Jag, mitt uppenbart dumma våp, har ju litat på dig och trott på att du talar sanning.

Jag har nu fått reda på att

  • Du, min så kallade vän har snackat skit om mig.
  • Du, min så kallade vän påstår att jag är jobbig
  • Du, min så kallade vän säger att jag ältar för mycket
  • Du, min så kallade vän säger att jag är osocial
  • Du, min så kallade vän säger att vi inte spelar i samma liga
  • Du, min så kallade vän påstår att jag har "snyltat" av dig

Du är även den som har sagt att jag borde stå på mig lite mer, att jag borde prata om mina känslor, att jag får vara mig själv, att du tycker om mig ändå.

Men nu påstår du att för att jag har en depression och lever med ångest, så ältar jag för mycket. Nu påstår du att när du sitter och snackar om händelser som handlar om dig och dina vänner som jag inte känner mig ett dugg delaktig i så jag kollar telefonen - då är jag osocial. Trots att du vet att jag i vissa sammanhang flyr in i mobilen när det blir för mycket, så kallar du mig osocial. Nu påstår du att vi inte spela i samma liga, men jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte kallar mig själv Satanist, för att jag inte lyssnar på death metal, för att jag inte går runt med satanistiska symboler på mina kläder och för att jag inte är så extremt utåtagerande som du är.

Nu påstår du att jag har snyltat alkohol av dig, som din sambo har köpt för sina pengar, för du tjänar ju inga pengar, men, ändå som sagt, påstår du att jag har snyltat alkohol av dig. Trots att jag varje gång har frågat om tillåtelse innan jag har tagit ett glas vin.

Det är du som skyllde på mig och sa att jag hade druckit upp en gemensam väns öl, jag dricker inte ens öl.

Det är du som nu under tre veckors tid har levt på en vän som är på besök hos dig, hen har gjort av med 10.000 kr på dessa tre veckor, och du har inte betalat en krona. Det är du som snor kycklingen han har köpt och gömmer den i din byrå.

Du är du som har världens snällaste sambo, och bakom hans rygg säger du att det är skönt med en ekonomisk stabilitet (hans pengar) och att du inte ens är kär i honom, utan du vill ha ditt ex istället. Du står och säger bakom hans rygg att du hade kunnat "knulla" andra män. Du får ett raseriutbrott när han en gång råkade köpa fel nudlar.

Du sitter nu och gråter, och tycker synd om dig själv. Du påstår att alla är elaka, du påstår att du mår dåligt. Jag mår också dåligt, men jag behandlar inte människor så för det. 

Förlåt. Men jag hatar dig.

Likes

Comments

Alltså man blir så trött på människor 😤 jag själv har aldrig förstått mig på det här med mobbning. Man mobbar oftast folk som man inte tycker passa in eller inte har det som alla andra har. Jag själv blev alltid mobbad för att jag inte såg ut och tänkte som alla andra... Men vem är det egentligen som bestämmer det här med skönhetsidealen? Korkade människor skulle jag påstå. För som människa tycker jag inte att någon har rätt att sitta och bedöma dig för hur du ser ut, för vi alla är vackra. Jag har alltid stått för att skönhet kommer från insidan och inte det yttre och varje gång jag säger det så påstår folk att det bara är fula människor som säger det. Och vem i helsike kan tycka man har rätten till att så till mig för att jag inte har samma åsikt. Bara för att jag tycker skönheten kommer inifrån så gör det mig helt plötsligt ful. Vi lever ändå i 2016 där man tycker folk borde ha blivit bättre på att acceptera andra för den dom är. Bara för att man har andra åsikter ger det dig inte rätten att klanka ner på andra. Jag tycker att skönhetsidealet borde vara att varesig du är kort, lång, smal, mullig, brunett, blond, rik eller fattig så tycker jag inte det ska spela någon roll för att vi alla är VACKRA!

Likes

Comments