​Det är kallt. Riktigt kallt. Minus 27 grader utanför stugan.Blir rastlös.
Då är det gott för mig att stå vid vedspisen. 

"Man tager vad man haver " myntade kocken Kajsa Varg för länge sedan.
Sagt och gjort. Kollar kylen. Blomkål, vitkål, lök, morötter och potatis. Hmmmm.
Buljong, torkad persilja och gräslök. Hmmm
Rökta köttiga korvar i frysen. Hmmmm
Nu har jag en rejäl gryta på gång för många personer eller för många måltider. Inte en enda kilowatt ström har det kostat.
Jag är varm i hela kroppen och känner mig....riktigt nöjd

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

​Sträck ut en hand till den som behöver den. Stå stark i stormen tills vinden drar förbi. I rädslans tider mår jag bättre av att försöka hjälpa än hata. När jag hjälper, glömmer jag min egen rädsla för en stund. Det finns alltid någon som är räddare, någon som vacklar mer, någon som sörjer ännu mer, någon som har mer att förlora...än mig.  

Likes

Comments

En dag som denna då jag råkar vara en mor så bestämmer jag själv vilken mat jag ska laga. Åt mig själv. Jag kan vara alldeles egoistisk utan dåligt samvete. För det är mors dag. Min dag likt som det är för alla andra morsor.

Det får vara precis vad som helst. Jag behöver inte anpassa smaker som andra gillar. I detta fall så behövde jag inte ta hänsyn till maken. ( nu behöver jag det inte annars heller ).

Så jag kockade på nån timme eller två. Åt mig själv alltså. Vad blev det då? Jo, smörstek brysselkål. Champinjoner fyllda med creme cheese och västerbottenost. Kokta morötter. Biffar av nötkött och en rödvinsås.

Makens mat tog 10 minuter men han blev helnöjd ändå. Korv och ägg. Med lite ketchup på. Det gillar han.

Resterande timmar i vaket tillstånd har jag ägnat åt redigering av bilder. Morsdag eller ej. Att det dessutom är söndag spelar heller ingen roll. Jobbet måste utföras även på denna dag för att jag ska hinna med. som tur är så älskar jag mitt arbete. Vardag som helgdag.

Likes

Comments

Men så gulligt ❤

Jag älskar katter. 

Vi har 2 stycken. En blandras mellan Perser och en angora samt en Ragdoll.

På det gamla torpet vi köpt så finner vi ett "bomärke" på det gjutna trappsteget in till Per Albin huset, byggt nån gång på 1930-talet.

Tänk...En katt har fått gett sitt avtryck där för länge sedan med sin lilla tass. För oss känns det betydelsefullt då vi kommer att ta med oss våra katter dit i sommar.

Vi har sett en och annan mus runt knutarna så Mysan och Mitzy kommer att ha en spännande tid där på torpet.

Likes

Comments

Ibland blir jag förvånad. På mig själv.

Blixtsnabb i tanken emellanåt. Inget att direkt skryta över, men dock att kunna skratta åt.

Vi hade förra helgen satt ut en käpp med en vimpel på för att markera var grävaren skulle göra en grop åt oss under veckan som kom. Vi skulle själva inte vara där på torpet då det skulle grävas.

När vi återkommer helgen efter så hade detta skett. När jag och min man kommer fram för att beskåda detta utförda arbete så utbrister jag : - Men...han har ju inte grävt gropen där vi satte käppen !!!!

Jag hann tänka,  att är det inte lite fräckt av den som skulle göra arbetet, hade bestämt sig för att gräva en bit bortanför vår anvisning.

Min man svarar då lugnt - Han måste ju flytta på käppen för att gräva just där vi satt den.

Hmm.....


Likes

Comments

Det är en viss skillnad på att titta och se. Tittar gör vi hela tiden när ögonen är öppna och om vi inte är blinda.

När jag har kameran i min hand så börjar jag mer medvetet se. Lägga märke till min omgivning. Det är helt fantastiskt. Tänk att det lilla kan bli så stort då jag verkligen ser det.

Bilden ni förhoppningsvis ser här, såg jag plötsligt. Före hade jag bara tittat mig omkring på bilturen jag och maken gjorde. Jag bad honom stanna bilen och backa tillbaka.



Likes

Comments

Var ute och "fin åkte" i går afton . Jag och min man körde längs en grusväg i några mil. Bara skog på båda sidor. En och annan skogsfågel kantade vägrenen. Kameran hade jag i knäet, beredd att ta en bild om fågeln behagade stå still tillräckligt länge. Men tji. Ingen ville. En räv smög försiktigt ut på tunn is som ännu låg kvar på en skogstjärn. Men inte den heller hann jag med att föreviga.

Men till sist fick jag användning för kameran.

När skogen upphörde på ena sidan vägen så utredde sig ett vackert jordbrukslandskap. Men....

Tänker på de som en gång byggde upp denna gård med tanke på avskildhet. I ett med naturen. Lugnet skulle råda...osv. Vem kunde ana att det en dag skulle se ut så här på berget bakom gården. Vem kunde ana att det inte bara var fågelkvitter man skulle få lyssna på när man klev ut en varm sommarmorgon för att inta sin första kopp kaffe. 

Det jag undrar är.... Hade dessa boende något att säga till om ? 

Likes

Comments

En hand att hålla i bara för att känna närhet till en annan människa.

Eller en hand att hålla i när det stormar känslomässigt, vilket händer då och då i livet.

Något klokt jag läste för ett tag sedan var att vi fokuserar för mycket på vårt utseende och klagar på vårt yttre. Då ska vi titta på tex våra händer och fundera på hur mycket de har gjort och uträttat. Wow. Det är banne mig inte lite det. Fundera gärna över det. Hos mig infann sig tacksamhet och uppskattning.

Tacksamheten har jag också känt när min makes hand letat sig fram till min. När barn och barnbarns händer värmer mina. 

Ett varmt handslag från en kanske främmande människa skänker förtroende.

Händerna ni ser på bilden tillhör Jonny & Monica Rundén. Dessa händer har varit sammanflätade många gånger under alla de år de vandrat tillsammans. För att symbolisera detta har de gjort en stor canvas som hänger precis innanför dörren till deras fritidshus. Visst andas det kärlek !

Likes

Comments

Beroende på efterfrågan så värdesätts tillgången. Hur mycket är man beredd att betala eller utstå ?.

Ibland nästan hur mycket som helst. "Nöden" har ingen lag. Här, genom denna dörr, utsätter jag mig för risker.

Höjden att bestiga, risk för genomtramp av ruttnande golvplankor...jag genomgår och utstår dessa faror.... när "nöden" kräver det. Tacksamt lyfter jag på ett av locken där innanför när jag väl bestigit detta torftiga rum som senast användes för kanske 50 år sedan.

Sittande med dörren öppen med utsikt över ängen infinner sig tanken på hur det var förr i tiden en kall natt med kanske upp till 25 minusgrader och endast med stjärnorna som lyste svagt och knappt gav ens ledsyn. Tänk vad tacksamt det skulle varit vid fullmånenätter!

Trots detta vågstycke så älskar jag att befinna mig på vårt älskade gamla torp som jag och min man "kommit över". Det kan ju bara bli bättre av och med våra ansträngningar till förbättringar. LOVE IT 😍

Likes

Comments

Min man vill jag gärna glädja.

Han har berättat för mig att han gillar en speciell väg han sett, där någon krossat rött tegel och lagt i spåren in mot sommarstugan. Han har berättat det flera gånger och även visat mig den lilla vägen. Javisst, var det fint. Det tycker jag också.

Vi har köpt ett sommarställe. Jag har rött tegel till hands. En rejäl slägga. Varför inte tänker jag. Här ska överraskas. Jag hamrade hamrade hamrade. Ni ser resultatet på bilden. Min man uppskattar det jag gjort. Så här långt........Men vägen är lång....

Likes

Comments