Här kommer några av min pappas första långresor på de sju haven.

Pappa var 21 år när han mönstrade på m/s Balboa (en Johnsson båt) som lättmatros. Resan gick från Göteborg den femte oktober 1925 till Antwerpen som första hamn. Vidare ner till Karibien, genom Panama kanalen upp till San Fransisco och kom till Vancouver på julafton. Där var det tjocka och dis över hela staden. Efter julmiddagen ombord gav sig pappa och två andra pojkar i land för att söka upp Skandinaviska klubben. De stod där i ett gathörn och funderade på åt vilket håll de skulle gå, då kom tre pojkar från andra hållet. De försökte ropa på dem på engelska, men det behövdes inte för dessa tre pojkar var från Fjällbacka! Det är inte svårt att förstå känslan av hemmahörighet när man befinner sig lång hemifrån, pappa var ju barndomskamrater med dem! De gick tillsammans till klubben och kvällen fortsatte med att de följde med de andra ombord på deras fartyg. Resan gick sedan hem till Göteborg med en last av frukt och kaffe. Med sirlig handstil står det antecknat i hans sjöfartsbok att resan tog fem månader och tre dagar.

Pappa tog sin styrmansexamen 1927 och sjökaptensexamen 1928. Därefter fick han anställning på Drottningholm, Svenska Amerika Linjen. Men han var också på Kungsholm, Gripsholm samt många andra av deras olika fartyg. Januari 1928 skulle han mönstra på Drottningholm, men fick andra order att omedelbart mönstra på s/s Ceylon där en styrman hade blivit sjuk. Han behövde bara ta med lite kläder då resan skulle gå till Alger. Pappa skriver att de skulle gå via Antwerpen och Dunkerque ”det blåste smådjäklar i Biscaya-bukten, vi hade kol på däck för båten var koleldad.” Men i Alger fick de nya direktiven att fortsätta resan. Som passagerare hade de fartyget fullt med kackerlackor. Denna resa gick vidare ner till Alexandria, Suezkanalen, Aden, Indiska oceanen, Labang i Malaysia för bunkring, Penang, Singapore, Kinesiska sjön, Hongkong, Shanghai, Yokohama, Kobe, Moje, Mike och upp till Vladivostok Efter en veckas lastning avgick de till Hongkong för proviantering. Köttet lades i en is box, men stewarten hade glömt att beställa is! Färden gick vidare till Manilla på Filippinerna där var det 40 grader varmt. Men nu gick resan hemåt genom Suezkanalen (där blev befälet uppsagda, för befälsstrejk hade utbrutit i Sverige) till Tripolis, Rotterdam, Stettin och äntligen till sist Göteborg. Ja, det är ingen tvekan om att sjömännen fick se olika hamnar i världen, om än bara ibland från fartygets däck. Det skulle lastas och lossas på kortast möjliga tid.

Pappa skriver hur otroligt varmt det var i Aden och hur kallt det var och på väg till Kina. Det blev kallare och kallare med upp till minus 42 grader i Vladivostok. Stackars pappa som hade så lite kläder med sig, eftersom de bara skulle gå till Alger! Han frös och stoppade Göteborgs Handelstidningar innanför kläderna. I Vladivostok fick de order av ryssarna att alle man skulle infinna sig på däck, för båten skulle gås igenom. När jag var med pappa, på en resa till bland annat Riga 1955. Då fick hela besättningen sitta på däck i timmar för ryska militärer skulle genomsöka båten.

Under denna resa skrevs många brev mellan mamma och pappa, som nu hade sällskap med varandra. Tråkigt nog har jag inte mammas brev, men pappas har jag läst. Det sista brev han skrev hem till henne var från Stettin. Där tackar han för brev och rosor som han fått av henne, men så skriver han: ”det var väl onödigt att skicka rosor när jag snart är hemma igen, har du fått så gott om pengar?” Oj! det var väl onödigt att skriva så, mamma var ju bara 19 år och redan då väldigt generös. Säkert stod mamma och alla sjömansfruar på kajen i Göteborg och väntat att Ceylon skulle lägga till

Denna resa tog fem månader och sjutton dagar. Förstår inte hur man kunde välja att gå på sjön och inte heller att bli sjömanshustru. MEN DEN KÄRLEKEN, DEN KÄRLEKEN.

Pappa och många av de som varit med på resan hade magproblem när de kom hem.

Bild 3: Detta fotografi av mamma 19 år hade pappa med sig på sina långresor

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Pappa skulle fylla 16 år i augusti. Det kanske inte var så konstigt att han gick till sjöss, Fjällbacka Min pappas första sjöfartsbok var utfärdat i Lysekil den 5 juni 1920. Där står det att Rolf Tage Bertil är upptagen Göteborgs sjömansgille anno 1753.

Sin första resa till sjöss mönstrade han på m/g Hamilton från Väddö som jungman och kock. Besättningen bestod av fyra man en skeppare, en bästman (vad det nu var?) en matros och så pappa.

När min äldsta syster Marianne fyllde 16 år, bodde vi i Brooklyn, då fick hon ett brev av pappa sänt från Panama kanalen, där han berättar om denna sin första resa till sjöss.

M/g Hamilton var en gisten kutter, den var så gisten så när två man stod på vakt fick den ena pumpa nästan hela tiden med handpump, medan den andra styrde. Första resan lastade de sten från Lysekil till Malmö. Därefter lastade de tunnstav (stavar till tunnor) i Härnösand till Brevik i Norge. Det tog sju veckor, de seglade när det var vind men låg och drev ibland. Pappa berättar i brevet för Marianne att när han fyllde 16 år, var det ingen som gratulerade honom. De låg utanför Kramfors och lastade virke. Maten var så snålt tilltagen ombord så han var hungrig jämt. Brödet de fick var en så kallad ”Skeppsk-nalle” av råg, den var så hård att de fick doppa den länge i kaffe eller lägga den i blöt i vatten.

Pappa skriver: ”Jag vet Marianne att du får en bra och trevlig födelsedag med frukost på sängen, presenter och brev från Sverige.” Så kommer den sedvanliga förmaningen till oss, denna gång skriver han att hon skall känna tacksamhet och inte ta någonting för givet. Marianne var helt nöjd med sin födelsedag, det har mamma skrivit i sin dagbok. Hon fick en vit angora jumper, en röd portponä och en berlock samt brev och telegram från Sverige. ”Sju månader stod jag ut på denna kutter och kom hem lagom till jul. Under dessa sju månader hade jag växt betydligt och blivit tränad i livets hårda kamp för tillvaron:” skriver pappa.

Sin första långresa gjorde han med ångaren Österland en stor fuling på 7000 ton, skriver pappa. Då var han 18 år och resorna gick till olika hamnar och länder på Sydamerikas västkust. Nu mönstrade han på som lättmatros med en lön på 112 kronor i månaden .

För att söka in på navigationsskolan i Göteborg, var reglerna på den tiden 42 månader till sjöss och utav dessa månader 12 månader på segelfartyg. Pappa mönstrade som matros på s/k Asynja från Veddö och var där sammanlagt i 12 månader. De seglade mellan de Nordiska hamnarna.

Jag har i min ägo, pappas alla sjöfartsböcker från hans 49 år på sjön och av dessa 24 år som befälhavare. Många brev hem till mamma och oss har jag också tagit hand om. Fortsätt och läs om ni vill höra mer.

Likes

Comments

Bröllopet mellan min pappa Tage (28 år) och min mamma Ingrid (22år) var bestämt till den 16 juli 1932.

Men min pappa befann sig ombord på Svenska Amerikalinjens fartyg m/s Sparreholm, som andre styrman, någonstans mellan Mexikos och USA:s hamnar. Skulle han hinna hem?

Den 24 maj samma år skrev pappa till mamma från Philadelphia: ”Jag vet inte om jag blir beviljad semester, så någon månads varsel innan bröllopet kan det inte bli tal om, det får du framföra till de dina.” Vidare skriver pappa: ”skall det bliva något bröllop så endast för de närmaste släktingarna, ty det kan väl ordna sig på någon vecka. Nog skulle det vara roligt med bröllop men det skulle se ut om inte brudgummen var på plats!” Lite längre ner i brevet skriver pappa vilka personer som han skulle vilja ha med, pappa räknar upp 30 personer och några barn.

Pappa han hem, till tredje lysningssöndagen med några dagars marginal.

Min mormor Elin och min morfar Johannes ordnade emellertid ett stort bröllop på Liden,(deras paradisiska handelsträdgård) Det var ett pampigt bröllop med 70 inbjudna middags gäster. Min mamma Ingrid, som nu var utbildad blomsterdekoratris band sin egen brudbukett. Inte nog med det så band hon även de sex tärnornas buketter och de två brudnäbbarnas. Sen gick hon ner till Villa badstrand och tvättade sig. Det var som tur var en strålande sommardag, men hur fick alla plats! Det var naturligtvis dukat i både finrummet, matsalen och i rummet där radion stod. Det är min egen uträkning och kanske fick barnen sitta på verandan. Vad bjöds gästerna på, vad drack de, var det vin eller sockerdricka och pilsner som serverades till maten? Det hade varit roligt att veta, men inte kommer jag ihåg vad som åts eller dracks på mitt eget bröllop!

Brudparet firade bröllopsnatten på Råbecks turisthotell på Kinnekulle. Åkte de taxi dit? Nej, det var nog ”Kungsbackarn” som körde dem. ”Kungsbackarn” var en självutnämnd alltiallo för bygdens folk. Ofta var han på Liden och fick sig en öl eller två och ibland rent av en sup, sen körde han vidare med de inhandlade varorna som någon hade beställt från Lidköping.

Bild 1: Ett av över 70 telegram

Bild 4:Lidens handelsträdgård

Likes

Comments

MORFAR SATT I SIN SKINNFÅTÖLJ OCH LÄSTE TRÄDGÅRDSTIDNINGEN VIOLA DÅ ROPADE HAN PÅ MIN MAMMA SOM VAR 16 ÅR. ”INGRID DET ÄR EN ANNONS I TIDNINGEN VIOLA SOM SKULLE PASSA DIG. DET ÄR EN BLOMSTERAFFÄR I GÖTEBORG SOM HETER TRUVÉS BLOMSTERAFFÄR OCH DE SÖKER EN UNG FLICKA TILL HJÄLP. ÅK NER TILL LIDKÖPING OCH FOTOGRAFERA DIG HOS ATELJÉ ANDÉR, KORTET SKICKAR DU MED I DIN ANSÖKAN.

Mamma fick platsen och möttes på centralen i Göteborg av tant Greta som var en kusin till morfar.

Mamma blev inackorderad på ett pensionat i närheten. Detta var 1926 och hon berättade hur skräckslagen hon var första gången hon skulle gå ner och äta i matsalen.

Där satt ungdomar som läste på högskolorna, hon kände sig lantlig och bortkommen. Hon gick upp på sitt rum igen och tänkte, mat måste jag ju ha, det är lika bra att få det gjort. Sen gick hon med högburet huvud ner för trapporna. Med sin snygga figur, vackra ben och en hy som var len som en persika, behövde hon sannerligen inte skämmas för sig. Detta var pappas beskrivning av mamma, som såg henne komma ner för trappan. Inte konstigt att de tittade på varandra, för Pappa var lång, rakryggad och såg mycket bra ut. Pappa gick på sjömansskolan och läste till styrman. Efter examen gick han ut som andre styrman på m/s Amerikaland. De förlovade sig på Bornholm 1931. Bröllopet skulle ske 1932 den 16 juli. Men skulle han hinna hem till sitt bröllop?

Bild 1: Lidens handelsträdgård (Ingrid)

Bild 2: Truvés blomsteraffär (Ingrid)

Bild 3: Mamma och Pappa nyförlovade


Likes

Comments

Hej jag heter Birgitta Baath jag är snart 80 år.

Min blogg kommer att handla om att vara sjömansbarn och sjömanshustru. Jag tror att det är få som vet hur det var att ha sin pappa på sjön under månader och år. Just därför har jag valt att skaffa en blogg om min livshistoria. Ni kommer få ta del utav olika historier så som stormiga resor på Atlanten, skoltiden 1951 i USA och originella "inackorderings tanter" i Stockholm. Helt enkelt mina historier om min barndom, min ungdom och mitt giftermål med en man på sjön.

Hoppas ni kommer att gilla mina berättelser.

Likes

Comments