skriver här nu en liten kortis, är i skolan nu :) men jag har ju adhd och det är super svårt att konsertera sig jag kollar på vad alla andra gör för dom springer omkring typ skriker killarna brottas, jag hat bett om ett rum för mig själv men dom har inte hjälpt mig en!!!! jag skulle behöva ett tyst rum där jag sitter själv så jag kan få fokus och sluta kolla på vad andra gör och får lugn och ro + att det är tyst då.. Det skulle va så mycket lättare men jag vet inte vad som hände med det rummet egentligen dom har inte gjort något åt saken en....pst men så ska vi inte riktigt tänka vi kommer klara detta. Nu är det bara 2 år kvar i skolan sen slutar jag 9:an! längtar men det är en bit kvar och det kommer vara vissa hinder på vägen men vi kommer att klara detta! vi är starka tillsammans

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Många förknippar ofta ADHD med människor som tappar kontrollen och jämt får vredes utbrott, iaf när jag var yngre så tänkte många i min egna ålder iallafall. Man hade inte direkt förståelse för hur människor med den diagnosen har de, eller vad diagnosen ens innebar. Man tänkte ofta på tex, den stökiga kille i klassen som ofta var i slagsmål och störde på lektionerna. Det var lite som om han inte var uppfostrad av sina föräldrar. Varför jag skriver han, det är för att flickor med adhd tänker man sällan på för de märks oftast inte på samma sätt som killar. Det är det som gör de svårare att kunna förknippa flickor till en diagnos och med de blir tjejer diagnostiserade senare.

Tjejer är brukar inte vara lika hyperaktiva som killarna, utan tjejer brukar ofta ha mer svårt med kompisar, klara av de socialaspelet och råkar såra människor i deras närhet pga deras impulsivitet.

Man väljer inte att ha en diagnos som adhd eller add osv. Man föds till de och man kan inte bara bli av med de. Oftast så finns diagnosen oftast hos någon annan också i antingens ens familj eller släkte, men inte i alla av fallen.

Att ha adhd innebär ju inte bara problen, det finns många kända personer med adhd. Adhd personer kan vara otroliga idésprutor och kreativa, de har för förmågan att kunna tänka utanför boxen och se lösningar på saker på väldigt annorlunda sätt. Det finns många kända personer med adhd, tex Alber Einstein, Robin Williams, Sylvester Stalone, Bill gates (grundare av microsoft), Napolenon, Mozart, Will Smith och massa fler.

Så bara för att man har diagnosen adhd behöver de inte betyda att man är dum för de. Bara att man kanske inte riktigt fungerar på samma sätt som folk utan.

Detta är bara en så liten del till vad adhd är, men jag vill lite bara få ut en sak över de hela. Vi är inga dumma människor bara för vi har lite fler bokstäver i våra liv. Våra kännslor är lite förhöjda, vi har lite kortare stubin, men vi gör inte saker oproviserade heller. Iaf inte jag.

Jag tror inte någon går fram och klipper till någon utan en anledning. Jag kan meddela att de med adhd är inte så bra på konsekvenstänkande, det är en av våra svagheter då våra impulser styr oss lite för mycket ibland.

Jag har många gånger tappat min behärskning när jag blir arg. Jag går lite från 0-10 på 5sekunder. Men som jag skrev innan jag kan bli arg så in i bomben, men de ligger alltid något bakom.

Jag som har en lillasyster kan säga att jag och min lillasyster har haft många bråk, speciellt när jag var yngre. Då behövde jag inte direkt ha någon rimlilg anledning till varför jag flög på min syster utan de var ren impuls.

Idag så är vi väl inte precis sådana då vi ligger och drar varandra i håret osv.

Idag är det väl mer den värbala talan som kan bli mest impulsiv, och ibland kan väl även saker komma flygandes. Så fort jag har haft dessa utbrott så blir jag helt slut och jätte kännslofull. Jag bryter totalt ihop och stänger in mig. Jag känner mig alltid som värsta psykfallet efter sådana här händelser, jag skämms så mycket för den jag är och det jag åstadkommer. Efter som jag hatar dessa utbrotten så extremt mycket är jag ofta ganska övertydlig och verkligen förklarar när jag inte orkar mer. Jag och inez (min syster) driver med varandra jämt och ständigt, men ibland går det till en gräns och ibland orkar man bara inte. Så när jag väl säger de så menar jag det verkligen för jag vill mer nästan varna för att om inte hon slutar så kan jag få världens utrbrott som jag inte kan kontrollera.

Men de jag vill komma med detta inlägg är egentligen hur mycket vikt en tillsägelse om att sluta har. En med adhd vill inte få raseriutbrott, de vill ingen. Det är alltid den som har adhd som får så otroligt mycket skit efter en sån här händelse överallt, så snälla, ber någon er att sluta, sluta då. Vi med adhd vill ingen illa, vi vill bara försöka ta oss igenom och leva så normalt som möjligt.

Likes

Comments

Som du kanske vet så har jag adhd, fick diagnosen när jag var ca 10. För mig var det som att ”komma hem”. Inte att man ska skylla massa skit på sin diagnos. Men att få svar… Få veta att, jag är inte bara dum i huvudet. Det finns förklaringar till varför jag är som jag är. Och utifrån kunskapen, insikten så kom viljan att jobba med mig själv. Ta emot rätt verktyg från öppenpsykvården, som i mitt fall varit väldigt bra. Tack Gud för höga skatter och välfärd!

Försök att tänka på att den som har ADHD har det jobbigt, eftersom det inte går att anpassa sig så lätt – eller någonsin. Det går inte heller att ”trolla bort” ADHD även med den medicin som ökar koncentrationen och gör det lättare. Människors personligheter finns alltid kvar i botten.

En ADHD-personlighet fungerar lite annorlunda än de flesta andra, men många andra kan ha samma drag. Med ADHD är man helt enkelt lite mer av allt – samtidigt! Helt vanliga delar av de flesta andras personligheter – men mycket mycket starkare när en utredning ger ADHD som svar.

Alldeles för många tankar som samtidigt hoppar om varandra i huvudet – att du kan bli sårad om du plötsligt blir avbruten och den med ADHD börjar prata om någonting helt annat.

Det är bra förmåga, men som ibland blir fel. Så ta det aldrig personligt. Tålamod är den bästa gåvan till någon, som då faktiskt ”lider” av sin ADHD-hjärna.

Ofta kreativ med många idéer och man är orädd fast känner sig ibland missförstådd och utanför. Ofta säger man att ADHD och Aspergers ger en förmåga att ”tänka utanför boxen”.

Men med åren lär de personerna sig förhoppningsvis att de måste stå upp för sig själva, efter de insett att man har många orsaker att vara stolt över sin personlighet.

Då mår man bättre. Även om det är svårt många gånger och man blir nere. Det är jättejobbigt att känna sig annorlunda, särskilt när man inte accepteras, får vara med och höra till.

Men precis som alla andra – så är man faktiskt helrätt precis som man är. Har man utan att ha exakt samma problem, men lärt sig att acceptera och uppskatta andra människors olika sätt att vara så blir faktiskt livet roligare. Gör ni det?

Om fler vet om vad ADHD är och hur det är och känns så kanske dagens unga med ADHD får det lättare

Jag har lyckats med mycket men väljer bort det/dem med fördomar och som inte vill lära sig något nytt.
Ingen behöver människor som dissar en, när livet redan dissar – det gäller de allra flesta människor faktiskt.

Välj era vänner väl!
Då finns allt att vinna.

Likes

Comments